Lördag den 26 november 2016
I Comporta är det marknad den andra fredagen varje månad och då kan man inte stå på ställplatsen. Lördagar kommer ett par varubilar in till centrum. Då kan man se, hur ortsbor går mot mitten av orten för att handla.

På förmiddagen gick vi också in mot ortens mitt. Frukt- och grönsakshandlaren hade slagit upp sina luckor. Bakverk i lådor såldes från en annan bil. En fiskare stod på trottoaren med några fiskar i en frigolitlåda. Fiskarna blev snart sålda.



Vi gick in i den välskötta affären, som är en kombination av konditori, bageri och pizzeria, för att dricka en kopp kaffe. Ingemar passade på att köpa ett bröd. Brödet är mycket gott, men vill man ha något med, måste man gå hit på morgonen/förmiddagen. På eftermiddagen är det slutsålt.
Vi satte oss vid ett bord och kunde i lugn och ro studera folklivet. Folk kom och gick hela tiden. De flesta handlade bröd. Det gjorde även de två små gummorna, som tidigare hade gått före oss in till centrum. När vi senare gick tillbaka hem, gick de före oss och vinkade glatt och välbekant.
Bakom oss i serveringen satt något av ett original. Han hade nog insett, att vi var turister, för han upprepade länge några ord. ”I want you, you want me ” När han inte fick någon respons, började han sjunga. Vad han sjöng, vet jag inte, men han sjöng bra.
Efter lunch tog vi en tupplur. Vi skulle på fest lite senare! I den närliggande orten Carvalhal var det XVI festa da Batata Doce, potatisfest. Vi kom lagom till festtältet i Carvalhal för att få höra manskören ” Grupo Coral e Etnográfico de Grândola sjunga. Vilka härliga mansröster!

Nästa punkt i programmet var ordentligt försenad, men så småningom fylldes lokalen med uniformsklädda ungdomar, som alla bar på instrument. Det var medlemmarna i Banda SMFOG – Soeidade Musikal Fraternidade Operária Grandolense, som anlände i en stor buss. Det var en blåsorkester med 45 – 50 medlemmar, mest ungdomar, men även en och annan äldre. Vi satt i första raden framför scenen, så jag började bäva för ljudstyrkan.
Det var mycket att bära in, allt från alla sorters blåsinstrument till slagverk av alla slag och storlekar, allt skinande blankt. Jag räknade bl.a. in sex klarinetter, fyra valthorn, sex trumpeter, fyra flöjter, både tvärflöjter och piccolaflöjter.


Det tog ca en timme innan allt var uppställt och alla orkestermedlemmar var på plats, men det var väl värt den väntan. Vilken underbar konsert med alla duktiga solister! Vi bjöds på en varierad underhållning t.o.m. sydamerikanskt.

Potatisen glömde vi nästan bort. Vi smakade på ett par små potatisbullar rullade i farinsocker, men de tyckte jag inte om. De rostade kastanjerna, som såldes utanför tältet, var däremot efterlängtade.

Efter konserten skulle det bli dans till en tremannaorkester. Det var säkert trevlig, för portugiserna tycker om att dansa och musiken är glad, men vi var trötta och åkte hemåt igen.

Det lilla ljusprydda huset är byggt av halm från risfälten
Kommentarer