Rundvandring i samhället Agua Amarga

Söndag den 16 januari 2011
Här i Agua Amarga finns det möjligheter både att tömma gråvatten och toa samt fylla på färskvatten.

Ställplatsen för husbilar

 

Det var molnigt och gråväder på förmiddagen

Skönt att solen lyser igen!

Här träffas bybefolkningen på söndagarna

Byggnaderna runt sandplanen verkar mer eller mindre att bebos av sommargäster och ser i nuläget tämligen övergivna ut. Vi beslöt oss för att ta en promenad in i själva samhället. Efter en kort sträcka kom vi fram till ett hotell, ”miKasa”. På andra sidan vägen låg ett Spa, samt en tennisbana, som just då var upptagen av tre bollentusiaster. Tydligen hade man ont om gäster. Vi stannade till ett par minuter och genast kom ett par av hotellets anställda ut och erbjöd oss att få bada i deras Spa. Det skulle kosta 25Euro/person. Vi avböjde erbjudandet. Min kassa är inte så välfylld efter alla behandlingar och även Ingemar tyckte, att det var alltför dyrt.

Vackra blommor utanför hotellet

Ännu ett vackert exempel på nautrens egna konstverk

Mimosans knoppar blir större för varje dag.

Vi gick vidare och försökte lyssna oss till, var det var mer folk i rörelse. Snart befann vi oss på ett öppet torg i ljusa färger, där en hel del folk hade samlats. Här fanns ett kombinerat café och en barservering. Ett flertal män och även enstaka kvinnor stod sedvanligt framme vid den öppna luckan, där man drack öl och förmodligen diskuterade allt från politik till fotboll och dagens händelser.

Fräscha bord och stolar i blått stod utplacerade i grupper på torget. Inne i restaurangen fanns en stor skylt, som meddelade, att det var rökning förbjuden. Man håller hårt på förbudet, som trädde i kraft 1;a januari 2011 i Spanien.

Ute på torget satt kvinnor, par och familjer. Unga mammor kom promenerande med barnvagnar. Barn kom åkande på rullskridskor och sparkcyklar. Hundar fanns överallt. Man stannade upp för att prata med vänner, drack en öl, ett glas vin eller en dricka. Tapas serverades kostnadsfritt. Enstaka familjer satte sig ner för att äta en mindre måltid. Även vi satte oss vid ett bord för att dricka en öl och studera folklivet. Det var varmt och skönt i solen och riktigt trevligt, så vi blev sittande ett par timmar, innan vi började gå hemåt.

Varför kan vi inte mer spanska? På en låg mur utanför fiskarnas hus satt en äldre kvinna. Vi tittade på varandra och log. Hon sa, att det var varmt idag. Jag replikerade. Vi hade en kort konversation, som handlade om vädret idag, i år och även förra året. Vi talade om fjolårets regn och stormar och om årets myckna snö och kyla i Tyskland och Sverige. Jag önskar, att jag kunde så mycket spanska, att jag hade kunnat fråga henne om hennes liv, om hur hon har det idag m.m. Det blir tyvärr så ytlig konversation. Dessvärre är det så, att vardagsspråket lär man sig bäst på plats och inte i läroböcker.

Senare under eftermiddagen tog vi ännu en promenad vid bebyggelsen mot berget. Här ligger ett flertal praktfulla villor. Att gå uppåt gick ganska bra. Neråt var det värre, men skönt nog kunde jag stötta mig på Ingemar.

Mot Costa Almeria och Agua Amarga

Lördag den 15 januari 2011
P.g.a. mina långvariga behandlingar har vi stått på samma ställplats under drygt sex veckor och det var nu hög tid att fortsätta vår resa. Tidigt på morgonen gick vi in på restaurangen för att kunna kolla posten, innan vi åkte. Jag fick en positiv kommentar beträffande gårdagens dans av den unga kvinnan, som serverade. Hon blev nog förvånad, för hon hade sett mig linka fram under flera veckor. Ungdomen idag vet nog inte heller, att dagens pensionärer är en dansande generation.

 Även idag var det ypperligt sommarväder. Vi tog ett hastigt farväl av svenskarna, där jag fick en och annan positiv kommentar beträffande gårdagens ”dansuppvisning”. Roland kallade mig Travoltas danspartner. Säkert hade någon enstaka förväntat sig, att jag skulle ha ordentliga ryggsmärtor idag, men de var inte värre än vanligt. I fortsättningen hoppas jag Ingemar ställer upp som Travolta i en daglig motionsdans! Det är bra för onda ryggar.

Med en och annan paus inberäknad för att sträcka på benen åkte vi idag ca 20 mil österut i riktning mot Motril och Almería. Vi passerade ett flertal fina sandstränder, där människor passade på att sola och bada. Efter en liten sväng norrut körde vi vid avfart 494 ner mot kusten och kom fram till Agua Amarga, som ligger inom gränsen vid den stora Parque Natural Cabo de Gata. När man i en svagt lutande nedförsbacke närmar sig samhället Agua Amarga med dess låga, platta, vitkalkade byggnader, får man en känsla av att befinna sig i en arabstat.  

När vi närmade oss Agua Amarga, tornade ovädersmolnen upp sig på himlen.

På den stora sandplanen nära havet, stod ett flertal husbilar från olika länder parkerade. Här fanns gott om plats. Den gulbruna sanden ger ett intryck av, att man befinner sig vid en lång sandstrand, men skenet bedrar. I vattenbrynet ligger en mängd ganska stora, runda stenar och det vore nog lite knaggligt, att försöka gå ut för att få sig ett bad.

På den här ställplatsen rådde en ljuvlig tystnad och redan vid ankomsten både såg och hörde vi ett otal småfåglar i den omgivande grönskan. I skymningen kunde vi njuta av stämningsfylld fågelsång.

Hos sjukgymnasten – mycket trött – dans är bra för dåliga ryggar

Fredag den 14 januari 2011
Flera vänner har börjat ifrågasätta varför jag inte har skrivit i bloggen, om jag är sjuk m.m. Jag skriver löpande dagbok, men att jag inte har lagt in något i bloggen beror främst på att vi inte hade någon Internetuppkoppling förrän den 21 januari. Därefter har jag legat helt för ankar några dagar och det är först idag, som jag kan vara uppe några timmar igen. Nu ska jag försöka få ordning på skrivandet igen. 
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Det varma och vackra sommarvädret fortsätter. Nu har vi varit utanför Torrox Costa sedan 4 december och känner att det börjar räcka. Vi är inte vana vid att ligga still så länge, utan tycker båda om att röra på oss och vistas mer ute i naturen. Bara min rygg blir hyfsat bra, åker vi vidare mot Torrevieja för att träffa en del vänner.

Det var dags för det sista inbokade besöket hos sjukgymnasten idag. I natt hade jag mycket ont och var tvungen att ta en smärtstillande tablett. Under den senaste tiden har jag varit deprimerad och mycket trött. Känner att jag låser båda Ingemar och mig .

Behandlingen idag avlöpte väl och det kändes, att den gjorde nytta. Vi kom överens om att göra en paus på ca 3 veckor.  Jag var så trött, att jag kände mig halvt drogad, när jag kom ut. Behövs det, kan jag alltid komma tidigare. Bara ett miljöombyte kommer säkert att göra gott.

Vi parkerade på en stor tom plan nära busshållplatsen. Här var det nära till tvättinrättningen. Ingemar gick för att köpa tyskt bröd, en nygrillad kyckling och hämta vårt tvättpaket.

Vi åkte till parkeringen vid LIDL, där vi åt kycklingen. Den här gången låg den i massor av olja, inte så bra. Senare råkade nämligen förpackningen tippa, så vi fick en massa fett på golvet. Tur nog helt nära den fasta stolen. Vi får ta det vartefter. Just nu är det värsta borta och det ligger en handduk över fettfläcken, så vi inte trampar omkring eländet.

Det var inte mycket, som behövde handlas idag. Jag somnade, sov djupt ett par timmar, men var fortfarande lika trött, när jag vaknade. Fortsatte att sova, när vi kom hem. Ingemar fick roa sig själv.

Senare på kvällen gick vi över till restaurangen för att kolla Outlook. En hel del svenskar, som stod med sina husbilar på grusplanen, var bänkade runt ett av borden. Det var fredag och det hade vi inte tänkt på. Fredagar har man nämligen musik i puben. Idag var det två mycket skickliga gitarrister, som spelade och sjöng medryckande musik. Jag har svårt att sitta stilla, när det bjuds på musik och började förstås klappa händerna i takt med musiken. Det gjorde även flera av de andra svenskarna.

Nu hände något dramatiskt för min del. En lång spanjor gick upp ensam på golvet, började dansa för sig själv och klappa händerna i takt med musiken. Både vi och flera med oss tyckte, att han bjussade på sig själv och lockade oss andra att också klappa i takt.

Snart stod mannen framför mig och försökte locka upp mig på golvet. Jo, jag tackar jag! Jag pekade på min rygg och lyckades undkomma – trodde jag. Mannen dansade vidare för sig själv, men snart stod han framför mig igen. Ingemar hade väldigt roligt. Han vet, att jag älskar att dansa. Jag gav med mig, gick upp och tänkte, att jag kunde ju alltid gå sakta runt golvet. Nu är det så, att jag är medveten om, att dans är mycket bra för onda ryggar. Efter en lång och välgörande behandling tidigare idag och ett par glas rödvin på puben, mådde min rygg tydligen betydligt bättre. Musik, rytmer, dans och glädje utlöser dessutom kroppens endorfiner, som nog är den bästa smärtlindring man kan få. Mina endorfiner hade tydligen väntat på att få göra en insats.

En något suddig bild på min danskavaljer och mig

Oj, vad roligt det var att dansa! För några veckor sedan trodde jag, att jag skulle få tillbringa mitt återstående liv i rullstol och aldrig mer kunna dansa. Dessvärre var jag inte klädd för dans. Var iklädd en tjock fleecejacka och sportskor. Vi skulle ju bara gå över för att surfa ett tag! Vad gjorde det! Roligt var det!  Tack för alla glädjande kommentarer!