Vandring i Doñana

10 Dec 2008 7 kommentarer

av ingerhl i Uncategorized

"Chozo" i Donana

Måndag den 8 december

Idag var det ”den obefläckade avelsens dag” och klockan 09.30 väcktes de flesta sovande av ett flertal mycket hårda och dova skott. Det lät som om man fyrade av kanoner. Samtidigt började stadens alla klockor ringa. Vi var inte särskilt hungriga, utan beslöt oss för att vänta med frukosten för att i. st. bege oss till kyrkan, som vi trodde skulle vara full redan vid 10.00-gudstjänsten, eftersom det tidigt på morgonen hade anlänt ett flertal bussar. Natten hade i övrigt varit lugn. Det enda som hade stört oss något var det smattrande ljudet av eukalyptusträdets hårda frukter, när de landade på husbilstaket.

Utanför kyrkan befann sig idag några få zigenerskor, som sedvanligt delade ut rosmarinkvistar för att därefter få spå personen ifråga mot en avgift. Någon spådom var igen av oss intresserad av, utan vi gick in i kyrkan, som långt ifrån var fullsatt. Prästen som föregående år hade fångat oss helt p.g.a. sin karismatiska utstrålning och genom att använda en människas hela register av möjliga uttrycksmöjligheter, var i full aktion. Vilken skådespelare världen har gått miste om i honom, men med största sannolikhet fyller han en minst lika stor uppgift för sina medmänniskor som präst. Vid en av biktstolarna stod en ung flicka på knä och anförtrodde en präst ”sina synder”.

Vi gick tillbaka till husbilen för att äta frukost och begav oss därefter till ett närbeläget besökscenter ”El Palacio del Acebron” i Doñana. Utmed den mindre vägen var varningsskyltar för det iberiska lodjuret uppsatta och i det något karga landskapet växte såväl blommande spansk ginst som rosmarin och vildväxande timjan. Jag testade den senare i maten till lunchen, men den starka timjansmaken tyckte ingen av oss om. Jag föredrar de sorter, som växer i vår rabatt i Askersund. Besökscentret visade sig vara inrymt i ett jaktslott, byggt i början av 1960-talet. Efter ägarens död hade slottet donerats till nationalparken.

I jaktslottet är en permanent utställning, där man kan lära mycket om Doñanas historia. Mycket intressant! Skogsvaktarna levde förr tillsammans med sina familjer djupt inne i skogarna i egentillverkade hus s.k. ”choza”, som var gjorda av det naturen bjöd på i området. Barnkullarna var ofta stora och skogsvaktararbetet gick i arv från far till son. Döttrarna gifte sig med andra skogsvaktare. Familjerna var självförsörjande. Man hade jakträtt och en egen täppa, där man kunde odla till husbehov. Några husdjur och honung från bikuporna gav ett tillskott till försörjningen. Kolmilor anlades och husgeråd m.m. tillverkades av material från den omgivande naturrikedomen.

Ovanligt nog lyste solen idag och termometern visade på drygt +23 grader, det varmaste hittills. Dagen lämpade sig för en kortare vandring och en led började alldeles intill slottet. Nu yppade sig en annorlunda natur, än den vi tidigare hade sett i Doñana. Träbroar löpte över den träskartade marken, där täta snår av buskvegetation bredde ut sig. Här skulle bl.a. finnas sköldpaddor, men de uppenbarade sig i varje fall inte för våra ögon. Däremot surrade ett otal insekter långt inne i buskarna. Vilda bin kanske?  Nja, det var bara en vild gissning. För övrigt hördes bara diverse ljud från fåglar. Det enda lodjursliknande vi träffade på, var en kelen katt, som följde oss till en början. Det var skönt att få sträcka på benen och även om en stor del av vegetationen var försatt i vinterdvala, var det en njutning för kropp och själ med en fortsatt promenad bland pinje, korkekar, eukalyptusträd och diverse andra för årstiden kala lövträd. En lång lian fick mig att hoppa högt, när de slingrade sig runt halsen. Något jag vid ett flertal tillfällen har tänkt på, är att det i denna enormt stora nationalpark finns obegränsade upptäckter att göra, men ett otränat öga ser bara några få detaljer i taget. Så är det ju förresten med allt i livet. Därför blir vi heller aldrig fullärda.

Molnen började nu tätna på himlen och det var sen eftermiddag. Vi beslöt oss för att köra de få kilometrarna tillbaka till El Rocio, för att övernatta. Nu var staden i det närmaste utrymd. Festen var över och sopkörarna hade redan utplånat de sista spåren efter de många besökarna. Endast några ryttare galopperade fram i full fart. De njöt nog av att åter ha gatorna för sig själva. Här kunde vi sova tryggt.

Tisdag den 9 december
Idag var det åter betydligt svalare, bara ca +8 grader på morgonen. Himlen var åter mulen. Vi körde nu tillbaka till Auto Caravana Montaño i Dos Hermanos för att beställa tid för påsättning av cykelställ. Vi skulle få komma nästa dag klockan 10.00. Skönt! Här är det inte långa väntetider. Det var länge sedan vi hade Internetuppkoppling, så vi åkte till det närbelägna ”Camping Vilsom”. Nu öste regnet åter ner och allt kändes mer eller mindre fuktigt i bilen.

På campingen var det tämligen tomt. Ingemar parkerade nära receptionen, där det skulle finnas chans till Internetuppkoppling. Det fungerade emellertid inte, utan Ingemar gick till receptionen och satte sig utanför den lilla baren med datorn, medan jag tog en tupplur. Utsövd och i hällande regn gick jag också till receptionen. Vi kunde båda uträtta våra bankärenden och göra ett inlägg i bloggen.

Jag gjorde färdig min hemsida för Forever Living Products. Du får gärna gå in och läsa under följande länk http://www.myaloevera.se/ingerhl/hem   Önskar du produkter under tiden vi är bortresta, kan du kontakta mig, så löser vi det lätt.

Är du ute och reser i Spanien och ser vår bil, får du gärna komma och prova våra produkter. Det kostar ingenting. Vi har även ett lager av produkter med oss till försäljning. På bilen sitter dekaler med ”Forever Living Products”, så den är lätt att känna igen. Vi ses över en kopp kaffe eller ett glas vin! Välkommen!

Regnet fortsatte att ösa ner och att få en njutningsfylld promenad var uteslutet. Vi bjöd in våra engelska grannar, Carol och Mike, på ett glas vin med tilltugg. Ingemar pratar bättre engelska än jag, men även jag gjorde mitt bästa för att bidra till konversationen. Efter ett par timmars oavbrutet flöde, var jag fullkomligt tom i huvudet, men vi hade haft trevligt. Vi sov ovaggade.