En snuvig dag

Söndag den 2 februari 2014
Det var kallt ute i natt och det var frost ute, när vi vaknade på morgonen. Taken på bilarna var vita och det var även bilrutorna.

Nej, det var inte Ingemar, som var snuvig, utan det var jag. Jag hoppas innerligt, att han kommer att klara sig. Jag har haft lite känningar ett par dagar och i natt bröt det ut. Det var bara att gå upp för att koka förkylningsdryck.

Att gå in till staden idag var inte att tänka på för min del. Ingemar fick ta med min kamera och gå själv. Jag kröp ner i sängen och sov. Solen lyste, även om det var lite kylslaget. Ingemar fick några sköna timmar i det vackra vädret för att studera folkvimlet och gå till kyrkan.

20140202 010 kopiera

Förra året höll man på att renovera kyrkan. Så här vacker blev den.

Förra året höll man på att renovera kyrkan. Så här vacker blev den.

 

Ingemar gick in på en av gudstjänsterna. Vid ett tillfälle lyfte samtliga upp sina barn i luften och fick dem välsignade. Under tidigare år, när vi varit här, har en välljudande kör sjungit och musikanter har kommit in och spelat på flöjter och trummor. Mycket speciellt.

Ingemar gick in på en av gudstjänsterna. Vid ett tillfälle lyfte samtliga upp sina barn i luften och fick dem välsignade. Under tidigare år, när vi varit här, har en välljudande kör sjungit och musikanter har kommit in och spelat på flöjter och trummor. Mycket speciellt.

20140202 016 kopiera

Det är hästar och åter hästar i El Ricio. Så här såg det ut på planen framför kyrkan.

Det är hästar och åter hästar i El Rocio. Så här såg det ut på planen framför kyrkan.

20140202 020 kopiera 

20140202 019 kopiera

 

På serveringen vid torget, där Ingemar drack kaffe, spelades, sjöngs och dansades det sevillianas. Åh! Lite avundsjuk blev jag! :-)

På serveringen vid torget, där Ingemar drack kaffe, spelades, sjöngs och dansades det sevillianas. Åh! Lite avundsjuk blev jag! 🙂

Till campingen i El Rocio

Lördag den 1 februari 2014
Idag skulle många av Spaniens drygt sjuttio brödraskap anlända till El Rocio för träffas i sina speciella brödraskapshus, där man kommer att prata, äta, dricka, spela, sjunga och dansa. I kyrkan kommer det att hållas sena gudstjänster för de långväga gästerna. Under morgondagen skulle det vara speciella firanden för barn enligt uppgift.

På förmiddagen gick poliser runt och knackade på alla husbilar. Nu fick vi inte stå på planen utanför staden, där det tidigare hade varit tillåtet. ”Eso es Españia!” Det var bara att flytta till campingen, som ligger strax utanför staden. För den, som har lätt att förflytta sig, är det inga problem, bortsett från att man är en bra bit från händelsernas centrum. För den, som liksom jag, har vissa problem med rörelseapparaten, blir det genast mer problematiskt.

Jag pratade med den unga tillmötesgående kvinnan i turistinformationen, som inte ansåg, att det var något problem att stå på gräsplanen, men polisen, sa hon och ruskade på huvudet. Samtidigt förklarade hon, att i morgon klockan tio skulle barn bära en madonnabild från planen till kyrkan. Då förstår jag, att man inte vill ha bilar stående där.

Vi flyttade in på campingen, där vi stått ett tidigare år. Här är platserna stora och det fanns gott om plats. Ikväll skulle de mer religiösa festligheterna börja i kyrkan, men vi föredrog att stanna hemma.