Urusel internetuppkoppling

Onsdag den 27 mars 2013
Ja, internetuppkopplingen är långt ifrån bra. Ingemar har försökt med allt tänkbart, men inget hjälper. Kan det bero på blåsten? Det är soligt, men ganska blåsigt. Vi har ju stått här ett tag och tidigare var det tämligen bra uppkoppling.

På morgonen stod ett par pigga herrar utanför dörren. Björn och Alex var ute på promenad. Alex kastar sig fullkomligt fram till mig i bilen för att få sitt dagliga kex.  🙂

Lite senare knackade det på dörren igen och utanför stod en glad speleman, Jalle, som var på genomresa och såg vår bil. Trevligt att få en liten pratstund igen! Apropå gårdagens utflykt till Mojacár, berättade Jalle, att han för några år sedan av misstag hade kommit in på vägen upp till Mojacár. Det gick inte att vända, utan det var bara att fortsätta upp till torget, där personal fick ta undan stolar, för att han skulle kunna vända.  🙂

En glad speleman på besök

En glad speleman på besök

Det var tydligen männens dag idag. En stund senare, höll jag på med matlagning, medan Ingemar satt ute. En afrikan kom åkande på en skraltig cykel och ville ha hjälp med kedjan på cykeln. Efter att ha fått lite olja på den rostiga kedjan, åkte han vidare.

Strax därpå kom nästa man fram till Ingemar. Det var en fransman med gammal skäggstubb, som frågade efter vatten. Ingemar visade mot parken, där det finns vatten. Nej, det dög inte. Han ville duscha! Nu visade Ingemar ner mot stranden, där det finns duschar. Om vattnet var påslaget, vet vi inte.

Själva gick vi ett par promenader i omgivningen. Man försöker hålla rent efter hundar här. I parkerna finns speciella skräpkorgar för hundpåsar och bredvid sitter ställningar med hundpåsar.

Ingemar läser deckare på löpande band, medan jag under en tid har ägnat mig åt en gammal bok av Louis Bromfield, ”Mrs Parkington”, som jag fick för en tid sedan. Jag var lite fundersam i början, för boken är inte direkt nyskriven och ett språk förändras ju löpande, men boken, eller rättare sagt Mrs Parkington var en trevlig bekantskap. Att få ta del av hennes livserfarenhet, klokhet och reflektioner över människor i sin närhet, gav en hel del värdefull eftertanke. Louis Bromfield har dessutom fina miljö- och personskildringar, något som jag uppskattar.

Annonser

Med vänner till Mojácar Pueblo

Tisdag den 26 mars 2013
På förmiddagen kom vännerna Elisabeth och Uffe förbi vår strandparkering och undrade, om vi hade lust att följa med upp till Mojácar Pueblo. Klart vi ville! Två timmar senare var vi på väg. När man åker kustvägen, kommer man igenom Mojacár Playa, som är uppbyggt för turism, men idag skulle vi upp till den gamla staden.

Mojácar Pueblo, som ligger på en höjd av 152 meter i provinsen Almeria, är mer än 4000 år. På 1700-talet lär båda Vera och Mojácar ha förstörts av jordbävning. I mitten av 1800-talet bodde där drygt 10.000 personer. Hundra år senare började befolkningssiffran p. g. a. olika orsaker att sjunka. Almeria är Europas enda öken och nu började man lida av svår torka. Många flyttade från Mojácar och på 1960-talet bodde endast ca 1000 invånare kvar i området. Då beslöt politikerna att ge bort gamla ruckel till dem, som ville renovera. Staden fick nya invånare och bl. a. flyttade många konstnärer dit. Orten började åter blomstra. Sedan januari 2013 är den utsedd som en av de vackraste byarna i Spanien.

Det var under den här tiden, som Indalo man blev symbol för Mojácar och hela Almeria. År 1868 upptäckte den lokala arkeologen Antonio Gongorra Martinez en stor förhistorisk grotta ”Cueva de los Letreros” i Velez Blanco i norra Almeria, där det finns många gamla målningar. År 1998 förklarade Unesco ”Cueva de los Letreros” som världsarv. Det finns många andra grottor i området, där man har funnit tecken på att människor har bott under både stenåldern och bronsåldern.

220px-Almeria_Andalucia_Indalo_Man kopiera

indalo-man kopiera

I Cueva de los Letreros” finns däremot inga spår av att människor skulle ha bott, utan grottan verkar ha använts i religiösa och högtidliga sammanhang. Man har kommit fram till, att det finns en symbolik i målningarna, som är kopplade till religiös och högtidlig användning av grottan. Den vanligaste symbolen i grottan är en man, som håller en regnbåge mellan sina händer. Indalosymbolen sägs vara lyckobringande, men bara, om den ges som gåva. Bybor målade eller satte en symbol av indalo på framsidan av sina hus och företag, för att skydda dem från ondska. Symbolen av Indalo säljs än idag på många håll och anses ge lycka, välgång, överflöd och frid. Jag har inte känt till Indalosymbolen tidigare, men nu ser jag den överallt. Den regnbågsbärande mannen sitter även löpande i staketet, som kantar vägen upp till Mojacár.  

Man bör nog inte åka husbil upp till Mojacàr, men Uffe känner ju trakten sedan många år, så han åkte upp en liten bit, innan han parkerade utmed vägen. Nu var det dags för Bettan och mig att ta ut med gångstavarna, för att gå i vår egen takt. Karlarna klarade sig utan stavar. Helt klart upptäcker man staden bäst, om man går till fots. Jag var evigt tacksam över att min kropp var på bra humör idag.

20130326 002 kopiera

Kämpigt att bära matkassar uppför alla de här trapporna!

Kämpigt att bära matkassar uppför alla de här trapporna!

20130326 004 kopiera 20130326 006 kopiera 20130326 008 kopiera 

20130326 010 kopiera

Oslagbar utsikt över nejden!

Oslagbar utsikt över nejden!

20130326 012 kopiera 20130326 014 kopiera

Delar av den gamla kyrkan

Delar av den gamla kyrkan

Den smala vägen slingrade sig uppåt och vyerna, som mötte oss var helt fantastiska. För den som vill komma upp snabbare, går det att ta de branta trapporna i några kliv. Hur man än beter sig, kommer man till slut upp till stadens torg. Vilken charmig stad!

En pratstund på en bänk

En pratstund på en bänk

En vilopaus och något lite behövs det i magen

Tillbaka till stranden i Vera satte vi oss att fika mellan bilarna. Solen lyste och dagens upplevelser dryftades

Tillbaka till stranden i Vera satte vi oss att fika mellan bilarna. Solen lyste och dagens upplevelser dryftades

20130326 019 kopiera

Tack Elisabeth och Uffe för en helt underbar dag tillsammans med er! Den glömmer vi inte i första taget!

Semana Santa

Har under flera dagar haft och har fortfarande mycket svårt med internetuppkopplingen. Därför dröjer det med inläggen, men de kommer så småningom. Har just nu lyckats komma in en kort stund.

Vill önska alla våra läsare en riktigt Glad Påsk  och hoppas på att ni får vackert vårväder!

Flera har frågat om Santa Semana. Jörgen Ohlander har gjort en utomordentlig bra sammanställning, som jag har fått lov att kopiera och lägga in i min blogg. Bättre än så här kan det inte bli! Håll till godo!  🙂

  • Palmsöndag (Domingo de Ramos)Påsken i Spanien firas inte alls som i Skandinavien och har fortfarande en stor religiös anknytning genom de traditionella processionerna, trots att spanjorerna nu är oändligt mindre religiösa än tidigare.

    Påskhelgen anses av de flesta som årets första semestertillfälle och en stor del av spanjorerna passar på att åka till kusterna för årets första dopp i det under våren något kalla Medelhavet.

    Under Franco diktaturen var påsken absolut inte semestertider att njuta av. De lediga dagarna fick då inte på något sätt ägnas åt att njuta och det var till och med förbjudet att lyssna på grammofonskivor hemma. Radiosändningarna fylldes med sorgmarscher och de flesta klädde sig svart.

    Nu är påsken nästan det helt motsatta: En helg då spanjorerna är lediga och då alla försöker att få en liten smakbit av våren genom att resa iväg till kusten.

    Helgdagarna varierar beroende på landsdelen men i stort kan man säga att det är långfredagen och påskafton som anses vara helgdagar i Spanien. Påskdagen är mer eller mindre som alla söndagar och annandag påsk är inte röd dag i hela landet.

    Påskens spanska namn: Semana Santa betyder den heliga veckan. På många platser runtom i landet är processionerna vanliga under hela påskveckan.

    Religiösa ikoner bärs runt på städernas gator främst av män klädda med kåpor och huvudbonader som gör gestalterna rent skrämmande.

    Grupperingarna förbereder processionen under många månader och helgonfiguren är rikt utsmyckad liksom tronen som den bärs på. Denna är ofta av äkta silver eller förgylld med äkta guld.

    De troende deltar i processionen som ett offer och bönar om något i gengäld. Vissa går barfota och andra på knä. Många andra deltar också utan att vara troende: Nyfikna åskådare och turister vill inte missa det stämningsfulla tillfället.

    Processionerna håller ibland på hela nätterna, det beror på broderskapen som bär på tronerna och ikonerna som ofta väger flera ton.

    Att vara ”bärare” eller botgörare kan kosta en liten förmögenhet om man är tillräckligt lycklig för att få köpa in sig bland bärarna. Titeln går i arv så det är inte bara att bestämma att man vill vara med att bära tronen.

    De botgörare som inte lyckas få en plats bland de officiella bärarna följer ofta sällskapet med sitt eget privata lidande: Barfota, på knä eller bärande ett eget kors.

    Skådandet av processionerna är rent hårresande. De allra bästa kan ses i Sevilla, Cordoba och Malaga. Processionerna pågår dagligen från palmsöndagen fram till påskdagen, dagligen är en felaktig definition: Nattligen är ett bättre ord. Vissa startar vid åtta tiden på kvällen och pågår fram till morgonen.

    Under de många timmarna som processionerna tågar runt på gatorna stoppas de ofta av klagosånger. De religiösa sorgsångerna som kallas ”saetas” kallar till ett uppehåll för att lyssna på de klagande rösterna.

    De som sjunger de dramatiskt känslofyllda klagosångerna står ofta på balkonger utmed gatorna där processionerna passerar och tystnaden som uppstår när den sjungande rösten låter sig höras är absolut.

    Sångerna man sjunger under processionerna liknar flamencons klagande röster och har en typisk klang av andalusisk folklore men de saknar flamencons rytmiska karaktär.

    Gällande de gastronomiska traditionerna är det värt att nämna “Bacalao” eller på svenska en sorts torkad torsk som liknar lutfisk. Till påsk lagas den torkade fisken i en gryta med kikärtor och spenat.

    De spanska hemmen smyckas inte med speciella dekorationer eller pynt och det är inte tradition att samla familjen för påskmiddag som vi ofta gör i norden.

    Spanjorerna önskar inte heller varandra glad påsk: Påsken är för den spanska befolkningen inte en tid att vara glad trots att högtiden nu för tiden mest är ett semestertillfälle och de flesta kontroversiellt känner sig glada.

    Diktaturens och religionens arv gör att det är svårt att avgöra vad påsken verkligen betyder för den spanska befolkningen.

Nu drar spanjorerna till stranden

Måndag den 25 mars 2013

Idag hade vinden för tillfället avtagit i styrka och luften var riktigt varm. Vi fick en kaffestund tillsammans med Ewa och Björn, som kom förbi med Alex på väg till camping Acvera. Alex la sig nöjd ner på golvet och värmde våra fötter, sedan han fått sitt dagliga kex.

Alex får full uppmärksamhet från oss alla

Alex får full uppmärksamhet från oss alla

Det var dags att byta gasoltub igen, så vi åkte iväg till en Repsolmack, som för propan. Här köpte Ingemar även en stor säck apelsiner. Vi kör upp och tittar på campingen, tyckte Ingemar. Camping Acvera ligger i det ökenartade området och är nog mest avsett som en sportcamping. Förutom en landningsbana för mindre flygplan, finns här bl. a. ett otal tennisbanor och boulebanor. Vi hade inte tänkt stanna, utan åkte tillbaka. Lite sugen var jag att stanna på väg, när jag såg både timjam och vildväxande sparris. Det blev ett besök vid Mercadona i stället.

20130325 003 kopiera 20130325 002 kopiera

När vi kom hem, fick vi veta, att Elisabeth och Uffe hade sökt oss. Synd! Om vi hade kommit en halvtimme tidigare, hade det blivit kaffe med färska croissanter.

Luften var fortfarande varm och vi tog en kvällspromenad. Det var många barnfamiljer, som hade sökt sig ner till havet, men det var inte många som badade. Däremot var det många, som spelade olika sorters bollspel på stranden. Barn och ungdomar i alla åldrar cyklade. Många småbarn kajkade fram med stödhjul på sina plastcyklar. Bland gående och joggare på strandpromenaden for ungdomar fram på rullskridskor, sparkcyklar och bräden. Det är vår!

De här vackra fetbladsväxterna blommar för fullt i stora mattor. Visst är blommorna vackra!

De här vackra fetbladsväxterna blommar för fullt i stora mattor. Visst är blommorna vackra!

En del av området, där vi tog vår kvällspromenad

En del av området, där vi tog vår kvällspromenad

Över havet låg ett mörkt molnbälte och åskan mullrade av och till lite hotfullt, men hade ingen större genomslagskraft och molnen löstes så småningom upp.

Även idag har vi haft trassel med internetuppkopplingen. Tråkigt, för det hoppar ideligen ur! 

 

 

Åter en blåsig dag

Söndag den 24 mars 2013
Det närmar sig påsk och igår var det fest på restaurang Lua nere vid stranden. Säkert hade gästerna roligt, för discot höll på tills framåt 05.30-tiden på morgonen   🙂   Vi sov gott till de magiska trumvirvlarna.

Ännu något tidigare kom ett lätt regn. Det har blåst mycket under en längre tid och vid 06.00-tiden började åter intensiva vindar att gunga bilen. Med varierande styrka fortsatte den oroliga blåsten under hela dagen.

20130324 002 kopiera

Tidigt på förmiddagen kom en privatbil åkande och stannade utanför vår husbil. Det var Ulla och Walle, som nu hade städat och stängt sitt hus för en tid och ville säga hej, innan de åkte vidare till flygplatsen.

Även Björn tittade förbi en stund med Alex för att berätta, att de tänkte åka upp till den tämligen nya Acvera camping under ett par dagar. Där har man specialpris under mars. Man betalar 7€/dygn och då ingår Wifi, el, tvättmaskin och tumlare. För den, som så önskar, kan man under den här tiden även åka in bara för att fylla vatten och tömma helt utan kostnad.

Vi gick en promenad i kvarteren västerut från vår övernattningsplats. Min kropp gillar nog inte blåsten, för den kändes som en betongklump och gjorde att det var jobbigt att gå. Vid restaurang Lua stannade vi för att få lite vätskepåfyllning i solen. Till drycken fick vi en liten tallrik paella, som var mycket god.

Baren i Lua

Baren i Lua

I väntan på något kallt och läskande

I väntan på något kallt och läskande

Blåsten gjorde, att det blev en hel del läsande idag. Ingemar tyckte, att vi skulle ge oss ut på geocaching och hade sett, att det skulle finnas en cache ganska nära oss. Jag tog med mina stavar och nu gick det betydligt bättre att gå. Skam den som ger sig!  Vi letade ett bra tag, men cachen var av allt att döma borta. Vi fortsatte att gå strandpromenaden österut. Det var mycket folk i rörelse.

Det har arbetats mycket både manuellt och med maskiner för att återställa sandstranden

Det har arbetats mycket både manuellt och med maskiner för att återställa sandstranden


20130324 006 kopiera

En av de stora båtarna, som skeppar sand till Nigeria, England och USA för tillverkning av gipsplattor (Oj Uffe, blev det rätt?  :-)

En av de stora båtarna, som skeppar sand till Nigeria, England och USA för tillverkning av gipsplattor (Oj Uffe, blev det rätt? 🙂

Jag tror, att det är mer, som är påverkat av blåsten bl.a. vår internetuppkoppling. Den har nämligen varit mycket strulig under hela dagen. På kvällen tittade vi en del på TV. Det var ganska många inslag om Semana Santa. Det var ju Palmsöndagen och det hade varit en hel del processioner. Den ingående väderprognosen visade, att vädret skulle bli bra under påskveckan, åtminstone utefter kusten. Inne i landet verkade det däremot att kunna bli en hel del regn. Från Sverige får vi fortsatta rapporter om snö och kyla. Våren dröjer tydligen norröver och släkt och vänner tycker inte, att vi ska ha för bråttom hem.

Start på Semana Santa och mycket folk i rörelse

Lördag den 23 mars 2013
Idag var det dags att göra en del service. Bl. a. behövde toan tömmas och färskvatten fyllas på. Det var nästan köbildning idag. Jag behövde även handla en del, så nästa stopp blev vid Mercadona. Det är ju start på Semana Santa, som firas stort här i Spanien. Det märktes också i affären. Där var det mycket folk och alla kom med fullastade kundvagnar. Den här Mercadonabutiken hade jag inte varit inne i tidigare, så det tog ganska lång tid, innan jag hittade allt. Ingemar hade lite problem med parkeringen, men även det ordnade sig så småningom.

Men en vägbeskrivning, som Uffe hade gjort, åkte vi vidare till Garrucha för att leta upp en Vodafone-affär. Vi fick åka en bra bit, innan vi lyckades få en parkeringsplats. Medan Ingemar gick till butiken, kokade jag kaffe och började förbereda en del mat. Vi skulle få gäster lite senare på eftermiddagen.

När kaffet var urdrucket och Ingemar hade satt sig vid ratten igen, kom en svenskregistrerad husbil åkande från andra hållet. Ett välkänt par, Ulla och Torgny, vinkade glatt och stannade till. Jag säger som tidigare: ”Världen är liten!”  Nåja, vi visste faktiskt, att de var på väg endera dagen i den här trakten.

20130323 001 kopiera

Vi lyckades få tillbaka samma parkeringsplats som tidigare. Jag fortsatte med matlagningen. Strax kom en pratglad herre med hund förbi, Björn och Alex. Av känd anledning ville Alex absolut träffa mig. Undra på det! Han ville ha sitt dagliga kex  🙂

Det började åter blåsa ordentligt och den torra sanden yrde. Elisabeth och Uffe hade rejäl motvind och var ordentligt genomblåsta, när de senare kom till oss. Jag hade gjort tortellinigratäng till huvudrätt. Rätt kryddor är viktiga i matlagning och jag brukar ha koll på att det som behövs finns hemma. Så var inte fallet idag. I oreganoburken fanns bara lite på botten och hur jag än letade i kryddlådan fanns ingen oregano. Det fick bli andra kryddor, men det gick det också. Vi hade ett par mycket trevliga timmar tillsammans. Tack Elisabeth och Uffe för att ni kom! Det är alltid lika roligt att träffa er!

Det var mycket folk i rörelse idag, som var ute och promenerade. Många kom ner till stranden. Vinterkläderna bärs fortfarande av de flesta.

Soligt, men kall blåst

Fredag den 22 mars 2013
Ett tag på morgonen blåste det åter ordentligt. Husbilen försökte ta emot vindstötarna, men kom då och då lite i otakt. Den kanske inte är så musikalisk   🙂   Idag var det smärtstillande som gällde, för fibromyalgin ansåg att den hade högsäsong och gav smärtsignaler överallt i kroppen. Flera vänner och bekanta klagade också över detta mindre trevliga fenomen. Nåja, det går över.

Lite nytta gjorde vi idag också. Ingemar gjorde rent solcellerna, medan jag torkade rent fönstren, som började se flammiga ut.

Det var soligt ute och vi tänkte ta en promenad. Ingemar var klok nog att ta på sig jeans och långärmat. Jag hade satt på mig shorts och sollinne, men gick genast tillbaka in för att klä mig varmare. Vinden var nämligen isande kall. Tyskarna mittemot oss på parkeringen satt ute i lä bakom sina bilar. Vi gick ner till stranden för att se, hur den såg ut efter allt intensivt arbete. Nu var sandstranden väl förberedd inför badsäsongen. Jag gick snart hem idag, medan Ingemar tog en längre promenad. Från Sverige får vi löpande rapporter om kyla och nya snöoväder. Vi är redan i slutet av mars, men våren tycks dröja.

I väntan på badsäsongen

I väntan på badsäsongen

20130322 001 kopieraKöpingsborna Ulla och Walle, som bor helt nära parkeringsplatsen, där vi står, åker tillbaka till Sverige på söndag. De kom över till oss på en stund eftermiddagen för att under fortsatt diskussion om Köpingnejden m.m. äta lite plockmat. Lustigt nog bor de nära ett av mina bästa svampställen från tiden, när barnen växte upp. När vi träffades förra gången, berättade de att i den skogen finns det numera både varg och björn. Någon hade vid ett tillfälle sett en björnhona med två ungar. Tiderna förändras och vi med dem. Walle och Ulla! Det var roligt att träffa er igen. Vi önskar er en trevlig hemresa!

Nu kan gästerna komma!

Nu kan gästerna komma!

Vi tittade på en spansk TV – kanal en stund på kvällen. I den här trakten såg vädret ut att bli ganska bra, men i större delen av Spanien för övrigt och även i Portugal såg det inte så lovande ut. Lite regn får vi nog även räkna med här.

Tidigare äldre inlägg