Regnskurar och solglimtar

Fredag den 27 januari 2017
Det var fortfarande kyligt idag och regnet öste ner med jämna mellanrum. Solen gladde dock oss levande varelser genom att skänka oss välkomna och värmande solglimtar.

Det är meningsfullt att försöka se det stora i det lilla i livets olika sammanhang och mellan skurarna gick jag på upptäcktsfärd i de mindre gränderna. Trots återkommande regnskurar hängde nytvättade kläder på takterrasser, utanför fönster och på tvättställningar ute på trottoarerna. Förr eller senare torkar ju allt.

På en grässlänt utmed en bakgata lyste ett fantasifullt landskap emot mig. Förmodligen är det barn, som har fått skapa fritt. Det var ett odlingslandskap med människor, djur, växter m.m. Små dockor och djur av olika slag hade tillverkats av plast- och tygrester och därefter målats. I den långsträckta trädgården kunde man se både vilda växter och många små exemplar av krukväxter.

fil-2017-01-29-18-29-13

Så välkomnande det kändes! Det är intressant att se och uppleva vilken kreativitet man ofta finner hos människor i olika miljöer och sammanhang och hur man tar tillvara naturens resurser.

Jag försöker ta tillvara det mesta i matväg, så det blir minsta möjliga att slänga. Idag blev det en restsoppa till lunch. Igår hade jag gjort blomkålsmos och sparat blasten. Idag hackades den tillsammans med en morot, en vitlöksklyfta och en halv lök. Grönsakshacket frästes i smör/olja tillsammans med spiskummin, curry och lite söndersmulad chili. Därefter hällde jag i lite röda linser, en buljongtärning och vatten. Det hela fick koka tills linserna var mjuka. Soppan fick sällskap av 1 dl småskurna rester av en grillad kyckling och lite salt. Därefter var det bara att späda med lite grädde och vatten. Det blev inga rester kvar från den lunchen.

 

Annonser

En regnig dag

Torsdag den 26 januari 2017

Under de tidiga morgontimmarna var det fortfarande uppehåll och vi passade på att gå till den närbelägna affären för att handla lite och hann även gå en kortare promenad.

Snart antog himlen en askgrå ton och solen gömde sig bakom molnmassan. Under större delen av dagen bjöds vi sedan på rejäla störtskurar och även en del åska.

Vad gör man i en husbil, när det är busväder? Ingemar löser sudoku, lyssnar på ljudböcker och följer nyhetsrapporterna, även BBC m.fl.

Jag lyssnar också på ljudböcker, läser, stickar på en liten barnkofta och jobbar extra med elektroterapi. Dessutom är jag DJ. Spotify är verkligen sagolikt bra. Vilken utveckling vår generation har varit med om, när det gäller musik. Jag minns väl vevgrammofonen, som min mormor hade. Jag hade tänkt att kunna måla en del, men det är lite svårt att få till.

Visst blir det gärna lite råkallt inomhus sådana här dagar, men då har man orsak att få tända många små värmeljus. Dessutom kan man titta på Play-TV. Det kan med andra ord vara riktigt mysigt med en innedag i ruskvädret.

I början av 2000-talet var jag med i Skribenterna och tydligen var det oväder även då, när jag skrev följande rader:

Åskskuren
Med klapprande klackar
dansar sommaren sin eldiga flamenco
och naturens trumslagare
slår sina smattrande virvlar.
I fjärran hörs pukornas mullrande
som ökar till crescendo
medan cymbalerna kraftfullt slås samman
i ett gnistrande fyrverkeri.


Tvätt- och servicedag

Onsdag den 25 januari 2017
På förmiddagen åkte vi till Vila Real för att tvätta. Tvättinrättningen ligger på andra sidan gatan mitt emot ställplatsen. Jag sorterade och plockade i ordning tvätten. Ingemar gick över gatan med den blå IKEA-kassen och startade maskinerna. Medan maskinerna snurrade, gjorde jag rent madrasserna och städade av.

När vi var färdiga med tvätten och hade ätit lite lunch, åkte vi över bron in till Ayamonte på den spanska sidan för att fylla gasol, innan de stängde för dagen. Därefter rullade vi vidare ner till ställplatsen vid Saramacken för att tömma toa och gråvatten samt fylla färskvatten.

Helt nära macken finns en liten restaurang, som kanske inte ser mycket ut för världen, men stolarna i solen såg mycket lockande ut och vi var sugna på kaffe. Ingemar beställde.

Värden kom ut med två koppar café con leche och en stor bit mycket god hembakad sockerkaka, upplagd på ett fat med en vit vacker servett. Ibland känner man tydligt, när något görs med äkta omtanke. ”Gracias Señor” sa jag och fick ett leende, ett par spanska ord och en klapp på axeln till svar. Jag säger som Pover Ramel: ”Det är de små, små detaljerna som gör´et.

Vi åkte över bron tillbaka till Portugal och Castro Marim. I de grunda saltängarna utanför staden stod två flockar nyanlända flamingos. På en hög stolpe satt en mindre stork och putsade sig noggrant. Undrar om det är en ungstork, som letar efter en partner? Koltrasten sjunger allt oftare sina vackra serenader. Visst är våren på väg!

Vi lyckades klämma in oss bland alla fransmän på torget i Castro Marim. J Ibland är det helt fullt med husbilar både på torget och på ställplatsen, men det finns ytterligare ett par platser, där man kan stå i nödfall.

 

Nätterna börjar bli lite varmare

Söndag den 22 januari – tisdag den 24 januari
Vi stannade ett par dagar och tog det ganska lugnt. Ingemar hade en mindre förkylning på gång och min kropp mådde inte heller så bra. Skönt att det fanns ingefärsshot i kylskåpet! Dessutom blandade jag lite söndersmulad chili i maten  🙂 De senaste dagarna har jag försökt tömma kyl och frys på allt tänkbart i matväg. Det är bra att få använda fantasin ibland  🙂  Nu passade jag även på att göra rent ordentligt.

Jag tycker normalt inte om att handla på måndagar. Mycket fattas efter helgerna och färska varor har mestadels inte hunnit anlända. Den här måndagen var det emellertid nödvändigt, så vi åkte en tur till LIDL och Intermarché i Vila Real.

fil-2017-01-25-16-34-22

En kväll hade vi en underbart vacker solnedgång.

När vi i tisdags gick träbroarna ner till stranden, såg vi att solen hade lockat fram de första små blomställningarna på de vita ginstbuskarna. Nu vågar de små gula klöverblommorna också titta fram igen efter den senaste tidens kyla. Tofslärkorna trippade glatt omkring och pickade i sig allt ätbart. En grann härfågel flög upp strax framför oss.

fil-2017-01-26-16-33-12

Vi hade läst, att det skulle bli sämre väder om ett par dagar. Tvättsäcken var full, så vi kom överens om att åka till tvättinrättningen med självbetjäning i Vila Real, medan vädergudarna var på bra humör.

 

 

Marknad i Olhão

Lördag den 21 januari 2017
Den stora planen fylldes snart helt med bilar av alla de slag och det var bara att konstatera, att vi som många andra var helt instängda. Nog brukar det vara mycket folk på lördagsmarknaderna, men inte fullt så mycket.

Snart fick det sin naturliga förklaring. Förutom frukt-och grönsaksmarknaden var det även vanlig marknad med bl. a massor av klädstånd. I Castro Marim hade det sålts korkväskor vid ett par stånd. Här hade man ett ca sextio meter långt marknadsstånd med enbart korkväskor, bälten, smycken m.m. Hela den långa stadsparken var fylld av marknadsförsäljare.

img_6551-kopiera

img_6552-kopiera
Bivaxkakor till salu

Det blev mycket gående idag, men inte många inköp. Jag hade en dålig dag och hade svårt att gå trots mina stavar. Ett besök i fiskhallen blev det i varje fall. Färsk tonfisk brukar vi unna oss 1 – 2 gånger varje övervintring.

img_6550-kopiera

Det var tämligen fullt med kaffesugna marknadsbesökare vid serveringarna utanför saluhallarna, så vi föredrog att gå tillbaka till husbilen för att dricka kaffe. Där fick vi vänta ett par timmar, innan det gick att komma ut med bilen.

Vi beslöt oss för att åka till Alagoa för att se om det fanns en husbilsplats ledig. Tidigare kunde man stå på den stora sandplanen ner mot havet med husbilar. Där är det numera förbud för husbilar och man har t o m satt upp en bom. Ännu längre tillbaka kunde en del t o m stå på parkeringen ner mot havet.

Nu är husbilarna hänvisade till en större grusplan vid infarten till orten. Där var det tidigare mest en stig i gröngräset. Vi lyckades hitta en bra plats.

fil-2017-01-25-17-37-31-kopiera

Jag längtar efter att få träffa den nya lilla familjemedlemmen!

Till Olhão

Fredag den 20 januari 2017
Det var kallt i Alcoutim och dessutom skulle det vara den sedvanliga lördagsmarknaden i Olhão i morgon och då ville vi gärna vara där. Vi beslöt oss för att bryta upp från Alcoutim.Vi följde N124 mot Martim Longo, en väg, som vi aldrig hade åkt tidigare. Det var ingen förlust att åka den vägen, för omgivningen var mycket vacker. Vägen kantades mestadels av eukalyptusträd, stenekar, cypresser, cederträd, massor av cistrosbuskar och kraftiga vassdungar. Många av pinjeträden var sorgligt nog angripna av ohyra.

img_6547-kopiera
Eukalyptusträdet och mandelträdet ser ut att trivas gott tillsammans

Det var mestadels halvmulet, men ibland tittade även solen fram, även om det som mest var 6 grader. Nattemperaturen hade gått ner till 4 grader, så det var i alla fall ett par grader varmare. Det fanns gott om blåskator utefter vägen och de tycktes inte alls bry sig om kylan, utan flög glatt över vägen.

Strax före Pereiro ligger en husbilsplats, där det som överallt stod många bilar parkerade. Vi kunde konstatera, att två mycket stora solcellsparker är under uppbyggnad. Ett större område hade tydligen eldhärjats för en del år sedan, men naturen hade börjat återhämta sig.

img_6545-kopiera
Visst är de söta ………och nyfikna, som kossor är!

Det märktes, att naturen hade tagit en andningspaus i kylan. Mandelträdensblomning hade dragit sig tillbaka och de annars så rikligt blommande ”gulklockorna”, hade slagit ihop sina kronblad och gömt sig i kylan. Människor odlar ofta grönsaker nära sina bostadshus, men idag slokade t o m den så tåliga portugisiska kålen på flera håll.

Den här vägen var mycket kurvig och s-kurvorna avlöste hela tiden varandra. Räcken! Vad då? Behövs det? Man hade verkligen lagt manken till att bygga vägen runt varje liten tillgänglig kulle. Det var ett frosseri i s-kurvor.

När vi kom fram till ställplatsen i Olhão, kunde vi räkna in ett hundratal husbilar.

fil-2017-01-27-17-50-10

Mitt barnbarn Stephanie skickar så fina bilder på sina små killar.

Ännu en dag i Alcoutim

Torsdag den 19 januari 2017
Det var fortfarande kallt. Ingemar, som går betydligt fortare än vad jag gör, gick en rekognoseringsrunda, för att se, om det hade hänt något nytt sedan senast.

Lite senare gick vi en längre promenad utmed vattendraget och in genom staden. Ingemar stoppade händerna i fickorna, men jag, som gick med stavar, hade behövt vantar. I vanliga fall hade vi stannat till för att dricka en kopp kaffe vid en uteservering, men det gick inte idag. Vi fick nöja oss med att stanna till i hamnen och titta över floden på Alcoutims tvillingstad på den spanska sidan, Sanlucar de Guadiana. Mellan de två städerna smugglades det mycket tobak en gång i tiden.

Det var flera mycket vackra vyer på väg, men min lilla kamera strejkade totalt, så de gick inte att föreviga. När vi kom hem, försökte jag på många sätt att få kameran att fungera igen. Till slut lyckades jag! Jippi! Skam den som ger sig!

 

 

Tidigare äldre inlägg