Fredag den 13 april 2018

Över Franska Centralmassivet

Det var 12 grader och halvmulet, när vi lämnade vinbonden, som hade gett oss en påse mycket stora citroner från egen odling, när vi köpte vin.

En äldre släkting är ute och ansar i en av vingårdarna

Vi åkte i riktning mot Narbonne genom det fagra landskapet, där den varierande grönskan visade upp en mängd olika färgnyanser. Det är vackra villaområden och många av de boende var ute och joggade på morgonen.

Vi åkte i sakta mak genom det storslagna omväxlande jordbrukslandskapet. Jag njöt av de vilda anemonerna, som lyste i gult, rött och orange. Vi åkte här på den remsa av land som är mellan Medelhavet och innanhavet. När solen lyser, är det skönt att stanna till här och njuta av allt det vackra, men idag lyste solen med sin frånvaro, så vi åkte vidare. I det här området passerar man även många rester och renoveringar av mycket gamla bosättningar.

Bönderna var ute med sina traktorer, många lastade med gifttunnor för besprutning ☹ Det växte många olika sorters mindre blommor, bl. a timjan, men tyvärr hade bilen inga bromsar 😊 Nåja, det är ju faktiskt svårt att stanna på de flesta håll. Det är nog tur, för annars skulle det nog bli många stopp på väg. Ingemar tycker att jag har en viss likhet med tjuren Ferdinand 😊

Vi åkte förbi Narbonne, mot Beziers och A75. Det är många minnen, som väcks till liv, när man är ute på vägarna. När vi såg skyltarna mot Gorges du Tarn, log vi igenkännande. För några år sedan skulle vi åka den storslagna vägen nere i ravinen. Det är bara så, att man kan komma dit på två vägar och den ena bör man absolut inte ta. Det gjorde vi av misstag och var tacksamma, när vi kom ner helskinnade. På den vägen är husen byggda på den lodräta bergsväggen och det går normalt inte att mötas. Det var centimetrar det handlade om. Det var ingen trevlig upplevelse. Det var däremot vägen nere i ravinen. Det är häpnadsväckande med sina naturupplevelser och vi kan verkligen rekommendera den turen. Kolla bara av nerfarten!

På väg upp

Vi fortsatte idag över det långdragna och ganska tråkiga Franska Centralmassivet. Under en vilopaus började det regna. När vi var uppe på den högsta punkten, 1121 meter över havet, var det bara 7 grader. Långt borta på de högsta bergen låg det snö. Häruppe var det minsann ingen vår. Träd och buskar stod fortfarande kala och många hade fortfarande fjolårslöven kvar.

Här åker vi över Millaubron

Det var skönt att komma ner till låglandet och grönska igen. Där var det nu 15 grader. Vi åkte genom Clermond Ferrand mot Riom/ Le Chiex. Här var det fräsch grönska. Gullvivor, maskrosor, smörblommor, slånbär och fruktträd blommade.

Vi åkte fram till ställplatsen Le Chiex, där vi övernattat flera gånger under åren. Här finns även bra service för husbilar. Vi var 6 – 7 husbilar, som övernattade.

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. caytommie
    Apr 16, 2018 @ 14:10:31

    Vi åkte också över Millau bron på hemvägen. När vi kom hem tittade vi på en dokumentär om hur bron byggdes. Kunskapskanalen via SVT Play. Tror det hette Omöjlig ingenjörskonst. Mycket sevärd!
    Tack för en trevlig reseberättelse ( som vanligt😅)

  2. ingerhl
    Apr 19, 2018 @ 14:27:13

    Tack för att du följer oss som vanligt! 🤗 Så intressant med dokumentären om bron! 👍🏽 Tack för det fina tipset! Kommer att kolla, när vi kommer hem. Ha fortsatta fina vårdagar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: