Till IKEA i Jerez

Måndag den 25 januari 2016

Många av oss känner till, att när vi reser runt mycket och ofta byter miljöer, kan vi få konstiga drömmar. Tidigt i morse upplevde jag något udda i en kort drömsekvens. Jag drömde, att jag stod i köksdelen i husbilen. Bilen gungade mjukt ett par gånger och jag anade, att det var Moder Jord, som rörde på sig. Jag sa åt Ingemar, att vi nog borde gå ut, utifall något skulle ramla. Sedan minns jag inget mer.

Döm min förvåning, när en god vän kontaktade mig senare på morgonen och undrade, om vi hade känt av jordbävningen, som hade ägt rum i vattnet utanför den afrikanska kusten! Det hade vi inte gjort, men nog var det underligt med min korta dröm!

Vi lämnade drömvärlden och åkte ett par mil till närbelägna Jerez, för att besöka IKEA och det stora inköpscentrat där. Det var några småsaker vi behövde handla på IKEA. Bl.a. hade gravlaxsåsen tagit slut.

IMG_4790 kopiera

Att det sedan blev en rundtur i en stor blom- och dekorationsaffär är en annan sak. Vi köpte ingenting, men jag njöt i fulla drag av allt det vackra. Här fanns mycket ögonfröjd. Dessutom hade man underbara dofter i form av essenser, ljus, tvålar m.m. Det var mycket hög klass på dofterna och jag skulle gärna vilja botanisera lite mer vid ett annat tillfälle.

IMG_4792 kopiera IMG_4793 kopiera

Ibland när jag på djupet upplever något, som tillfredställer något eller några av våra unika sinnen, tänker jag på 1700-talspoeten, konstnären och mystikern William Blake. Han skrev något mycket vackert, nämligen ” Att se världen i ett sandkorn och himlen i en vild blomma, det är att hålla oändligheten i sin hand.”


Annonser

Värmebölja

Lördag den 23 januari 2016

Varje helg blir det extra liv och rörelse på den stora ställplatsen. Fredagseftermiddagar börjar de spanska husbilarna rulla in. Det märks, att det är generationsskifte på gång. Det är många unga par och barnfamiljer som kommer åkande i husbilar, för att fira helg och leva familjeliv under helgerna. Som vanligt finns även många äldre med. Det skrattas, pratas och diskuteras högljutt. Man går ut på restauranger för att äta och dricka i stora sällskap. Barnen kläs upp. Man skojar och leker. Inget är tyst och ”lagom”, som i Sverige. Jag kan sitta still och bara njuta av allt liv.

På lite nya vägar gick vi idag en längre promenad. I en gatukorsning stod ett stort motorcykelgäng och väntade på grönt ljus. Med en polis som föråkare, for de sedan i full fart upp genom staden. Senare under vår promenad, såg vi att hela gänget stod inne vid sherrybodegan ”La Gitana”. Tydligen skulle de gå en guidad tur. Får man köra motorcykel, när man har druckit sherry?

IMG_4786 kopiera

Vi slog oss ner vid en av tapasrestuarangerna vid det lilla torget i den gamla stadsdelen för att äta tapas och dricka en liten öl. Ingemar beställde sin ryska sallad, medan jag valde en räkcocktail, något som jag inte hade ätit sedan 1970-talet i Sverige. Den var god, mycket god.

Idag var det mycket varmt. När vi vid ett tillfälle tittade på en termometer, visade den +24 grader i skuggan. Det var så hett, att t o m spanjorerna svettades. Vi hade satt oss i halvskugga. Ett ungt spanskt par passade på att byta till sig vårt bord, när vi reste oss för att gå. Mannen klagade över, att det var mycket varmt. Hur ska det då inte vara på sommaren? Temperaturen har ju höjts.

IMG_4789 kopiera

I början av 1980-talet tillbringade mina barn och jag ca sex veckor hos vänner i Costabella. Visst var det varmt, men under siestan höll man sig inomhus i svalkan. När man är yngre är man nog dessutom inte så känslig för värme, som när man blir äldre.

När vi på 1980-talet ägde en bungalow i San Augustin på Gran Canaria, hände det också, att vi tillbringade en månad där mitt i sommaren. Även om det svalkade från havet, gick man gärna inomhus även här under de hetaste timmarna.

Däremot var det en sann njutning att gå ner till den stora poolen och simma framåt 07.00-tiden på morgnarna. Efter simturen var det dags att gå ner till stranden för att se hur fiskarna kom in med sina små båtar och med gemensamma krafter halade in näten med dagens fångst. Här kom spanjorerna direkt ner till båtarna för att köpa sin fisk, som oftast valdes av mannen i familjen. Sommartid hyrde ofta fastlandsspanjorer bungalows inom området. En gång minns jag att vi hade en medhavd apa klättrande i palmen utanför bungalowen.

Oj! Nu kom jag visst ifrån ämnet – Sanlucar – och det blev en ren minneskavalkad! Nog om detta!

Underbara sköna Sanlucar!

Onsdag den 20 januari 2016

Under årens lopp har vi varit ett flertal gånger i den här lilla vackra staden vid Guadalquivirs utlopp i Atlanten. Det finns alltid nya gator och nya gränder att utforska och är man uppmärksam är staden full av intressanta upplevelser, såväl större som mindre. Det är precis som i livet för övrigt. Det finns alltid något nytt att lära och ta del av.

Ingemar är duktig med att gå sina lite snabbare och längre promenader. För min del gäller det att försöka återfå muskelstyrkan i ben och rygg och även att bekämpa polyneuropatin, som hela tiden hotar att sprida sig. Det är ett digert jobb, men jag är envis och tänker inte ge upp. Jag har införskaffat ett bra hjälpmedel, som jag tänker berätta mer om senare, när jag kan utvärdera resultatet.

Vi går båda en hel del promenader. Min fibromyalgikropp vill inte alltid vara med på noterna och då måste den få vila. Annars njuter jag av att med hjälp av stavar gå både ganska långt och länge. Man ska inte sörja över det man inte kan göra, utan njuta av det man kan. Då blir livet mycket mer njutbart.

Idag gjorde vi en utflykt till inköpscentrat Las Dunas, som är tämligen nytt och bara ligger några få kilometer utanför stadskärnan i Sanlucar. Hela centrat är omgivet av grönskande palmer av olika slag, framför allt bananpalmer. Det ger ett ombonat och naturnära intryck.

IMG_4781 kopiera

Det är många, både större och mindre butiker, som har flyttat in. Högst upp fanns en cafeteria och en servering öppen för den, som ville ha något ätbart. Onsdagar kostar allt på matlistan 1€. Det var bara att välja. Här gjorde vi en kortare paus, innan vi fortsatte vår rundtur. Jag hittade en vacker sjal/poncho till bra pris i en mindre butik.

IMG_4784 kopiera

Till Sanlucar de Barrameda i Spanien

Måndag den 18 januari 2016

Det var fortfarande ganska många husbilar kvar i Castro Marim, både på ställplatsen och på torget. Vi sa adjö till de närmaste för att åka mot Spanien.

Som vanligt åkte vi vägen över Sevilla. Det ska bli skönt, när den nya motorvägen runt Sevilla blir färdig, för det är mycket trafik och ganska stökigt att komma igenom staden. Trafiken har tilltagit avsevärt under de senaste åren, så det behövs verkligen en ny förbifart.

Det blev betydligt lugnare, när vi passerat Sevilla. Det hade hänt en hel del under den dryga månad som förflutit sedan vi var i området. De vackert böljande jordbruksmarkerna i Trebujena och Lebrija lyste nu gröna av den spirande grönskan.

Vi anlände till Sanlucar de Barrameda, där det nu stod betydligt fler husbilar parkerade, än innan vi åkte mot Portugal. Här fanns även ett flertal svenskar, både gamla vänner och nya bekantskaper.  
 


Informationscentrat i Castro Marim

Söndag den 17 januari 2016

Vår vistelse i Portugal och därmed även i Castro Marim börjar närma sig slutet för den här övervintringen, som är vår nionde härnere på Iberiska halvön. Vädret är inte längre så behagligt och det börjar bli kallare. I morgon tänker vi åka in i det lite varmare Spanien.

Det går inte alltid, som man har tänkt sig här i livet. Vi hade planerat att få träffa Anna och Jan uppe i Alentejo, innan vi lämnade Portugal. Vi har setts flera gånger under årens lopp, men nu är det några år sedan. Jag hade tagit med både djupfryst och torkad dill, svamp och flera burkar hemkokt lingonsylt som de skulle ha fått. Vi hade kommit överens om både träffpunkt och tid, men vädrets makter ville annorlunda. Det blev oväder och började regna och blåsa rejält däruppe, så vi beslöt oss för att inställa mötet.

Under vår sista dag här i Castro Marim gick vi upp till det högt och vackert belägna informationscentrat. Här har man även uppfört en vacker väderkvarn och en liten kyrka. Vi slog oss ner ute på altanen med varsin kopp ”café com leite” för att njuta av utsikten ut över saltängarna.

IMG_4778 kopieraIMG_4779 kopieraIMG_4780 kopiera

 


Till saluhallen i Vila Real

Lördag den 16 januari 2016

Det var flera år sedan vi besökte saluhallen i närliggande Vila Real. Idag tog vi en tur in för att köpa färsk fisk. Efter att ha tittat runt på de olika fiskarnas fångster, fastnade vi för en stor rödtunga. Fiskaren såg lite konfunderad ut, när jag bad honom dela fisken i två delar. I de förra bilarna har vi alltid haft ugn, men inte i den här. Därför måste fisken få rum i stekpannan.

IMG_4774 kopiera

Här i saluhallen kan man även handla traktens hantverk

Vi slog oss ner bland några holländare utanför saluhallen för att dricka en kopp ”Café com leite”, som det heter på portugisiska, innan vi återvände till Castro Marim.

Ett träd med blommor, som ser ut som hängande dalior.

Efter dagens promenad i Castro Marim blev det ännu en kopp kaffe i den nyöppnade cafeterian. Det var mycket folk i rörelse och det är alltid intressant att studera folklivet. Priset för två små espresson är ca tio svenska kronor. Det köper vi inte kaffe för i Sverige.

Stadens ”ölgubbar” hade redan intagit ett bord, som var belamrat med tomma ölflaskor. Ansiktsfärgen djupnade och ljudnivån vid bordet steg vartefter som vätskan i de nyinköpta dryckerna rann ner genom struparna.

Senare under kvällen festade vi på den rödtungan tillsammans med ett glas portugisiskt Vinho Verde. Mycket gott!


Andalusiska trädgården i Castro Marim

Fredag den 15 januari 2016

Det var lite blåsigt och kyligt idag på morgonen, men solen lyste från en klarblå himmel. Nu fanns det bara två svenska bilar kvar på ställplatsen i Alcoutim, som för övrigt hade invaderats av fransmän. Ett trevligt franskt par hade stått här länge. Mannen pratade lite engelska, tämligen ovanligt för fransmän.

Vi sa adjö för den här gången till det andra svenska paret och åkte nu snabbaste vägen ner till Castro Marim. Här hade åtskilliga husbilar intagit såväl ställplatsen som stora delar av torget.

Efter lite vila och en lätt lunch tog vi en promenad ner till och runt den vackert anlagda andalusiska trädgården. Den är med avsikt uppförd på en sluttning, där man blir påmind om stadens huvudnäring, nämligen salthantering. Här kan man blicka ut mot saltängar och saltbassänger.

Allt i trädgården handlar om vatten och dofter. Sommartid är nog luften fylld av ljuvliga aromer från rosor, lavendel, rosmarin och lagerblad. Här kan man slå sig ner på en kaklad bänk för att njuta av vällukter och porlande vatten. Idag fick vi nöja oss med att nypa lite i grönskan.

IMG_4755 kopiera IMG_4758 kopiera IMG_4760 kopiera

Om du, som läser det här och besöker Castro Marim, vill veta mer om traktens salthantering, rekommenderar jag varmt ett besök i utställningscentrat Casa do Sal, som ligger vid torget.

Idag var det nyöppning för livsmedelsaffären Corvo vid torget. Man har byggt till en del och allt har genomgått en totalrenovering. Nu finns det en stor cafeteria, där man även kan äta dagens rätt till ett bra pris.

IMG_4769 kopiera IMG_4767 kopiera IMG_4765 kopiera

Affären är ljus och rymlig. Man har satsat på bemannade specialavdelningar för bröd, konditorivaror, charkuteri och ost, kött, fisk, frukt och grönt.

 

Tidigare äldre inlägg