Soligt och varmt

Lördag den 22 februari 2014
Idag vill jag gratta min dotter Pia, som har namnsdag!

Ingemar och jag hade lite av ett jubileum idag och gick upp till kinarestaurangen, där vi är en god apelsin- och ananasanka.

Min kusin Monica och hennes man Uffe har haft det mycket kämpigt ett tag. När vi minst anar det, fungerar inte systemen i våra kroppar, som vi är vana vid. Kroppens självläkningsförmåga är emellertid stor, så jag säger än en gång: ”Krya på er båda två, även om det tar lite tid!” Våren är på väg även i Sverige och då blir det lättare.

Söndag den 23 februari 2014
Kvar i Torrox Costa
Det var soligt idag också, även om det blåste en hel del. Kitesurfare brukar hålla till här, men vi har inte sett några än den här gången.

Jag måste erkänna, att jag är mycket trött efter den långa förkylningen och tar små sovstunder flera gånger per dag. Idag fick mina stavar följa med på en långpromenad. Tur att det finns både bänkar och många serveringar på väg!

Annonser

Till Torrox Costa

Fredag den 21 februari 2014

  

Ställplatsen i Almayate

Ställplatsen i Almayate

20140220 024 kopiera

20140220 023 kopiera
20140220 025 kopiera
Efter att ha skött lite service av bilen, körde vi vidare in i Torre del Mar, där vi tillbringat många dagar under tidigare år. Bortsett från dagtid, är det nu totalförbud i hela staden att stå med husbil. Jag har, utan att lyckas, försökt få kontakt med ett par husbilsvänner, som står på en camping här, men vi får avvakta. En liten stund stannade vi till på den stora sandplanen för att prata med ett par andra svenskar, innan vi fortsatte.

20140220 028 kopiera

Stor kåkstad i utkanten av Torre del Mar

Stor kåkstad i utkanten av Torre del Mar

I Torrox Costa etablerade vi oss för natten och gick även en tur längs strandpromenaden. Lite senare anlände ännu ett svenskt par, Eva och Leif, som vi inte hade träffat på ett tag. Vi fick en liten trevlig pratstund inne hos oss på kvällskvisten.

20140220 030 kopiera

Mot Medelhavet

Torsdag den 20 februari 2014
Vi hade sovit ostört under natten. Sov gott gjorde även en av traktens många hundar, som låg mitt på vägen, helt obekymrad om den förbipasserande trafiken.

Bilarna ser mig väl!

Bilarna ser mig väl!

Om vädret hade varit bättre, hade vi kanske åkt ner en stund till utgrävningarna under förmiddagen, men himlen var fylld av gråa molnsjok och vinden tog i, så vi kom överens om att fortsätta mot Medelhavet.

Här och var ser man fortfarande de riktigt gamla vindkraftverken

Här och var ser man fortfarande de riktigt gamla vindkraftverken

Sikten över mot Afrika var mycket god och ser från vägen ut att bara befinna sig ett stenkast bort.  🙂

Det är inte långt till Afrika! :-)

Det är inte långt till Afrika! 🙂

Tarifa passerades och det gjorde även Algeciras, som från vägen ser ut som ett gytter av fyrkantiga hus i skilda storlekar och färger.

20140220 020 kopiera

När vi passerade nerfarten mot Gibraltar, lämnade vi även Atlanten för den här gången och Medelhavet välkomnade oss. Vid Torreguadiaro/Sotogrande gjorde vi en liten mat- och sovpaus.

Vi befann oss nu vid Costa del Sol och insåg, att det var några grader varmare här. Semesterorterna kördes snabbt förbi, men när vi for igenom Marbella, tittade vi med saknad upp mot Britt-Maries och Lasses lägenhet. Ingen stod på balkongen och vinkade. 😦  Undra på det! Ni är ju i Sverige! 🙂  Även Fuengirola passerades, där vännerna Eva och Björn befann sig, men vi hade hört, att det var helt fullt med bilar på parkeringen. Vi fortsatte även förbi Malaga och kom så småningom fram till Almayate, som ligger ett fåtal kilometer från Torre del Mar.

Det var dags att söka natthärbärge och där finns en 24-timmars övernattningsplats, som vi gärna ville testa. Ställplatsen ligger utmed vägen mellan några uppställningsplatser för husbilar, husvagnar och båtar. Den består av en stor grusplan. Att stå 24 timmar här kostar 3€ och då ingår tömning och fyllning av vatten. Vill man ha el, kostar det 3€ extra.

Almayate

Vidare färd utefter kusten

Onsdag den 19 februari 2014
Innan vi lämnade campingen idag, åkte vi upp högst uppe på kullen, där campingen ligger och där det finns en anordning för husbilstvätt. Efter den stormiga natten i Sanlucar var bilen ganska smutsig och sandig, så den mådde gott av en tvätt, innan vi åkte vidare.

Från Conil åkte vi vidare på kustvägen N340 fram till Cabo de Trafalgar, där amiral Nelson besegrade den spanska och franska flottan i början av 1800-talet. Den här trakten är något av surfarnas paradis. Ute vid Trafalgar finns en liten camping med en unik servering, där allt är byggt av naturmaterial. Vi njöt av en kopp kaffe i solskenet. Det var nu drygt +17 grader.

20140219 005 kopiera

Härligt robusta bänkar och bord såväl ute som inne

Härligt robusta bänkar och bord såväl ute som inne

Lampor av palmstammar, mycket vackra.

Lampor av palmstammar, mycket vackra.

Ägarnas bostad

Ägarnas bostad

Inga droger här!

Inga droger här!

Den fortsatta färden bjöd på vackra vyer med havsutsikt och långsträckta sandstränder utmed Atlantens blåskimrande vågor.

20140219 008 kopiera

Vägen slingrade sig uppför bergskammarna, beklädda med djupgrön pinjeskog och blommande vit ginst och mimosa. Här och var betade brokiga kor inne i skogarna. Hemma får vi se upp för älgar på vägarna. Här varnar man för kor.

20140219 012 kopiera

 

20140219 018 kopiera

I en nedförsbacke öppnade landskapet plötsligt upp sig och intill Atlanten bredde fiskestaden Barbate ut sig med sin stora hamn. Fisket domineras här av tonfiskfångst.

20140219 020 kopiera

Efter att ha åkt genom den långsträckta staden, fortsatte vi kustvägen fram till Zahara de los Atunes. Under senare år har man byggt om gatorna i staden en hel del. Vi har hittat en bakgård, där vi parkerat ett par gånger tidigare och där ställde vi oss även idag. Här var det tidigare lite ruffigt, men nu var det ordentligt uppsnyggat och hyresgäster hade t.o.m. sina små odlingsplättar. Det verkar som om hela staden får ett lyft.

Vad skulle vi nu göra i Zahara de los Atunes? Jo, här bakar man underbart goda mandelkakor i det lilla hembageriet. Ingen annanstans, vare sig i Spanien eller i Portugal har vi hittat en godare mandelkaka. 🙂  Vad gjorde det, att det var siesta, så att vi fick vänta ca 1 ½ timme, innan man öppnade butiken!
20140219 029 kopiera

Färden gick vidare på den vackra slingrande kustvägen med sina böljande gröna kullar, där hästar, kor och även tjurar betar på de stora vidderna. I det här området har man satsat mycket på vindkraft och vindkraftsparken växer för varje år. T.o.m. Westas vindkraftverk från vårt grannland finns representerade.

20140219 038 kopiera

Olé!

Olé!

Vårt mål för dagen var Bolonia, där de stora utgrävningarna från romartiden Ruinas romanas de Baelo finns. Det är ett område, som utökas för varje år. Utefter hela den här kustremsan har romarna lämnat sina tydliga spår. Vi har följt de här utgrävningarna under flera år och kan bara säga att det är mycket intressant. Inte bara den utgrävda staden utökas, utan även museisamlingen. Inom parentes kan jag säga, att mitt intresse för utgrävningar nog tog sin början för många år sedan, när min son och jag besökte Pompeji och museer i Neapel.

Det var ganska sent på eftermiddagen, när vi åkte ner till orten, där man höll på att bygga om en hel del. Halvvilda, ovårdade hundar lufsade mitt på vägen utan att bry sig om att det kom bilar i båda riktningarna. Man ser en hel del hundar, som linkar och säkert någon gång har fått sig en törn av en bil. Vi har olika synsätt på djur.

Långt utanför utgrävningsområdet finns spår från forna tider

Långt utanför utgrävningsområdet finns spår från forna tider

Solen var på nedgång och det började blåsa. Det var inte många månader sedan vi var här, så vi beslöt oss för att inte åka ner till museet och utgrävningsområdet. Det var skönt att bara kunna känna atmosfären. I stället åkte vi tillbaka ett stycke på vägen och stannade utanför en pizzeria. Den fungerar som något av en samlingspunkt för omgivningens män, för det är framför allt män, som kommer hit.

20140219 052 kopiera

Går man in för att äta eller/och dricka något lite, brukar ägaren villigt upplåta övernattningsplats för en husbil. Första gången stod vi här tillsammans med Björn och Eva, men då stod vi på andra sidan vägen. När serveringens gäster hade åkt hem, somnade vi gott till en åsnas skriande.

Den nedgående solen belyser bergen

Den nedgående solen belyser bergen

Till Conil de la Frontera

Lördag den 15 februari 2014
Idag tyckte vi, att vi var färdiga med Sanlúcar för den här gången. Det blåste lite och var mulet, med andra ord var det bra resväder. Vi beslöt att dagens etapp skulle avslutas i Conil de la Frontera, beläget vid Costa de la Luz. Vi åkte i utkanten av Jerez, El Puerto och Chiclana för att till slut ta A48 ner mot den vita staden, där husen ligger på kullarna som små sockerbitar.

På väg mot Conil åkte vi förbi det stora hotellet/restaurangen i morisk stil och som är målad i de i bergarter så ofta förekommande färgerna rödbrunt och gulbrunt. Jag har alltid beundrat detta byggnadsverk och såg för ett par år sedan ett sagolikt vackert reportage i en tidning om interiören. Idag såg byggnaden helt övergiven ut och man hade klottrat överallt på väggarna. Så sorgligt!

Det var dags att fylla på i livsmedelsförrådet, så först av allt stannade vi vid Mercadona för att handla.

Vi hade hört, att en del fricampade på stranden och vi åkte ner för att se, hur det såg ut. Precis som tidigare var det förbud för husbilar på hela stranden. Däremot stod det några bilar på den bortre delen, där marknaden brukar vara.

Vi hade inte tänkt fricampa, utan åkte upp till camping La Rosaleda, där vi varit några gånger under tidigare år. Nu regnade det igen och det tog en liten stund, innan vi fick bilen på plats, eftersom hjulen slirade, när Ingemar skulle köra upp på klossar i den sluttande backen. Med hjälp av en slirplatta gick det till sist bra.

Vi tog en liten promenad i regnet runt området och gick bl.a. upp till restaurangen, där den marockanske servitören, som kände igen oss, la upp ett brett leende och hejade på svenska. Samtidigt skickade han hälsningar till Ingemar och Eila, som också varit här några gånger.

20140217 008

Vi vet, att ni, Solveig och Lasse, är på väg till Sanlúcar idag. Hoppas att ni får lika trevliga dagar där, som vi fick! Vi önskar även, att vi ses längre fram utmed vägen!

TillConil


Söndag den 16 februari 2014
Strålande sol = tvättdag

Vi hade tittat på vädersajterna och sett, att den här dagen skulle bli riktigt solig. Bäst att passa på att tvätta! Under den senaste tiden hade vi haft mycket regn och det mesta kändes solkigt, fuktigt och unket. På den här campingen kan vi hänga ut tvätten på linor mellan träden och samtidigt ta ut täcken, kuddar m.m. på riktig vädring. Att kunna lufttorka tvätten är mycket värt och dessutom mer miljövänligt än att tumla. Det blev med andra ord en riktig tvätt- och vädringsdag. Skönt!

Vår tyske granne passade på att tvätta sitt husbilstak ordentligt. Den här gången är vi ensamma svenskar på campingen, som mer än tidigare domineras av engelsmän. Den tyske mannen menade, att om man vill lära sig engelska, ska man åka till Spanien. 🙂

Måndag den 17 februari 2014
Städdag

Om det var tvättdag igår, blev det en rejäl städdag idag. Vädret var inte lika strålande, så det var tur, att vi tvättade igår. Det var även skönt, att få röja ur och göra rent klädskåpen i sovdelen efter all fukt.

På kvällen var det buffé med musikunderhållning i restaurangen. Vi hade anmält oss till kvällens begivenheter och jag tyckte att det var skönt att slippa laga mat idag. Sent omsider anlände även den spanske sångaren/gitarristen, som underhöll oss med skön musik. Tydligen skulle många engelsmän åka med på en anordnad tur till Sevilla nästa dag, för de flesta försvann ganska tidigt. När vi sent omsider gick hemåt, föll ett stilla, ljummet duggregn.

Tisdag den 18 februari 2014
Vilodag
Visserligen var det inte söndag, men vi tog i alla fall en vilodag. Det var åter soligare, så vi njöt av att kunna vara ute en stor del av dagen.

Vi märker ofta att världen är mycket liten och det fick vi bekräftelse på igen för ett tag sedan. Som jag tidigare berättat har jag en kusin, som till stor del bor i Frankrike och som vi hälsade på i höstas. De i sin tur har ett par vänner i Portugal, som de brukar besöka ibland. Vi bodde ju ganska länge på en liten camping i Moncarapacho. Min kusin hade berättat för sina vänner, att vi var där och en dag kom de två över till campingen för att besöka oss. Just den dagen hade vi lämnat platsen för att åka vidare. Det visade sig, att paret bara bor ca 200 meter från ett litet café, som ligger nära campingen och ägs av ett äldre par. Det finns ingen annan servering i närheten och just det caféet hade vi besökt flera gånger. Tala om att världen är liten!

Alla Hjärtans Dag – sol!

Fredag den 14 februari 2014
Idag var vädergudarna på sitt allra bästa humör. Det är nog för att det är Alla Hjärtans Dag. J Solen lyser och det är +17 – 18 grader. Inte en enda regndroppe på hela dagen! Människor ser åter glada ut. Välkommen tillbaka Moder Sol!

Jag föreslog Ingemar, att vi kunde på upp till tavernorna i centrum och äta tapas idag. Jag kände, att jag behövde få se glada människor omkring mig. Mina stavar fick följa med som vanligt.  🙂  Det märktes snart, att det var mycket folk i rörelse. Redan utefter den stora avenyn, som för in mot centrum, stod bilarna tätt packade. Det fanns inte en enda parkeringsplats för dem, som var sent ute. Ett flertal bilar hade nog fått höga parkeringsböter i Sverige.

Den här bilen hade parkerat direkt på övergångsstället.

Den här bilen hade parkerat direkt på övergångsstället.

Är det Alla Hjärtans Dag, så är det och idag skulle det bli en liten tapasrunda. Först satte vi oss vid uteserveringen vid Taberna Cabildo, där vi beställde en gemensam liten Ensalada Rusa. Ingemar åt kroketter med köttfyllning, medan jag valde skaldjursfyllning. Allt var fräscht och smakade bra.

 

Resterna av Ensalada Rusa

Resterna av Ensalada Rusa

20140214 003 kopiera

Vi fortsatte till Casa Balbino, där det var mycket folk. Det pratades, diskuterades och skrattades. Till en början var det svårt att få ett bord utomhus, men det löste sig. Ingemar åt en tonfisksallad, medan jag föredrog en skaldjurssallad. Utsökt gott! Tur att vi inte har sådana här tapasbarer hemma! Då skulle jag nog sluta laga mat. 🙂

Den här lilla delen av tapasen var det enda jag lyckades fotografera. Det var mycket trångt.

Den här lilla delen av tapasen var det enda jag lyckades fotografera. Det var mycket trångt.

20140214 008 kopiera

Ingemars tonfisksallad

Ingemars tonfisksallad

Min skaldjurssallad

Min skaldjurssallad

Frosseriet avslutades med en kopp kaffe och en delad tårtbit vid ett café.

Hoppas att ni alla har en riktigt trevlig Alla Hjärtans Dag! Var rädda om varandra!

 Love__winking_heart_prv

En öde strandpromenad

Torsdag den 13 februari 2014
De massiva molngubbarna föredrog att ligga kvar över oss, men de läckte i alla fall inte så mycket idag. De kanske funderar över, om de så småningom ska försöka skingras för att släppa fram solen.

De små fina kotlettfiskbitarna, som jag köpte igår, blev tillagade idag. Tillsammans med mangold och lite annat blev det en utsökt god ugnsrätt. Den färska fisken fullkomligt smälter i munnen.

Man kommer av sig lite i gråvädret, men det känner alla ni därhemma i Sverige till, som på många håll har haft grådask och kyla under en längre tid. Har man hund, måste man ju gå ut flera gånger om dagen. Vi har ingen hund. Med eller utan hund tog vi oss i alla fall samman för att ta en promenad på eftermiddagen. Mina stavar plockades fram. De vatten- och vindtäta jackorna behövdes idag. Vissa övervintringar har jag bara använt min jacka ett par gånger. Den här övervintringen har den blivit väl använd.

Nära oss är sju man sysselsatta med att sopa rent en av infarterna till parkeringsplanen.

Nära oss är sju man sysselsatta med att sopa rent en av infarterna till parkeringsplanen.

Strandpromenaden låg ganska öde.

Strandpromenaden låg ganska öde.

Vattnet i Guadalquivirs mynning är nästan lika brunt som sanden.

Vattnet i Guadalquivirs mynning är nästan lika brunt som sanden.

Till höger är en liten del av fiskeflottan. Till höger syns den lilla bryggan, varifrån man kan åka båt över till Doñana. Idag vill nog ingen åka över till nationalparken. En ensam man går på stranden med en metalldetektor i hopp om att hitta något värdefullt.

Till höger är en liten del av fiskeflottan. Till höger syns den lilla bryggan, varifrån man kan åka båt över till Doñana. Idag vill nog ingen åka över till nationalparken. En ensam man går på stranden med en metalldetektor i hopp om att hitta något värdefullt.

Här köper man biljetter till båtöverfarten. OBS! Bilden är tagen under ett tidigare år!

Här köper man biljetter till båtöverfarten. OBS! Bilden är tagen under ett tidigare år!

Vi tog en promenad bort mot fiskehamnen. Strandpromenaden låg tämligen öde idag och vi mötte bara enstaka motionärer, de flesta joggare. Det blåste ganska mycket, men vi hade medvind. Hemåt gick vi genom villakvarteren, där det var betydligt lugnare.

20130205 021

Vackra villor ligger utmed sidogatorna. OBS! Bilderna är tagna ett tidigare år. när solen lyste.

Vackra villor ligger utmed sidogatorna. OBS! Bilderna är tagna ett tidigare år. när solen lyste.

Husbilar kommer och åker hela tiden på den här stora parkeringsplatsen, som är markerad som husbilsparkering. En del bilar stannar länge. Man riskerar ju inte att bli bortkörd här. Många spanska husbilar finns också på plats. Mycket trevligt! Kom igen Spanien! Sådana här platser vill vi husbilsåkare ha flera av.

Bredvid oss står en färgglad bil. Visst har den varit i Marrocko!

Bredvid oss står en färgglad bil. Visst har den varit i Marocko!

I rondellen bredvid parkeringen har polisen kontroller var och varannan dag.

I rondellen bredvid parkeringen har polisen kontroller var och varannan dag.

Jag sa, att man inte blir bortkörd, men kommunens arbetare har bett några av husbilarna att flytta lite på sig. Även om det är en vecka kvar, närmar det sig Andalusiens dag och långt framme på parkeringen har man börjat bygga upp hoppborgar för barnen. Jag antar, att det är inför firandet av Andalusiens dag. Det kan också vara inför firandet av Alla Hjärtans Dag.

Tidigare äldre inlägg