Till husbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla

Onsdag den 31 oktober 2012
Natten var lugn på den lilla tvärgatan. Regnet upphörde så småningom och tidigt på morgonen tittade solen åter fram bland lite lättare molnformationer. Under de tidiga morgontimmarna visade termometern på +9,4 grader. På förmiddagen steg temperaturen till +14,9 grader och under eftermiddagen ytterligare några få grader. Luften kändes emellertid lite kylig.

Här är björkarna fortfarande gröna

Vi fortsatte på A92 mot Sevilla. Här är det ingen tvekan om vad människorna lever av. Oändliga olivlundar brer ut sig över kullarna så långt ögat når.

Vid avfart 15 åkte vi ner mot San Juan, där husbilsfirman Hidalgo ligger alldeles intill vägen. Här har vi fått hjälp flera gånger tidigare under åren. När siestan var slut, tog en mekaniker hand om våra problem. En reservdel saknades. Den skulle vi få om några dagar, så vi får hålla oss kvar i trakten.

Här finns en karta över de två senaste dagarnas bilfärd.

 

Annonser

En förflyttningsdag

Tisdag den 30 oktober 2012
Idag tänkte vi att i ett par etapper åka till Sevilla, för att i en husbilsverkstad åtgärda ett par mindre fel. Över en kopp kaffe sade vi adjö för den här gången till våra vänner, innan vi fortsatte vår resa in i landet. Mätaren till våra gasolflaskor hade signalerat, att båda flaskorna var tomma, vilket förvånade oss. Uffe hade tipsat Ingemar om en Repsolmack i närheten, som hade propan. Här väntade nästa överraskning. När Ingemar lyfte ut den spanska flaskan, visade det sig att den långt ifrån var tom. Mätaren hade visat fel och det blev inget byte.

Nöjda åkte vi vidare  på A7/E15 mot Almeria, för att senare ta en avfart och åka N340 mot Sorbas/Tabernas. Grönskande kullar bredde ut sig i ett kuperat landskap, där oliv- och mandelträd frodades. Runt Tabernas brer det karga sandfärgade bergslandskapet ut sig och här har man spelat in flera Vilda – Västernfilmer. För några år sedan tänkte vi gå med på en visning, men då var det stängt. Idag såg det öppet ut, men vi kände oss jagade av vädret, som inte skulle bli så bra under de närmaste timmarna.

Vi körde in på den mycket körvänliga A92, som för mot Guadix /Granada. När vi åkte den här vägen för några år sedan, stannade vi till i Guadix för att gå runt bland de originellt vackra grottbostäderna. Mycket sevärt, men som sagt, när regnmolnen hänger allt längre ner på himlen, inspirerar det inte till några längre utflykter.

Dessa underbart vackra berg, som innehåller så många olika mineraler och överallt skiftar i färg och formationer.Vilken konst naturen bjuder oss på!

Även här uppe i spanska bergen är höstfärgerna mycket vackra.

En av de vackra landskapsbilderna på väg.

Är detta en ny sorts solceller?

Bergen försvann alltmer i ett grått töcken och regnet började strila ner. Bergsvägen går mycket högt upp. Vid ett tillfälle mättes det upp 1380 meter. Ner mot Granada går vägen i en mycket lång och långsluttande backe, 7 %. Härnere var sikten något bättre ett tag. För några år sedan ägnade vi en hel dag åt att besöka Alhambra, som är mycket imponerande. Där kändes det ungefär som: ”Se Neapel och sedan dö!”.

Visst är de här buskarna, som finns i olika färger, vackra!

Eftermiddagstemperaturen hade hållit sig runt +15,5 grader, men molnen ovanför oss blev allt tätare och sjönk allt djupare. Till sist var det ett enda grått töcken och regnet var ett faktum. Strax före Antequera finns en ort, Archidona, där det skulle finnas en ställplats. Vi körde in på A7200, varpå vi fortsatte upp till Archidona. Där hade säkert funnits en ställplats, men det området var omgärdat av ett kompakt metallstängsel och man tänkte förmodligen bygga här. Helt nära låg sjukhuset. Vi ställde oss på en lugn tvärgata utmed stängslet.       

Så här såg det ut under den sista delen av dagens resa.

Kylig natt

Måndag den 29 oktober 2012
Det blåste kallt hela natten och kylan trängde in genom ventilationshålen i takluckorna. När sirenen för tomatplockarna ljöd klockan 08.00 på morgonen lyste solen åter och himlen var blå. Våra grannar plockade fram solstolarna. Eftersom vi efter några sköna dagar utmed havet tänkte lämna vår fricampingsplats idag, föredrog vi att äta frukost inomhus.

Idag behövde vi både tömma gråvatten och toa, samt fylla vatten. Ägaren till den halvfärdiga Taray Camper Park hade gått runt och delat ut visitkort, samt talat om, att det var öppet nu. Vi åkte dit och där satt en ung, trevlig man utanför sin personbil. Han låste upp serviceanläggningen och tog betalt. 4€ är en vanlig avgift på flera håll. Samtidigt talade han om, att han hade ett specialpris på 7€ den här månaden, om man vill övernatta. Platsen är inte inhägnad. På ett anslag kan man läsa, att 1-3 dagar kostar 8€, 3-15 dagar 7,5€ och mer än 15 dagar 7€.

Vi fortsatte på N332 mot Aguilas och passerade många odlingar av mandelträd. Utmed vägen blommade de ljungliknande buskarna i flera olika kulörer. Efter ännu en avfart hamnade vi i Aguilas, där vi skulle leta reda på en leverantör av propan. Vi hamnade på trånga gator inne i staden, men Ingemar lyckades vända bilen mitt framför en servering, medan flera andra bilister tålmodigt väntade på att vi skulle ge oss av. Fyra smala gator möttes vid serveringen.

Utmed vår färdväg låg en stor Mercadona, där jag passade på att handla. Det tog lite tid, för jag gick länge omkring och bara njöt av dofterna.

Vårt mål för dagen var ett bostadsområde nära Vera, där vi skulle hälsa på vännerna Elisabeth och Ulf. När vi åkte ner mot kusten, kom vi in på en mindre väg, som förde genom små vackra villasamhällen. I Sverige kan man bl. a. se äppel- och päronträd i trädgårdarna. Här hängde granna granatäpplen, citroner och apelsiner i träden. I en pergola klättrade vinrankor och fikonträd fanns det gott om. För en månad sedan var det svåra översvämningar på flera platser i Spanien. På ett ställe fick vi se lite av följderna. Här höll man på att reparera vägen.

Snart var vi framme hos Elisabeth och Ulf, som väntade med middag. Vi blev trakterade med god mat och dryck och det fanns en hel del att ventilera. De berättade bl.a. att två broar hade raserats av flodöversvämningen och att flera människor hade omkommit. Det var chockartade bilder, som visades på flera sidor i en spansk tidning.

För övrigt hade vi några trevliga timmar tillsammans, innan vi gick ut för att sova i husbilen. Varmt tack för allt gott och en trevlig kväll!  

Kallare vindar

Söndag den 28 oktober 2012
Det blev en blåsig natt, då vinden ruskade om husbilen emellanåt. Vädret hade slagit om. Vinden var kall och temperaturen sänkt till ungefär hälften av gårdagens hetta. Att vistas ute i badkläder, som många gjorde igår, var nog lite väl vågat. Idag var det mer påklätt som gällde. I lä bakom bilen värmde solen emellertid gott, så om man hade överseende med flugor och humlor, gick der bra att sitta ute för att läsa och äta.

I Sverige rapporterar man på många håll om frost och kallgrader, men även om sol på sina håll. Min väninna i Västerås skulle ta på sig dunjacka, vilket jag är glad över att slippa.

När jag bodde i Örebro, hade jag under många år en trevlig granne. Hon bor numera på ett äldreboende. Idag fyller hon 107 år!

Ingemar och Eila åkte tidigt på förmiddagen för att komma fram i rimlig tid till Torre del Mar, där de hade bokat plats på en camping under ett antal månader.

 

Vi önskar er en bra resa idag!

 

När Ingemar gick ut ett tag, kom ett par svenskar cyklande. De stod parkerade längre upp bland odlingarna utefter vägen, som vi kom för några dagar sedan. Mannen berättade att vid bensinmacken, som finns där, får man fylla 100 L vatten för 1 €. Bra att veta!

Dagen förslöt utan några större eskapader. Vi läste båda en hel del. På eftermiddagen tog vi en strandpromenad bort till en liten restaurang, som ligger på gångavstånd härifrån. Vi var de enda gästerna vid tillfället, men ägarnas hund gjorde oss sällskap.

Idag fick vi ju sova en timme längre på morgonen, eftersom vi under natten övergick till vintertid. Lite obalans blev det på förmiddagen. Kroppen ville ha sitt elvakaffe, som fick intas en halvtimme tidigare. Nu är klockan 20.00. Ute blåser det fortfarande och det är +13,4 grader. 

Dagens sista solljus färgar himlen, samtidigt som månen börjar vaka över oss.

   

Sådana här ”bumlingar” står på många ställen.Enligt uppgift från en god vän, mäter man jordskorpans förändringar. Någon som vet mer om detta?

En mycket varm dag

Lördag den 27 oktober 2012
Gårdagskvällens oroväckande mörka moln förorsakade varken regn, hagel eller åska. Överraskande nog upplöstes molnen och under nattens mörka timmar fick månen ett titthål på himlavalvet. På morgonen lyste åter solen, vars strålar bröts i havets glittrande krusningar.

Vi lämnade vår fricampingsplats en dryg timme idag för att åka ca 5 km utefter kusten. Det skulle finnas en ställplats i närheten. Bara ca 500 meter från vår övernattningsplats låg faktiskt en ställplats, Taray Camper Park, som är under uppbyggnad. Här fanns inte en enda bil. En uppfälld provisorisk bom finns vid infarten. Här finns även ett plakat med ägarens telefonnummer, samt en uppgift om att man talar spanska, engelska och franska. En anläggning för att tömma gråvatten och toa, samt möjlighet att fylla vatten var iordningställd och runt denna hade man nyligen planterat små rosmarinplantor. Allt var låst och ingen människa fanns i närheten. I övrigt bestod ställplatsen av en stor sandplan med enstaka stockar, som låg utlagda för att markera platser.

 

Vi åkte åter ut på vägen, men var strax tvungna att stanna. Vi mötte nämligen en fåraherde, som med hjälp av fyra hundar var ute och vallade hundratals får och getter.

Bara några hundra meter bort kom vi till den lilla byn, Puntas de Calnegre och bortom den visade en skylt in till ännu en ställplats. Den var stängd och försedd med en grind. Den här platsen såg ut att vara iordningställd.

Ett par kilometer längre bort finns ännu en ställplats på höger hand. Här är allt välordnat och det finns en reception. På den här ställplatsen stod mest tyska husbilar. Här har man emellertid ingen närhet till havet.

Vi hade uppgift om ytterligare en ställplats och navigatorn ville då leda oss vidare in på en väg, som förde upp till vänster, där ett plakat omtalade, att det var någon form av naturreservat. Den ringlande grusvägen som förde över kullarna var smal och saknade räcken. Gruskanten mot stupen såg ut att kunna brista när som helst, men det var min uppfattning. Långt nere syntes en sandstrand. Det var bara det, att jag strejkade. Ingemar menade att det visst gick att åka, men jag klev helt sonika ur bilen och talade om att jag tänkte gå. Hur han längre bort lyckades vända bilen på en liten plätt nära stupet, vet jag inte. Jag blundade och bad alla tänkbara böner. Nu var det kaffedags och vi vände tillbaka till vår trygga fricampingsplats.

Medan vi var borta hade ännu ett par bilar anlänt. Det blev en mycket varm dag idag. I skugga visade termometern på drygt +27 grader, så i solen var det nog betydligt mer än +30 grader. Flugorna stortrivdes. Ingemar har mer tålamod med solen än vad jag har, men idag beslöt jag mig för att klä mig lite lättare och hade precis bytt om till bikini, när en svensk bil svängde in bakom vår. Det var vännerna Ingemar och Eila från Färna, som hade hittat oss. Trevlig överraskning och glatt återseende! Det blev både kaffe och kvällsmat utomhus. Kul att ni kom hit på er resa mot Torre del Mar! 

Strax efter kl. 22.00 var det fortfarande drygt +21 grader. I natt är det dags att ställa om klockorna till vintertid. Då får vi sova en timme längre i morgon bitti. Skönt!

Ostadigt, växlande väder

Fredag den 26 oktober 2012
När vi låg och läste igår kväll, hade vi en långvarig kamp mot flugor och mygg, som hade tagit sin tillflykt in i husbilen. Myggorna lyckades vi bekämpa inom kort tid, men flugorna var helt odrägliga. Flugorna i Sverige brukar kunna sätta sig emellanåt, men de här flugorna har en outsinlig energi och tar bara någon tiondels sekunds paus. De beter sig som de värsta attackplan och väjer inte för någonting. Det gäller att knipa ihop ögon och mun, när de kommer farande. Katter brukar lägga sig på boken, när man läser. Flugorna far som projektiler mellan boken och läsarens ansikte. Puh! Till slut lyckades Ingemar ta kål på de små odjuren.

Mitt i natten upptäckte vi att det lyste rött vid kylskåpet. Ingemar gick ut och kollade gasflaskorna och fann då att bägge gasflaskorna var tomma. Den anordning som ska visa att gasen är slut i en flaska hade uppenbarligen inte fungerat. Vi som trodde att den tyska flaskan hade räckt hela tiden! Det var bara att byta till den andra spanska flaskan vi hade haft i reserv.

Under natten regnade det till och från, men på morgonen hade de värsta ovädersmolnen skingrats. De stora växthusen på andra sidan vägen belystes av morgonsolen, samtidigt som regnbågen skimrade över taken. Från Sverige fick vi rapporter om snö på flera platser igår. Lite väl tidigt tycker jag.

 


Det blev ingen intensiv hetta idag, utan mer en svalkande värme. Framåt eftermiddagen blåste det upp lite och enstaka regndroppar föll från ovan. Engelsmännen tog fram gummibåtar för att bege sig ut i Medelhavet. Vågorna var nog lite för kraftiga, för de kom snart i land igen.

Vi gick en strandpromenad. Här är det ingen officiell badstrand, så därför blir också allsköns bråte, som vågorna för med sig, liggande. Mycket för floderna med sig, men åtskilligt kommer säkert också från båtar. Man kan hitta det mesta. Vi avslutade promenaden med en sväng in mot tomatodlingarna, där vi mötte en av föreståndarna/ägarna. Jag kommenterade, att det var mycket arbete med tomatodlingarna. Han höll med och beklagade sig över vädret. Stora regnmoln hopade sig på himlen och mot Bolnuevo var himlen blåsvart.


Det var en skön dag, när vi kunde sitta både ute och inne för att läsa och samtidigt njuta av vågornas brus och de vackra, ständigt pågående färgskiftningarna i himmel och hav. Ett par bilar har åkt under dagen, men ersatts av nya, så vi är fortfarande elva husbilsgäster på fricampingsplatsen. Om någon är intresserad av platsen, är koordinaterna  
N37.52355 W1.39273.

Mot Bolnuevo – Calnegre

Torsdag den 25 oktober 2012
Det var lite svalt att äta frukost utomhus idag på morgonen, så vi dukade inne. Bilen gjordes i ordning för avfärd. Jag gick och betalade och blev stående ett bra tag för att prata med vårt värdpar.

Efter diverse inköp var vi redo att åka vidare på AP7 mot Alicante, där vi snart svängde in på A7/E15 mot Murcia. Det blev ännu en avfart i riktning mot Almeria/Granada, innan vi på några mindre vägar kom fram till Mazarrón och Bolnuevo. Vi hade fått en och annan regnskur på väg, men nu höll det uppe.

Vi har alltid stannat ett par dagar i Bolnoevo. Tidigare har man kunnat parkera husbilar utmed gatan vid stranden och det har även gått att stå i början av strandpartiet. Nu har man byggt om allt. Gatan har blivit smalare och trottoaren mycket bredare. Det ser både snyggt och välskött ut. Vi parkerade bredvid en fransk husbil på den stora sandplanen framför de vackra sandstenspartierna för att ta en promenad utefter stranden. Här har jag tidigare plockat många vackra stenar i skiftande färger. Några stenar hamnade även idag i en påse.


Vi beslöt oss för att fortsätta ett par mil längre upp på kusten mot Aguilas till en ställplats, Calnegre, där vi aldrig varit tidigare. Meningen var att vi från stora vägen skulle ha åkt direkt ner mot Calnegre. Astrid, vår navigator, ville något annat. Hon var äventyrslysten och förde oss in på en ringlande mindre väg, som förde genom ett oändligt odlingslandskap, där växthusen med kraftiga tomatplantor aldrig tycktes ta slut.

När vi kom ut till Medelhavet, visade det sig, att vi hade kommit till en fricampingsplats, som ligger ungefär 3,5 kilometer från Calnegre. Här stod 10 husbilar av skiftande nationalitet, dock ingen svensk. Varför inte? Även vi parkerade utmed Medelhavets strand. Stranden är lite skräpig och en hel del bråte har sköljt upp, men inte värre än att en holländare badade.

Vi tog en promenad utefter stranden och gick även en bit in bland odlingarna. Vädret var lite ostadigt, ömsom halvklart och ömsom lite regn, men i kvällningen var himlen mycket vacker och vi njuter av att höra vågornas regelbundna brusande.   

Tidigare äldre inlägg