En isande kall marknadsdag i Heide

Lördag den 31 mars 2012
Idag fyller Ingemars dotter Elisabeth år. Grattis säger vi! Hoppas du och Mattias har en riktigt trevlig vistelse i Berlin!

Nordanvinden har övergått till nordvästvind, men är fortfarande lika bitande kall. Dessutom har det ömsom kommit lite duggregn och ömsom kortvarigt snöblandat regn. Idag letade jag fram en väl gömd mössa.

Det var lördagsmarknad eller rättare sagt livsmedelsmarknad på stora torget i Heide idag. Vi åkte upp till centrum, där Ingemar parkerade vid en firma, som säljer husbilstillbehör. Jag satte på mig en tjock fleecetröja, vindtät jacka och mössa, innan jag travade iväg till torget för att göra några inköp. Här på torget samlas bagarna med sina vagnar och fiskarna med såväl färsk fisk, som en hel del färdiglagade rätter. Osthandlarna erbjuder en uppsjö av ostar, vilket gör det svårt att välja. Slaktarna säljer i sina vagnar såväl kött av diverse slag som många olika sorters charkuterier. Blomsterhandlarna saluför ett färggrant sortiment av blommor och kryddväxter. Utbudet är stort och varorna är fräscha, men prisbilden är förstås en helt annan än i Spanien. I Spanien köpte jag ex. ett stånd mangold för 1€. Det hände t.o.m. att jag köpte 2 stånd för 1€. Här kostade ett stånd mangold 2,60€.

 

 

 

Även levande fåglar av flera slag såldes

 

 

Jag var både ordentligt frusen och hade ont i rygg och ben, när jag kom tillbaka till husbilen. Efter en kopp kaffe och en halv croissant piggnade jag till och gick ett varv i staden. Ingemar satt kvar i den sköna husbilsvärmen. En stadsrunda vill jag alltid gå, när jag kommer till den här mysiga staden i Dithmarschen, men det blev en kort tur idag i kylan.

Vi åkte tillbaka till ställplatsen, dit ännu flera bilar hade anlänt. På eftermiddagen föreslog Ingemar att vi skulle åka till ett litet värdshus i Wöhrden, där vi under tidigare år ätit god wienerschnitzel. Vi for dit, bara för att konstatera, att man hade stängt verksamheten. Tråkigt, för där hade man verkligen god mat.

Däremot hade firman som säljer olika prydnadsfigurer för trädgårdar öppet. Deras små lamm är gudomligt söta, men det får bli en annan gång. Idag köpte vi en stor svamp.

 

Så var det detta med wienerschnitzel, som vi hade hoppats på att få äta idag. Vi åkte tillbaka till Heide, där vi till slut hittade en liten restaurang, som vi fastnade för. Jag frågade den glade servitören, om de kunde servera oss en riktigt god, tunn wienerschnitzel. Det försäkrade han och lovade dessutom att vi skulle få stekt potatis i. st. f. pommes frites. Han höll verkligen vad han lovade. Maten var utsökt god. I Tyskland steker man ofta potatisen tillsammans med mycket små tärningar rökt fläsk för att få extra god smak.  

 

 

 

Annonser

Blåsigt och gråväder i Heide

Fredag den 30 mars 2012
Ihållande nordlig blåst är inte skönt, men det bryr sig vädergudarna inte om. De har krängt bilarna fram- och tillbaka hela dagen och himlen är fortfarande lika grå. Det blev en riktig innedag.

Ingemar gick en tur några kvarter bort för att köpa en ny tysklimpa. Den jag köpte i Minheim gick åt mycket fort. Jag föredrog att stanna inomhus. Min fibromyalgikropp tycker inte om blåst och Ingemar såg ganska blåfrusen ut, när han kom tillbaka.

Väderleksutsikterna verkade inte mycket bättre idag. Ekonominyheterna från Europas olika hörn var även de ganska nedslående. Däremot fanns det ett och annat upplyftande program på TV, som fick oss att glömma verkligheten utanför husbilen. Först var det ett omväxlande program om vilda djur och deras ungar. Därefter sände man ett lättsamt och trevligt underhållningsprogram.

Från Greven till Heide

Torsdag den 29 mars 2012
Idag hade solen tagit semester och en massiv molnmassa hade ryckt in som vikarie på himlavalvet. Det var med andra ord grått, ruggigt och inte speciellt varmt. Inget läge för frukost utomhus alltså.

De senaste dagarna har det på olika sätt smugit in flera hälsningar från vänner, som fortfarande befinner sig söderut. Om det inte vore p.g.a. kommande födelsedagar, ett studentfirande och en alltmer intensiv längtan efter barn och barnbarn, skulle jag nog erkänna att jag längtar tillbaka till Spanien och den sköna värmen.

Vi fortsatte motorvägen mot Hamburg och vidare mot området Dithmarschen, som vi har kommit att tycka mycket om. Det var inte mycket att fotografera idag. Grådimmiga motorvägar gör sig inte speciellt bra på bild. Det började blåsa och när vi åkte över Nord-Ostsee–Kanal, kom det en häftig vindstöt, som fick bilen att svaja till ordentligt.

Bilden tagen vid ett tidigare tillfälle

Vårt mål var den cirkelformade ställplatsen i Heide, där det bara fanns ett par platser kvar. När kvällen kom var vi 16 bilar församlade. Vi tittade på de tyska väderleksutsikterna i hopp om att det skull bli bättre väder, men den förhoppningen grusades snart. Man förutspådde snöblandat regn och storm i de norra delarna av landet. Mycket bättre verkar det inte heller att bli i Sverige. Flera har varnat oss för att det kommer bakslag den närmaste tiden. Vi får avvakta och stå här och gunga i blåsten ett par dagar.

Bilden från ställplatsen i Heide är tagen vid ett tidigare tillfälle

Fortsatt färd mot Greven i Tyskland

 Onsdag den 28 mars 2012

I natt vaknade jag av att någon sjöng med vacker stämma. Det var Ingemar, som ville vara den första, som gratulerade mig på födelsedagen. Tack för sången min vän!

Vi lämnade Minheim ganska tidigt på morgonen för att fortsätta vår färd upp genom Tyskland. Ganska snart stannade vi vid Edeka, så jag kunde gå in för att handla lite tillskott till matförrådet. Köpte bl.a. ett nybakat surdegsbröd med frön och nötter av diverse slag. Nu är det bråda tider för vinodlarna och på många håll var man ute i vingårdarna för att binda upp vinrankorna. Nyutslagen magnolia blommade här och var i trädgårdarna.

Under större delen av dagen fortsatte vi att åka på Autobahn i riktning mot Köln, där vi körde över Rhen. Jag började sjunga ”Warum ist es am Rhein so schön?”, en visa, som sitter kvar sedan skoltiden. Nu påstås det i visan, att det beror på att flickorna är så trevliga och pojkarna så törstiga. Vad vet jag?

Efter vägen hade björkarna slagit ut. Vackert! Vi fortsatte mot Osnabrück och Greven, där vi sökte upp den stora ställplatsen intill kanalen. Här stod redan tämligen många husbilar parkerade. Ingemar gick till receptionen och betalade 9,50€ för vår övernattning. Uppkopplingen till el kostar extra, vilket även vattenpåfyllning gör. Här kan man även ladda elcyklar utan extra avgift.

På kvällen gick vi till trivsamma hamnrestaurangen ”Zum Fährhaus” där Ingemar bjöd på en mycket god supé p.g.a. min födelsedag. Maten var en ren njutning. Ibland kom värden och satte sig vid bordet för att prata. Restaurangen är känd för sin goda mat och den kan verkligen rekommenderas.

 

Vacker dukning på hamnrestaurangen

 

I Tyskland ser man ofta trevliga dekorationer

Vilken härlig dag! Jag känner mig så rik! Det är ni kära vänner, som har bidragit till, att dagen blev så mysig, fast man egentligen inte vill fira i den här åldern. Ni är underbara! Ingemar väckte mig som sagt med skönsång och bjöd mig senare på en delikat middag. Mina barn och barnbarn ringde och SMS-ade. Mitt äldsta barnbarn, Stephanie, ringde från tunnelbanan på väg till arbetet för att sjunga för mig. Mitt näst äldsta barnbarn Jennie skrev förutom ett par SMS även ett mail. På kvällen ringde min dotters familj, som då var samlad efter arbete, simträningar m.m. för att sjunga. Fyra personer och en katt! Det blir sång det! Flickorna har så klara, vackra röster. Barn är här och nu. De ger allt.

Ett stort tack till er alla släktingar och fina vänner för värmande hälsningar via telefon, SMS, mail, Stayfriends, personliga meddelanden och massor av underbara hälsningar på Facebook, ingen nämnd och ingen glömd!

 

 


En återhämtningsdag i Minheim

Tisdag den 27 mars 2012
Mitt i natten vaknade jag och öppnade takluckan för att släppa in mer luft. Vilken stjärnhimmel! Vilket djup! Jag kikade på Ingemar. Han var långt borta i drömmarnas värld. Jag öppnade försiktigt takluckan ännu mer och lade mig på rygg för att meditera och njuta av universums sceneri.

Det var något svalare idag än igår, men ändå var det mycket skönt att sitta ute. I Mosels stilla vatten gled en och annan pråm förbi. Jag gick fram ett par meter till vattnet för att mata en av svanarna, som långsamt kom simmade. De var nog vana att bli matade av gästerna vid ställplatsen.

Vi läste, Ingemar löste sudoku och jag stickade lite. Jag hade en del mat att förbereda och ville dessutom sammanställa mina anteckningar till bloggen. Ingemar hade fyllt på vårt tyska internet, men det visade sig vara urdålig uppkoppling. Jag lyckades få in ett enda blogginlägg. Att lägga in bilder var däremot hopplöst. En tysk granne kom och pratade en stund. Det gjorde även en svensk, som var ute på cykeltur med sin lilla hund.

Idag fick jag – en dag i förväg – ett mycket välkommet grattis-mail från väninnan Vivianne och hennes man Håkan. Tack kära vänner! Underbart att känna, att ni välkomnar oss hem så småningom! Vi saknar er också och har tänkt mycket på er! Ser fram emot att träffas igen!

När kvällen nalkades tog jag en långsam gångtur på promenad- och cykelvägen, som löper mellan campingen, vinodlingarna och Mosel. Det var skymning. Lugnet började bre ut sig över nejden. På den mörknande himlen lyste nymånen. Floden låg tyst, lugn och mörk. I skogspartiet på andra sidan vattnet sjöng enstaka fåglar en kvällsserenad. På stigen – möte med tre stora, kacklande gäss av okänt slag, som tystnade och vaggande vandrade ner i vattnet, sakta och ljudlöst flöt bort. Mjuka vindfläktar. Lukt av jord, doft av vår.Vinrankornas svällande skott i väntan på sol och värme i förhoppning om att få föra livet vidare. Nyutsprungna ljusgröna knoppar i buskar. Stillsamt simmande gräsänder. Livet är vackert!

Från Bar de Luc till ställplatsen i Minheim

Måndag den 26 mars 2012
Vi bröt upp från Bar de Luc ganska tidigt på morgonen och följde grön skyltning N4 mot Nancy. Det var bra skyltat och vi fortsatte på A31/E21 mot Luxemburg. Vägen övergick senare till A31/E25. I Luxemburg passade vi på att tanka billig diesel, 1.26€/liter. Vi åkte vidare och tog avfart 602 mot Koblenz/Köln.

Snart svängde vi av mot Bernkastel-Kues, där jag passade på att gå in i Edeka för att handla mjölk och lite till. Här är det ordning och reda på tyskars vis och man har ett stort sortiment. Om jag saknade något? Ja, fiskdiskarna i Spanien! Man hade inte mycket fisk i fiskavdelningen och den som fanns var mycket dyr. Vi åkte vidare till fina och välskötta ställplatsen i Minheim, där vi varit några gånger tidigare. Här fanns det gott om plats och vi ställde oss intill Mosel, där de stora lastpråmarna sakta gled fram i vattnet. Det var en varm dag och vi hann sitta ute ett bra tag.

Ännu en skön stund i solen

 

Lite förhållningsorder

 

Vadmusklerna gör nog ont efter en dag i sådana här vinfält

 

Solig växtmiljö för vindruvorna intill Mosel

 

En av de många pråmarna, som stilla glider förbi

 

Undrar om skepparen chattar?

På kvällen tog vi en långpromenad upp genom byn, Vi var hungriga och hade beslutat att äta ute på någon restaurang. Nu är det lågsäsong, så det var inte så lätt. Vi gick förbi den ena stängda restaurangen efter den andra. Till slut frågade jag en äldre dam, som vi mötte, om det fanns något, som var öppet. Jovisst, hotellet en bit bort skulle vara öppet. Vi knallade på och kom till slut fram. Det visade sig vara ganska nedsläckt. Värdparet hörde oss och frågade, om vi ville ha något att äta. De hade visserligen nyss städat köket, men det skulle gå bra. Kvällen var ljummen och vi satte oss på den långa altanen.

Snart serverades vi varsin wienerschnitzel. När det gäller den rätten, har jag vissa förväntningar, för att man ska få kalla den wienerschnitzel. Den bör vara väl utbultad, alltså riktigt tunn och dubbelpanerad. Som tillbehör passar en god potatissallad eller liknande, men helst inte pommes frites. Schnitzeln vi fick, var en färdigpanerad tjock köttbit tagen ur frysen och förmodligen upptinad i mikrovågsugn. Dessutom serverades den med pommes frites! Det var inget fel på maten, bara man inte hade kallat rätten för wienerschnitzel. Vi var hungriga, blev ordentligt mätta och var tacksamma över att det vänliga värdparet ställde upp, trots att de hade tänkt ta kväll. Dessutom hjälpte värdparets katt mig. Hon satt hela tiden vid mina fötter och lät sig väl smaka!

Värden berättade, att det varit mycket kallt under den gångna vintern, men att man inte hade fått någon snö. Nu behöver man regn för att vinodlingarna ska komma igång.

Till ställplatsen i Bar de Luc – Honung är gott sa Bamse

Söndag den 25 mars 2012
I natt gick vi åter över till sommartid. Dags att ställa fram klockan en timme igen. Slut på sovmorgnarna! Klockan 07.30 var det 5,4 grader. Ingemar sov fortfarande. Min rygg har varit helt bedrövlig de senaste dagarna, men jag måste ändå röra på mig. Det har varit för mycket åkande under de senaste dagarna. Jag klädde på mig och tog en morgonpromenad. Dagen hade precis börjat och det vilade ett sidenmjukt, duvblått skimmer över nejden, som förde tankarna till Skagen med dess fascinerande ljus.

Husbilsfolket sov fortfarande och jag gjorde min morgongymnastik utanför bilen. Snart kom grannen, Rolf, och pratade en stund. Dagen efter att vi lämnade Torrevieja, hade han och hans fru varit där. Det hade regnat åtskilligt och på morgonen låg det fortfarande lite snö kvar. Vi hade åkt därifrån dagen innan och då hade vindarna varit isande kalla på kvällen.

Husbilsplatsen i Le Cheix

 

En fransman bredvid oss berättade, att det skulle gå ett cykellopp genom byn senare under dagen. Vi vinkade adjö till skåningarna Laila och Rolf, Bitte och Rolf för att fortsätta vår färd. I orten höll man på att stänga av vissa genomfarter inför cykelloppet.

Vi åkte D2009 mot Moulins. Det var en fin vårdag. Överallt möttes vi av nyutslagen skir grönska, intensivt gulblommande forsythia, träd som svämmade över av nyss utslagna blommor likt luftiga flor i rosa och vitt. Pilarna sänkte sina ljusgröna, slöjliknande grenar mot marken. I skogskanter och efter vägrenar blommade violer, maskrosor, vitsippor, blåsippor och gullvivor. I ett söndagsöppet ”boulangerie” köpte jag en färsk baguette.

Färden gick vidare på N7 mot Moulins/Nevers/Paris. Någonstans i minnets gömda vrår kopplade min hjärna på barnvisan ”Till Paris, till Paris, ska jag rida på en gris”. Det står ju i visan, att det nog tar många år och det tror jag säkert att det skulle göra, åtminstone i dagens trafik. Vi for vidare på N151 mot Auxerre. Här har man säkert fått bra nederbörd eller också har konstbevattningssystemen fått göra sitt. I varje fall grönskade åkrar och ängar i intensivt gröna nyanser.

 

Vägen var här både lång och rak. Det var svårt att hitta diesel, men till slut åkte vi av vägen och hittade en Leclerc-mack, där man hade en för Frankrike ovanligt billig diesel, 1,43€/liter. Det var nu varmt ute, närmare 27 grader. Många hade tagit med sig picknick, som avnjöts utomhus. Förutom motorcyklar mötte vi många veteranbilar idag.

Än är det inte slut på karnevalsupptåden

 

Vi fortsatte genom Auxerre på N77 mot Troyes, där en ringväg för runt staden. Vid en avfart på D960 körde vi mot St Dizer/Nancy. Nu råkade vi ut för en trafikomläggning och det blev en lång åktur ut på landet. Så småningom kom vi fram till Bar de Luc och ställplatsen där. Den här ställplatsen ligger intill en kanal i en mindre park. På andra sidan finns järnvägen. Mest är det ett eller annat långt godståg som passerar nattetid. Här kan man både tömma och fylla vatten mot avgift. Att stå här någon enstaka natt går bra, men det finns trevligare ställplatser. Tyvärr var dagens vägar inte alltid så bra, utan ganska guppiga och min rygg mådde därefter.

I Portugal hade jag köpt en stor burk flytande honung från en biodlare, som tappade av honungen direkt från rostfria cisterner. Den här burken hade jag säkrat inför transporten, men ibland flyttas ju saker omkring! Nåväl! Idag hörde vi under färden en smäll och kunde inte förstå, vad det var. När Ingemar under kvällen öppnade skuffen, var det bara att inse, att det var honungsburken, som hade gått i två delar.

Är det någon, som vet, hur kladdig honung är? Nu vet vi. En enda liten prick har en stor förmåga att föröka sig och sprida sig överallt. Jag är tacksam över, att en del av den nyttiga nektarn gick att rädda. Ingemar torkade bort en del av det klibbiga med varmt vatten, men väldigt mycket finns kvar att göra rent. Det råder ett totalförbud mot att ta en enda liten sak från skuffen in i husbilen eller in i lägenheten hemma, innan den genomgått rengöring. Ingemar gjorde rent våra småmattor och jag tvättade av hans sandaler, på vars sulor det hade klistrat fast en massa småsten i honungen.

Tidigare äldre inlägg