Ännu en dag med regn och blåst

Söndag den 31 oktober 2010

Idag fick vi sova längre. Sommartiden var slut och det var dags att ställa tillbaka klockan en timme. Teknikens under är outgrundliga för oss, som är tekniska katastrofer. Ja, jag tillhör helt klart den kategorin. Förr var man tvungen att ställa om klockorna själv, men så icke idag. Datorn ändrar helt självsvåldigt klockslag till vintertid, likaså mobilen och TV:n. Vi har en inne/utetermometer sittande framme i bilen. Även den hade fattat, att sommaren var slut. Har man ingenting att säga till om längre?

Vi hade tänkt fortsätta söderut idag, men regnet hade trummat på taket hela natten och den oroliga blåsten skakat ner mesta möjliga löv på den blöta marken. Vem vill sitta och köra i så´nt ruskväder i onödan? Dessutom verkar inte vädret vara bättre någon annanstans. Vi beslöt oss snabbt för att stanna kvar på campingen här i Santiago de Compostela ännu en dag.

Den här helgen är det La Fiesta de Todos Santos i Spanien. På vårt bord har ljus varit tända under en stor del av dagen. Det hade normalt varit intressant att åka ner till sta´n för att gå på en mässa i katedralen, men vädret avskräckte oss. Man har ju inte de bästa torkmöjligheterna i en husbil. Vi har för första gången en TV i bilen och kan glädjas åt att det dessutom är en mycket bra bild. På Galiciens egna TV-kanal sände man en mässa, som vi kunde följa. Dessutom hade man ett inslag inför påvens besök här den 6-7 november. Efter dessa två sändningar kom ännu ett inslag från Galicien, närmare bestämt från det stora torget Praza da Obradorio utanför katedralen i Santiago de Compostela. Man hade gjort en inspelning i somras, när mängder av pilgrimer anlände till staden.

Just nu sitter vi åter i campingens cafeteria, dricker coca-cola och ägnar oss åt att surfa runt lite på nätet. Om vädret är bättre i morgon, åker vi nog vidare och då lär det dröja, innan vi har Internetuppkoppling igen. Det börjar bli sen kväll och snart dyker nog trafikpoliserna upp. De kommer varje kväll och sätter sig vid bardisken för en stunds paus. Pausen blir oftast upp mot en timme. Igår satt sex personer från trafikpolisen här, så då var det nog fritt fram för alla fortåkare.

 

En regnig dag

Lördag den 30 oktober 2010

Det regnade hela natten och det har regnat hela den här dagen. Dessutom har det blåst kraftigt. Vi hade tänkt åka vidare idag och bege oss ner till några av de vackra vikarna utmed den spanska kusten, men med tanke på vädret, beslöt vi oss för att stanna ännu en dag på campingen. Att köra i regn och blåst är ju inte något större nöje.  

Trots att det är höst, blommar några enstaka krokusar utanför husbilen. De lär nog fara tämligen illa idag. Några småfåglar försöker lätta upp stämningen och trots regn och blåst sjunger de i träden intill oss.

Igår kväll strulade det en hel del, när jag skulle lägga in de senaste dagarnas upplevelser med bilder i bloggen. Min sambo är tur nog utrustad både med skicklighet och ett stort tålamod och han lyckades ordna upp det hela. Förra året hade jag inte de här svårigheterna, men det ordnar sig säkert.

Nu är den hemmagjorda, delvis rostade müslin slut. Den sista tomma filmjölksförpackningen är också slängd. Idag på morgonen kokade jag gröt, som serverades med lingonsylt. Det smakade riktigt gott en sådan här ruggig dag. Matförrådet börjar sina och skulle ha fyllts på idag, men vem har lust att ge sig ut och handla i det här vädret? Något alternativ finns säkert kvar i matlådan. På eftermiddagen lagade jag förresten nyponsoppa, som vi åt med en klick crème fraiche och mandelbiskvier.

Skype är ett mycket bra alternativ till vanlig telefon, när man är söderut. Jag har gratis SMS på min telefon, så det används flitigt. Igår kom Skype till användning. Min f.d. granne i Örebro hade fyllt
105 år dagen innan. Ja, jag har inte skrivit fel. Hon fyllde 105 år. När hon hörde, att det var jag som ringde, blev hon glad och började berätta om alla blommor och kort hon hade fått till sin födelsedag. Min vän, som har uppnått denna aktningsvärda ålder, har en otrolig svada, när hon börjar prata. Hon är dessutom helt klar i huvudet. Klagar bara över, att hon har dålig balans.

I samband med återställning av min dator med hjälp av backup, hade mina bilder, och de är många, hamnat i ett totalt kaos. Ingemar erbjöd sig att försöka ställa allt tillrätta idag. Jag var djupt tacksam och plockade i. st. fram almanacksblad från 1970-talet. På dessa blad gjorde jag nämligen löpande anteckningar, som jag nu försöker skriva ihop. Det är en hel del från barnens barndom, som finns bevarat och som jag nu försöker memorera.

En vilodag på campingen

Fredag den 29 oktober 2010

Under natten och även på morgonen regnade det en hel del. Vi tog en vilodag idag och tillbringade ett flertal timmar i receptionen/cafeterian där jag fortsatte att ägna mig åt det eftersatta bloggskrivandet, medan Ingemar ordnade med en hel del bilder och tog del av nyheterna.

Det strular en hel del med inläggen i bloggen. Det ser bra ut, när jag gör in ett inlägg, men när man senare tar upp det i bloggen, ser det ofta helt konstigt ut och bilder kan även fattas. Har ägnat många timmar till att försöka få ordning på allt, utan att lyckas speciellt bra. Känner att tålamodet börjar ta slut! J

Tack alla vänner för trevliga kommentarer!

Katedralen och den gamla stadsdelen i Santiago de Compostela

Torsdag den 28 oktober 2010

Vid middagstid begav vi oss till busshållplatsen för att åka in till centrum. Här fick vi en trevlig pratstund med ett holländskt par, som också bor på campingen. Den lite skrangliga bussen körde i full fart in till stadens centrum, där slutstationen var vid den gamla stadens början.

Under den förra övervintringen hade vi skaffat ett Yoigo-abonnemang, så att vi skulle kunna få Internetuppkoppling i Spanien. Det första vi såg, när vi klev av bussen, var Phone House. Här ordnade Ingemar påfyllning av vårt abonnemang. Skönt att ha det gjort. Det kostar 3 Euro/dag, så det är ingenting man använder dagligen, men det är bra att ha, när vi behöver komma åt Outlook och bank emellanåt.

Santiago de Compostela visade sig vara en stor stad med intensivt folkliv. Vi höll oss dock enbart inom den gamla stadsdelen och knallade runt några timmar. Besökarna till kyrkan släpptes in via två ingångar. Vid den första ingången var det en lång kö, så det dröjde ett bra tag innan vi kom in. Här fördes vi runt i förutbestämda gångar och trappor och kom först förbi kryptan, där relikerna av S:t Jacob och två lärjungar sägs ligga. Vi fick därefter gå bakom högaltaret, där den som ville, kunde kyssa silvermanteln på 1200-talsstatyn av S:t Jakob.

Pilgrimsledens symbol, vandringsstaven, kammusslan och kalebassen

 

Några nyanlända pilgrimmer vilar ut på det enormt stora torget Praza do Obradoiro

Den magnifika katedralen i Santiago de Compostela

Hostal de los Reyes Católicos, pilgrimmernas f.d. sjukhus, numera parador.

Guldsmedernas ingång och Praza das Praterias

 

S:t Jacob med skulpterade apostlar och lärjungar

 

Via en annan ingång kom vi in i själva kyrkan, där vi bl.a. kunde bese rikt ornamenterade högaltaret. Personligen tyckte jag det var alltför pråligt och mina tankar gick till det vackra altaret i El Rocío. Däremot hade det säkert varit en storartad upplevelse att få höra en orgelkonsert här. De magnifika orgelpiporna låg snett ut över mittdelen i kyrkan. Inne i kyrkan fick man förståeligt nog inte fotografera.

På det stora torget Praza de Obradoiro utanför kyrkan höll man på att bygga en mycket stor scen, förmodligen inför påvens besök i november. Ett par gånger under den här eftermiddagen satte vi oss ner vid en servering, dels för att vila och få en kopp kaffe, men också för att kunna ta in stämningarna och se på folklivet. Vi hade en otrolig tur med vädret den här dagen. Solen lyste hela tiden och det var varmt, mycket varmt. Vi hade klarat oss med lättare kläder.

Vi drog en suck av lättnad, när vi kom tillbaka till busshållplatsen. Nu skulle det bli skönt att få åka hem igen. Det tyckte även våra holländska grannar på campingen, som vi åter träffade på inför hemresan.

Kvällen tillbringade vi i campingens reception/cafeteria, där jag började skriva och lägga in bilder i bloggen. Uppkopplingen var lite seg och det strulade en hel del, så det var bara att fortsätta nästa dag.

Till Santiago de Compostela

Onsdag den 27 oktober
Det var kallt även i natt, men morgonen bjöd på sol och en molfri himmel. Vi hade hoppats på en soluppgång över havet, men tyvärr gömde sig solen bakom bergen österut. Jag passade på att skriva lite i bloggen, innan vi tog en tur på den välordnade strandpromenaden.  Temperaturen steg till 18,6 grader framåt 12.00-tiden, då vi begav oss vidare västerut i riktning mot Viveiro. Jag satt fylld av beundran inför alla blå hortensior, som här och var bildade höga häckar.

Vägen slingrade genom skogslandskap, småstäder och byar. Skogsbruket verkar här drivas på ett annat sätt än hemma. I Sverige ser man ofta kalhyggen, där skogsmaskinerna gått tämligen ovarsamt fram och stora rotvältor ligger kvar mellan stora stenar och djupa gropar. Här verkar man gå mer varsamt fram vid skogsavverkning. Grenar och kvistar buntas och binds ihop i stora knippen. Detta är emellertid bara mina reflektioner som totalt novis inom området.

Vägarna i norra Spanien är på det hela taget mycket väl underhållna. Vi fortsatte vår resa i riktning mot Ortigueira på N692, som löper utmed havet. Strax före Ferrol tog vi av åt sydväst på motorvägen mot Santiago de Compostela. Några mil före staden finns en rastplats, där vi tömde toa och gråvatten. Vi passade även på att sova en stund, innan vi åkte vidare. Inne i bilen hade temperaturen nu stigit till + 32 grader, medan det utomhus var + 21 grader. Det är stor differens mellan dag- och nattemperatur. Senaste natten var det bara +11-12 grader.

Efter att ha snurrat runt ett tag inne i Santiago de Compostela, sökte vi oss till Camping As Cancelas, som ligger tämligen högt i utkanten av staden. Härifrån går bussar in till stadens centrum. Kvällen tillbringade vi i campingens cafeteria/reception, där man har fri tillgång till Internet. Skönt att efter en dryg vecka kunna kolla post och uträtta bankärenden.


Kalla nätter – varma dagar – ut till havet – övernattning i Foz

Tisdag den 26 oktober 2010
Nätterna är kalla, så kalla att vi behöver sätta på värmen emellanåt, men under dagarna stiger temperaturen avsevärt. På morgonen var himlen i det närmaste klarblå.

Morgon i San Vicente

Även idag följde vi A8/E70 västerut. I de här trakterna ser man inga större odlingsarealer. Här och var betar får, getter, enstaka kor, åsnor och hästar. Förutom den lilla lyckospindeln som har etablerat sig i husbilen, tycker jag vi borde ha ett något större husdjur, kanske en åsna. Jag tycker de är mysiga, men jag möts av protester. Inga åsnor i bilen!

På väg såg vi nu det stora bergsmassivet Picos de Europa, dit det för avtagsvägar mot Park National. Hade det varit lite tidigare under säsongen, hade vi nog åkt in.

Delar av Picos de Europa

Vi fortsatte i. st. förbi det stora industriområdet vid Gijón. Överallt i de större orterna här i den norra delen av Spanien ser man industrier och det verkar vara huvudnäringen.  Idag blev det de många tunnlarnas dag. Såväl längre som kortare dylika avlös varandra.

Resan gick vidare förbi Ribadeo, där man har en underbart fin utsikt över havsviken, där floden Eo rinner ut. Ett par mil utanför Ribadeo åkte vi in på N642 och vidare ut till stranden vid Foz, där det utmed den lugna vägen finns många parkeringsplatser. Här, med en underbar havsutsikt, parkerade vi för natten. Ovanför stranden med dess vita finkorniga sand, finns en strandväg, som används flitigt av människor i alla åldrar. Man går eller joggar.  Även vi tog en promenad och njöt av lukten av tång och den sköna kvällsluften. Här mötte vi ett par, där mannen bar på en hel knippa av de finaste vita bläcksvampar. Blicken fastnade – nej inte vid mannen, utan vid svamparna och vi utbytte ett leende och en ”vi som älskar att plocka svamp blick”. Internationellt språk med andra ord.

Härliga sandstränder i Foz

 

Ingemar tar en paus under vår promenad

Även ikväll spelade vi Skip-Bo. Det är bara så roligt! Tack Gull och Monica för tipset!

Inget besök i Bilbao – natursköna trakter – övernattning i San Vicente

Måndag den 25 oktober 2010-10-27

Idag tänkte vi åka mot Bilbao, för att bl. a. kunna besöka Guggenheimmuséet. För att komma fram lite fortare, åkte vi motorvägen A8/E70. Vi tog senare av från denna för att fortsätta på den mycket vackra vägen B1 635, som ringlar genom det kuperade landskapet mot Gernika-Lumo och Bermeo. Det baskiska landskapet är genomkorsat av ”gröna vägar” = natursköna vägar, som är väl värda att utforska. Här hade inte hösten gjort sitt intrång än och överallt lyste den lummiga grönskan i intensiva gröna kulörer. Landskapet är måleriskt vackert.

Vid Bermeo svängde vi av västerut och kom så småningom fram till campingplatsen i Sopelana, som ligger en bit ovanför Getxo. Vi hade hoppats på, att kunna ha denna camping som utgångspunkt för trippen till Bilbao. Campingen var helt tom. Av olika skäl hade vi tappat lite av lusten att åka in till Bilbao och beslöt oss för att fortsätta vår färd västerut mot Santander på motorväg A8/E70, som visade sig vara omgiven av storslagen natur. Vi fick genom skyltar med texten ”Camino Compostela” upprepade påminnelser om att vi befinner oss intill den norra pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Här och var korsar markerade anslutningsleder.

På otaliga platser pågår både ombyggnation och nybyggnad av vägar, framförallt motorvägar. Även viadukter byggs på ett flertal håll. Vi tittade med skräckslagen beundran på de arbetare, som hängande i livlinor klättrade på bergväggar, där de på markerade punkter skulle ta bort stenpartier, som riskerade att rasa ner på vägen. På en plats arbetade man även från mycket höga lyftkranar.

Byggnationen här liknar inte alls den man möter söderut i Spanien. Ofta har man använt sig av granit, den här befintliga grå bergarten i olika nyanser, när man byggt sina hus. Även rappade och målade hus i olika milda färger förekommer. Personliga utsmyckningar är vanliga. Det märks att man vintertid är van vid kraftiga snöfall. Här finns inga platta tak, utan samtliga har en rejäl sluttning. Oftast är taken belagda med tegel, men det förekommer även skiffer.   

Vid avfart 264 åkte vi ut till semesterorten San Vicente, som så här års var tämligen öde. De flesta semesterbostäderna stod tomma. Vi ställde oss på en mindre parkering inne i staden, innan vi tog en promenad utmed kusten. Det mesta var stängt, men en liten servering intill vår parkering var öppen. En kvinna i 70 – 75-årsåldern, som satt innanför dörren, blängde argt på oss, när vi passerade och det gjorde även kvinnan innanför bardisken. Vid disken satt en kvinna i 20 – 25-årsåldern. Jag antog, att det var tre generationer kvinnor. Inga gäster fanns i lokalen. Jag föreslog, att vi skulle gå in och ta en öl och det gick Ingemar med på. Anletsdragen på kvinnan innanför disken mjuknade betydligt. Kvinnan innanför dörren såg fortfarande lika avvisande ut. Jag tänkte på ”Ge ett leende och du får ett leende tillbaka.” Sagt och gjort. Jag tittade vänligt på kvinna och log försiktigt. Det tog en liten stund, men sedan mjuknade dragen, mungiporna drogs upp och ögonen fick en vänlig blick. Det fungerade!

San Vicente i kvällsbelysning

Vi återvände till husbilen och åt en kvällssmörgås, innan det var dags för ett parti Skip-Bo. I träden utanför höll mängder av fåglar kvällskonsert.  Idag hade vi åkt 35 mil.

Tidigare äldre inlägg