Till La Herradura

Måndag den 25 februari 2013
Vi har stått i Torrox Costa ett tag i väntan på att vädret skulle stabilisera sig och nu börjar det bli dags att röra på sig. Idag hade vinden mojnat och solen tittade leende ner på oss från en klarblå himmel. Endast några vita molntappar seglade lättjefullt omkring. Eftersom jag ska tillbaka till läkaren i Torre del Mar om en dryg vecka, håller vi oss i de här trakterna.

Ett litet paradis, som ligger österut bortom Nerja och som vi gärna återvänder till, är La Herradura och dit tänkte vi åka idag. Det var måndag, vilket betyder att det kommer många besökare till måndagsmarknaden i Torrox Costa. Även vi gick en tur för att inhandla lite nyskördade grönsaker. Avokadon är som bäst nu och i trakten runt Nerja finns överallt stora avokadoodlingar.

Efter en kopp kaffe bröt vi upp och åkte österut i riktning mot Nerja. Vid Galp bensinstation, som ligger på vänster sida, stannade vi till för att tanka. Här har man även ordnat, så att husbilar kan tömma såväl toa som gråvatten. Vill man tvätta, går det också bra, för här finns Lavomatic, som jag har skrivit om tidigare. Man kan även byta sin tomma propanflaska.

Strax intill Galp ligger LIDL, om man behöver komplettera livsmedel. Jag gick in för att köpa färskt bröd. När vi kom ut och fram till rondellen, var det stort polispådrag. Man kollade personbilar i alla riktningar. Oss var de inte intresserade av.

Vi körde vidare och tog in en liten väg till vänster strax före infarten till campingen. Här finns den berömda vattenkällan, dit många, såväl inhemska som turister, åker för att hämta källvatten. Det här vattnet är mycket välsmakande och det enda, som kan spåras vid analys är kalk. Här fick vi en trevlig pratstund med ett par svenskar, som hyr lägenhet i Nerja under vinterhalvåret. Att det bor många svenskar i det här området märks.

Här under motorvägen finns vattenkällan

Här under motorvägen finns vattenkällan

20130225 003 kopiera

Här bor också den unga familjen med sina fem barn. Mannen är musikant och underhåller på marknaden i Nerja på söndagarna

Här bor också den unga familjen med sina fem barn. Mannen är musikant och underhåller på marknaden i Nerja på söndagarna

Vi fortsatte utefter den mycket vackra kustremsan genom Nerja och stannade på ett par ställen för att njuta av utsikten. Enligt uppgift i en tidning har man ett projekt på gång för att rusta upp de små fina stränderna. Här och var finns skyltar, som påminner om att området är Paraje Natural, där man försöker skydda den marina mångfalden.

20130225 011 kopiera

Sagolikt vackert!

Sagolikt vackert!

På väg ner till La Herradura

På väg ner till La Herradura

Vårt mål för dagen var La Herradura. Vi följde den mycket krokiga och slingrande vägen ner mot hamnen, där vi etablerade oss inför natten. En tysk husbil och fyra franska anslöt sig senare. Vi tog en välbehövlig promenad ner till hamnen för fritidsbåtar för att sätta oss och njuta av en kopp kaffe, innan solnedgången. De tre serveringarna hade inte många gäster och ”inkastarna” bevakade varandra avundsjukt i kampen om nya besökare.

 

När vi kom tillbaka hann vi njuta av den nedgående solens sista strålar, som belyste bergsformationerna mot väster. I öster rullade samtidigt en enormt stor laxfärgad fullmåne upp vid horisonten. Tyvärr hann jag inte ta något kort. Allt gick så fort. Den steg snabbt upp på himlen och ändrade samtidigt färg till lysande vitt.   

En rogivande havsbukt

En rogivande havsbukt

Annonser

Snö på bergen – slutet gott, allting gott

Söndag den 24 februari 2013
Vi var nog båda starkt påverkade av föregående kvälls dramatik på stranden och hade svårt att sova. Bilderna förföljde oss. Läslamporna lyste och John Blund uteblev. När klockan var 02.30 gick jag upp, bredde en smörgås och värmde mjölk. Efter den proceduren gick det bättre att sova.

Tidigt på morgonen klagade Ingemar över att det var kallt. Jag svettades, men han hade rätt. Det var bara +12 grader i sovrummet! Jag hade lyckats vrida värmereglaget åt fel håll. Ja, ja, det är inte första gången! J Ute var det bara +6 grader och när det ljusnade utomhus, såg vi att snö hade fallit på bergstopparna norr om Torrox Costa. Idag var i alla fall himlen blå och solen lyste, även om den kraftiga vinden var kall. Även idag gick människor mer eller mindre klädda i vinterkläder.

Nu slår den vackraste mimosan ut i sin fagraste blom

Nu slår den vackraste mimosan ut i sin fagraste blom

20130224 002 kopiera

Kiteseglarna är i full fart igen

Kiteseglarna är i full fart igen

Vi tog en promenad, även om den inte blev speciellt lång. Långt borta lyste snön vit på bergstopparna och trots solen, var vinden isande kall. Vi satte oss vid vår vanliga servering för att dricka en kopp kaffe. Den unga, trevliga spanska servitrisen glittrade som vanligt i kapp med solen. Jag frågade henne, hur det hade gått för kiteseglaren, som var så illa ute igår. Vilket gott besked! Hans kamrater, som hade sprungit längs stranden, hade lyckats få in honom. Hur vet vi inte, men allt hade slutat lyckligt. Han mådde bra och hade t o m varit där och ätit under kvällen. Han måste ha varit rejält hungrig efter så lång tid i vågorna. Jag blev tårögd av glädje. Slutet gott, allting gott!

Palmernas plymer vajar i vinden

Palmernas plymer vajar i vinden

 

Ingen bra bild, men mellan husen kan man se snö på bergen

Ingen bra bild, men mellan husen kan man se snö på bergen

Blåsigt! Dramatisk kitesegling.

Lördag den 23 februari 2013
Jag vaknade tidigt, medan Ingemar fortfarande befann sig i drömmarnas värld. Glad över mina ”nya” knän, travade jag iväg till Mercadona för att köpa färskt bröd på morgonen. Vilken lycka att kunna gå, utan att det gör ont i knän och lår!

Regnet hade upphört, men det blåste desto mer och massiva, mörka ovädersmoln drog oroväckande fram i alla riktningar på himlen. Det var inget lockande väder för utomhusaktiviteter. Under större delen av dagen försvann vi in i litteraturens fascinerande värld. Ingemar låg med en bok, som var tjock och tung som en tegelsten, nämligen Down Brown´s ”I cirkelns mitt”, medan jag ägnade mig åt en deckare.

Även om vädergudarna inte var på sitt bästa humör, måste vi gå ut en stund för att få luft och lite motion. Det fick bli en eftermiddagspromenad i snålblåsten på strandvägen. De motionerande spanjorerna lyste med sin frånvaro. Endast en och annan väl påpälsad flanör var på väg. Uteserveringarna gapade tomma. Bränningarna rullade in mot stranden och vinden slet i allt tänkbart. De tjocka ovädersmolnen tornade upp sig från alla håll, men rätt som det var sprack himlen upp, blev blå och solen tittade fram. Vi satte oss vid en uteservering för att dricka vårt sedvanliga café con leche.  

20130223 001 kopiera

Några som stortrivdes i de hårda vindarna var kiteseglarna, som oförskräckta kastade sig ut på vågorna i havet. Ett segel tappade tydligen vind och hamnade i vattnet och seglaren lyckades inte få upp det igen. Han kämpade länge utanför vågsvallen och det enda vi såg från stranden, var det guppande röda seglet och ett huvud, som ibland stack upp ur vattnet. Dessa ungdomar är otroligt skickliga och brukar klara det mesta, men det här började se alltmer dramatiskt ut.

Vi blev alltfler, som följde hans kamp. Bränningarna var så hårda, att det var omöjligt att gå ut med en båt. Man hoppades på att vågorna skulle föra honom in mot land, men han flöt allt längre bort och det gick fort. Ett par av hans kamrater hade kommit i land med sina segel och försvann springande mot den nödställde, som forslades allt närmare fyren. Vi kunde inget göra, utan vände sakta hemåt. Han klarar sig, menade Ingemar. Det var svårt att tänka på något annat under resten av kvällen och jag bad många böner.

Det stora hotellet, som under tidigare år sjöd av liv, står numera helt öde under vintern

Det stora hotellet, som under tidigare år sjöd av liv, står numera helt öde under vintern

 

Regn och blåst, men trevlig lunch i Torre del Mar

Fredag den 22 februari 2013
Grattis på din namnsdag min kära dotter! Hoppas ni får alla får ett skönt fredagsmys ikväll!

Regnskurarna avlöste varandra under hela natten. Det där med att Torrox Costa lär ha Europas bästa klimat är nog tvivelaktigt i år. Varma kläder och ibland även paraplyer är ett måste, men när solen tittar fram är den varm. En vän i Garrucha har läst i tidningen, att i år har Costa del Sol det kallaste, blåsigaste och sämsta vintervädret på 20 år. Omväxling förnöjer, heter det och så är det väl. Vi slipper snö, kyla och halka och har det bra, mycket bra.

Inte ens under dagen var det väder, som lockade till utomhusaktiviteter. Det regnade nästan oavbrutet. Vi såg emellertid fram emot en händelse med stor glädje. Vi var bjudna på lunch till husbilsvännerna Anita och Arne, som bor på Camping Torre del Mar, i Torre del Mar. Vi hade inte träffats på ett år, så vi gladdes åt att få träffa dem igen. Vad gjorde det, att regnet öste ner och vi fick höja rösterna för att överrösta regnet, som smattrade mot taket! Vi tillbringade några mycket trevliga timmar tillsammans. Varmt tack kära vänner för allt gott, alla goda skratt och givande samtal och för att ni förgyllde vårt liv denna regniga dag! På väg ut från Arne och Anita träffade vi även Bert och Birgit som hastigast. Roligt att se er också!

Vårt trevliga värdpar

Vårt trevliga värdpar

När vi kom hem, försvann Ingemar in i böckernas förtrollande värld. Jag hade av goda skäl några behagliga samtal med nära och kära. På StayFriends väntade ett par överraskningar. En klasskamrat från småskolan hade skickat ett meddelande till anslagstavlan. Likaså hade en kvinna, som är en yngre syster till en spelkamrat från ungdomsorkestern skrivit några rader. Tänk vilka unika kommunikationsmöjligheter det numera finns på alla plan!

Marknad i Torre del Mar – läkarbesök

Torsdag den 21 februari 2013-02-21
Vi har för tillfället ingen almanacka, som visar månens olika faser, men jag undrar, om det inte är fullmåne, för jag var klarvaken under flera timmar i natt.

Regnet hade för tillfället upphört. Idag var det marknad i Torre del Mar och vi hade beslutat oss för att åka dit. Först av allt styrde vi in till Repsolmacken för att byta gasoltub.

Nattetid är det totalförbud för husbilar att stå i Torre del Mar, men kl. 09.00 – 21.00 går det bra. Vi parkerade utefter ”vår gata” där vi stod mycket under förra året. Den här gatan var lite av träffplats för många, där man av och till växlade några ord. Ibland knackade någon nytillkommen på dörren. Mycket trevligt! Idag stod det inte många bilar här. Vi saknade verkligen alla vänner och bekanta.

De stora träden och buskarna i parken var rejält ansade. Undrar vad alla småfåglar gillar det. Här var det en underbar fågelsång förra året. Nåja, allt förändras, även vi.

Vi kom tack och lov tidigt till marknaden, för vid middagstid är det närmast omöjligt att komma fram. Ingemar fick tag på ett par tröjor. De reade förra årets modell, som han tycker så mycket om och som jag tycker är mycket snyggare än årets. Jag köpte ett par småsaker. Det viktigaste, Rooiboste i lösvikt, fick vi tag på. Grönsaker och frukt handlade vi som vanligt i massor och Ingemar gick till bilen som en packåsna. På väg stannade vi vid en mindre servering, dit vi ofta gick förra året för att äta en tapas vid lunchtid. Här hade man bytt ägare vid årsskiftet. Förändringens vindar blåser överallt. Jag saknade de glada pojkarna, som serverade och deras mamma, som lagade så god mat.  

är det marknad så är det

Är det marknad så är det!

Den här damen, som blir omkramad, var ordentligt påpälsad med stövlar, yllekjol, tjock tröja, poncho och pälsmössa

Den här damen, som blir omkramad, var ordentligt påpälsad med stövlar, yllekjol, tjock tröja, poncho och pälsmössa

Jag hade glömt att köpa olivolja igår, så det blev ett snabbt besök vid Mercadona. Här träffade jag en trevlig husbilsvän, Anita, som vi första gången mötte i Alvor för några år sedan.

En glad Anita

En glad Anita

Det var inte bara p.g.a. marknaden, som vi åkte till Torre del Mar idag. Jag skulle även söka upp min libanesiske läkare, för att få en tid för mina knän. När jag kom in på mottagningen, avslutade han precis behandlingen av en patient och det var förmodligen tid för siesta. Han blev glad och kände genast igen mig. Det blev ett välkomnande med kindpussar. Jag fick genast injektioner i mina båda knän och det gav omedelbar verkan. Nu får vi se hur extraktet fördelar sig. Om 14 dagar blir det återbesök med en ny och sista behandling. Vi avslutade mitt besök med lite småprat om väder och vind. Han var mycket intresserad av väderförhållandena i Sverige och vi diskuterade halka och halkolyckor. I Sverige har ju förkylningar och influensa härjat vilt. Han kände bara till ett fåtal influensafall i Spanien. Nya kindpussar och ”vi ses om två veckor”.

Vi åkte tillbaka genom Torrox Costa och fram till ”engelsmannen” eller ”sommarstället”, som det också kallas och där många bilar stått genom åren. Vi ville se, hur det såg ut idag. Även här har förändringens vindar blåst. Skyltar har av och till kommit upp och bilar har blivit bortkörda. Engelsmannens pub är för tillfället ett minne. Inte en enda husbil stod på planen. En privatbil stod parkerad utanför serveringen och ett par människor gick ut och in. Kommer man kanske att öppna på nytt?

Vägen mot Nerja

Vägen mot Nerja

Vi åkte nu till vår övernattningsplats, som nu var tämligen full. En stor form med ugnsbakade grönsaker, sallad och marinerade, grillade kycklingfiléer fick bli dagens måltid. Medan jag skrev lite på bloggen, arbetade Ingemar med det tekniska på densamma. Vid 20.00-tiden beslöt vi oss för att gå och surfa en liten stund. Det var det fortfarande uppehållsväder, men snålblåst och det var inte många människor ute.

Efter regn kommer solsken

Onsdag den 20 februari 2013
Det fortsatt dåliga vädret uteblev och idag var det åter sol, men nästan enbart över Torrox Costa. Det gäller att leva upp till ryktet. Det sägs att Torrox Costa har Europas bästa klimat. Tro det den som vill! Över bergen och ute vid horisonten var det mörkt. Bränningarna rullade in mot stranden i den svaga blåsten.

20130220 004 kopiera 20130220 001 kopiera

På förmiddagen tog vi en längre promenad runt kustbebyggelsen. Människor vågade sig åter ut och ”Berlinerstrasse”, som strandpromenaden kallas i folkmun, befolkades åter. Efter att ha letat upp en bankomat, stannade vi vid en kinarestaurang för att äta. Personalen var trevlig och maten smakade som vanligt bra. Det ansåg även småfåglarna, som samlades runt mina fötter. Riskornen tyckte de speciellt mycket om.  🙂

Afrikaner kom löpande in och ville sälja solglasögon, klockor, smycken, CD-skivor m.m. När jag hade räknat in drygt ett tjugotal, tappade jag räkningen och intressenivån sjönk avsevärt.    

Många drog en suck av lättnad, när man för en tid sedan införde rökförbud i restaurangerna. Numera sitter rökarna utomhus i de övertäckta delarna. Är man ickerökare och vill undgå röken, måste man alltså sitta inomhus. Här hamnade vi nära en kedjerökande kvinna. Även om det är 35 år sedan jag slutade röka, plågade jag många andra i min ungdom, så jag ska inte klaga. Däremot rökte jag aldrig, när jag väntade barn eller ammade. Att röken sitter kvar i kläderna, tänkte man inte på. Idag är jag superallergisk mot rök. Ja, ja, något straff ska man väl ha för sina synder!   

Periodvis är vi intensiva i vårt forskande och resande, när vi är nere i Spanien/Portugal. Ibland hamnar vi i en viloperiod och gör ingenting. Just nu befinner vi oss i det sistnämnda.  

Fiskarna är ett ihärdigt släkte

Fiskarna är ett ihärdigt släkte

Vi började vandra tillbaka till husbilen. Ingemar kom på, att han behövde klippa sig och hade turen att få en klipptid. Jag satte mig vid en servering för att surfa och dricka en kopp kaffe. Den lilla burfågeln bredvid mig blev glad över att någon pratade med den. Snart fick jag sällskap av en snyggt nyklippt man, som också ville ha kaffe.   🙂  

Det blev en vacker solnedgång i väster. Flera än jag plockade fram kamera.

Det blev en vacker solnedgång i väster. Flera än jag plockade fram kamera.

Öven bergen låg massiva moln

Öven bergen låg massiva moln

Vad vi gjorde, när vi kom hem? Tog en tupplur! Ska man vara lat, så ska man!  🙂

Oh, regniga dag!

Tisdag den 19 februari 2013
Under hela natten lät molngubbarna sina tårar med varierande styrka och intensitet smattra mot husbilstaket. Det var inget aggressivt, irriterande regn, utan mer likt ett milt sommarregn i Sverige. De små dropparna studsade lekfullt runt på taket för att sedan med ett småkluckande ljud strila ner på sidorna av bilen.  

När vi tittade ut på morgonen, var himlen helt grå och regnet hade ökat i styrka. Det fanns emellertid ingen återvändo. Idag skulle det tvättas, vare sig det regnade eller inte. Det var ganska tomt på vägarna, när vi åkte mot Torre del Mar och Repsolmacken, där man kan tvätta vid Lavomatic. Jag kan verkligen rekommendera dessa tvättinrättningar, där det finns såväl 8-kilos som 14-kilos tvättmaskiner och dessutom stora tumlare. Man köper poletter vid bensinmacken. Såväl tvättmedel som mjukmedel ingår i tvätten. Det är alltid rent och fräscht och det går fort att tvätta. Ett stort bord finns, där man kan vika ihop sin tvätt. Tidigare fanns Lavomatic på flera håll i Andalucien. Nu finns tvättinrättningarna även på andra håll i Spanien. Jag lägger in ett foto på en broschyr. Dessutom kan man läsa med på www.lavomatic.es 

20130219 002 kopiera

När vi kom Lavomatic idag, var det full fart i ”tvätteriet”. Tydligen ville alla tvätta idag, när det var dåligt väder. Det var bara att vänta en stund tills en 14-kilosmaskin blev ledig. Det var god stämning och alla pratade med alla. Även en svensk man var inne och tvättade. Vill man träna sina språkkunskaper, är det bra att gå till en Lavomatic! På olika nivåer växlade vi här mellan olika språk. Att jag sedan frågade en engelsman, om han var tysk, är en helt annan historia.  J  

Medan tvätten snurrade i maskinen, ordnade Ingemar en del med husbilen. Jag hann dammsuga madrasserna och sängarna ordentligt innan 12-voltsdammsugaren lade av. Efter sex års trogen tjänstgöring, tyckte den tydligen att det var dags att gå i pension.

På väg hem stannade vi till vid Mercadona. Fiskdisken lockade och jag köpte något, vi aldrig provat tidigare, nämligen några små plattfiskar. Inget ska förbli oprövat!

Sent på eftermiddagen upphörde äntligen regnet, även om ”de grå” fortfarande virvlade omkring däruppe. Vi hann med en promenad på strandvägen, som idag var ganska tom, innan det var dags att gå hem och laga mat. Jag tillagade plattfiskarna i ugnen. Visst var de goda, men oj så mycket ben det var! De borde ha fått stanna i havet ett tag till för att få lite mer hull J

Tidigare äldre inlägg