Inställt besök!

Tisdag den 27 november 2012
Visserligen var det bara drygt 8 grader, men himlen var blå, när vi tittade ut på morgonen. Klockan 11.00 skulle Jan hämta oss i Póvoa. Även om det bara skulle ta ca en timme för oss att åka från Serpa, ville vi vara ute i god tid och startade redan kl 09.15.

I utkanten av Serpa pågick en stor marknad. Tillställningen i sig intresserade mig inte i nuläget, men en specialitet lockade, nämligen den goda osten från den här trakten. Tyvärr var det svårt att i all hast hitta en parkeringsplats för husbil och vi ville inte missa en massa tid, eftersom vi vet att Jan alltid är punktlig.

Vi fortsatte den vackra vägen mot Moura och vidare i riktning mot Póvoa. Telefonen ringde. Jan är kanske lite försenad, tänkte vi. Men nej! Det var något mycket värre. Han hade varit på väg för att möta oss. Plötsligt hade ”Selma”, personbilen, bara lagt av. Bilen har ju varit dålig länge, men nu hade den stannat på väg och gick inte att få igång igen.

Vi körde fram till vår mötesplats. Janne ringde igen. Han var inte glad. Först i morgon skulle han få hjälp från bilverkstaden. Det var tyvärr inget vi kunde göra för att hjälpa till. Det finns ingen möjlighet att hyra en bil i den lilla orten. Jag föreslog på skoj, att vi kunde prata med en av romerna, som bor här, om att få låna en häst och kärra av dem, men Ingemar föll inte för mitt förslag. Nåja, det var mer på skämt, även om det ibland skulle vara bra med ett annat transportmedel än bil. Kanske något att tänka på Anna och Jan? 🙂

Överallt hänger tvätten på tork i det vackra vädret

Överallt hänger tvätten på tork i det vackra vädret

 

Den här lille krabaten hann vi bekanta oss med i Póvoa

Den här lille krabaten hann vi bekanta oss med i Póvoa

Det var ingen större idé för oss att stanna i den här trakten, eftersom det var ovisst hur det skulle gå med Selma. Dessutom började det bli kallt på nätterna. Anna och Jan lär nog ha annat att göra än ta emot gäster under de närmaste dagarna. Vi beslöt oss för att återvända till Algarvekusten. Skulle vi åka samma väg tillbaka? Nej! Vägen genom Spanien var mer lockande, eftersom det är intressant med nya vägar.

Även om det är höst växer det massor av små gula och vita blommor på ängarna mot Póvoa

Även om det är höst växer det massor av små gula och vita blommor på ängarna mot Póvoa

Vi fortsatte österut förbi Almereleja, där det finns en mycket stor solcellspark. Det växer många korkekar och olivträd i de här trakterna. Även korkekar måste förnyas och här låg kluven ved, färdig för försäljning. Rök steg från flera kolmilor. Det vore något för vår granne Börje i Askersund, som är van vid byggande av kolmilor!

20121128 345 kopiera

Vi fortsatte söderut i Portugal genom Safara ner till Vila Verde de Ficalho, där vi svängde österut in i närbelägna Spanien till Rosal de la Frontera. Genom ett omväxlande landskap for vi A495 ner till Cabezas Rubias. Åtskilliga blåskator, men även en och annan härfågel flög upp utefter vägen. Får, kor och svarta grisar betade här och var.

20121128 349 kopiera

Från Cabezas Rubias förde en väg HU5402 sydväst ner genom Spanien. Den skulle vara mycket vacker. Det var den också. Det var bara det, att vägen mestadels var ganska dålig och man hade på flera ställen förbättrat vägkanterna. Skönt nog gick den knaggliga färden inte genom något bergslandskap. Vägen var lite trafikerad. Under sträckan, som var några mil, mötte vi en enda bil. Vi insåg, att det hade varit bättre att fortsätta på A495, som för mot Huelva.

Vi kom sent omsider ner på vägen, som för mot Portugal. Vid gränsen var det dags att tanka och i Spanien är dieseln billigare än i Portugal. Den kostade 1.29€ här. Vi körde in i Ayamonte, där jag passade på att handla i Mercadona. Därefter blev det resa direkt till Alagoa för övernattning. Vi hade varit ”på utflykt” under tre dagar och kört ca 40 mil. Det var ingen svårighet att somna den här kvällen. Lite besvikna och ledsna var vi över att inte ha fått träffa Anna och Jan, men vissa händelser rår vi människor inte över.

 

Annonser

Upp mot Alentejo – från Alcotim till Serpa

Måndag den 26 november 2012
Regnet droppade sparsamt ner från ovan under de tidiga morgontimmarna. Tuppen hade nog inte ställt om klockan, för redan vid 05.30-tiden talade den högljutt om att klockan var sju. Inte att lita på med andra ord! Vi fortsatte att sova en stund till, tills fårens klämtande klockor fick oss att åter slå upp ögonen och inse att det var dags för frukost.

Vi var sakta på väg upp till Eguas för att hälsa på Anna och Jan, vänner sedan flera år tillbaka, och hade avvaktat ett bra tag i Altura i väntan på mer stabil väderlek. Vägen från Póvoa upp till Anna och Jan kan vid regnväder bli närmast oframkomlig och att åka med husbil är en omöjlighet. Jan brukar hämta oss i Póvoa med ”Selma”, deras personbil. Nu hade vi på båda håll insett, att vädret verkade bli bra, så vi hade kommit överens om ett besök i morgon, något som vi verkligen ser fram emot.  

Efter diverse morgonsysslor fortsatte vi vår tur upp genom det portugisiska landskapet, som i grådiset var ganska monotont under en lång sträcka. Tallar av olika slag och eukalyptusträd avlöser varandra. Cistrosornas buskar väntar på vårblomningen. T.o.m. de flesta storkbona var uttjänta, grå och övergivna. Naturen har lagt sig till ro i väntan på våren.

Vacker variation i det för tillfället annars så monotona landskapet

Vacker variation i det för tillfället annars så monotona landskapet

 

Eukalyptusträdets bark flagnar av i långa strimlor

Eukalyptusträdets bark flagnar av i långa strimlor

 

Här är processen för tillfället färdig

Här är processen för tillfället färdig

Det konstnärligt målade huset uppe i kopparstaden

Det konstnärligt målade huset uppe i kopparstaden

Vi passerade Mertola med dess högt belägna fästning och fortsatte på de mjukt slingrande bergsvägarna. Himlen hade ljusnat lite och naturen blev nu mer omväxlande. På ett ställe fick Ingemar bromsa och backa lite. Jag hade sett stora svampar, som måste förevigas. De liknade vår Stolta Fjällskivling.

 20121126 009 kopiera20121126 010 kopiera

Vi anlände så småningom till Serpa, där vi som under tidigare år parkerade för övernattning i ett lugnt kvarter framför en liten kyrka.

  

En färd längs floden Guadiana

Söndag den 25 november 2012
En av våra favoritvägar i Portugal är den slingrande vägen, som löper utmed gränsfloden Guadiana. Den är både vacker och omväxlande med sin naturrikedom. Här är ett gynnsamt klimat för många växter.

Här rinner Odeleite ut i Guadiana

Här rinner Odeleite ut i Guadiana

Någon som vet vilka bär/frukter, som växer på det här trädet? Det odlas på många håll.

Någon som vet vilka bär/frukter, som växer på det här trädet? Det odlas på många håll.

Utmed vägen och ner mot floden växer oliver, granatäpplen, fikon och vindruvor. Man kan t.o.m. se en och annan svamp. På små odlingsplotter ner mot vattnet växer olika sorters sallad, paprika, peperoni, kål, potatis, bönor, pumpor m.m.

Utmed Guadina betar fårhjordar på den portugigiska sidan

Utmed Guadina betar fårhjordar på den portugigiska sidan

20121125 009 kopiera

Riklig skörd av oliver utmed vägen

Riklig skörd av oliver utmed vägen

Trevligt möte på väg!

Trevligt möte på väg!

Det har hänt något nytt under senare år. Här och var har människor köpt sig en liten tomt, kört ner en husvagn eller husbil och bosatt sig. Visserligen har det bott en och annan här redan tidigare, men antalet har ökat. Tanken var lockande. Tänk att bo enkelt och få odla sina egna grönsaker året runt! Tomterna är ganska billiga enligt en ortsbo. 

Det har regnat och blåst mycket under den senaste tiden. Vattnet har fört med sig sand, sten och skräp från de omgivande bergen. Bottenslammet har rörts upp, så floden är smutsbrun. Så har vi aldrig sett vattnet tidigare. Den är som tjockt kaffe, säger ortsbefolkningen.

Hundar och katter strövar fritt och rätt som det är sitter en liten kisse framför bilen och flyttar inte på sig förrän den har lust. Ofta ligger en hund mitt på gatan.

På ett ställe ligger en liten servering nära floden. Vi stannade till för att dricka en kopp kaffe. Här odlades både pepparmynta och citronmeliss. Caféägaren och jag pratade kryddväxter ett tag. Hans hund gjorde oss sällskap och tog tacksamt emot en och annan munsbit från smörgåsarna. Han gjorde sedan sitt bästa för att få följa med oss i husbilen, men där var det stopp.

20121125 014 kopiera

Inte bara kryddväxter utan även vackra rosor blommade intill caféet

Inte bara kryddväxter utan även vackra rosor blommade intill caféet

Varje gång vi åkt den här vägen, har vi talat om att vi skulle titta in i museet någon gång. Idag blev det av. Inträdet kostar 1,50 €/per person, om man är pensionär. Trots mitt vita hår, trodde mannen inte riktigt på att jag var pensionär. Vilket skämt! Mannen, som var i 20-årsåldern, var väl inkörd på guidning. Det var svårt att få stopp på honom, trots att vi var de enda besökarna.J Vi tittade runt ett tag, innan det var dags för en av de två videofilmerna. Vi hade valt ”Smuggling på Guadiana”. Filmen var inspelad av amatörer i tidsenliga kläder. Tydligen var det tidigare stor smuggling av bl.a. tobak och kaffe. Man talade om mutor och korruption från polisens sida. Dagens smuggling handlade mer om droger. Den unge mannen ville gärna visa oss även den andra videon, men vi kände att det räckte för idag, tackade och önskade honom en trevlig fortsättning på dagen. Han hade verkligen gjort sitt bästa.

20121125 022 kopiera20121125 017 kopiera20121125 020 kopiera20121125 018 kopiera20121125 016 kopiera

 

Flera avundsvärda odlingar ner mot gränsfloden Guadiana

Flera avundsvärda odlingar ner mot gränsfloden Guadiana

Här håller man sedan några år tillbaka på med romerska utgrävningar

Här håller man sedan några år tillbaka på med romerska utgrävningar

 

Det är söndag och då är jägarna sedvanligt på pass.

Det är söndag och då är jägarna sedvanligt på pass.

Här syns Alcotim på flodens vänstra sida. På andra sidan Spanien.

Här syns Alcotim på flodens vänstra sida. På andra sidan Spanien.

Vårt mål för dagen var staden Alcotim, där vi etablerade oss på den kostnadsfria ställplatsen. Här finns full service. Till bräkande får och getter, klingande klockor runt fårens halsar, galande tuppar och kyrkklockors klang somnade vi gott.

Vi infarten till Alcotim pryds en mur med många vackra kakelbilder, som skildrar folklivet

Vi infarten till Alcotim pryds en mur med många vackra kakelbilder, som skildrar folklivet

 

Olhão och Fábrica

Lördag den 24 november 2012
Väderlekstjänsten hade hotat med en del regn under dagen, men när vi tittade ut, såg det ganska bra ut. Det var lördag och dagens färd gick till grönsaksmarknaden i Olhão. Ett och annat behövde kompletteras inför helgen och det är alltid lika trevligt att handla av de lokala odlarna utanför saluhallarna i staden.

Kontraster – den romska kvinnan åkande i sin träkärra med mobilen i handen


Vid framkomsten parkerade vi som vanligt utanför polisstationen. Det var varmt ute, så det gick bra att gå i kortärmat, även om många portugiser var välklädda. Vi startade med en kopp kaffe vid en av serveringarna utanför hallarna. Det är intressant att studera folklivet. Här finns mannen, som alltid går runt och tigger pengar. En gammal kvinna, påbyltad med mycket varma kläder, huckle på huvudet och filttofflor på fötterna går omkring och försöker försynt sälja pappersnäsdukar. Ett par romska ungdomar vandrar omkring bland borden, där de visar upp färggranna vepor med nästa års almanacka. En kvinna, förmodligen även hon romsk, tog en stol vid vårt bord, satte sig med en djup suck och lutade uppgivet huvudet i händerna. Hon hade en bunt sockor i händerna, som hon förmodligen hade försökt sälja. Listan med iakttagelser av diverse slag kan göras lång.

Visst är de vackra!

Här finns det goda oliver och fikon

En mycket vacker kvinna, som jag köpte nyskördad broccoli av. Tyvärr fick jag inte med hennes vackra leende!

Den här mannen, som kände kvinnan väl, pratade vi länge med. Han berättade, att hon arbetar med sina odlingar från solens uppgång tills det mörknar. Samtidigt berömde han henne mycket för hennes vänlighet.

Vi fortsatte in i saluhallen för att försöka köpa någon variant av fisk. Det är roligt att pröva en ny firre, även om man inte vet vad det är! Till slut fastnade vi för en bit av en fisk, som såg ut som en stor sidofena av någon sorts plattfisk. Jag räknade med att steka den i ugnen, när vi kom hem. Resten av inköpen gick ganska fort.

Ännu ett trevligt möte och en givande pratstund. En ung pakistanier, som arbetar på en närbelägen indisk restaurang och som bott 1½ år i Portugal. Han hade mycket gott att säga om portugiserna.

På hemväg åkte vi ner till Fuzeta, där vi gick in på campingen för att få växla ett par ord med ett annat husbilspar, som vi träffade i Torre del Mar förra året. Ingen var hemma. De var förmodligen ute på en cykeltur. Det får bli en pratstund en annan gång.

Vid infarten till Fuzeta låg ett större romskt läger

Ett svenskt par i Altura hade rekommenderat en mindre ort, Fábrica, som ligger vid havet bortom Manta Rota. Det blev ett lyckokast. Vi stannade på en parkering alldeles ovanför stranden. Det här området ingår i naturreservatet Parque Natural da Ria Formosa. Innanför sandrevet i en lagun låg ett flertal småbåtar. Här råder naturens lugn. Skaldjursplockare vandrade omkring i lågvattnet. En och annan rodde ut till grunden. Hit kommer vi gärna tillbaka. Innan vi återvände till Altura, fyllde Ingemar på vatten, som var lättillgängligt.

 

 

Nu är det lågvatten

Undrar om det här huset är till salu?

Fisken skulle tillagas, när vi kom hem. Det visade sig vara en riktigt ilsken rackare, som det var svårt att ta i. Den stora sidofenan hade långa vassa taggar och skinnet var fullt av små hullingar. Jag fick ta fram flera plåster! Till slut låg fiskdelen i en ugnslåda tillsammans med grädde och fiskkryddor. Den blev mycket god!

Ett besök i Azinhal

Fredag den 23 november 2012
Det var fortfarande skön temperatur ute idag, men inte alls så molnfritt som igår. Ett par andra svenskar, som vi tidigare träffade på i Castro Marim, har stått parkerade ett par nätter bredvid oss. Idag blev det ett mindre ”svenskmöte” på förmiddagen, när ännu ett par kom gående och anslöt sig till den lilla gruppen. Trevligt!

På eftermiddagen beslöt vi oss för att ta en tur till den lilla orten Azinhal, som ligger norrut från Castro Marim. Ditvägen åkte vi den nya, breda vägen, men hem körde vi den gamla, kurviga vägen genom Junqueira. Azinhal har vi besökt flera gånger tidigare och har även övernattat på torget. Det råder ett sällsamt lugn över de här små orterna, som är kända för kvinnornas handarbeten, speciellt knyppling.

Här brukar festligheter äga rum, men tydligen fungerar ortens torg som parkeringsplats till vardags.

Över portarna finns ofta vackra kakelbilder med religiösa motiv

Den här unge mannen, som plockade vildväxande ruccola, träffade vi på vår väg

Baksidan av kyrkan

Vi gick en rundtur och kunde konstatera att hela orten har fått ett ordentligt lyft med bl. a nymålade husfasader. En kopp kaffe vid A PROVA PASTELARIA är ett måste, när man är i Azinhal. Här arbetar flera av byns kvinnor med att tillverka de för orten speciella, tunna kakorna.

Konditoriet är nu i helt nyrenoverade lokaler, men i samma byggnad som tidigare

En tur till Tavira

Torsdag den 22 november 2012
Idag hade solen bestämt sig för att råda och den lyste från en klarblå himmel. Mycket skönt!

Vi hade ett ärende att uträtta nära Olhão på förmiddagen, nämligen att fylla på gasol i vår tyska flaska, så det fick bli en biltur på några mil idag.

En liten vacker kyrka på väg

På hemvägen fick jag en önskan uppfylld, nämligen att få äta skaldjur i en riktig skaldjursrestaurang.

Infarten till Tavira

De pyramidliknande taken finns på många hus i Tavira. Säkert bra vid intensiva regn!

Saltbassänger

Här är det trångt om utrymmet bland krabbor och humrar

 

 

En lat dag

Onsdag den 21 november 2012
Igår kväll kom det några enstaka regnstänk. Jag var tydligen ordentligt trött efter gårdagens tur, för jag märkte inte att Ingemar hade legat och läst flera timmar. Han hade i lugn och ro och till regnets trummande på husbilstaket läst ut sin deckare. Det hade nog regnat ganska mycket, för det var stora vattenpölar på asfaltplanen på morgonen.

Under dagen var det växlande molnighet, lite blåst och delvis även solglimtar. När vi tog kvällspromenaden, märkte vi att det hade blivit något svalare.

Den nedgående solens sista strålar

Det var en hel del råvaror, som behövde tas om idag, så det blev några timmars matlagning. I övrigt var vi ganska lata idag, men vad gör det!

Även om jag inte har full rörlighet, hade vi planerat och sett fram emot att gå några korta vandringsturer i Portugal. Vi har under tidigare år åkt runt mycket och hade nu sett fram emot att lite mer ”bara vara” i naturen. Den skiftande väderleken gör att det känns lite osäkert och avslaget. Dessutom mår min fibromyalgikropp inte speciellt bra av den skiftande väderleken. När man pratar med ortsbefolkningen, är de oroliga för den betydligt sämre väderleken och tror inte på någon angenäm vinter. Men – vi är envisa och avvaktar. Förr eller senare kommer det att bli mer gynnsamt för kortare vandringar.

 

 

 

Tidigare äldre inlägg