Idag hände det, som bara inte får hända – ett rån

Onsdag den 29 december 2010
Den tidiga morgonen var mulen, men snart klarnade det upp. Jag hängde upp den fortfarande ganska fuktiga tvätten på den hopfällbara tvättställningen, som Ingemar sedan flyttade ut i solen mot stranden, där den inte syntes från vägen.

Bara att stå och hänga upp tvätten gjorde att jag fick ordentlig trötthetsvärk i ryggen. Det var bara att inta horisontalläge en stund igen. Håller nu på att trappa ner den höga dosen med kortisontabletter.

För Ingemars del var det dags för hårklippning och jag behövde få hjälp med fotvård. Vi åkte en bit genom centrum bort mot Farmacian, där vi parkerade. Alldeles intill parkeringsplatsen låg en dam- och herrfrisering, där vi gick in. Ingemar skulle kunna få tid före nyår. ”Pero yo buscar un salong de pedicura”, stapplade jag på turistspanska. Kvinnan log emot mig och sa ”Aqui tambien!” Vi fick båda tid nästa morgon.

Nu blommar det i nyklippta häckar - våren nalkas

Vi behövde handla en del på Mercadona och åkte tillbaka mot det stora hotellet för att parkera utefter gatan vid grusplanen. En sakta promenad med stöd av Ingemar gjorde gott. På väg mot Mercadona upptäckte vi att en tysk supermercado med köttdisk låg på väg. Den ville jag absolut titta närmare på. Havregrynen till morgongröten var nästan slut och här kunde vi köpa en ny påse. Även ett par mycket fina wienerkorvar och en liten bit ”Leberkäse” hamnade i vår påse.

Idag tänkte jag laga fisk i ugn. En stor fiskfilé och en ”choco”= bläckfiskkropp, inhandlades vid den lockande och välförsedda fiskdisken i Mercadona. Osten var slut, så ett stycke hårdost, typ ”cabra” = get köptes tillsammans med färsk ”oveja” = fårost.

Del av alla läckerheter i Mercadonas fiskdisk

Krabbor av allehanda slag

Olika sorters bläckfisk - chocon hamnade i ugnen idag

Spädgris - nej tack!

Snart var vi på väg från affären i riktning mot husbilen. För att jag skulle slippa gå långt, stannade jag vid trottoaren utanför hotellet, medan Ingemar gick för att hämta husbilen. Efter en ganska lång stund kom han åkande och berättade, att en ung man hade stoppat honom, när han skulle åka iväg. Den unge mannen hade pekat på ett av däcken och sagt ”No good!” Ingemar gick ut för att se, vad det var. Då hade mannen ifråga börjat sparka och pratat om ”football, Barcelona”. Sedan hade han dessutom tagit Ingemar i hand. ”Jaha,”sa jag, ”och vad tror du han ville?” ”Jäklar! Plånboken” ropade Ingemar. Visst den var borta!

Man lär så länge man lever och även om det här skeendet är legendariskt, så är det lätt att bli ställd, när det händer en själv. Nu var det bara en sak som gällde, nämligen att snabbt spärra kontokortet och därefter kontakta polisen.

När vi kom tillbaka till ”vår plats” vid stranden, gick Ingemar snabbt in till restaurangen, kopplade upp datorn och spärrade kontokortet. ”Polica Lokal” hade stängt nere i Torrox Costa, men restaurangpersonalen förklarade, hur vi skulle komma till en öppen polisstation i Torrox Village, som ligger upp mot bergssidan. Här hittade vi en parkeringsplats på en plan. Ingemar gick till polisstationen för att göra anmälan, medan jag satt kvar och vaktade bilen. Allt förlöpte väl.

Annonser

Nästan + 20 grader varmt – rånförsök – varning för blomsterflickor

Tisdag den 28 december 2010
Även idag var det uppehållsväder och tämligen varmt. Tydligen var det emellertid ganska hög luftfuktighet, för jag tvättade upp en del plagg, som tyvärr inte hann torka under dagen.  Det var bara att plocka ner dem framåt kvällen igen. Säkert blir det bättre uppehållsväder i morgon.

Det blev nog lite för långa och ansträngande promenader för min del igår, för idag gjorde höftlederna ordentligt ont. Ska det vara, så ska det vara! Det blev många vilopauser i ryggläge. Gångstavarna plockades fram och jag tog sakta promenader utefter stranden. Det kändes bra och stavarna visade sig vara bra stöd i nuläget.

En varning bör utfärdas, även om de flesta känner igen, det jag tänker berätta. I samband med marknaden förra måndagen, kom vi sakta gående på strandpromenaden på väg mot husbilen, som stod parkerad utmed gatan vid den stora grusplanen i Torrox Costa.

Utanför den låsta grinden till hotellets trädgård såg jag i ögonvrån, att det stod två kvinnor med nejlikor i händerna. Vi låtsades inte om dem, men de gick rakt emot oss. ”Merry Christmas Senior!”, ”Merry Christmas Senora! A present for you!” Trots våra protester började de plocka på oss nejlikor. Jag lämnade tillbaka blomman och började ilskna till. ”No, I don´t want any flower from you!” Min plånbok kom de inte åt så lätt, men jag höll ögonen på Ingemar. Kvinnan som hade koncentrerat sig på honom, tog nu upp en 5-centare och bad om en slant för blomman, som han inte ville ha, samtidigt som hon försökte sticka en blomma i en av hans fickor. ”Ingemar!” vrålade jag två gånger. ”Se upp, så hon inte tar din plånbok. Hon är i din ficka!” Då reagerade han och lyckades få bort hennes hand. Snopna tog de tillbaka sina blommor och försvann. Den här gången gick det bra.

 Framåt kvällen gick vi till restaurangen för att surfa en stund. Vi kunde i nyhetsflödet konstatera, att vår svenska huvudstad inte har haft en enda plusgrad sedan den 24 november, något som inte har inträffat sedan vintern 1788 – 1789.

Elfenbenskusten verkar vara på väg mot ett inbördeskrig. Skrämmande är att man i Vitryssland har arresterat flera oppositionsledare och många hundra andra, som nu sitter i ett KGB-liknande fängelse, utan möjlighet att få träffa vare sig anhöriga eller advokater. Det var den julfriden

Åter vardag och en strålande vacker dag

Måndag den 27 december
På morgonen idag stämde vi glatt upp ”Oh, what a wunderful morning, oh what a wunderful day!”  Himlen var nämligen klarblå, Medelhavet låg blankt som en spegel, solen lyste och redan morgontemperaturen varslade om att det skulle bli en varm dag.

I Sverige och många andra länder kämpar man med ständiga snöfall, trafikkaos och extremt ihållande kyla. Vi är verkligen prioriterade, som i den här åldern har möjlighet att få vistas i ett betydligt mildare klimat under vinterperioden. Vi är jämt hemma, eftersom vi är som sniglarna och alltid har vår lilla lägenhet = husbil med oss. Tur att vi inte behöver bära den på ryggen, som sniglarna gör! Man vet aldrig, när livet förändras och i den här åldern kan det gå fort. Det gäller att uppskatta, ta vara på och njuta av allt gott vi ständigt möter. Livet har så vackra gåvor att ge oss alla, bara vi öppnar oss för förmågan att se det stora i det lilla.

Vi befinner oss fortfarande nära stranden intill ”engelsmannens restaurang” i utkanten av Torrox Costa. Här hör vi vindens mjuka susande i palmerna och vågornas brusande, när de rullar in mot land. Vädret är föränderligt och ibland blir det kraft i både vind och vågor. Naturen styr och vi får foga oss efter den. Vi får en övning i att följa livet och inte streta emot, vilket kan vara svårt ibland.

Idag var det dags för nästa projekt med min rygg, nämligen en vanlig röntgen. Vi åkte in till Nerja, där vi i den första rondellen svängde till höger över bron. Intill Farmacian låg mycket riktigt en röntenavdelning. Det fanns inte en enda parkering inom rimligt avstånd. Ingemar vände, körde sakta tillbaka och släppte av mig utanför rönteningången, varefter han fortsatte att söka en parkeringsplats.

Jag blev väl mottagen i receptionen, där man bara pratade spanska och tog fram min rekommendation från ortopeden. Vi lyckades komma överens om formaliteterna och jag blev hänvisad till ett röntgenrum, där en vänligt leende ung kvinna tog emot mig. Röntgenplåtarna var snart tagna och nu är det bara att bevara dem väl tills nyårsafton. Till min lättnad hade Ingemar hittat hit, så jag fick stöd, när jag skulle gå.

Han hade lyckats parkera bilen en bra bit bortom en bro mot några odlingar. Jag behövde gå och med Ingemars stöd gick det bra. Utmed vägen går en stenlagd och tidigare torrlagd flodfåra, där den senaste tidens stora nederbörd nu forsade fram. På flera ställen syntes det tydligt, att man använt sig av genvägar över flodfåran, för att ta sig fram mellan odlingarna och den större vägen. Att komma över med en vanlig bil var i nuläget omöjligt. En stor lastbil, lyckades emellertid pressa sig genom vattenmassorna.

Vi passade på att handla en del i det närbelägna LIDL, när vi i alla fall var i närheten. Temperaturen hade nu stigit till +18,5 grader och människor började ta av sina värmande jackor.

Idag var det måndag och alltså marknadsdag i Torrox Costa. Vi parkerade utmed gatan intill den stora parkeringsplatsen. Om jag orkade gå? Ja! Jag måste röra på mig. Vi beslöt oss för att gå strandpromenaden, där jag kunde sitta en kort stund emellanåt för att vila och sedan gå en tvärgata upp mot marknaden. Det gick bra tack vare att jag kunde stödja mig på Ingemar.

Vi kunde snabbt konstatera, att marknaden såg annorlunda ut idag. Före jul försökte man naturligtvis sälja av gamla lager. Idag hade man plockat fram fräscha varor och det var flera försäljare på plats. Vi passade på att köpa en termometer att sätta i sovavdelningen. För vår del var det frukt och grönt, som var intressant. Avocado, mandariner, chirimoya och små nyplockade kronärtskockor stod överst på önskelistan. De sista kronärtskockorna från förra veckan åt vi under djup tystnad igår kväll. De var bara så goda!

Inköpen var snart gjorda och nu återstod bara att söka upp mandel- och nötförsäljaren, samt den unge mannen, som har otroligt goda fikon. Ett kvarts kilo av de i olja lätt rostade och saltade mandlarna låg snart i en påse. Idag skulle vi försöka spara dem tills vi kom hem. Förra måndagen hann vi äta upp alla, innan vi kom fram till husbilen. Mannen med fikonen bjöd idag på vanliga oskalade mandlar, något, som jag normalt inte tycker speciellt mycket om. De här var goda. Ännu bättre blev de, när han visade en om möjligt ännu godare variant. Han tog en oskalad mandel, som ha stoppade in i ett fikon och gav oss. Den unge mannen bara skrattade, när han såg min reaktion. Gott, mycket gott!

Vi började bli lite småhungriga och jag behövde även få vila ryggen. En trevlig anhalt i samband med marknadsbesök är den tyska krogen, som ligger på en sidogata ner mot strandpromenaden och där man serverar tysk bratwurst som specialitet. Här lyckades vi hitta ett par sittplatser i solen. Förra måndagen åt vi bratwurst med potatissallad. Idag beställde jag in två små öl och två portioner bratwurst med kålsallad, medan Ingemar gick till tyska bageriet för att köpa nybakat tyskt surdegsbröd med nötter. Kålsalladen var mycket god.

Liten vacker och trygg gäst vid restaurangen

Det var mycket folk i rörelse idag. Antagligen har många även ledigt under mellandagarna. Påtagligt var att man nästan genomgående såg glada ansikten. Serveringarna hade många besökare och människor vandrade hela tiden utmed strandpromenaden. Småbarn provade lyckligt och med stor koncentration sina små färgglada tre- och fyrhjulingar, säkert årets julklappar. De lite äldre barnen sprang skrattande omkring i korta kjolar och shorts.

Vilken härlig dag! Klockan 18.00 var det fortfarande +16,1 grader. Så mycket som idag hade jag inte gått på länge och det kändes befriande att kunna röra sig mer, även om det sker med åtskilliga vilopauser. Tack Ingemar för sin assistans och ditt tålamod!

Annandag Jul – tålamodet brast

Söndag den 26 december
Tupparna härnere måste ha klockan felinställd. ”Kuckeliku, klockan är sju”, heter det ju, men inte katten gal tupparna klockan sju inte. De börjar gala redan vid femsnåret och ryktet om att det är dags att börja dagens äggproduktion far snabbt som en virvelvind mellan gårdarna.

Idag anlände ännu ett svenskt par i pensionärsåldern, nämligen Birgitta och Enar från Ekerö. Roligt med flera svenskar! Äntligen får engelsmännen och tyskarna lite konkurrens!

Solen lyste och det blåste. Det var med andra ord en perfekt dag för att tvätta upp en del. Vatten värmdes, Ingemar ställde fram våra bord, tvätten lades i blöt. Enar var hjälpte oss att spänna upp en lina bakom servicehusen. Varmt tack för hjälpen! Snart fladdrade den rena tvätten i vinden.

Ingemar satte sig i solen tillsammans med de andra svenskarna, medan jag beslöt mig för att inta horisontalläge en stund. Idag låg kortisondosen på 75 mg. Tydligen somnade jag snart och sov djupt. Vaknade av att jag behövde gå på toaletten och försökte sömndrucken att ta mig över den låga tröskeln. Vad hände? Jo, jag snavade och sträckte till ryggen, något som långt ifrån var bra i nuläget. 

Tårarna började rinna. Det var dessutom eftermiddag och dags för lunch. Framför mig i köket låg potatis och flera olika grönsaker, som skulle strimlas och ugnsstekas. Ryggen protesterade. Min självbehärskning brast. Smärtorna hade alltför länge gjort livet svårbemästrat. När Ingemar kom in, rann inte tårarna längre helt stilla, de fullkomligt sprutade och jag skrek ut min vanmakt. Jag var helt enkelt tvungen att få ur mig min besvikelse. Det gick snabbt över och Ingemar blev tack och lov inte rädd.

Grönsakslådan med varma köttbullar och bearnaisesås smakade bra i solen och idag åt vi även hemmalagad ”Ris á la Malta”. Slutet gott, allting gott!

För ett par dagar sedan läste jag ut ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini. Boken är mycket välskriven och djupt gripande.

 

Juldagsmorgon

Lördag den 25 december
Idag var det helgdag även i Spanien. Julefriden vilade fortfarande varmt över oss, när vi vaknade denna juldagsmorgon. Hemma var det julotta. Med ringrostiga stämmor sjöng vi både ”När juldagsmorgon glimmar”, ”Ett barn är fött på denna dag”, ”Dotter Sion”, ”Bereden väg för Herran” m.fl. Därefter tände vi ljusen och dukade fram frukost. Idag fick Jan Malmsjö underhålla oss med julmusik till dagens första måltid. Många minnen dyker upp en sådan här dag, speciellt, när vi spelar musik, som berör. Vi pratade och mina tårar rann som vanligt, men det hör ju till.

Kanske blev det lite för mycket stående för min envist smärtande rygg igår, för idag hade jag åter huggsmärtor, men samtidigt startade jag idag intensivkuren med kortisontabletter, idag 90 mg, så jag har gott hopp om att ryggen kommer att bli bättre.

Dagens lunch var snabbt ordnad idag. Det fanns rester kvar sedan igår och det smakade lika bra idag.

Senare anlände ännu ett svenskt pensionärspar, Margareta och Ingemar från Ulricehamn. Trevligt! Ingemar gick ut och pratade ett tag. Jag orkade inte mycket idag, utan sov och vilade mest.

Julafton – God Jul! Feliz Navidad! Nytt besök hos ortopeden

Fredag den 24 december 2010

Vi önskar våra barn och deras familjer samt alla våra vänner en riktigt God Jul! Måtte ni alla få en fridfull julhelg och vi har en stor och angelägen önskan om att fred får råda på vår jord under dessa dagar.

Tidigt på morgonen, innan det första gryningsljuset hade visat sig, låg vi kvar i sängarna och sjöng med glada stämmor ”Nu är det jul igen” och önskade varandra God Jul. Ljusen tändes på bordet, Carolas julskiva sattes på och vi åt sedvanlig frukost, innan det var dags för morgonens dusch. Årets julbad heter det ju!

Julafton eller inte. Idag var det dags för en ny tur till min ortoped. Förutom höger bak, värkte fortfarande höger vad rejält. Ingemar körde fram husbilen till läkarkliniken, så jag bara hade ca 10 meter att gå. Ortopeden blev förbryllad över tillståndet. Svår inflammation över hela ischiasområdet, ny ingående undersökning, nya frågor, en tredje omgång kortisonsprutor, recept på mycket starka kortisontabletter, som jag ska ta under sex dagar. Mamma mia! Jag är redan rund som en ost av allt kortison. Ser ut som en av de ryska gummorna och känner inte igen ansiktet i spegeln. Hur ska det bli nu?  Nåja, blir det en bättring, så må det vara hänt. På måndag ska vi åka för att ta vanliga röntgenbilder. Tur att vädret inte är superbra, så det inspirerar till några längre vandringar!  Jag var den sista patienten idag. Ortopeden måtte gilla mig, för han vill tydligen träffa mig alla helger. Inte bara på Ingemars 70-årsdag, utan även på julafton och nyårsafton!

Gasolen i vår spanska flaska var slut, så nästa projekt var att åka i riktning mot Nerja för att byta gasolflaska vid gasoldepån. Det förlöpte väl och vi drog en suck av lättnad.

Texten talar för sig själv

Nerja i sikte

Det tredje projektet för dagen var att åka längre bort i centrum till en 24-timmarsöppen Farmacia för att hämta ut min medicin. Många gånger kan de engelska på apoteken, men den unga kvinnan vid disken pratade bara spanska. Medicinen fanns inte hemma, men de skulle skicka efter den, så jag kunde hämta den ”por la tarde a las 17.00 o 18.00”. Jag stapplade fram på min knaggliga spanska att jag kommer tillbaka ikväll och tackade.

Nu åkte vi raka vägen hem. Snart knackade en glad svensk man, Leif, på och önskade God Jul. Trevligt att du tittade förbi! Du/ni är välkomna tillbaka! Vi fick senare veta, att Leif hade gått hela vägen från centrum! Han och hans fru Eva stod parkerade utmed hotellgatan.

Idag hade hela grusplanen här vid ”engelsmannen restaurang” tömts på bilar. Det var bara en engelsk hemmabyggd bli och vi som stod kvar. Den förstnämnda har stått här längre än oss, men det är sällan vi sett husbilsägarna. Idag var de utanför bilen en stund, så vi kunde utväxla en God-Jul-vinkning.

Ingemars dotter ringde och önskade God Jul. Min dotters familj SMS-ade en trevlig julhälsning och talade om att flickorna var nöjda med julklapparna. Den äldsta tösen hade blivit genomförkyld. Krya – på- dig – kram till dig Moa! Hoppas du snart blir bra igen! Min son SMS-ade från Miami. De hade det superbra, men hade sett en haj vid strandpromenaden. Ingemar hade läst att hajar attackerat människor i Miami. Mamma skickade en vädjan, om att de skulle bada i poolen. Våra vänner Eila och Ingemar, som är hemma i Sverige i år, ringde och önskade God Jul. Det värmde! Kram på er! Tack alla ni som hörde av er! Vi blev jätteglada! Hoppas att våra vänner i Västerås, Titti och Håkan, lyckades ta sig fram genom snödrivorna för att fira en stämningsfull jul hos dottern Anna med familj!

Dagens kortisonspruta hade tydligen god effekt, för smärtan i vaden hade åtminstone släppt. Nu var det dags för julmat och lite skulle jag i alla fall lyckas göra. Ägghalvor dekorerades med majonäs, dill och kaviar. Den medhavda gravade laxen hade tinat och den färdigköpta gravlaxsåsen sattes fram på bordet. Man måste inte göra allt själv! Senapssill är ett måste, men skärgårdssillen fick vänta till ett senare tillfälle. ”Jansson” hade puttrat en timme i ugnen och sattes fram på bordet. De färdigstekta korvarna och köttbullarna värmdes. Jag gjorde en gulgul omelett med svampstuvning, som blev riktigt lyckad. Äggen är ju suveränt fina härnere. Tillsammans med kokt potatis och en blandad sallad, smaksatt med rostade och lättsaltade frön och nötter fick julbordet duga. Julskinka? Det gå bra med kokt, skivad kalkon.

Årets lilla julbord

Vi hade ännu ett projekt att utföra denna julafton. Vi skulle åka tillbaka till apoteket för att hämta min medicin. Det är fin service på apoteken här. Medicinen hade kommit. Jag stod där med mitt hälsokort och papper från försäkringskassan och försökte på stapplande spanska påpeka, att enligt Europeo acoerdo har pensionistas suecos el mismo derecho con pensionistas espanioles. Vi lyckades förstå varandra – tror jag. Den unga kvinnan stämplade mitt recept och förklarade, att jag får ut beloppet från försäkringskassan i Sverige.

Här julpyntas palmerna

När vi kom tillbaka till vårt nattläger, hade ett par tyska bilar anlänt. De åkte emellertid sin väg lite senare, så julnatten, då det förresten föll några enstaka, mjuka regndroppar på taket, fanns bara den engelska hemmabyggda stora husbilen och vi kvar på grusplanen. Tala om julefrid!

Dan före dan

Torsdag den 23 december 2010
På morgonen var det dags för halv storm igen och palmerna stod som plymer i den vilda vinden. Blåsvädret var emellertid ganska snabbt övergående. Idag knallade åskan också en del, även om det till stor del var uppehållsväder.

Åh, vad det blåser i träden idag!

Engelsmannens restaurang

Vi tog det lugnt idag, men passade på att gå till restaurangen en stund för att surfa. Här brann en välkomnande stockvedsbrasa i den öppna spisen och det var varmt och skönt. Dagen till ära bjöds vi på en kaka till ölen.

Tack alla kära vänner för många fina julbrev och julhälsningar! Ni finns alla i våra tankar! I tankekraften finns inget snökaos. Där går det lätt och snabbt att komma fram och den vägen utnyttjar vi ofta. Vi hoppas att min kusin Monica och hennes man Uffe lyckades ta sig till Oslo för julfirande! Min kusin Ursula hälsade, att hon och hennes man Heinz, finns i Costabella en vecka i slutet av mars, vilket är detsamma, som att vi är välkomna att hälsa på. Det återstår att se. De smala vägarna är inte gjorda för husbilar och sist vi var där, hade en backspegel otrevligheten, att sniffa lite för nära på muren runt huset.

Klockan 18.00 var det fortfarande +13,9 ute. Vad vi har det bra, som slipper kylan hemma! Dessutom känner vi inte av någon julstress. Vi har diskuterat, om vi skulle julpynta eller inte och har kommit fram till att det får räcka med julduk på bordet, ett rött julljus och en röd julstjärna, som inköptes i måndags. Den sistnämnda håller tyvärr på att lägga av. Eftersom jag har svårt att röra mig, får både medhavd julgran och julpynt ligga kvar i sina lådor.

Tidigare äldre inlägg