Fotografen har varit lat! :-)

Fredag den 26 mars
Ligger man stilla på en plats några dagar, händer det oftast inte så mycket anmärkningsvärt varje dag. Vi tar det lugnt med solen. Det bör man nog göra på äldre dagar, när huden i vilket fall som helst blir torrare och mer ömtålig. Man behöver ju inte sitta direkt i solen hela dagarna.

Ingemar, som är bra på vägnät och planering har studerat kartor under några dagar. Idag gick vi igenom tänkbara färdvägar med dess för- och nackdelar. Det är dags att sakta åka hemåt, men först ska vi åka till Dethleff´s fabrik i Isny, där vi var även förra året. De har lovat att hjälpa till med återstående problem med ledningar och rör tillhörande dusch och avlopp. Vi stannar nog ännu ett par dagar, med därefter drar vi oss sakta uppåt.

Under vintermånaderna har det blivit alltmer uppenbart, att vädret utmed Costa del Sol och Costa Blanca har varit betydligt bättre, än det vi den här säsongen upplevde i sydvästra Spanien och Porugal. Enligt dem vi har pratat med har man haft kallt och en del regn, men inga ihållande skyfall, stormar och eller översvämningar. Man ser också att stränder och odlingar inte alls har farit så illa.

Lördag den 27 mars
En del inköp behövde göras, så vi tog en liten tur till Mercadona. Såg nog att det var en liten marknad utanför Lidl, men idag lyckades jag motstå frestelsen.

Idag var det mycket varmt mitt på dagen och i husbilen var det bara att öppna alla tillgängliga luckor för att få ventilation. I lä mitt i solen visade termometern på ca + 35 grader. Senare på dagen svalnar det emellertid lika fort och nätterna är ganska kalla.

Vid campingen i La Marina har man en stor restaurang, där man varje lördag har levande spansk populärmusik. Jag hade länge pepprat Ingemar med att jag gärna ville åka dit för att ta ett glas vin och lyssna på den medryckande musiken. Vi hade en del kontroverser och delade meningar innan, men till slut åkte vi fram till campingen och snart satt vi vid ett bord i baren. Ingemar andades ut, men jag hade svårt att sitta stilla. Till slut gick vi fram och tittade mot dansgolvet, där den livliga dansen var i full gång. Nu är det bara så att jag älskar att lyssna på den här musiken och är ännu mer förtjust i att dansa efter den. Till slut stod även vi på dansgolvet och det är svårt att inte låta sig ryckas med. Det blev med andra ord en skön motionstimme. Dans är mycket bra motion för onda ryggar, så det så! När musikerna behövde vila en stund, spelade man pausmusik och vi blev stående ett bra tag för att njuta av den vackra fandangodans några danslystna gäster framförde. WOW! Vilken inlevelse! Till saken hör att restaurangen till största delen var fylld av den bofasta befolkningen. Det fanns knappast några turister. Tack Ingemar för den här härliga stunden! Jag tror att även du trivdes, för du såg så glad ut, när du dansade!

Söndag den 28 mars
Idag har jag haft det bra, riktigt bra! Tack Ingemar, som både lagade frukost, kokade förmiddags- och eftermiddagskaffe, samt fixade resterna av gårdagen lax till en god middag! I morse sjöng du t o m för mig!

Varför? Jag fyllde år antingen jag vill det eller inte. Efter en viss ålder har man inte så stor lust att fylla längre, men det är inte mycket att göra åt. Jag måste ju erkänna, att det var riktigt roligt! Telefonen har ringt, ett flertal SMS har kommit. Jag har även fått flera e-mail med grattishälsningar. I Facebook har jag blivit ordentligt firad, med både vackra ord, blommor och videoinspelningar. Tack allesammans! Ni är underbara!  Ni har gjort den här dagen till en enda stor glädjefest! Dessutom har solen lyst hela dagen. Kan livet vara bättre!

Dagens roligaste var när min dotters familj ringde på förmiddagen för att gratta, sjunga och hurra. Deras katt var med vid telefonen. När jag sa: ”Oliver, mjau”, jamade han tillbaka. Han kände nog igen min röst!

Frosseri i marknader

Torsdag den 25 mars
Idag var det nog den hittills varmaste dagen. Tidigt på eftermiddagen visade termometern på drygt +30 grader i solen. Vi drack både förmiddagskaffe och åt lunch ute. Vid ett tillfälle, såg vi en man, som gick och letade efter något i agavens bladveck. Han plockade sniglar, precis som vi tidigare sett en fransman göra vad palmer. Jag föreslog Ingemar, att även vi kunde leta efter middagsmaten, men det gick han inte med på. Ja, ja, man kan inte gilla allt!

Den snigelplockande mannen

Nåja, vi gjorde mer än åt och drack ute. Jag hade klippt ut ett marknadsprogram för trakten och det visade sig, att idag var det marknad uppe i själva stadskärnan av La Marina. Hur jag bar mig åt, vet jag inte, men jag lyckades få Ingemar att gå med på ännu ett marknadsbesök. Marknadsfrosseri skulle jag vilja kalla det, för det var den tredje marknaden den här veckan. Jag lär väl få betala tillbaka med ett antal hamnbesök!

Den här marknaden var lite lagom stor, vad man nu kan mena med lagom. Här hittade jag något, jag letat länge efter i Sverige, nämligen ett par sköna inneskor. Har man riktiga problemfötter är det inte lätt. Den trevliga och inte alls påträngande zigenska skoförsäljerskan var en mästare i att förstå min knaggliga spanska och insåg direkt problemen med mina tår. Hon hade stora kunskaper om både skor och fötter och jag gick nöjd därifrån. En kopp kaffe och en coca-cola till indianmusik smakade bra innan vi åkte hemåt igen.

Snart är det min tur!

En liten söt indianska

Ännu en marknadsdag

Onsdag den 24 mars
Vi var fortfarande kvar i La Mata och idag var det marknad helt nära vår övernattningsplats intill stranden. Här stod fortfarande samma bilar, som när vi kom hit i söndags. Det har varit få marknadsbesök under den här övervintringsresan, men nu ville jag passa på att frossa riktigt. Ingemar stannade med glädje kvar i bilen. Jag ville titta lite på babykläder, för jag kommer att bli plastmormor i maj. Ingemar ska nämligen bli morfar för första gången.

Jag hann inte mer än gå ur bilen och vika in på tvärgatan till marknaden, förrän jag i slutet av vägen såg en vinkande gestalt. Det var Gunborg, som hade tänkt gå på marknaden och ville se, om jag möjligen också var på väg. Visst var jag det! Vi vandrade runt ett par timmar, småpratade och hade trevligt bland den tilltagande skaran marknadsbesökare. Det här var i största allmänhet en lugn och trevlig marknad utan högljudda marknadsförsäljare. Gunborg och jag konstaterade, att sommarkläderna började komma fram. Vintertröjorna reades på flera ställen för 3 €.

Chokladfabriken Virginias hade försäljare på plats och det gick bara inte att motstå frestelsen, utan jag gick därifrån med tre godsaker, som ska gömmas inför hemfärden. De små torkade fikonen, som jag köpte till jul, hade vi saknat länge, men här fanns de. Jordgubbarna var både billiga och mogna nu, men det kan vara stor skillnad på kvaliteten, så ibland kan det vara värt att lägga till en extra slant.

Ingemar hade tydligen saknat mig, för nu dök även han upp. Efter en liten pratstund sade Gunborg adjö för att vandra hemåt. Tack för mycket trevlig samvaro Gunborg! Efter inköp av tyskt surdegsbröd, bakat i Murcia, och en kopp kaffe, gick vi tillbaka till husbilen. Jag vilade en stund och gick ännu en tur, nu för att köpa babykläderna, jag hade sett tidigare, samt lite annat smått och gott.

På eftermiddagen packade vi ihop, för att åka till fricampingen i La Marina. Trots att det stod en hel del bilar parkerade, fanns det ännu gott om plats. Vi skulle ha träffat ett par vänner här, men de hade dagen innan fått reda på att en nära släkting hade blivit svårt sjuk och var därför på väg hem. Vi pratade en stund med ett annat svenskt par, innan vi begav oss till campingen i La Marina. Utanför campingen har man gjort i ordning en servicestation, där man mot en avgift på 4€ kan tömma toa och gråvatten samt fylla på vatten. Mycket bra! Därefter åkte vi tillbaka till de stora parkeringsplanerna vid stranden, där många fricampar.

Vi betalar 3 €/dag för nätanslutningen Yoigo till det inbyggda mobilbandet. Idag passade vi på att surfa en del. På kvällen satt jag ett bra tag och chattade med min dotter på Facebook. Verkligen roligt! Hon talade om den nya snön, som hade kommit föregående helg, mängden av smältvatten och halkolyckor och tyckte inte att vi skulle satsa på att komma hem förrän tidigast om tre veckor.

En lat dag

Fler

En dag med vännen Gunborg

Måndag den 22 mars
Idag lyste solen tidigt på morgonen och himlen förblev vackert blå under resten av dagen. Idag behövdes inga ytterplagg förrän senare på kvällen. Vi ringde vännen Gunborg, som efter sin morgongympa var ute på vandring på träbroarna vid stranden. Snart dök en pigg och rödblommig Gunborg upp och vi kom överens om att träffas senare under dagen.

Först skulle vi åka till marknaden i Santa Pola ett par mil längre upp utefter kusten. Vi anlände ganska sent, men hann ändå med en del, innan man stängde för dagen. Vi hade parkerat bilen bredvid en tennisbana, där det var full aktivitet. Innan vi åkte tillbaka till La Mata, passade vi på att äta en lätt lunch. En förbipasserande norrman såg att dörren stod öppen. Han kom fram för att förvissa sig om att det var ägaren, som var i bilen. Det var tydligen många inbrott här, precis som på många andra platser i Spanien. Innerst inne tyckte han nog det var roligt med en liten pratstund.

Nu var det dags för oss att åka till Gunborgs nya bostad intill Molinoparken i La Mata. Gunborg mötte oss och vi tog alla en promenad i den välordnade och vackra Molinoparken med sina vattenkonstverk. Här ska det finnas härfåglar, något jag har tittat länge efter, men de höll sig även idag på avstånd.

Vy från Molinoparken

Molinoparken

Tur att Gunborg kom och mötte oss, för annars hade vi nog aldrig hittat fram bland alla mycket välskötta, men snarliknande hus. Enligt min åsikt har Gunborg gjort ett gott byte och bor nu i en liten mysig trerumslägenhet med en stor inglasad balkong. Grattis Gunborg, säger vi! Vi blev sittande ganska länge på den solvarma balkongen, där kaffet och senare ett glas vin smakade mycket gott.

Gunborgs nya bostadskvarter

Ett glas vitt vin smakar bra i solen

Gunborg och Ingemar på den soliga balkongen

Vi åkte tillbaka till vår fricampingsplats längst bort i La Mata, där bebyggelsen tar slut. Framåt 20.00-tiden dök Gunborg åter upp. Detta är en kvinna, som älskar att promenera. Vi hade kommit överens om att gå ut och äta på kvällen.

Till Torrevieja ochh La Mata

Söndag den 21 mars
Idag fyllde mitt äldsta barnbarn år. Det är inte lätt att gratulera, när de unga byter telefonnummer och inte berättar det eller rättare sagt tror att de har talat om det. Till slut fick vi i alla fall kontakt. Grattis än en gång Stephanie!

Vi fortsatte nu mot Torrevieja, eller rättare sagt till La Mata, som ligger bortom Torrevieja, för att bl. a hälsa på vänner där i trakten. En navigator och en mobil är bra verktyg, när man är ute i okända trakter. Vännen Inga från Kumla kom oss tillmötes med sin hund Loulou och snart befann vi oss i lägenheten, som hon lånat under vinterhalvåret. TV; n stod på och där sände man vintersport från ett mycket vitt Sverige. I både Falun och Uppsala snöade det för fullt. Undrar just, när vi ska kunna återvända till Svea rike? Inga hade gjort en god kycklingsallad och snart satt vi ute på den lilla terrassen och njöt av såväl god mat som en mildare väderlek. Mot slutet började det faktiskt dugga lite smått.

På besök hos vår vän Inga

Tack Inga för god mat och dryck och för att vi fick träffa dig, innan du åker hem till Kumla igen! Vi önskar dig och Loulou en trevlig resa hem om en vecka!

Till Cabo de Plaos

Lördag den 20 mars
Även om det är en fin strand här i Bulnuevo ville vi åka vidare mot Torrevieja idag. Vädret var strålande och vi hade inte för avsikt att åka raka vägen, utan tänkte stanna vid Cabo de Palos utanför La Manga. Vi körde mot Mazarron och åkte därefter N 332, som slingrade sig mot Cartagena.

När det nu äntligen har blivit mildare väder och solen visar sig allt oftare, har blomningen i naturen kommit igång ordentligt. Ängar och vägrenar är prunkande blomsterhav med framför allt vita och gula blommor. Även de djupröda vallmoblommorna lyser här och var. Naturen är sannerligen generös med sin fägring.

Några av de vackra krysantemumblommorna som lyser som miljoner solar ute i naturen

När vi närmade oss Cartagena, stannade vi först till vid en liten restaurang för att äta en tapas, innan vi åkte in på den betalfria motorvägen, som förde oss i riktning mot La Manga. Snart såg vi den ståtliga fyren ute på Cabo de Palos, där vi stannade på parkeringen för övernattning.

Fyren vid Cabo de Palos

Utsikt från fyren

Vår övernattningsplats tillsammans med 3-4 andra husbilar

Ingemar tog en promenad upp till fyren, medan jag tog en tupplur. Min kropp kände inte för någon ansträngande promenad. Man får ju inte alltid bestämma själv. Tydligen är det här ett mycket populärt utflyktsmål, för det anlände löpande både bussar och bilar med människor, som tappert strävade uppför trapporna. Man kunde även gå en väg upp till fyren. Vi var fyra husbilar som övernattade och det var lugnt, även om det hela natten anlände personbilar, förmodligen med kärlekskranka ungdomar.  

Tidigare äldre inlägg