Kvar i Moncarapacho

Onsdag den 29 oktober 2014
I förrgår nämnde jag alla djur, som man hör här, men det finns de som är mindre, mycket mindre, och som hörs mycket bra. Sitter vi ute och äter, vilket man ju gärna vill göra, kommer småflugorna i svärmar, för att ockupera både oss och allt ätbart. Dessutom är de mycket förtjusta i min fotkräm. Nog för att vi är djurvänner, men där går gränsen.

På kvällarna och nätterna kommer nästa plåga, nämligen myggorna. De är små, mycket små och ser närmast ut som knott. Stickas kan de och det gör de gärna. Det är grymt, men det slaktas små insekter i mängder under kvällar och nätter.

De två buksvinen kommer springande. Bakom dem syns en av vagnarna, som är kvar sedan senior Eugen hade cirkus.

De två buksvinen kommer springande. Bakom dem syns en av vagnarna, som är kvar sedan senior Eugen hade cirkus.

Fåren är sällskapliga och lägger sig gärna nära bilen.

Fåren är sällskapliga och lägger sig gärna nära bilen.

IMG_2771

Duvorna visar gärna upp sin vackra fjäderskrud

Duvorna visar gärna upp sin vackra fjäderskrud

Chantal har en son, Elias, som också bor här på campingen. Idag hade han tre kompisar med sig, när han kom hem från skolan. Elias lyste upp, när han fick syn på oss och kom genast ner. Det är inte varje dag, man får kindpussar av en 16-årig ung man!  🙂   Snart var både Elias och hans kompisar ute i hästhagen, där de satte sig på hästryggarna och galopperade bort.


Annonser

En lugn dag i Moncarapacho

Tisdag den 28 oktober 2014
Vi saknade ett par av djurvännerna från förra övervintringen, nämligen papegojorna Johnny och Lola, ett par underbara fåglar. Johnny är son till Lola. För ett par år sedan var det någon som stal hans pappa, en rödfärgad ståtlig papegoja.  😦

Under den gångna sommaren hade någon okänd tagit sig in på området och stulit Johnny.  😦   Lola dog av sorg.    😦   Jag blev både arg och mycket ledsen, när Chantal berättade detta. Chantals son, Elias, älskade de två vackra fåglarna. De båda  papegojorna tyckte mycket om musik och var alltid med, när det var gemensam fest på campingen. Då vaggade de i takt med musiken och ville gärna, att man skulle dansa med dem. Satt vi och åt, kom Johnny gärna och satte sig på axeln. Ja, ja, livet är föränderligt och nu får vi alla leva med minnena av dessa underbara djur.

De två papegojorna, som nu är borta :-(

De två papegojorna, som nu är borta 😦

Senior Eugen har satt upp ett stort foto på sig själv

Senior Eugen har satt upp ett stort foto på sig själv

Under en promenad kunde vi konstatera, att de båda strutsarna på andra sidan gatan finns kvar. De kom framspringande och tittade nyfiket på oss. Vi stannade till en stund för att prata med tyskarna, som kommer från Berlin och är här för första gången.

Mörkret kommer hastigt och med två timmars tidsförskjutning, som vi har i Portugal, blir kvällarna långa. Kroppen kommer i olag och vill inte riktigt rätta sig efter klockan. Kroppsklockan har sitt eget tempo och sömnen blir gärna lite rubbad. .


Till Moncarapacho

Måndag den 27 oktober 2014
Det var dags att handla igen. Jag förstår inte vart all mat tar vägen!  🙂   Skåpråttor?  🙂  Nåja, idag var det bara bröd, ägg och lite annat smått och gott, som behövdes. Konstigt nog hittar jag alltid lite annat, som kan vara bra att ha. Skulle tro, att flera känner igen sig.  🙂

Det började kännas, som om bilen sakta säckade ihop under den nya bördan, så det var bäst att även kontrollera lufttrycket. Mycket riktigt! Här behövde det också fyllas på.

Vi fortsatte österut för att åka in till den annorlunda campingen nära Moncarapacho, som drivs av senior Eugen. Här känns det lite som att vara på en farm i Vilda Western.

Som enda svenska ekipage ställde vi oss under ett olivträd i den gräsbevuxna terrängen. Här fanns sedan tidigare en engelsman, som tydligen var ute på andra äventyr, för bilen såg lite övergiven ut. En holländare, försedd med en cigarr i ena mungipan, kom fram för att prata och kolla vilka vi var. Ett tyskt ekipage stod närmare hästhagen. Dessutom fanns det tre franskregistrerade husbilar. Det är ingen lyxcamping, men här är frihet och det finns gott om plats.

IMG_2764 kopiera

Chantal, som sköter det mesta på området, kom snart för att krama om oss och hälsa oss välkomna. Här hör man bara kacklande höns, bräkande får, gnäggande hästar och jamande katter. Skönt för den som trivs i naturen!


Ännu en dag i Olhão

Söndag den 26 oktober 2014
Vädret var fortfarande mycket vackert med angenäm värme, svag vind och blå himmel. Eftersom ingen klagat på husbilarna, som stod parkerade, beslöt vi oss för att stanna även idag.

Vi har varit i Olhão åtskilliga gånger under våra resor, men aldrig gått runt i den gamla stadsdelen. Idag tog vi en långpromenad på flera timmar in i gränderna. Vi startade med en kopp god café con leche vid gårdagens café.

Här är det fruktförsäljning

Här är det fruktförsäljning

Det var som att gå i en labyrint, där de smala gränderna avlöste varandra. Det gällde att hålla reda på var vi hade väderstrecken.  🙂  Husen är byggda tätt intill varandra, ett gott skydd för både sol och hårda vindar.

El- och telefonledningar hänger huller om buller

El- och telefonledningar hänger huller om buller

En hel del skulle nog behöva saneras

En hel del skulle nog behöva saneras

IMG_2755 kopiera IMG_2754 kopiera

Den vackra kvinnan kommer nog inte från baren bakom, som heter "Helvete"  :-)

Den vackra kvinnan kommer nog inte från baren bakom, som heter ”Helvete” 🙂

I parken utmed vattnet finns flera kaklade bänkar, alla med historiska motiv

I parken utmed vattnet finns flera kaklade bänkar, alla med historiska motiv

IMG_2758 kopiera

De två saluhallarna

De två saluhallarna

Grönsaksmarknad i Olhão

Lördag den 25 oktober 2014
I parken längs hamnen har man varje lördag frukt- och grönsaksmarknad framför de stora saluhallarna. Här är det något av ”bondens marknad”, då människor kommer inresande till staden för att saluföra sina produkter. Förutom frukt och grönt, kan man köpa inlagda oliver, mandel, levande fåglar m.m.

IMG_2741 kopiera IMG_2740 kopiera

IMG_2737 kopiera

Här finns bönor och fröer av alla slag

Här finns bönor och fröer av alla slag

Vi handlade en del grönsaker och två sorters inlagda oliver, innan vi gick in i fiskhallen för att köpa färsk tonfisk, en delikatess, när man får den nyfångad. Som de flesta av marknadsbesökarna satte vi oss sedan utanför en av serveringarna vid hallarna, för att dricka en kopp kaffe. Det var mycket folk ute i det vackra vädret. Idag var det en svag bris, som gjorde att värmen var mycket skönare.

IMG_2746 kopiera IMG_2744 kopiera

Underhållning till kaffet

Underhållning till kaffet

Efter en liten tupplur blev det matlagning och snart stod ett par skivor tonfisk med massor av stekt lök på bordet. Supergott! Vi beslöt oss för att, som flera andra husbilsåkare, stanna kvar på parkeringsplatsen över natten. Jag plockade fram mina gångstavar igen och vi gick en tur in i den gamla stadsdelen. Bakom Pingo Dose ligger ett modernt café, där många satt och tittade på en fotbollsmatch. Kvällen var ljummen. Vi satte oss vid ett bord utomhus, beställde varsitt glas vitt vin och tittade på barnen som lekte. Vinet var utsökt gott. Vi betalade 1,90 € för två glas.


Äntligen hårklippning!

Fredag den 24 oktober 2014
Det var ganska många husbilar på ställplatsen i Alagoa, men inga svenskar. Här står man kostnadsfritt.

Vi åkte i god tid till frissan, som är duktig på språk. Hon behärskar både holländska, engelska, tyska och portugisiska. Som vanligt blev det mycket pratande, medan hon lät stora delar av min vildvuxna hårman falla till golvet.

Värmeböljan kom naturligtvis på tal och hon påstod, att den här fuktiga värmen, som pågått nu under några dagar, är värre än den höga temperaturen på sommaren. Under sommaren lär värmen vara mer torr. Uppe i bergen hade man emellertid haft temperaturer på uppemot 50 grader och människor hade inte kunnat vistas ute. Det förstår man.

Nu är håret kortklippt och jag är mycket nöjd.

De här männen hade flyttat ut stolarna i skuggan. Det blev många glada skratt, när de lotsade ut oss ur gränden och villigt flyttade bordet åt sidan.

De här männen hade flyttat ut stolarna i skuggan. Det blev många glada skratt, när de lotsade ut oss ur gränden och villigt flyttade bordet åt sidan.

Vi åkte tillbaka västerut längs kusten och stannade till vid Camping Ria Formosa, där vi åt underbart god grillad fisk. Dagens rätt inklusive valfri dryck kostar 5€.

Har sällan sett blommorna sitta så tätt!

Har sällan sett blommorna sitta så tätt!

 

Än dröjer det ett tag, innan frukterna mognar

Än dröjer det ett tag, innan frukterna mognar

Dagens sista etapp gick fram till Olhão, där vi ville vara i tid inför morgondagens sedvanliga grönsaksmarknad. När man åker in mot hamnen i Olhão, finns det en mindre ställplats på höger sida, strax före polishuset, där även den marina polisen är inrymd. . Mitt emot på den vänstra sidan ligger två stora parkeringsplatser. Genom årens lopp har det varit lite från och till, om man har fått stå på parkeringsplatserna eller inte. Idag stod det flera husbilar på den första delen och även vi parkerade där.


En dag längs Algarvekusten

Torsdag den 23 oktober 2014
Natten på ställplatsen i Falésia var som vanligt lugn. Morgontemperaturen låg på 29 grader. Samtidigt som vi åt vår frukost, trippade en vacker härfågel omkring på marken och sökte sin morgonmat.

Vi gick en skön promenad på ett par kilometer. För ett par år sedan var det ganska lummigt inom området bakom ställplatsen och det växte även flera sorters svamp där. Nu såg det torrt och öde ut. Man hade röjt ordentligt och överallt låg stora rishögar. Buskagen och även en del pinjetallar var borta. Kvarvarande tallar hade man ansat rejält.

Idag tänkte vi bege oss vidare österut längs Algarvekusten via N125. Målet för dagen var Manta Rota, där ”min” duktiga, holländska frissa bor. Hon har klippt mig under alla år och nu är det hög tid, om jag inte ska ha fläta i nacken eller hästsvans. Tror inte, att det skulle passa och dessutom börjar det bli väl varmt med hårmanen.

I stället för att låta den gamla kyrkan förfalla, dekorerar man den

I stället för att låta den gamla kyrkan förfalla, dekorerar man den

Män kan överraska! Mestadels känns det som om husbilen saknar bromsar, när jag känner för att stanna och titta på något. J  Jag känner flera kvinnor, som har samma bekymmer. Ge inte upp! Undrens tid är inte förbi!  J När vi närmade oss Faro idag, frågade Ingemar plötsligt, om jag ville stanna vid Casa. Om jag ville! Casa i Faro är en upplevelse, om man tycker om att botanisera bland färgglada och mysiga heminredningsdetaljer. Idag var det julstämning inne i Casa och det tog lite tid att gå runt i alla gångarna. Juldekorationer tas fram tidigare och tidigare för varje år.

Nästa stopp blev vid LIDL i Olhão., där jag bl.a. köpte nybakat tyskt bröd och kalkonschnitzel. Därefter körde vi raka vägen till Manta Rota och stannade utanför ”min” frissas hus. Hon var inte hemma, men när jag ringde, fick jag veta, att hon skulle vara i salongen i morgon och jag fick en tid för klippning.

Vi stannade till vid Intermarché i Altura, innan vi for ner till ställplatsen vid stranden, där vi stått många gånger under årens lopp. Tidigare stod det ofta husbilar parkerade på de två stora parkeringsplatserna, men numera är det bara tillåtet att stå på den stora sandplanen.

Tidigare äldre inlägg