Svampodlingar i stora grottor

Söndag den 30 september 2012
Även om natten och de tidiga morgontimmarna var kyliga, blev den fortsatta dagen vacker med sol och klarblå himmel. Vi har haft dålig uppkoppling och måste vara försiktiga med resurserna, så jag har inte läst nyheter på länge, men både min dotter och vänner har varnat oss för häftiga skyfall i Spanien. Bäst att inte ha någon brådska ner.

Vi bröt upp från ställplatsen i Samour för att se oss omkring. Överallt på väg ser man grottor, som är utgrävda i den mjuka kalkstenen. De gamla grottorna används numera mest till vinförvaring och svampodling. Den här bygden är berömd just för sin svampodling. Många hus är delvis inbyggda i bergväggen.

På en plats nära Samour stannade vi ett tag för att bese svampodlingar i en grotta. Här fanns även en restaurang inbyggd i berget. Det kostar ca 50 kronor att besöka den här stora grottan med dess många vindlande gångar in i berget. På vissa ställen får man huka sig, för att inte stöta i huvudet. Jag hade lite svårt att gå på det ojämna, lite steniga jordgolvet p. g. a. utbrett känselbortfall – polyneuropati – i fötterna, men med stöd av Ingemar gick det hyfsat.

Ett rikt bildmaterial berättar överallt om bergarter och fossiler. Likaså visas det hur man gått tillväga för att gräva ut grottorna och vilka redskap man använt.

Numera har man stora odlingar av olika sorters svamp i den här grottan. Vid utgången kan den som så önskar köpa olika sorters svamp, men jag konstaterade, att det är billigare att köpa champinjoner i en livsmedelsaffär.

Vi ansåg, att det räckte med grottor för idag och beslöt oss för att i två etapper fortsätta söderut mot Dordognedalen. Resan fortsattes på D947 mot Loudon och vidare på D347 mot Poitiers. Idag var det söndag och det innebär att det var jakt i Frankrike. Utmed vägen stod jägarklädda män med sina gevär och skådade intensivt in i de täta buskagen. En av männen hade även en son i 6-7-årsåldern med sig. Dessutom höll han i ett blankpolerat jakthorn. Här skulle det jagas! Några kilometer därifrån stod en ung hjort i en skogsglänta. Den hade vett att hålla sig ifrån jägarna!

Vi kom så småningom in på N147 mot Limoges, där vi fortsatte åtskilliga mil på den raka och lättkörda vägen. I Nieul skulle det finnas en ställplats. Det fanns det säkert. Det var bara det, att idag var det vägomläggning p. g. a. ett cykellopp. En stor del av stadens befolkning var på fötter och en del av staden var avstängd.

Vi fortsatte en mindre väg, D28, till Oradour, som vi besökte för ett par år sedan. I slutet av kriget blev hela orten nedbränd och befolkningen mördad. Den gamla orten bevaras som ett levande krigsminne och museum. En ny ort byggdes upp. Den här gången besökte vi inte spökstaden. Det finns åtskilliga bilder i bloggen, som lades in vid vårt förra besök.

Vi fortsatte till den väl tilltagna ställplatsen i utkanten av byn. Jag panerade snabbt färska fiskfiléer och kokade quinua, som vi kunde avnjuta ute i eftermiddagssolen.

Annonser

Utmed floden Loire

Lördagen den 29 september 2012
Det var lugnt vid den stora bondgården och vi kunde sova gott, även om det var ganska kallt tidigt på morgonen. Ute var det bara +8 grader. Den minsta hunden kom springande för att kolla, att vi var kvar. Han är en riktig liten kelgris, som i det längsta vägrade att lämna mina ben.

Vid den här bondgården har man en mycket stor odling av hasselnötsträd, en hel skog, och man gör egna godsaker i den lilla fabriken. Vi gick in i den butiken, där innehavarinnan snart kom och hälsade på oss, medan hon staplade upp en massa förpackningar med nötter. Vi köpte en stor påse av det nyttiga godiset, rullade i en mindre nyttig, men mycket god choklad.

Gårdens herre, en typisk fransman, om det nu finns sådana, kom och hälsade, samt frågade, om vi hade sovit gott och om vi hade varit inne i butiken. Därefter önskade han oss fortsatt trevlig resa, innan han gick för att ta emot en besöksgrupp.

Ett av bondgårdens välskötta djur.

Idag fortsatte vi vår resa utmed den vackra Loirefloden. Här använder man huvudsakligen den inhemska ljust gula kalkstenen som byggnadsmaterial. Övernattningsmöjligheter erbjuds på löpande band, såväl i form av vanlig rumsuthyrning som av hotellrum. Här odlas åter vin och stora arealer med grönsaker av diverse slag. I Vouvray stannade vi ett tag vid en ställplats för att äta och ta en promenad i den lilla staden, innan vi fortsatte till en stor ställplats på en gräsbevuxen yta utanför Samour nära Loire. Utefter hela den här sträckan finns de berömda grottbostäderna, som vi ska se lite närmare på under morgondagen. Vi har varit i Loiredalen tidigare, men det är lika intressant.

Till en bondgård mellan Roches och Talcy

Fredag den 28 september 2012
Idag var det sol och blå himmel, när vi bröt upp från vår ställplats i Briare le Canal. Vi stannade till en stund inne i staden för att titta på den stora fritidsbåtshamnen och beundra blomsterarrangemangen, innan vi åkte i riktning mot Orleans.

När man åker i Frankrike, kan man lätt konstatera, att man här har många kärnkraftverk igång. På många ställen omges man av stora majsfält. Sparrisodlingar syns här och var.

Blommar inte maskrosorna på våren?

Det blev nog en missuppfattning med vårt Orangemodem. Vår uppkoppling hade mycket snabbt tagit slut och vi behövde fylla på. I ett stort inköpscentrum utanför Orleans lyckades Ingemar få tillfällig hjälp. Det visade sig, att man måste fylla i ett formulär och skicka in detta tillsammans med kopia på passet till Orange. PUH!

Det var fredagseftermiddag och mycket trafik. Igår parkerade vi på en trottoar. Idag åkte vi på spårvagnsspår. Är man turist, så är man!

I Beaugency skulle det finnas ett par ställplatser längs floden, men det såg inte bra ut, utan Ingemar lade in en annan ställplats, som låg ett par mil ut på landet. Vi kom fram till en bondgård, La Grande Vove, som ligger mellan orterna Roches och Talcy och visade sig tillhöra France Passion.

Vi har under årens lopp ofta bott på såväl bond- som vingårdar tillhörande France Passion och det har alltid varit bra. En snygg fransyska och två trevliga hundar mötte oss. Visst fick vi stanna över natten här!

 

Briare le Canal i Loiredalen

Torsdag den 27 september 2012
Det blev en lugn natt. Det ligger både postkontor och banker utmed torget och på morgonen började dagens kunder anlända, gående eller åkande i sina bilar. Vi tog det lugnt under de första morgontimmarna. Nu hade vi Internetuppkoppling. Ingemar läste nyheter och var ute på Facebook, medan jag spelade Wordfeud på min I-pad med min dotter, något vi längtat efter länge.

Himlen var blyertsgrå, regnet strilade av och till ner från ovan, men härligt nog kom det även ganska många solglimtar under dagen. Vi fortsatte vår färd ner mot Loiredalen. Lövskogar, täta som häckar, kantade vägen. På ett par platser odlade man bambuskog = energiskog. Här var solrosorna skördade på de flesta håll. I Frankrikes orter har man helt underbart vackra blomsterdekorationer, såväl vid fönster som i rondeller, lådor på broar och stora hängande krukor på lyktstolpar. Det är en färgsymfoni utan like.

Vi följde för skojs skull två navigatorer, den vanliga och den som Ingemar har i sin I-Phone. Jag kunde spara min röst idag, för den manliga rösten i Ingemars telefon påpekade, när det gick för fort. Vi åkte ingen längre sträcka idag och när vi kom fram till Loire och staden Briare le Canal letade vi oss fram till en ställplats utmed floden. Den ligger i direkt anknytning till campingplatsen. Vilken suverän idé!

Man får knappa in registreringsnummer i en apparat, innan bommarna öppnas och man släpps in. Här finns 12 platser med el- och vattenuttag. Det kostar 7 Euro per dag och då ingår vatten och el för att ladda bilens batterier. Tömning av toa och gråvatten finns separat. Sopor läggs i en stor container utanför området. Man betalar med kreditkort vid utfart.

Tömning vid den här stationen

Ström och vatten vid bilplatsen

Infartsautomat. Här knappar man in bilnumret

Utfartsautomat. Här betalar man vid kreditkort

Ställplatsen ligger lugnt och mycket vackert med cykel- och promenadväg utmed floden Loire.

Sökande efter en Orange-butik

Onsdag den 26 september 2012
Det kändes inte bra att äta frukost utanför polisstationen, där morgontrafiken rusade fram, utan vi åkte en bit utanför staden, där det var betydligt lugnare. Det regnade oavbrutet, himlen var fylld av gråa, regntunga skyar och landskapet var grått, när vi fortsatte resan förbi St. Dizier och mot Troyes. Före Troyes var det, som på så många andra håll, vägomläggning p.g.a. vägarbeten.

Vi behövde få hjälp med vår internetuppkoppling. I utkanten av Troyes letade vi upp ett mycket stort affärscentrum, där vi antog, att det skulle kunna finnas en Orangebutik. Det fanns det inte. Ingemar fick ett tips, om att det fanns Orange i centrum av alla ställen. Det skulle synas och vara lätt att hitta. Det var det inte. I en Intermarchéaffär ritade en kvinna upp en enkel karta och nu äntligen gick det att hitta.

Vi hade namnet på gatan, Rue de la Republique, som visade sig vara en hårt trafikerad gata i centrum. Affären såg vi så småningom. Att parkera var däremot svårare. Längs boulevarden fanns många parkeringsplatser för vanliga bilar, men ingen för husbilar. När vi åter närmade oss Orange-butiken, sa jag till Ingemar: ”Kör upp på trottoaren!” ”Det kan man ju inte göra”, sa Ingemar. ”Det kan man visst!”, sa jag. Sagt och gjort. Bilen kördes upp på trottoaren mitt utanför butiken och bakom stod tillfälligt en annan bil, där man höll på att lasta ur. Att det sedan dröjde 1 ¼ timme, innan Ingemar kom tillbaka, är en annan sak. Både gångtrafikanter och cyklister kom emellertid förbi. Jag hann studera både människotyper och beteenden ingående. Dessutom vet jag nu, hur man backar upp en stor grävare på en lastbil. Man kan ha nytta av alla kunskaper här i livet!  Ingemar lärde sig också att nätverkskoden inte finns på SIM-kortet utan på baksidan av modemet/routern.

Vi fortsatte nu mot Auxerre, där det skulle finnas en ställplats utmed floden. Det fanns nog en ställplats en gång i tiden, men nu höll man på med omfattande omläggningsarbeten.

Vy från Auxerre

Vi fortsatte mot Loirefloden och staden Toucy, där det också skulle finnas en ställplats. Där åkte vi runt ett bra tag utan att hitta några skyltar, som visade var det fanns någon ställplats. Mitt i staden finns ett stort torg med massor av parkeringsplatser. Där stod redan en fransk husbil och där parkerade vi också. Under en kvällspromenad kunde vi konstatera, att det var mycket rofyllt i staden. Med larmet påslaget somnade vi lugnt.

I Frankrike sov vi utanför polisstationen!

Tisdag den 25 september 2012
Regnet smattrade mot husbilstaket, när vi vaknade på morgonen vid vår ställplats ovanför Dörrenbach. Ställplatsen kostar 6 Euro och då är elen inkluderad. En man kommer förbi framåt kvällen för att ta upp betalningen.

Vi hade haft dålig täckning med vårt tyska SIM-kort häruppe på höjden. Här befann vi oss helt nära den franska gränsen och idag skulle vi åka in i Frankrike. Jag passade på att få en lång pratstund med en av tyskorna. När vi åkte, stod alla tyskarna och vinkade av oss. Mysigt!

På en närbelägen rastplats stannade vi, för att försöka komma ut på nätet, men även här var det dålig täckning. I st. fortsatte vi till gränsen, där vi stannade i Schweigen för att se på vinoteket. En flaska gott jubileumsvin inköptes. Vindruvorna till vinet var ekologiskt odlade, handplockade, handrensade och pressade för hand.

Färden gick vidare förbi Hagenau. Tyskarna, som bor i gränstrakten, åker in i Frankrike för att tanka bensin. När vi kom till Saverne tankade vi diesel, som även den är betydligt billigare än i Tyskland, 1,369 Euro/liter. Vi undvek betalvägar, rullade fram på mindre vägar söder om motorvägen och åkte bl. a. N4 mot Nancy. Där hittade vi ett stort inköpscenter. Ingemar letade upp en mediebutik, Orange. Han kom tillbaka med en liten fransk router med inbyggt simkort, som verkade betydligt enklare än vår router från Telia. Det var bara ett fel. Det var svårt att få igång den, fel nätverkskod.

Det började bli sent och vår route gick vidare till den mindre staden Toul, där det skulle finnas en ställplats. Det gjorde det också, men här stod bilarna på rad och det fanns inte en enda liten lucka. På andra sidan gatan ligger polisstationen och där finns det snedparkeringar utefter gatan. Vår bil var lite för lång. En ung man, som stod utanför polisstationen visade, att det var OK att ställa sig över flera platser. Det gjorde vi och sedan var det en sallad, färsk baguette, franska mjukostar och ett glas rött vin som gällde som avslut på dagen. Under natten fortsatte det att regna, men vad gjorde det? Vi kände oss trygga, där vi stod.

 

 

 

Kvar på ställplatsen ovanför Dörrenbach

Måndag den 24 september 2012
Den svaga vinden hade övergått i blåst och på morgonen vaknade jag av att det regnade, åskan mullrade och blixtarna avlöste varandra. Ingemar sov fortfarande. När jag tittade ut, var himlen blåsvart i öster. Skönt nog gick åskvädret över på en dryg halvtimme. Fram på förmiddagen tittade solen fram mellan molnen, även om det blåste upp emellanåt och några regndroppar av och till trillade ner från ovan.

Jag fick lite städnoja. Heltäckningsmattorna togs ut och piskades. Golvet gjordes rent. Det var välbehövligt.

Vädret var ostadigt och vi beslutade oss för att ta ännu en vilodag. Det var skönt att bara slappa, ligga och läsa, ta en tupplur och promenera i omgivningen. Min kropp var på riktigt bra humör, så det blev två nyttiga promenader även idag, den ena i kastanjeskogen och den andra utmed vingårdarna. Kastanjerna börjar nu rasa i ett allt snabbare tempo, så på skogsstigarna ligger många av de små taggiga bollarna. Taggiga är också björnbärssnåren, som det finns rikligt av häruppe. Aldrig har jag ätit så mycket björnbär. Det syns minsann på fingrarna. De har antagit en blåröd ton.

Ikväll är vi åtta husbilar häruppe på höjden, alla tyskregistrerade utom vår. Det har blivit flera trevliga samtal med olika tyskar under dagen, riktigt roligt. Jag fick bl.a. lära mig hur man gör Zwiebelkuchen, som man äter till det unga vinet på hösten.

Ikväll satte vi oss för att titta lite på morgondagens planer. När Ingemar senare lade sig för att läsa, passade jag för skojs skull på att ägna mig lite åt bivaxmålning.

Tidigare äldre inlägg