Till Albufeira do Monte da Rocha

Tisdag den 29 oktober 2013
När vi på förmiddagen ställde in navigatorn i riktning mot Beja var vädret soligt och det blev varmt under dagen. Ingemar hade hittat en damm, Albufeira do Monte da Rocha, där det skulle finnas en ställplats.

Efter Luz bredde oändliga olivlundar ut sig. På ett ställe höll man på att såga ner stora grenar i olivträden. Gallrade man träden eller är det kanske ett nytt sätt att plocka oliver? J  På ett ställe åkte man med en stor tunna för att bespruta oliverna.

Snart tog vinodlingarna vid, som sträckte sig långt ut över markerna. När man ser ut över dessa oändliga vinodlingar överallt i södra Europa, blir man fundersam över, att man på högre nivå fruktar, att det inom en snar framtid kommer att bli brist på vin.

Bönderna var ute med sina traktorer. Det plöjdes åkrar och det harvades. Efter traktorerna trippade vita, nätta kohägrar, som pickade i sig allt ätbart.

Som överallt på landsbygden i Portugal satt ”gubbar” på ljugarbänkar och utanför caféer, samtliga iförda den obligatoriska kepsen, en del även med käppar. På många håll märks det, att det är en avfolkningsbygd. De unga söker sig till de större städerna. De äldre blir kvar.

Vägen, vi åkte på, var oftast lite knagglig. Är man som vi djurvänner, gör det ont att se överkörda djur. Idag låg det både en överkörd katt och en hund på vägen. På flera håll höll man på med vägförbättringar. Flera nygjorda överfarter, broar finns. Den nya vägen kommer senare, men när?

Markerna är oändligt vidsträckta, något som vi inte är vana vid. Kor, får och getter har stora områden att röra sig på. Oftast är de åtföljda av herdar och hundar. Stubbåkrarna efter veteskörden är rena festsalen. Finns det boskap, finns det även kohägrar, som håller rent djurens klövar. Tur att de inte är lika intresserade av att hålla rent våra fötter!

Den här mannen mötte vi på väg. Vi trodde han ville gå över vägen, men han ville ha pengar

Den här mannen mötte vi på väg. Vi trodde han ville gå över vägen, men han ville ha pengar

Vi letade oss fram till dagens mål, Albufeira do Monte da Rocha, där vi hoppades kunna övernatta. Ställplatsen består av en sandplan framför den uppdämda sjön. Den här dammanläggningen togs i bruk år 1972 och den sörjer enligt uppgift för jordbrukets vattentillförsel. Här finns även en mindre restaurang, som drivs av ett äldre par.

Lite dålig bild, men ställplatsen syns längst fram

Lite dålig bild, men ställplatsen syns längst fram

20131029 010 kopiera

20131029 005 kopiera

Photo 2013-10-30 12 07 31 kopiera

"Det stora vattenhålet" som suger ner vattnet. Den stora bilden är lånad från nätet.

”Det stora vattenhålet” som suger ner vattnet. Den stora bilden är lånad från nätet.

När vi anlände fanns det redan tre husbilar på plats. En belgare kom fram och pratade en stund. När vi under vår kvällspromenad gick förbi restaurangen, träffade vi ett finskt par, som även pratade svenska.

Annonser

På besök hos Anna och Jan i Éguas

Måndag den 28 oktober 2013
På morgonen var det inte lika klart ute, som igår, utan det låg en lätt slöja på himlen. Vi åt frukost och gjorde oss i ordning för att åka till Póvoa, där Jan skulle möta oss för vidare färd upp till Éguas. Vägen upp till våra vänner är så dålig, att det inte går att åka husbil dit.

För flera år sedan tog Anna och Jan, som då bodde i en husvagn uppe i Éguas, kontakt med oss. Sedan dess har vi träffats nästan varje år och numera bor de båda i ett nybyggt hus högt uppe på en kulle ca 5-6 kilometer från byn Póvoa.

Förra året skulle Jan också ha hämtat oss i Póvoa. Selma, deras bil, var tjurig och strejkade totalt, så det blev inget besök den gången. Nu har de köpt en nyare bil, Frasse, som verkar vara på bättre humör och mer villig att hämta besökare.

Frasse i egen hög person

Frasse i egen hög person

Jan anlände på överenskommen tid och vi startade färden på den knaggliga och ibland mycket leriga vägen upp till Anna. Vattenhålen klarade Frasse med glans. När vi kom till den stora kohagen, fungerade Ingemar som vanligt som grindpojke.

En sak har jag svårt att förstå. Varför har män så svårt att stanna en bil, när vi kvinnor vill gå ut och fotografera?  🙂  Ingemar brukar säga, att det är trafik bakom och att man inte får stanna. 🙂  Jan kunde i alla fall inte skylla på, att det var trafik bakom oss, för se det var det då rakt inte. Jag såg vita blommor utefter vägen, som jag gärna ville ta kort på. De båda männen tittade med ett överseende leende på varandra och lät mig gå ur bilen. Nu var det ju så, att det inte bara var blommorna jag ville föreviga, utan även de kringströvande korna. Att jag egentligen ville videofilma, hade de båda ingen som helst förståelse för. Varför ville jag videofilma? Jo, det var en sagolikt vacker musik med alla klockor runt kornas halsar. 🙂

20131028 001 kopiera

20131028 002 kopiera

Vi kom till slut fram till huset och Anna, som stod och väntade på oss. Snart satt vi bänkade ute på den soliga terrassen och det fanns mycket att ventilera. Medan vi tittade på poolen och grunden till uthuset, som är under byggnation, lagade Anna mat. Maten var utsökt god och timmarna försvann snabbt. Det blev en mycket trevlig eftermiddag, innan Jan körde oss tillbaka till vår husbil i Póvoa.

Här kommer uthuset att stå

Här kommer uthuset att stå

Värdfolket Anna och Jan

Värdfolket Anna och Jan

Anna och Ingemar begrundar datorproblematiken

Anna och Ingemar begrundar datorproblematiken

Kvinnosamverkan

Kvinnosamverkan

Varmt tack Anna och Jan för allt gott och för att vi fick besöka er även i år! Glöm inte receptet med de portugisiska ingredienserna, Anna! Ha en fortsatt skön höst och lycka till med byggnationen av uthuset!

Vi åkte tillbaka till Luz för att övernatta. I morse var det bara fyra husbilar på ställplatsen. Nu i kväll var vi nio husbilar av olika storlek på plats, dock inga svenskar.

Vi har läst om stormen Simone, som på sina håll farit fram med stor kraft och på flera håll ställt till med en hel del förödelse. Vi hoppas att alla våra vänner är välbehållna och att inte alltför mycket kommit till skada!

 

En solig dag i Luz

Söndag den 27 oktober 2013
På morgonen väcktes vi av vackra klanger från kyrkklockor. Mitt inne i orten finns en kyrka, vars klockor spelar en melodi varje kvart under dagen. Klockorna börjar med en del av melodin, som sedan utökas för varje kvart under den närmaste timmen.

Kyrkan med det melodiska klockspelet

Kyrkan med det melodiska klockspelet

Idag gjorde vi som det tyska paret bredvid oss. Vi satt mest utomhus och latade oss. Det var skönt, mycket skönt. Temperaturen höll sig mellan +26 – 27 grader. Idag intogs inga som helst måltider inomhus. En halvvuxen kattunge vandrade mellan de två bilarna och åt med förtjusning upp resterna av vår kyckling.

Högt uppe till vänster syns ställplatsen

Högt uppe till vänster syns ställplatsen

Lite senare på eftermiddagen letade jag fram mina gångstavar och vi tog en skön och välbehövlig långpromenad.

Vanliga huslängor utmed bygatorna

Vanliga huslängor utmed bygatorna

Fina handarbeten

Fina handarbeten

Den nybyggda "gamla tvättstugan"

Den nybyggda ”gamla tvättstugan”

En liten vy över byn. Lägg märke till de speciella portugisiska skorstenarna!

En liten vy över byn. Lägg märke till de speciella portugisiska skorstenarna!

I den här lilla bondgården nära sjön finns både hundar, katter, hästar, kor, höns och säkert mycket mer

I den här lilla bondgården nära sjön finns både hundar, katter, hästar, kor, höns och säkert mycket mer

 

Försök aldrig att "palla" frukt från sådana här träd! Det är bara prydnadsapelsiner och de är beska.

Försök aldrig att ”palla” frukt från sådana här träd! Det är bara prydnadsapelsiner och de är beska.

Den här orten har genomgått en mycket stor förändring. I samband med byggnationen av dammen Alqueva var man tvungen att lägga hela den gamla byn under vatten, vilket helt förståeligt var ett fruktansvärt öde för alla människor, som hade bott där i flera generationer. Byn ”flyttades” d.v.s. byggdes upp på nytt på ny mark. Hela förflyttningen finns väl dokumenterad i det lilla museet nere vid kyrkan, som ligger i utkanten av byn.

20131027 005 kopiera

Vid ställplatsen i Luz övernattar vi sedan flera år tillbaka, när vi är i trakten.

Äntligen sol!

Lördag den 26 oktober 2013
Vad då regn? Har det regnat? Den klarblå himlen med enstaka små lätta moln, såg alldeles ovetandes ut, när vi blickade uppåt. I vilket fall som helst var det en sommarblå himmel idag och på vägarna torkade det snabbt upp efter de senaste dagarnas ihållande regn. Idag hamnade våra regnsånger i arkivet och vi plockade fram alla tänkbara sånger till solens ära. Osökt kom jag att tänka på Den Helige Franciskus och hans Solsång.

Under natten var det varit så kallt, att vi blev tvungna att sätta på värmen. Engelsmannen framför oss hade problem, för han hade körde sitt elverk under eftermiddagen. Tydligen räckte det inte, för vid midnatt åkte han sin väg.

Efter frukost begav vi oss via Portalegre tillbaka mot Evora. Där införskaffades ny TMN-uppkoppling. Utmed ringmuren och i parker gick privatpersoner med plastkassar och plockade oliver från träden. Dags för den första inläggningen eller kanske den första egna pressningen av lite olivolja?

Vi åkte mot Reguengos och Mourãu för att så småningom komma fram till Aldeia da Luz, där vi tänkte övernatta. Hela den här nejden har ett stort sjösystem, som uppkom i samband med att man reglerade Guadiana och anlade den stora dammen Alquewa.

Det var sen eftermiddag, när vi åkte den här sista sträckan. Solen hade börjat sänka sig ner mot horisonten för att gå till vila. Under den här korta tiden utspelade sig de vackraste naturscener jag sett på mycket länge. Solens sista strålar gav himlens lätta moln ett sagolikt rosa skimmer. De små glittrande sjöarna med hela den omgivande rofyllda naturen såg ut att vara målade i mjuka, pastellfärgade nyanser. Det var en otroligt trolsk stämning, som inte går att återskapa. Motiven växlade hela tiden med de betande fåren och korna, den vilande storkens svarta siluett mot himlen. Jag hade velat ta kort och videofilma, men tyvärr var det svårt att stanna. Vi behövde också komma fram innan det blev mörkt.

Mellan tjurfäktningsarenan och skolan har man gjort i ordning en ställplats för husbilar. Bortsett från el finns all service. Vi parkerade på en plats intill en tysk husbil. Ovanför trappan stod ett par franska bilar.

Oh, regniga dag!

Fredag den 25 oktober 2013
Tidigt på morgonen väckte kyrkklockorna oss, men klangen är så dov och mjuk, att den enbart är angenäm. Det hade regnat åtskilligt under natten, och vattendropparna hade ilsket piskat mot taket, ackompanjerade av de oregelbundna ljuden från nedfallande löv, ekollon och annat smått och gott från träden.

Det är morgon och klockan på den lilla kyrkan visar på 07:10. Alldeles för tidigt att stiga upp!

Det är morgon och klockan på den lilla kyrkan visar på 07:10. Alldeles för tidigt att stiga upp!

Vi hade tänkt åka tillbaka till Evora idag, men i de intensiva skyfallen kändes det inte angeläget att åka nerför berget. Det tyckte tydligen engelsmannen i sin husbil inte heller, för även han stannade kvar.

Jag gick en liten fotorunda, när det vid ett tillfälle var någorlunda uppehållsväder. Även en och annan från lokalbefolkningen passade på att röra på sig. Vid den romerska bron mötte jag en äldre finklädd man med käpp, som tog en lugn promenad. Vi utväxlade leenden och varsitt ”Bom Dia”. Tänk vad små händelser kan värma hjärterötterna!

Visst är den lilla kyrkan vacker!

Visst är den lilla kyrkan vacker!

Vattnet har stigit ganska mycket under de intensiva regnen

Vattnet har stigit ganska mycket under de intensiva regnen

Kartan, som går att förstora, visar på omgivningen här.

Kartan, som går att förstora, visar på omgivningen här.

Det ska finnas stora fladdermösskolonier här i trakten, men vi har aldrig sett några.

Det ska finnas stora fladdermösskolonier här i trakten, men vi har aldrig sett några.

Det blev mycket läsande idag och den intensiva spänningen i en av Helene Turstens deckare gjorde att jag ofta helt glömde bort oljudet på husbilstaket. Det gjorde tydligen Ingemar också, som låg och läste en engelsk deckare.

Sent på eftermiddagen blev det ett kortare avbrott i regnrusket och vi kunde ta en promenad. På väg plockade vi några nedfallna valnötter och kastanjer. Även engelsmannen hade passat på att röra på sig, för han kom tillbaka iförd hatt och paraply.

Vi beslöt oss för att vänta tills morgondagen med att åka vidare, då det enligt väderprognosen skulle det bli sol igen. På kvällen hjälptes vi åt att laga kycklingschnitzel och potatissallad.

Tack alla vänner och bekanta, som skickar soliga hälsningar från kusterna utmed Medelhavet och Atlanten! Vänta bara!  Vi kommer också ner till solen. 🙂

Till Portagem i Marvão

Torsdag den 24 oktober 2013
Det är mycket trafik intill den stora parkeringen vid akvedukten här i Èvora. Natten hade emellertid varit lugn, så vi kände oss utsövda, när morgontrafiken in mot staden startade.

Himlen var helt molntäckt, även om det bara duggade under de tidiga morgontimmarna. Enligt väderprognosen var det mer regn att vänta, mycket regn. Termometern visade på 20,9 grader, så vi frös i varje fall inte.

20131024 008 kopiera

Efter en kort överläggning var vi överens om att trots det dåliga vädret göra en utflykt till en mindre ort, som vi lärt oss tycka mycket om, nämligen Portagem och som ligger nedanför den storslagna, medeltida byn Marvão i bergskedjan Serra de São Mamede.

Vi fortsatte vägen mot Evoramonte och Portalegre. Det blåste och regnet tilltog alltmer. Landskapet domineras här av stenekar, korkekar och olivträd. Det känns emellanåt lite monotont och höstrusket gör inte det hela bättre. De högre delarna i landskapet vilade till stor del i en tät dimma. En lite kurvig, men bra väg ringlar upp mot Portagem. Här är naturen vackert lummig, lite vild och även mer intressant med inslag av för oss okända växter. Kastanjeträden är ett vanligt inslag. I Marvão har man varje höst en kastanjefestival.

Vi anlände till Portagem, där vi parkerade intill kyrkan och den gamla romerska bron. Här har vi övernattat i lugn och ro flera gånger tidigare. Den här gången fick vi sällskap av en engelsk husbil.

20131024 026 kopiera

20131024 012 kopiera

20131024 017 kopiera

20131024 011 kopiera
Den här orten har fått EU-bidrag för uppsnyggning och restaurering. Förra året höll man på att arbeta för fullt med förbättringarna och i år såg vi en stor skillnad. Man håller även på med utgrävningar. Härifrån kan man också gå en vandringsled.

20131024 015 kopiera

Om det hade regnat på väg, var det ännu värre nu under de närmaste timmarna. Det var bara att avvakta. Så småningom blev det hyfsat uppehåll ett tag och vi kunde gå ut på promenad. Under den vackra, gamla bron var det full fart på vattnet.

20131024 020 kopiera
20131024 014 kopiera
Vi följde vandringsleden en bit, där vi blev välkomnade av både gårdarnas vakthundar, nyfikna getter och en liten katt.

20131024 016 kopiera

På båda sidor om bron leder en smal gångväg och vid sidan om den har man satt ut träbord och bänkar mot vattnet. Mycket trevligt att ta med picknick hit, när det är vackert väder! Vi fortsatte stigen och kom via en liten nygjord träbro tillbaka upp i byn. På allmänningen hade vi plockat några nedfallna kastanjer, som nu ligger på torkning.

20131024 013 kopiera

På andra sidan floden nedanför parkeringen har en man en långsmal remsa med en grönsaksodling, som jag är lite avundsjuk på. Här finns det mesta och det växer frodigt. Dessutom har han både valnötsträd, kastanjeträd, fikonträd och vindruvsrankor. Mannen från orten brukar alltid komma en tur varje gång vi varit här och det gjorde han även i år. Snart gick han tillbaka hem med nyupptagen potatis och ett stort fång av kraftiga gröna blad av något slag.

20131024 024 kopiera

 Evora

Till Portugal

Onsdag den 23 oktober 2013
När vi på morgonen lämnade Camping Cáceres för att åka mot Portugal, sänkte de vattendränkta molnen sig nästan ner till marknivå. Det blev dock ett och annat uppehåll i skvättandet och till en början även enstaka solglimtar. Lite för tidigt att vakna, tyckte tydligen en klunga styltlöpare, som hade funnit natthärbärge i en nytillkommen vattenpöl på en åker. Ute på ett annat gärde hade en samling kohägrar och storkar festmåltid. Det myckna regnandet hade lockat fram en massa småkryp.

Vi åkte A6/E803, som från Spanien leder rakt genom Portugal till Lissabon. I utkanten av Merida körde vi av till Décathlon, där jag passade på att köpa varsin ny välbehövlig fleecetröja.

Vid Carrefour i Badajoz blev det ännu ett uppehåll. Det var hög tid att proviantera. Det blev lite av återseendets glädje, då vi först bara gick omkring och njöt av det enorma utbudet av torkade skinkor och korvar, ostar av allehanda slag och färska grönsaker. Vi hittade allt vi behövde för de närmaste dagarna, bortsett från Crème Fraiche och grädde. Jag köpte i stället en fyrpack grekisk yoghurt. Vid grillen hade man ett specialerbjudande, nämligen en stor grillad kyckling tillsammans med en baguette och grönsakscouscous för 5,20€. Kycklingen räcker gott och väl till tre måltider åt oss. Det var bara att sätta sig till dukat bord, när vi kom tillbaka till husbilen.

Strax efter Badajoz åkte vi in i Portugal. Klockan var 16.10, men nu befann vi oss i en annan tidszon, så vi fick ställa tillbaka klockorna en timme. Vi var nu i området Alentejo, som en gång fick sitt namn av romarna, därför att det ligger bortom –alem- floden Tejo . Det syntes att det hade kommit mycket regn de senaste dagarna, för markerna var ganska vattendränkta på sina håll.

I Alentejo odlas mycket vete, men nu är det höst, vetet är skördat och av de vajande sädesfälten återstår bara våta stubbåkrar. Vi åkte utefter Alentejos vinväg, men det såg ut, som om även det mesta av vindruvorna var skördade. På ett par ställen annonserade man om kommande vinfester. Vid ett tillfälligt regnuppehåll höll man i en olivlund på att plocka de första oliverna för hand.

Vi fortsatte fram till världsarvsstaden Évora med dess pampiga ringmur. Vi har varit ett par gånger tidigare i staden med anor från medeltiden, men källan för nya upptäckter är outsinlig. Omgivningarna runt Èvora är även rik på fornlämningar. För några år sedan åkte vi runt en del, men det finns mycket kvar att ta del av. Tyvärr var det rena skyfallet, när vi kom till Èvora, så det lockade inte till några längre utflykter.

Däremot åkte vi fram till ett inköpscentrum, där Ingemar gick in för att köpa TMN-kort för internetuppkoppling. Därefter var det dags att leta efter en övernattningsplats på den stora parkeringen intill den stora akvedukten från 1500-talet.

Att ta några bilder i dagens regnväder var inte att tänka på.

Tidigare äldre inlägg