Ännu en avkopplande dag i Vila Nova Park

Onsdag den 30 mars 2011 
I natt kom det faktiskt några regndroppar, men de hann torka innan morgonsolen började värma jorden. Det var lite växlande molnighet, men mestadels tittade solen fram mellan de glesa tallkvistarna högt ovanför oss.

Efter omröstning blev det frukost inomhus idag på morgonen. För övrigt satt vi utomhus en hel del. Jag märker, att mycket blivit eftersatt under den tiden, när jag var som sjukast. Bodelsdörrens alla detaljer fick sig en ordentlig rengöringsomgång idag. Resultatet blev bra. Man kunde nästa tro, att vi hade bytt dörr!

Jag har nyss läst ut Ulla-Carin Lindquists bok ”Ro utan åror”. ALS är nog en av de värsta sjukdomar, som kan drabba en människa. Vi ska vara rädda om vår hälsa!

Här somnar vi till koltrastens ljuva toner och vaknar till duvornas kuttrande. Flugorna börjar också komma igång, men å andra sidan har man en liten djurpark här, som drar till sig insekter av allehanda slag.

Annonser

En slappardag i solen

Tisdag den 29 mars 2011
Det har varit växlande molnighet, men soligt. Även om solen har varit varm, var vinden sval. Vi hade lite skilda åsikter beträffande frukost, ute eller inne? Det blev ute. Övriga måltider intogs också utomhus.

Ingemar har läst och planerat en hel del, medan jag har ägnat mig åt våra sociala kontakter. De sistnämnda blir ofta eftersatta, när vi inte alltid har uppkoppling till Internet. Om det är något, som jag är rädd om, så är det våra nära och kära, samt våra vänner. Alltid missar man ändå något. Tyvärr.

Vi passade på, att sitta ute en del i halvskuggan. Ja, det är faktiskt stora träd här, som bidrar till denna halvskugga. Säkert mycket skönt på sommaren. Många ligger och steker sig i sina solstolar, måna om att få så mycket solbränna som möjligt, innan de åker norrut igen. Vi tar det lite lugnt med solen och sitter hellre i halvskuggan. Man blir brun där också. Nya rynkor får man nog i vilket falla som helst. Fortfarande var det +16,8 grader på kvällen.

Idag fick jag en mycket fin inbjudan till en påskkonsert i en av Stockholms kyrkor, där mitt äldsta barnbarn medverkar. Jag skulle mycket gärna vilja besöka konserten, men frågan är, om vi är hemma då. Visst krymper världen, men ändå känns avstånden för stora ibland.


Från Peniscola till Vilanova

 

Måndag den 28 mars 2011
Idag packade vi ihop för att åka en bit vidare uppåt den spanska nordostkusten i riktning mot Barcelona. Vi hade varit på camping Eden i Peniscola fyra dagar och det började kännas, att det räckte.  

Innan vi begav oss iväg, gjorde vi en liten rundur, för att se hur förändringens vindar hade blåst i den lilla vackra kuststaden. Förra året hade man bl. a. börjat fräscha upp en hel del utefter strandpromenaden. Resultatet är lyckat, även om en del återstår. Anläggningsarbete pågår på flera ställen i den vackra fiskestaden. Med största säkerhet har man gjort mycket turistreklam för orten, för åtskilliga bussar hade anlänt och det var mycket folk som var på upptäctsfärd. Visserligen var det marknad, men dock.

 

Den vackra gamla stadsdelen i Peniscola

Ingemar släppte av mig vid marknaden, för att jag skulle kunna titta runt lite. Jag har svårt att gå någon längre sträcka, men snart dök Ingemar upp som stöd, efter att ha parkerat bilen. Ett par småsaker, som jag letat efter, hittade jag. För övrigt köpte vi en god getost, lite oliver, lavendelhonung m.m.

Vi åkte nu ut ur staden för att sedan följa N 340 i riktning mot Tarragona. Klockan 10.50 var det + 20 grader, även om en del moln hängde lite hotfullt över bergen. Efter att ha passerat Benicarló, kom vi till Vinarós, där vi stannade till vid LIDL för att kompletteringshandla. Det blåste ganska bra och de byiga vindarna ruskade om bilen ibland. Vägen var tätt trafikerad av långtradare, som förmodligen valt den här rutten för att slippa betalväg. Dessutom gjorde det nog sitt till, att det var måndag.

Våra säkra föråkare! *L*

Klockan 13.30 hade utetemperaturen stigit till +23,5 grader, vilket bidrog till att även innetemperaturen steg. Senare steg temperaturen ytterligare till hela +25,2 grader. Dags att sätta på luftkonditioneringen med andra ord. Efter Vinarós satt lättklädda flickor på rad i väntan på kunder.I det här området hade vinrankorna börjar skjuta skott, medan popplarna ännu stod kala. En och annan av de mycket färggranna härfåglarna flög ibland över vägen.

Den tösen i sina läderbyxor kan inte vara gammal. Tragiskt!

Över floden Ebro vid Ebrodeltat fick vi åka motorväg en bit, innan vi åter kom in på N 340. Några mil från Tarragona, kom vi in på A7, som lotsade oss runt Tarragona, innan motorvägen åter övergick i N 340. Vid avfarten till El Vendréll est åkte vi in på den smalare vägen C 31, som förde oss fram till staden Vilanova ila Geltrú, där vi for vidare till camping Vilanova Park. Här är det stora plotter att parkera på och det var tämligen lugnt.

På kvällen bjöd Ingemar mig på en mycket god fiskmiddag i campingens restaurang. Varför? Jag hade födelsedag. Inte visste jag, att jag hade så många vänner och bekanta! Tidigt på morgonen trillade ett flertal SMS in, alla lika välkomna. Både barn, barnbarn och min kusin i Örebro var tidigt ute. När jag sedan öppnade Outlook, fanns där både mail och personliga, animerade kort och hälsningar. I Facebook trillade massor av goa hälsningar in under dagen, en hel del t.o.m. blomsterprydda. På kvällen ringde min dotter och mitt yngsta barnbarn (de enda, som var hemma) och sjöng med ljuva stämmor. Tänk vad världen har krympt tack vare mobiler och Internet! Jag blev rörd över alla fina hälsningar. Ett stort tack och en varm kram till er alla, som gjorde min dag så ljus och varm!  

 
 

 

 
 

 

En lugn dag

Söndagen den 27 mars 2011
Det gick bra, att sitta ute och njuta även idag, trots att det mulnade på lite emellanåt. Vi har tagit det lugnt idag. Ingemar har mest suttit vid datorn och planerat den fortsatta resan. Jag har sorterat och plockat om en hel del i husbilen. Försöker laga mat, så att förråden töms vartefter. Det börjar se ganska glest ut både i kylskåp och bland torrvaror. Min kropp har smärtat ordentligt, så ryggympan fick ta mycket tid idag. Vi tog en promenad i omgivningarna. Tyvärr gör smärtorna, att jag varken kan gå fort eller långt. Tråkigt att bli så begränsad, men det finns det, som är mycket värre.

I natt blir det sommartid igen

Lördagen den 26 mars 2011
Det blev inget regn idag heller och temperaturen var angenäm, ungefär som en svensk sommardag, när den är som bäst.

Vi hade tänkt oss, att bjuda våra vänner på sill och potatis idag. Tidigt på dagen var ett önskemål. Är man i Spanien, är ju detta med tidigt ganska flexibelt. Vi hade närmast tänkt oss klockan 14.00.

Ingemar gick över till Ingemars och Eilas husbil ett flertal gånger för att kunna bestämma tiden lite närmare enligt svenska normer. Ingen var hemma. Tydligen var de ute på en långpromenad. Till slut skickade jag ett SMS med ett budskap om att de var välkomna klockan 14.00.

Jag satt vid datorn för att lägga in de färdigskrivna blogginläggen, samt läsa en del nyheter. Ibland är det lite svårt, att både hinna redigera kort, skriva dagbok och lägga in det färdigskrivna samt försöka hinna ta del av nyheterna, som kommer i ett rasande tempo numera. Jag hade konstaterat, att jag hade ungefär 1½ timme på mig, innan våra gäster förhoppningsvis skulle infinna sig.

Plötsligt stod våra vänner utanför dörren till vår husbil. Jo, visst! De skulle gärna komma klockan 14.00, men de hade inte fått något SMS. Konstigt! Jag visste att jag hade skickat det. När jag kollade på mobilen, låg SMS-et kvar i utkorgen. Jag hade stängt av mobilen för snabbt!

 Jag trodde fortfarande, att vi hade 1½ timme kvar tills detta klockslag. Det var bara det, att jag hade glömt att ställa om tiden på min dator, sedan vi lämnade Portugal. Åker man därifrån till Spanien, får man vackert flytta fram visarna en timme. När jag nu tittade på klockan, var det 20 minuter kvar tills våra hungriga gäster skulle komma.

Ingemar fick snabbt lämna sin solstol för att hjälpa till att duka. Det gjorde han mycket bra. Han hittade t o m duken efter min beskrivning. Själv skalade potatis, hackade purjolök och skar sill. Allt var nästan färdigt, när gästerna anlände. Nu går klockan på datorn rätt!

Solen lyste, när vi började äta, med sedan gick den i moln och då var det bara att dra på varma tröjor igen. Luften är sval, när solen försvinner. Eila hade tagit med en skål med färska jordgubbar. Tillsammans med ”sprutgrädde” blev det en delikat efterrätt. Tack för den!

I natt övergår vi till sommartid, alltså får vi flytta fram visarna en timme igen. Den här gången sköter datorn omställningen helt på egen hand. Ingen av oss tycker om att gå upp tidigt och att stiga upp två timmar tidigare inom några dagar är lite väl jobbigt.

Från det ena till det andra läste jag, att den vackra österrikiska melodin ”Stilla natt” ska bli världsarv.

Städdag!

Fredagen den 25 mars 2011
Idag lyste solen här i Peniscola och det var en perfekt dag att röja i husbilen. Dammet ut – frisk luft in!

Ingemar fyllde vatten, tömde toa, piskade mattorna och gjorde rent golven. Jag städade toa- och duschutrymme ordentligt, samt tog ut sängkläderna på vädring, innan jag finstädade sovavdelningen. En roller/klisterrulle tar det mesta, som ögonen inte ser. Även all övrig klädsel gicks över med roller.

Så skönt, när allt var klart, även om det tog lång tid för min del. Jag har fortfarande mycket ont och blir fort trött, men med tre vilo-/sovpauser gick det bra.

Sent på eftermiddagen gick våra vänner och vi till en närliggande restaurang. Ingemar åt färsk sparris son förrätt, medan jag åt underbart goda musslor. Båda åt vi fisk till huvudrätt och choklad-panna cotta till efterrätt. Varsitt stort glas rödvin förgyllde maten. För denna goda mat med dryck betalade vi 10 Euro/person.

Till Peniscola

Torsdag den 24 mars 2011
I Rebollar var det fortfarande blåst och regn, när vi vaknade på morgonen och regntunga skyar hängde över bergen. Termometern visade på +7 grader!

Vi fortsatte A3 mot Valencia. Utanför Valencia körde vi in på A7/E15, som för vidare mot Castellón. Utanför Castellón har man bytt vägnummer A7/E15 mot CV10, som enligt kartan börjar några mil senare. Vi åkte vidare på CV13 till Torreblanca, där vi körde in på N340 i riktning mot Peniscola och där körde den sista sträckan på CV 141. Här vid kusten var det betydligt varmare, hela 17,4 grader.

När vi kom fram till camping Eden, väntade Ingemar och Eila med ärtsoppa och våfflor. Vi hade helt missat att det var våffeldagen. Vi beslöt oss för att stanna ett par dagar på campingen för att städa lite och ”komma ifatt”. Tack Ingemar och Eila för god mat och trevlig samvaro!

Vår värd, Ingemar, i djup begrundan

Värdinnan, Eila, i funderingar

I ett mail sa en god vän:” Ta god tid på er hem – än får man gå med båd strumpor och skor.” Hoppas det ändras snart, så att värmen kommer även i Sverige! Tack snälla ni för alla goa hälsningar, både i bloggen, mail, Face-book och via SMS! Vi blir mycket glada över alla hälsningar och kommentarer!

Tidigare äldre inlägg