Slut på sommartiden, men fortfarande badväder

Söndag den 30 oktober 2011
Nu var det slut med sommartiden för den här gången. I natt ställdes klockan tillbaka en timme igen. Klockan i datorn ställs om automatiskt. I Portugal är vi ytterligare en timme back. När jag försökte ändra tidszon, blev mina kalenderanteckningar helt vilsna, så det var bara att gå tillbaka.

Det var rena sommarvädret även idag. Stranden fylldes snabbt av solande och badande, såväl portugiser som turister. Restaurangerna ner mot stranden var fullsatta. Även vi knallade ner till stranden för ett dopp. Jag fick nöja mig med ett skönt fotbad idag, eftersom ihållande fibromyalgismärta hade gjort min kropp helt stel. Man kan inte alltid få allt och det är då väl. Förmodligen är det väderomslag på gång.

Idag var jag tvungen att ta hand om råvarorna i kylskåpet. Med tillsats av tomatpuré, dill, rester av pepparrot och en massa tjock grädde förvandlades sardinerna till något som påminde om en strömmingslåda. Den blev riktigt god. Synd bara att sardinerna har så många små ben! Kycklingfiléerna hamnade tillsammans med mycket curry, vitlök, paprika och purjolök i en gryta. Den blir bra som lunchmat i morgon.

En granne kom och berättade att han hade köpt Euro för 9.02 på banken idag. Inte illa!

Ingemar hämtade vatten och tömde toan, medan jag redigerade bilder och skrev ner dagsanteckningar, som jag låg efter med. Ingemars dator fungerar fortfarande inte. Senare under kvällen gick vi till ett närbeläget café, där man kan koppla upp sig mot internet. Det har varit dåligt med uppkopplingar under några dagar, men nu kunde jag äntligen göra klart några blogginlägg. Nyheter och några bloggar läste vi tillsammans. Försökte få kontakt med vännerna Titti och Håkan, som vi såg var uppkopplade på Skype, men utan resultat. Jag kollade Outlook och Facebook som hastigast.

Jag hade fått ett meddelande från Stayfriends. Här har jag hittat en gammal barndomsvän, Margareta. Hon bodde i den stora bondgården, som fanns bakom mitt föräldrahem, när jag växte upp. Hennes morbror plöjde alltid vår stora potatisåker. Han visslade så vackert.

På Stayfriends hittade jag ännu ett välkänt namn på en betydligt yngre kvinna, Jessica. Hon var med på mina sagostunder, när hon var mycket liten och vi hade även en del kontakt med hennes mamma och pappa. Världen är bra liten! På den tiden var min väninna/skolkamrat Titti barnbibliotekarie i Köping och jag är henne fortfarande djupt tacksam för att jag fick ha hand om sagostunderna under 10 år. Det var en oförglömlig tid.

Ikväll kom några svenska husbilar åkande till Altura. De berättade, att de blivit bortkörda från Manta Rota av polisen. Dessutom hade de fått betala 60 € i böter. Det står visserligen en skylt vid strandparkeringen, men varför låta den stå outnyttjad under vinterhalvåret?  Såväl näringsidkarna som borgmästaren vill att husbilar ska få parkera under vintersäsongen. Det här påfundet kommer från någon av polismyndigheterna. Inte undra på att Portugals ekonomi är dålig, när man är så fyrkantig!

Våra husbilsvänner Eila och Ingemar är på väg söderut. Vi har inte hört något på ett tag, men hoppas att allt hittills har gått bra!  

Idag hände något nytt. Tro´t eller inte, men vi glömde äta kvällsmat! Ingen av oss hade en tanke på mat.

Annonser

Strålande sol och skön värme

Lördag den 29 oktober 2011
Även idag var himlen molnfri och solen strålade på allt och alla. Vi kom att tänka på, att sedan vi åkte hemifrån den 20 september har vi inte använt våra jackor en enda gång. Ett par gånger har jag dragit på mig min mjuka munkjacka.

Under inköpsrundan i fredags, handlade jag även en liter jordgubbar för 1,90 €, mycket gott bl.a. tillsammans med hemmalagad müsli. Det fick bli vår lunch idag.

Luften var varm och vattnet kunde inte heller vara speciellt kallt, så på eftermiddagen följde vi med ner till havet för att bada. Vattnet i havet var uppfriskande och inte alls kallt. P.g.a. mina ryggproblem är jag lite osäker, men med stöd av Ingemar gick det bra att gå ut en bit. Skönt! Efter att ha torkat en stund i solen, började vi gå hemåt, men Åke och Ulla-Britt ville något annat. De ville bjuda på ett glas vitt vin i solen vid en av strandrestaurangerna. Behagligt att sitta och bara vara en stund! Vi tackar!

Här kommer badgossarna!

När vi kom tillbaka från stranden var både Ingemar och jag hungriga och kom överens om att gå till en närbelägen restaurang för att äta pizza. Matlagningen kunde jag spara tills nästa dag. Lamporna började tändas. Det var skönt att sitta vid trottoarserveringen i den mjuka kvällsskymningen och njuta av den resterande dagen.

 

Alla Helgons dag och Halloween

Fredag den 28 oktober 2011
Det blev en varm, men lugn natt. Idag på morgonen kom jag på, varför det var så mycket folk i livsmedelsaffärerna igår och varför det var så utplockat i diskarna. Det är en helg för Halloweenfirande och dessutom högtidlighålls Alla Helgons Dag den 1 november, alltså på tisdag. Hur slaviskt man följer detta och inte firar det sistnämnda redan under helgen, vet jag inte.

Idag var himlen helt molnfri och det kändes att det skulle bli varmt. Man kopplar inte upp Wifi i centrum förrän klockan 12.00, så vi åkte ner till parkeringen vid stranden, där massor av husbilar brukar stanna. Här träffade vi ett svenskt par, Ulla-Britt och Åke, samt en ensamåkande kvinna ”Hanna med katterna”. De var på väg till ett café för att dricka en kopp kaffe och undrade, om inte vi ville följa med. Visst följde vi med! Jag passade samtidigt på att uträtta ett ärende på det närbelägna apoteket. På det lilla caféet får man också koppla upp sig mot internet. Vi satt kvar ett bra tag, pratade och skrattade. Som dalmas bidrog Åke med ett flertal historier, innan vi gick vidare till caféet vid det lilla torget, där vi smuttade på varsitt glas vitt vin i solen. Efter allt regnande var det sannerligen skönt med solstrålarna.

Ulla-Britt och Åke ska ut på en cykeltur

Det märktes att många människor var lediga, för under dagen kom en ständig ström med personbilar, som parkerade på strandparkeringen. Många gick till restaurangerna för att äta och dricka, men åtskilliga låg på stranden och solade eller badade i havet. Även vi tog en promenad till den närbelägna stranden, men för övrigt tog vi det lugnt, njöt av värmen och lugnet. Här har vi varit många gånger, så det kändes som hemma.

Idag gjorde jag i ordning grönsaker, som tillagades i ugn. Det blev gott tillsammans med bläckfisk och crème fraiché. Under den sena kvällspromenaden träffade vi på Ulla-Britt och Åke, som hade varit på en restaurang för att i efterskott fira Ulla-Britts 70-årsdag. Vi gratulerar och önskar henne ett lyckosamt kommande år!

Den 28 oktober brukar jag alltid ringa till min f.d. grannfru i Örebro. I år gjorde jag inte det. Hon fyller 106 år idag. När jag kontaktade henne innan vi åkte söderut, var hon påtagligt sämre, hörde inte vad jag sa m.m. Känns lite sorgligt.

Genom Alentejo till Vila Real de Sto Antonio

Torsdag den 27 oktober 2011
Vädret var fortfarande osäkert, men det var milt, runt +17 grader, även nattetid. Byns bagare tyckte tydligen, att det var för få husbilar vid sjön, för vi hörde inget tutande. När det är säsong, levererar han färskt bröd varje morgon.

Idag tänkte vi åka vidare genom Alentejo mot kusten. På väg från ställplatsen bor en man, som har hundar i en bur utmed vägen. Det ser ovårdat ut och hundarna får gå runt i sin egen avföring. Jag mår dåligt varje gång, vi passerar de stackars djuren.

Den fortsatta vägen kantades till en början av de här så vanliga eukalyptusträden. När det regnar, doftar det gott. Minns hur man som barn fick en kur mot förkylning. Ett handfat av emalj fylldes med kokande vatten. Några droppar eukalyptus hälldes i och sedan fick jag sitta nerböjd över handfatet med en stor täckande handduk över huvudet. Visst rensade det andningsorganen!

Tydligen var det jaktdag idag. Ute i markerna syntes män med hundar och gevär. Det finns oss veterligen inte mycket att jaga bortsett från kaniner, diverse fåglar och ett och annat vildsvin.

De asfalterade vägarna är många gånger dåliga ute på landsbygden. Det påminner mig om 60 -70-talet, när vi ofta åkte genom öststaterna på väg till min dåvarande svärmor i Österrike. I Östtyskland såg man då ibland kvinnor, som stod med kärror fyllda med asfalt. Med hjälp av spadar reparerade de vägar. Det är så många minnen som dyker upp, när man är på väg.

Förutom att man har planterat pinjetallar på stora områden, ligger det mesta av den kuperade, ofta snåriga och vilda terrängen obrukad. Mycket av marken är totalt outnyttjad.

Snart syntes en högt belägen, praktfull borg omgiven av en mängd hus, som ligger som vita, olikformade sockerbitar på sluttningarna. Framför oss låg den vackra staden Mertola, där vi stannade på en platå för att koka förmiddagskaffe. Här skulle vi inte bara koka kaffe. Ingemar startade även elverket för att ladda sin dator. Han har haft maximal otur ett tag. Först gick hans anslutningssladd mellan dator och 12- voltsuttag sönder. En dag, när han plockade fram sin dator, visade det sig att batteriet var urladdat. Han brukar vara noggrann med att stänga av datorn. Vid ett senare tillfälle signalerades det, att batteridriften var så låg, att batteriet borde bytas ut. Dessutom har han fått punktering på cykeln, men den ska få skjuts till en cykelverkstad i Vila Real.

Rondell i Mertola. Snart är det Holloween!

Efter kafferast och uppladdning åkte vi genom Mertolas smala genomfart och vidare mot Castro Marim för att göra en del service vid ställplatsen där. Här fanns en och annan lucka mellan de parkerade bilarna. För alla, som befinner sig i den här trakten, är det populärt att tömma toa och gråvatten samt fylla vattentankarna med friskt vatten här. Tidigare har allt varit kostnadsfritt. Som ett litet led i att förbättra Portugals dåliga ekonomi, har man nu infört en avgift för vattnet. Mycket bra, anser jag. Lite sämre är det att man inte kan betala med euro, utan att man måste köpa poletter. På en informationstavla finns ett anslag med en adress. Ingemar gick till turistinformationen för att fortare hitta till rätt lokal. Han kom tillbaka med några poletter, som är bra att ha i beredskap. Varje pollett kostar 2 € och då får man 100 liter vatten. Vi anser nog, att det vore bättre, om man kunde fylla 50 liter åt gången. Vår tank rymmer 100 liter och som det nu är måste man vänta tills tanken nästan är tom.

Kylskåpet började bli ganska tomt. Vi fortsatte till Intermarché i närbelägna Vila Real de Sto Antonio för att handla mat inför helgen. Kön framför köttdisken var mer än lång. Jag gick till fiskdisken i stället, där jag köpte fileade sardiner och bläckfisk. Det blev en kort tur även till närbelägna LIDL, innan vi åkte den korta sträckan till Altura för att övernatta. I centrum är det WiFi. Vi stannade på den stora planen framför hotellet för att surfa en stund och även övernatta. Vädret hade under dagen blivit allt bättre och till slut var himlen helt molfri.  


En grå, trist och regnig dag

Onsdag den 26 oktober 2011
Natten vid ställplatsen i Luz var sedvanligt lugn. Regnet har tydligen kommit för att stanna och under natten kom det åter en och annan skur. Framåt morgonen började det dessutom blåsa rejält en kort stund. Min sömn har varit orolig de senaste nätterna. Idag somnade jag om, sov länge på morgonen och hörde inte ens, när Ingemar gick upp.

Vi beslöt oss för att åka till den gamla kopparstaden Mina de São Domingos för nästa övernattning. Himlen var täckt av orosmoln i olika grå nyanser, som emellanåt hade svårt att hålla tätt. Även på den iberiska halvön skiftar bladverket på många av de lövbärande träden färg och faller så småningom av. Det är dock betydligt mildare färger än i Sverige. Kan erkänna att jag emellanåt saknar den färgsprakande hösten där hemma.

Vägen slingrade sig fram genom små typiska portugisiska byar, som till stor del är befolkade av äldre, männen mestadels iförda kepsar och kvinnorna klänningsförkläden. Männen sitter ofta på en ”ljugarbänk” eller i ett av de små caféerna. Plötsligt möttes vi av en stor varningsskylt, där man uppmanade större lastfordon att åka en annan väg. Vi fortsatte sakta framåt. Oj då! Snart stod vi framför en stor ombyggnation av en bro. En liten smal väg förde nedför en brant backe. En av arbetarna vinkade åt oss och visade, att det skulle gå att köra runt. Det gick, även om backen var både krokig och brant.

Typisk portugisisk bygata

 

Inte lätt att köra på den bron!

Vi anlände till Mina de São Domingos, som har en fin ställplats nere vid sjön. Vi har stått här flera gånger tidigare och här brukar det vara lugnt. Smultronträden, som kantar ställplatsen, hade vuxit betydligt sedan i våras. Smultronen var emellertid inte riktigt mogna. När vi kom hit i våras gick det inte att få en enda parkeringsplats. Nu var det glest mellan bilarna. Alla har inte påbörjat sin övervintring än.  

Regnandet fortsatte och åskan mullrade ibland, så det fick bli hemmakväll. *L*

Vi åker på visit till Éguas

Tisdag den 25 oktober 2011
I natt kom åter en regnskur och tidigt under nattens mörka timmar var det ca 5 grader kallare än nattetid den senaste tiden. Det går inte att förneka – hösten har gjort sitt intåg även i Portugal. Löven faller, regn och blåst. Det påminner om hösten i Sverige. På morgonen hade det klarnat upp och vädret såg lovande ut. Idag skulle vi åka på visit till Anna och Jan i Éguas. Vi har varit där flera gånger tidigare, men aldrig sedan de hade flyttat in i huset. Spännande!  

Efter ett par SMS, kom vi överens med Jan om att träffas i Pavoa, för vidare transport med Selma, Anna och Jans bil, till deras hus långt ute i den portugisiska landsbygden. De har byggt sitt hus vid världens ände, dit varken bussar eller tåg hittar. P. g. a. väglaget är det tyvärr fortfarande svårt att ta sig upp med husbil. Enligt överenskommelse anlände Jan till det stora magasinet, där bönderna lämnar sina olivskördar och där vi hade parkerat husbilen. En hund, vars husse arbetar i magasinet, kom fram och bekantade sig med oss.

Snart for vi iväg på den knaggliga vägen, som dock tack vare kommunens insats hade förbättrats något. Ingemar fick vara grindpojke och öppna elstängslen, som såg till att korna höll sig inom rätt områden. De stora, lurviga korna tittade lite ointresserat på oss, när vi sakta åkte förbi. Den enda människa vi mötte var en jordägare, Francisco, som kom ridande på sin nya häst. När vi närmade oss Annas och Jans domäner, tutade Jan och en småleende Anna kom ut och mötte oss. Roligt att ses igen!

Välkomstdryck serverades och huset med omgivning inspekterades. Allt blev klart godkänt! *L* Köket är en pärla. Väggfärgen, som vi var med och valde, ger en behaglig framtoning åt rummet. Ett stort plus är det krackelerade teglet ovanpå kakelugnen Sonja, som gör att hela rummet ser mjukare ut. Vi gratulerar till ett vackert resultat beträffande hela huset. Ett stort GRATTIS Anna och Jan!

Tiden gick fort. Männen inspekterade omgivningarna, medan Anna och jag småpratade under det att hon påbörjade dagens matlagning. Skönt att vi inte är ensamma om att tycka om curry och tonfisk! Maten blev mycket god och hade en strykande åtgång. Vi kände oss mycket hedrade, när Anna under måltidens avslöjade, att vi var de första gästerna, som hon lagade mat åt i det färdiga köket.

 

Så småningom var det åter dags för Jan att köra oss tillbaka till husbilen, innan det blev alltför mörkt. Tjuren i haremet av betande kossor inspekterade oss på nära håll. Nära Pavoa körde vi om en nära granne till Anna och Jan, den gamle Baptista, som åkande i en kärra efter sin åsna, var på hemväg från sin egendom och sina getter. Den gamle mannen, som enligt Jan är drygt 90 år, åker varje dag ut till sina marker för att se till getterna. Vi återvände till Luz för att övernatta. Tack Anna och Jan för god mat och en mycket trevlig dag! På väg mot Luz åkte vi in för att se Estrela, som ligger vackert vid den uppdämda sjön. Vid ställplatsen i Luz var det lugnt och endast ett fåtal bilar stod parkerade för natten.

 

Den lilla kyrkan i Pavoa

 

Utsikt över den uppdämda sjön nära Estrela

Regnigt – blåsigt – soligt

Måndag den 24 oktober 2011
Med varierande styrka smattrade regnet mot husbilstaket under hela natten. Den svaga men oroliga blåsten gjorde att lövklädda kvistar bidrog till orkestern med sitt gnisslande. Sova? Nej, inte om man som jag är lättväckt och fibromyalgin härjar vilt i kroppen. Det blev ett par turer till datorn under natten.

När det var dags för frukost kunde vi sitta ute. Det var tillfälligt uppehåll, men det varade inte länge. Snart rullade mörka moln fram på himlen och det kom kortvariga regnskurar. Så fortsatte det tills långt fram på eftermiddagen. Ingemar gick till TV-rummet på campingen, där det är bättre internetanslutning. Min kropp var i totalt uppror, så det fick bli horisontalläge ett par omgångar. Rester i kylskåpet fick duga som lunch.

Sent under eftermiddagen såg det mycket hoppfullare ut på himlavalvet. Vi beslöt oss för att lämna campingen och bege oss in till den gamla stadsdelen i världsarvsstaden Évora. Trots att vi varit i Évora flera gånger, har vi aldrig besökt i den äldsta stadsdelen, som är rik på lämningar från bl.a. romartiden och medeltiden. Däremot har vi tidigare åkt runt i trakten för att se fornlämningar, som området runt Évora är mycket rikt på.

Vi lyckades få en parkeringsplats på ett stort parkeringsområde utanför den gamla stadsmuren och började sakta gå upp mot staden. Egentligen omges den gamla stadsdelen av två rester ringmurar från olika tidsperioder. Snart kom vi fram till återstoden av det romerska templet, rest ett par århundraden efter Kristus och förmodligen tillägnat gudinnan Diana. Man möts ständigt av mycket gamla historiska lämningar på den Iberiska halvön.

Under vår vandring i gränderna bakom den stora katedralen Sé, som är helt byggd i granit, fann vi små kattvakter i en av kyrkans nischer. Någon godhjärtad människa hade gjort en fin matplats åt de små kattungarna. Vi nöjde oss med att se den mäktiga kyrkan från utsidan. Två helt omaka torn reser sig mot höjden och bredvid portalen ser man suveräna skulpturer av de tolv apostlarna.  

Kyrkans två mycket omaka torn

Portalen med de tolv skulpterade apostlarna

Promenaden fortsatte ner mot Rua 5 de Outubro, där de små butikerna saluför ett stort utbud av traktens hantverk. Jag fastnade för alla korkarbeten och här kunde man finna vackra väskor och t.o.m. paraplyer i fint arbetad kork.


Det började bli sen eftermiddag, när vi begav oss tillbaka till husbilen för att åka vidare. Vi hade ett par timmars färd kvar, innan vi kom fram till den lilla orten Luz, där vi tänkte övernatta. Vi körde igenom det mycket stora skolområdet i utkanten av Évora och passerade den pampiga 1500-talsakvedukten, innan vi på IP2 åkte vi i riktning mot Beja.

Strax utanför staden brer stora arealer med vinodlingar ut sig. Vid Reguengos tog vi avfarten. I den här trakten är det helt tydligt åkerbruk och boskapsskötsel som är huvudnäringen. Stora vetefält, majs- och solrosodlingar varvas med enorma olivlundar. På de gulbruna stubbåkrarna efter det skördade vetet gick kor och betade. Knotiga korkekar, stora agaveplantor och taggiga fikonkaktusar samt enstaka cypresser och fikonbuskar kantar vägen.

Det hann bli mörkt innan vi kom fram till Luz, men det var lite trafik och vägen är både bred och tämligen rak. I Luz har vi varit ett flertal gånger, så bilen hittar nästan själv till ställplatsen mellan skolan och tjurfäktningsarenan. Det fanns tre bilar på plats, när vi anlände och på planen ovanför stod ytterligare fyra bilar, alla engelsmän och holländare.

Tidigare äldre inlägg