Söndag den 30 september 2012
Även om natten och de tidiga morgontimmarna var kyliga, blev den fortsatta dagen vacker med sol och klarblå himmel. Vi har haft dålig uppkoppling och måste vara försiktiga med resurserna, så jag har inte läst nyheter på länge, men både min dotter och vänner har varnat oss för häftiga skyfall i Spanien. Bäst att inte ha någon brådska ner.
Vi bröt upp från ställplatsen i Samour för att se oss omkring. Överallt på väg ser man grottor, som är utgrävda i den mjuka kalkstenen. De gamla grottorna används numera mest till vinförvaring och svampodling. Den här bygden är berömd just för sin svampodling. Många hus är delvis inbyggda i bergväggen.
På en plats nära Samour stannade vi ett tag för att bese svampodlingar i en grotta. Här fanns även en restaurang inbyggd i berget. Det kostar ca 50 kronor att besöka den här stora grottan med dess många vindlande gångar in i berget. På vissa ställen får man huka sig, för att inte stöta i huvudet. Jag hade lite svårt att gå på det ojämna, lite steniga jordgolvet p. g. a. utbrett känselbortfall – polyneuropati – i fötterna, men med stöd av Ingemar gick det hyfsat.
Ett rikt bildmaterial berättar överallt om bergarter och fossiler. Likaså visas det hur man gått tillväga för att gräva ut grottorna och vilka redskap man använt.
Numera har man stora odlingar av olika sorters svamp i den här grottan. Vid utgången kan den som så önskar köpa olika sorters svamp, men jag konstaterade, att det är billigare att köpa champinjoner i en livsmedelsaffär.
Vi ansåg, att det räckte med grottor för idag och beslöt oss för att i två etapper fortsätta söderut mot Dordognedalen. Resan fortsattes på D947 mot Loudon och vidare på D347 mot Poitiers. Idag var det söndag och det innebär att det var jakt i Frankrike. Utmed vägen stod jägarklädda män med sina gevär och skådade intensivt in i de täta buskagen. En av männen hade även en son i 6-7-årsåldern med sig. Dessutom höll han i ett blankpolerat jakthorn. Här skulle det jagas! Några kilometer därifrån stod en ung hjort i en skogsglänta. Den hade vett att hålla sig ifrån jägarna!
Vi kom så småningom in på N147 mot Limoges, där vi fortsatte åtskilliga mil på den raka och lättkörda vägen. I Nieul skulle det finnas en ställplats. Det fanns det säkert. Det var bara det, att idag var det vägomläggning p. g. a. ett cykellopp. En stor del av stadens befolkning var på fötter och en del av staden var avstängd.
Vi fortsatte en mindre väg, D28, till Oradour, som vi besökte för ett par år sedan. I slutet av kriget blev hela orten nedbränd och befolkningen mördad. Den gamla orten bevaras som ett levande krigsminne och museum. En ny ort byggdes upp. Den här gången besökte vi inte spökstaden. Det finns åtskilliga bilder i bloggen, som lades in vid vårt förra besök.
Vi fortsatte till den väl tilltagna ställplatsen i utkanten av byn. Jag panerade snabbt färska fiskfiléer och kokade quinua, som vi kunde avnjuta ute i eftermiddagssolen.
Kommentarer