Ny vecka igen i Torre del Mar

Måndag den 30 januari 2011
Vid 08.00 – tiden på morgonen var det bara runt nio grader. Mycket sakta steg temperaturen under förmiddagstimmarna. Bergstopparna bakom Torre del Mar var vitpudrade. En vän, som såg ett kort jag tagit, sa – ”Det ser ut som flera årstider samtidigt på kortet” – och det kan vi hålla med om.

Längst framme i landskapet frodas grönsakerna i de välskötta odlingarna. Längst bak är det vinter.

 

Flera dagar har koltrasten underhållit oss med sin underbara sång. De grönbröstade livliga småfåglarna, som bor i fikusträden, ser ut att ha fått vårkänslor. De kvittrar, svingar sig i trädens luftrötter och verkar helt uppspelta. Ibland får de för sig att de ska underhålla oss redan vid 04.00-tiden på morgonen. Lite väl tidigt, tycker nog vi. Gråsparvar och sädesärlor av olika årgångar har varit sysselsatta som renhållningsarbetare. Några bilburna ungdomar hade under natten stannat till för att äta och dricka ett och annat. Musikanläggningen hade man på högsta möjliga styrka. Plastpåsar, papper, burkar, flaskor och matrester slängdes på gräsmatta, trottoar och gata. Småfåglarna hade fullt upp med att städa efter nattgästerna. Återvinning!

 Fyra av våra vänner med hundar åkte idag vidare till Fuengirola. Ha det gott! Vi ses framöver!

Idag hade jag träff med min läkare igen. Det var dags för nya insprutningar i högerbenet. Efter tjugosex små stick tappade jag räkningen, men det känns bra, mycket bra. Nu är det bara en efterkontroll kvar.

I utkanten av Torre del Mar håller man på att restaurera det gamla sockerbruket.

 

Sockerbrukets höga skorsten är välbevarad och försedd med fasadbelysning

Ingemar är piggare igen. Det är bara hostan, som är envis trots honungsvatten och dunderkurer. Idag var det min tur att dra mig undan världen för att kurera mig. Med tanke på kyla, snö och halka, som vänner rapporterar om från Sverige, är jag hellre förkyld här än hemma. Det går nog snart över. Vi har det så bra!

 

 

 

 

 

Söndagslunch hos ”Viktor”

Söndag den 29 januari 2012
Det var sol och blå himmel även idag. På förmiddagen beslöt vi oss för att gå en långpromenad. Visserligen var det söndag, men de flesta kinabutiker hade öppet. Jag fortsatte mitt letande efter garn. I en butik hittade jag tre små nystan, men det räcker inte långt. Stickar alla människor numera, undrar jag, som inte stickat på 12 år? Var hittar jag garn?  

Det här, som ser ut som ett litet fyrtorn, står en bra bit in på land, mitt i bebyggelsen i Torre del Mar. Någon som känner till bakgrunden?

Vi bestämde oss för att äta lunch på restaurang Viktor idag. Där var det fullt med spanska par och familjer. Vi var de enda turisterna. Vi har varit här tidigare och ätit mycket god pizza. Idag beställde vi dagens meny för 6,50 € och ett glas rödvin för 2,00 €/person. Det priset kan man inte klaga på! Menyn bestod av förrätt, varmrätt och efterrätt. Det fanns mycket att välja på och portionerna var rikliga. Jag orkade inte med hela min varmrätt, utan Ingemar fick en del av den goda kycklingen, som jag hade valt till varmrätt. Enda nackdelen var, att väntetiden blev lång idag, men det var många gäster. Hit återvänder vi mer än gärna.

Vi var både mätta och trötta, när vi kom tillbaka till husbilen och det kändes skönt med en liten middagslur. När vi någon timme senare satt i bilen, kom ännu en husbil åkandes och tutade. Det var Anita, Jyrki och Freddie som hade anlänt. Mottagningskommittén bestående av Eva, Björn, Alex, Birgitta, Enar och vi två samlades snabbt. Den nya något mindre bilen inspekterades och fick klart godkänt av oss andra. De båda hundarna, Freddie och Alex var som kalvar på grönbete. Det blev en yster lek, när de båda jyckarna återförenades. Vilken oförställd glädje och kärlek djur kan visa! Tänk om vi människor kunde vara lika uppriktiga mot varandra! Roligt att träffa er alla tre igen och skönt att resan har gått bra!

Tack Birgitta för den hemkokta blåbärssylten! Den smakade gott och prövades – hör och häpna – på Mariekex!

Gamla olivträd har länge fascinerat mig. De är så vackra med sina förvridna, knotiga stammar, där de sedan flera hundra år tillbaka har jordat sig i den steniga marken. De symboliserar för mig livskraft, en form av livets träd. Andalusien är ett av de främsta olivproducerande områdena kring Medelhavet och någonstans har jag läst, att Andalusien kallas för olivoljans Kuwait. Det säger inte lite!   

Det lär gå åt 5 kg oliver för att framställa 1 liter olivolja. Naturen vet bäst! Ett tag fick olivoljebranschens huvudansvariga för sig att man skulle ta bort kärnorna innan oliverna pressades till olja, men då visade det att den oljan inte höll sig. Kärnorna innehåller nämligen ett naturligt konserveringsmedel.

Det vore intressant att åka till en olivoljekvarn och jag skulle gärna vilja prova olika olivoljor. Vi får se framöver!

 

 

 

En långpromenad – jippi!

Lördag den 28 januari 2012
Regnet avtog igår kväll och idag sken åter solen, även om det var en del moln på himlen. En del av husbilarna, som tidigare stod på grusplanen nära stranden, åkte därifrån. Det var en stor sjö på området, sa Rita och Benno, som också kom hit till gatan idag.

Vi var båda ganska trötta igår kväll, så vi la oss tidigt för att läsa. Strax efter klockan nio knackade det på dörren. Bara inte polisen, tänkte jag, när Ingemar gick upp och öppnade iförd pyjamas. Det var ingen polis, utan en svensk kvinna, som hade hört, att jag skriver blogg och gärna ville ha adressen.
Tydligen blev det något missförstånd, för på morgonen knackade hon på igen. Även idag fick Ingemar öppna, denna gång utan pyjamas! Nej, nej, han var klädd i vanliga kläder! Jag var i duschutrymmet, men det hela ordnade sig. Hoppas min okända bloggläsare, att du hittar något, du har användning för!

 

Den här benjaminfikusen våsentligt större än den vi har i krukor hemma

 

Den här klätterväxten tycker jag är underbart vacker. Någon som vet, vad den heter?

Idag kände jag för en långpromenad, ja det blev faktiskt två promenader och jag gick helt ensam i flera timmar. Det var skönt, mycket skönt! Det var första gången jag kunde gå riktigt långt på mer än ett år. Mitt ena knä och mina ben har som jag tidigare berättat varit inne på renovering härnere i Spanien. Det är ofattbart att det kan bli sådan skillnad. Det är en frihetskänsla att kunna gå vart jag vill utan hjälp. Känner mig prioriterad, som får uppleva detta! Ny livskvalitet!

Utanför den här porten samlas grannkvinnorna varje dag förmodligen för att diskutera dgens händelser

Här diskuteras det också. Katten ligger lugnt, medan den blir utskälld av tre hundar. En avvek, när jag tog fram kameran!

Hotfulla moln samlas bortom bergen. Undrar om jag bör gå hemåt?

Här vore det inte helt fel att bo..............

Passade på att titta runt lite i ett par kinaaffärer jag gick förbi. Jag ville få tag på garn till sjalar, som är så populära i år, men det verkade utplockat. När jag frågade en yngre kinesisk man, som satt och lekte med sin mobil, ryckte han bara på axlarna och utan att titta upp från mobilen svarade han ”Jag vet inte”. Jag gick vidare för att leta efter en liten matta till bilen. När jag hittade en i lämplig storlek frågade jag en annan kines, om mattan fanns i andra färger. ”Nej!” sa han bara helt ointresserat. Är man på det hela taget intresserad av sina kunder?

Ännu värre blev det, när jag stod i kassakön. En kvinna kom fram och frågade efter en annan storlek på ett par skor till ett av sina barn. Mannen i kassan ropade ner till en ung flicka, förmodligen hans dotter. Hon skrek tillbaka och nu utbröt en mycket högljudd, ilsken och häftig ordväxling mellan de två. Vi som stod i kö tittade stumt på och ruskade på huvudena. Det slutade med att flickan ursinnigt babblande rusade ut ur butiken. Lite senare träffade jag på henne bakom gatuhörnet, där hon högljutt tjattrade i en mobiltelefon. Hur det gick med skorna vet jag inte.

Ordväxlingen hördes lång väg

När jag kom tillbaka till husbilen var ingen av oss speciellt hungrig. Vi gick till den närliggande tapasbaren, åt en tapas och drack ett glas öl i solen. Senare gjorde jag en stor fruktsallad, vilket kändes alldeles lagom idag.

A&J&F meddelade, att de är på väg och förmodligen kommer hit i morgon eller på måndag. Det ska bli trevligt att ses, säger vi.

På nyhetssidan kunde vi läsa, att Spanair har begärts i konkurs. Mycket tråkigt för alla, som har bokat resor.

En regnig dag

Fredag den 27 januari 2011
Efter en något orolig natt och en del medikamenter börjar Ingemars förkylning skönt nog att ge sig något.

I morse var himlen mulen och fram på förmiddagen började regnet sakta strila ner från ovan. Det lätta småregnandet övergick under dagen till mer ihållande skurar med inslag av åska.

Tvätten var hopplockad och på förmiddagen åkte vi till Repsolmacken i utkanten av Torre del Mar för att tvätta och göra en del annat underhåll. På tillbakavägen stannade vi vid Mercadona, där jag bl.a. köpte färsk kolja, som tillagades i ugn tillsammans med smörfräst, blåmögelostgratinerad mangold. Koljan fullkomligt smälte i munnen. Vilken skillnad mot vår djupfrysta kolja hemma! För ett par veckor sedan köpte jag en fiskkrydda med anis på en marknad, som blev god som smaksättning till koljan. Det är mycket lockande att ha Mercadona med dess välsorterade fiskdisk så nära.

Tack min älskade dotter för fina bilder och härliga hälsningar från mina barnbarn! Ni är som livgivande solar i mitt liv. Jag älskar er alla och längtar efter er!

Vi har hört, att A & J & F har anlänt till Spanien. Vi har tänkt mycket på er. Skönt att resan har gått bra! Vi ser fram emot att få träffa er framöver igen!

It´s never too late! Vill berätta en liten solskenshistoria. Vi är alla medvetna om, att för dagens barn, som växer upp i en datoriserad värld, är ingenting som har med datorer, telefoner m.m. att göra svårt. Värre kan det vara för den äldre generationen. Ofta är man antingen för eller emot datorer. En god vän till oss, som bor i Stockholm, berättade en riktig solskenshistoria. Hon arbetar som stödperson vid datakurser. En dag kom en äldre gentleman på +90 år till en nybörjarkurs. Han hade aldrig skrivit på en skrivmaskin och ännu mindre på en dator. Han blev invigd i datorns mysterier och fick lära sig skriva. Gissa om denne man var lycklig, när han gick därifrån! Vilken fin känsla för båda parter!   

Idag kunde vi läsa att ca 200 000 människor i Valenciaregionen hade demonstrerat mot planerade nedskärningar inom vård och skola. Nedskärningar inom dessa områden känner vi även till från Sverige sedan åtskilliga år tillbaka.

Ingemar var inte riktigt pigg än, utan låg mest och läste. Jag passade på att sätta mig framme i bilen för att läsa Rosaunde Pilchers släktroman ”Midvinter”. Boken är en ”tegelsten” och sådana måste jag sitta och läsa. De är för tunga att hålla, när man ligger. Det var riktigt skönt att boa in sig med kuddar och fleecefilt, medan det blixtrade, åskan mullrade och regnet öste ner. Regnet behövdes mer än väl och var det första riktiga regnet under den här övervintringen.  

 

De många mötenas dag

 

Torsdag den 26 januari 2012
Även idag var himlen blå och solen lyste.  Det är nästan osannolikt med detta härliga sommarväder under så lång tid. Vattendragen lär dessvärre torka ut ordentligt.

Det var lite oroligt i vår husbil under den gångna natten. Ingemar dras fortfarande med en mycket besvärande hosta. Vid 03.00-tiden kokade jag varsin kopp rött te. Det lindrade något. Sjuklingen sover mycket och det är nog den bästa medicinen.

Idag var det torsdag och marknadsdag i Torre del Mar. Med andra ord var det dags att införskaffa en del nya, fräscha grönsaker. Även om Ingemar var trött, ville han följa med. Första målet för dagen var marknadsståndet med jeans, där vi handlade förra veckan. Jag var nöjd med mina capribyxor och ville köpa liknande i lång modell. Då slipper jag leta, när vi kommer hem. Dessutom är de mycket billigare här.

En vandrare på väg mot dagens marknad

Idag var det sannerligen de många trevliga mötenas dag. Vi såg glada ansikten och stötte på vänner och bekanta hela tiden. Ibland blir det kortslutning däruppe i knoppen. ”Nej men hej!” Ett skrattande par stod framför oss. Ansiktena var välbekanta. ”Klick”, sa det äntligen uppe i hjärnkontoret. Det var Maggan och Ingemar, som hade anlänt. Mycket trevligt att ses igen!

Ingemar, Maggan, en försäljerska och ännu en Ingemar

 

 

Här mötte vi ett leende norskt par, Elsi och Arvid

 

Hallå där Ingemar och Eila! Nu höll vi på att gå förbi varandra.....

Vi fortsatte vår inköpsrunda. En stor knippa mangold, aubergine, små nyskördade kronärtskockor, vitlök, färsk ingefära och ett kilo färska jordgubbar hamnade i våra påsar. Jag travade iväg för att köpa en ny kortärmsskjorta till Ingemar, innan vi gick hem för att lasta av påsarna.

Klockan 13.30 skulle vi träffa Ingemar och Eila, Bert och Birgit för att äta lunch. Min sambo hann skönt nog sova en stund, innan det var dags att gå. Ingemar B. hade fått goda rekommendationer om en kinarestaurang, som vi var överens om att pröva. Han hade vänligt nog gått i förväg för att ta plats åt oss andra. Eller var det kanske så här, att han var trött efter att ha travat runt på marknaden, så han behövde vila benen ett tag? Vad vet jag!

Ingemar ser lite fundersam ut....

Vad tänker du på, undrar Eila

Bert och Birgit ser ut att njuta av lunchstunden

Vilketdera det var spelar ingen roll. Vi åt både gott och billigt och hade en mycket gemytlig stund tillsammans. Min sambo hade av förståeliga skäl ingen större aptit, utan nöjde sig med en soppa, innan han gick tillbaka hem för att vila. Vi gör om det, när du är bra igen Ingemar! Vi andra satt kvar och pratade en bra stund, innan vi gick hemåt åt varsitt håll. Tack kära vänner för en mysig stund tillsammans med er! Det gör vi om!

Efter marknaden.........

Tillbaka till ”vår gata” träffade jag ännu ett trevligt par från förra året, Birgitta och Enar, som nyss hade anlänt i sin nya husbil. Jag fick gå husesyn. Mycket snygg bil Birgitta och Enar! Den kommer ni säkert att ha mycket glädje av. Mycket trevligt att även träffa er båda igen!

Enligt ett rykte har man nu satt upp en ny förbudsskylt i Torrox vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället” som det också populärt kallas.

Jag kokade en ”dunderdryck” till Ingemar, som förhoppningsvis kan hjälpa till, så att han snart tillfrisknar. Han fortsatte klokt nog att sova, medan jag stekte marinerade kycklingfiléer och läste en stund.

 

 

Tillbaka till Torre del Mar – lite stiltje tills Ingemar blir frisk

Onsdag den 25 januari 2012
Solen var molnbetäckt, när den försökte ta sig upp vid horisonten idag på morgonen. Den kan inte alltid lyckas! Dessutom har det varit solstorm på vår självlysande himlakropp., vilket bl.a. medfört att man tydligen har kunnat se norrsken i praktiskt taget hela Sverige, ingen vanlig företeelse för oss, som bor söderut.

Efter en del service vid en bensinmack, åkte vi tillbaka till Torre del Mar idag. Vännen Ingemar B. hade sänt ut en efterlysning via mail igår. Han var orolig över vart vi hade tagit vägen och hade gått runt och letat efter oss. Han blev emellertid lugn, när han hade hittat Ingemars ”prick på kartan” på vår hemsida. Vi var inte så långt borta. Det kändes varmt i hjärterötterna, över att någon saknade oss. Tack för omsorgen Ingemar och Eila! Inte glömmer vi er, det vet ni! Vi ger oss bara ut på små äventyr ibland. Just nu håller vi oss ganska lugna, tills Ingemar blir riktigt bra.

Vi har emellertid kommit överens om, att träffas på marknaden i morgon för att gå ut och äta lunch tillsammans med ett par andra vänner. De två paren bor på de två campingarna här i Torre del Mar.
Vi ser fram emot en trevlig stund tillsammans med er!

Min dotter skickade ett par kort på deras två töser, där de visade fram vackert dekorerade muffins. Gissa om mormor blev sugen på godiset! Jag älskar er och längtar efter er alla!

När vi kom till Torre del Mar, åkte vi först till ”grusplanen” för att ladda batterierna med elverket ett tag. Där störde vi inte någon. Rita och Benno, som står där, kom fram och pratade en stund.

Vi parkerade sedan utmed den vanliga gatan, där Leif och Eva redan fanns på plats. Eva berättade, att en tysk kvinna hade blivit rånad på promenadvägen härifrån mot camping Torre del Mar. Inte trevligt, men det är som hon säger, att många behöver pengar. Det är ju stor arbetslöshet i Spanien. Enligt det senaste jag läste, är snart 25 % utan arbete. Hälften av alla ungdomar lär sakna arbete och den stora arbetslösheten gör att ungdomarna bor kvar hemma längre.

Vi gick en promenad till det närbelägna Mercadona. Honungen var slut och den behövs nu, när Ingemar har besvär med luftrören. Färsk ingefära får vi köpa på marknaden i morgon. Det fanns ingen i affären. Ingefära har en mycket bra inverkan på luftrörsbesvär. Torkad lime hade jag emellertid med hemifrån, så det fick bli en varm dryck med lime, honung och vitlök.

I en svensk tidning konstaterar man, att det aldrig i världshistorien har varit så vanligt att fyra generationer lever samtidigt som nu. En fyraårig pojke sa i samband med släktens julkalas: ”Är alla mina släktingar gråhåriga?” Själv levde jag med fyra generationer tills jag var lika gammal som den pojken.

 

 

En vanlig dag med lite reflektioner

Tisdag den 24 januari 2012
Vi står kvar på den stora grusplanen framför ”engelsmannens restaurang” i Torrox Costa, där vi bara har några få meter till havet. Här finns inga förbudsskyltar och det märks att alltfler hittar tillbaka hit. Det är i det närmaste fullt nu, lika fullt som på många campingplatser. Enligt hörsägen har polisen åkt förbi här ett par kvällar, men än har de inte klagat, utan det är lugnt. Restaurangägaren vill ju av förståeliga skäl ha husbilarna kvar och har uppmanat att så många som möjligt kan parkera utmed hans restaurang/trädgård. Den marken tillhör honom.

Vi har aldrig träffat en enda otrevlig polis härnere. De är både artiga, trevliga och snygga, när de kommer. Ja, just det! Snygga! Ni skulle höra kvinnornas kommentarer! ”Oh, vad snygg han till vänster var!” ”Vilken snygging!” Jag brukar tala om svärmorsdrömmar, men nu har jag inga ogifta döttrar längre. Jag kunde kanske skicka några bilder till de äldre barnbarnen, som ett led i det europeiska samarbetet. Nå, det här var ett litet skämt.

Det händer av och till, att polisen kommer förbi och fotograferar bilarna. Ibland vill de även se passen och det tycker jag inte är fel. Bor man på en camping eller ett hotell är man också registrerad. På 1900-talet arbetade jag under ett par somrar som frivillig hjälparbetare nere i Europa. En sommar var jag verksam som husmor vid ett läger i Vorchdorf i Österrike. Den engelska organisationen UNA var huvudansvarig och vi hade medarbetare från hela Europa. Varje vecka besökte jag den lokala polisen för att avlägga rapport om vårt arbete och lämna uppgifter om våra medarbetare. Detta var en liten avvikelse från det nuvarande livet.  

Vad vi har det bra! En man yttrade idag: ”Jag har det så bra, så jag är avundsjuk på mig själv!” Det ligger mycket i detta. Hittills har vi under den här övervintringen haft ett enastående vackert väder, även om det just nu är lite svalare vindar. Några tjockare vinterkläder har vi inte behövt, men en fleecejacka inte sitter i vägen emellanåt. 

Vi träffar många både trevliga och glada människor på väg och ofta klingar skratten. Allt är naturligtvis inte bekymmersfritt. Många av oss börjar komma upp i åren och diverse krämpor kommer som på beställning. De flesta har sina krassligheter oavsett ålder. Ålder och ålder förresten! Mitt liv vände blad, när jag var 34 år och fibromyalgin blev min kompanjon efter en influensa. Men så mycket bättre och trevligare många av oss har det under våra övervintringar i st. för att sitta hemma i snö och kyla. Det är som en man sa:” Så länge man kan gå ur sängen på morgonen är det bra!”

Tillsammans med flera andra svenskar tog vi en liten förfriskning i den vackra restaurangträdgården på förmiddagen. Synd nog hade jag inte kamera med! Det var så vackert med den solbelysta bouganvillian, som i olika färger klättrade i pergolan.

Aftonrodnaden över himmel och hav med dess mjuka kulörer i blått och rosa var så vacker ikväll. Idag låg ett brett molnbälte över horisonten, så de gula och orangefärgade tonerna uteblev nästan helt. Jag tog med kameran, gick ner till havet och bara njöt av de sällsamma skiftningarna. Tyvärr blev inte fotona så bra.  

Ingemars förkylning håller fortfarande i sig och det blir lite dåligt med nattsömnen för hans del. Jag är ju van vid att ha nattvak. Vi har börjat med en ny vana i vinter. Ovana, kanske någon säger. Lathet, säger någon annan. Favör, säger vi! Vilken vana är det? Jo, vi kan gå upp någon gång 07.15 – 08.00 för att äta frukost med tända ljus på bordet. Har vi riktig tur får vi se soluppgången. Väntar inget speciellt på morgonen, lägger vi oss sedan för att läsa en stund. Ofta blir det ytterligare en liten tupplur.