Till Dillenburg

Fredag den 5 oktober 2018

Det blev en lugn övernattning på parkeringsplatsen för både oss och den andra husbilen. Molnen hade skingrats. Det var sol och 13 grader på morgonen.
Mitt ostyriga hår, som borde ha klippts för flera veckor sedan, såg ut som en trasselsudd. Jag försökte pigga upp det med att spruta på lite balsam, vilket hade till påföljd att jag fick en hel del blå fläckar på tröjan. Man kan inte alltid lyckas 😊 Tur nog var det en gammal tröja, som jag bara använder inne i husbilen.
Värre var det, att min anteckningsbok är totalt försvunnen. Jag hade den igår kväll på bordet, när jag satt och skrev. Sedan dess är den helt borta. Vi har båda letat överallt, men den är och förblir försvunnen. En stor, blommig kornblå anteckningsbok med hårda pärmar kan inte bara försvinna spårlöst, men det finns ingen regel utan undantag ☹
Vi lämnade Eschershausen och åkte i riktning mot Dillenburg. Det märktes, att vi befann oss nära Ruhrområdet, för trafiken tilltog jämfört med gårdagen. T o m en del tyngre trafik föredrog tydligen de mindre vägarna idag.

Vid lunchtid hade temperaturen stigit till 18 grader. Vi fortsatte de sista milen mot Dillenburg på mycket slingrande vägar, upp och ner på skogssluttningar. I Dillenburg fann vi snart den stora parkeringsplatsen, där en rejäl yta var reserverad för husbilar. Vi hade tur, som kom i tid, för det fanns bara ett par platser kvar.

Den vackra staden Dörrenbach

Lördag den 6 oktober 2018

Det var lite soldis och bara 10 grader, när vi vaknade på morgonen. Inom någon timme hade temperaturen stigit till 17 grader, men solen lyckades inte riktigt tränga genom de lätta molnen.
Idag, när de flesta långtradarna står stilla, valde vi att åka en hel del motorväg. Navigatorn ställdes in med Dörrenbach som mål. Nära Frankfurt var det kilometerlånga köer i den andra riktningen. I vår riktning flöt trafiken bra.
På en rastplats träffade vi på ett par äldre svenskar, som var på väg mot Spanien i personbil. Ingemar växlade ett par ord med dem, medan jag ordnade lite inne i bilen.
Vi åkte förbi Frankfurt och vidare mot Mainz, där det av misstag blev en liten extrarundtur, innan vi kunde åka vidare 😊
På eftermiddagen visade termometern hela 25 grader. När vi for förbi stora vin- och grönsaksodlingar, slogs jag av vilket bra odlingsklimat det är i södra Tyskland. Efter en liten inköpspaus på LIDL, åkte vi en bit på Pfältzer Weinstrasse, där stora odlingar av vi och sparris avlöste varandra. I en av orterna vi passerade var det mycket folk både på gator och inne på gårdar. Det visade sig, att ett flertal vinkällare hade öppet för provsmakning. Tro inte att bromsarna på bilen fungerade! Det är märkligt, för när vi kommer till en bensinmack, är det inget fel på bromssystemet 😊
Vi åkte vidare till närbelägna Dörrenbach. Där har vi stannat vid ställplatsen ett par gånger tidigare. Den ligger i ett skogsparti intill fotbollsplan. Vi hade sett fram emot det här besöket. Man kan vandra på skogsstigarna, prata lite med fåren och framför allt plocka lite goda björnbär. Den gamla staden är mycket vacker med sina korsvirkeshus, men gatorna är också trånga. På den sista smala gatan före skogsvägen stod två personbilar parkerade. Att passera med en husbil, var en utmaning. Dessutom stod en kona mitt i vägen i början av skogsstigen.

Vi beslöt att inte utmana ödet, utan åkte efter en skicklig backning och vändning i stället till en parkering närmare infarten, där vi övernattade tillsammans med ännu en annan husbil.

Kossa på rymmen

Söndag den 7 oktober 2018

Natten var varm och på morgonen var det 16 grader. Fjäderlätta moln svävade fram på himlen. På eftermiddagen steg temperaturen till 25 grader, rena sommarvärmen.
Vi hade sovit lugnt på parkeringen i utkanten av Dörrenbach, som ligger alldeles intill den franska gränsen. Lite besvikna var vi förstås över att inte ha fått hälsa på fåren eller att ha kunnat plocka björnbär uppe i skogen, men det blir inte alltid som man vill.
Den goda äppelmusten, som vi köpte hemma i Kalles Handelsträdgård, börjar ta slut. Strax före den franska gränsen stod en äldre kvinna och sålde äpplen, potatis, grönsaker,. vin och äppelmust. Den sistnämnda är en mycket bra energikälla. Ingemar gick ut och kom tillbaka med en dunk äppelmust och en flaska rödvin.
Hösten är kastanjernas tid och på väg såg vi människor, som stannat för att plocka kastanjer. Den första gången vi såg att folk plockade kastanjer, var för flera år sedan, när vi åkte på Elba. Tidigare har vi också plockat kastanjer utmed en vandringsled i Portugal. Där hamnade vi också i en borgstad, där man ordnade en speciell kastanjefest. Säkert träffar vi på någon framöver, som säljer färdigrostade kastanjer.
Något, som är mycket vackert i Frankrike och som jag ofta beundrat är alla dessa fantastiska blomsterarrangemang i offentliga miljöer. De är mestadels yppiga och fantasifulla till såväl form som färg. Tyvärr är det svårt att med gott resultat fotografera genom bilrutan.
Vi hade, som jag tidigare nämnt, ställt in oss på att i möjligaste mån undvika hårt trafikerade motorvägar och i stället välja mindre vägar. Navigatorn missuppfattade det hela lite och lurade ibland in oss på alltför små vägar ute på landet. Det tog nog lite extra tid och var säkert emellanåt både tröttsamt och tålamodsprövande för bilföraren, men samtidigt fick vi se delar av Frankrike vi annars aldrig skulle få se 😊 Det blev långa rallyturer i skogsklädda berg och utefter stora åkrar. I Sverige ser vi oftast en hel del svamp utefter vägarna, även om inte alla går att äta. Här ser man inte en enda svamp.
Jag blev ganska mätt på att se fridfullt betande kor. Nåja, ibland låg de ju även och vilade. Har man fyra magar, så behövs det nog en paus emellanåt 😊 Vid ett tillfälle hajade jag till, för ute på en åker låg en högdräktig ko, som höll på att kalva! Kor brukar väl inte föda kalvar den här tiden på året och det fanns inte en enda människa i närheten.
En ko på rymmen fick vi också se. Vi åkte förbi en inhägnad äng med fredligt betande kor. En kossa ansåg tydligen att gräset var grönare på andra sidan. Hon hade lyckats ta sig ut genom stängslet och stod alldeles intill vägkanten, där hon betade i lugn och ro 😊 Hoppas att ingen körde på henne!
Vi fortsatte resan i riktning mot Nancy – Metz, för att sedan rikta in oss på området runt Epinal, där vi sökte en ställplats för natten. Vi kom fram till Than les Vosges, där vi etablerade oss intill kanalen bland andra husbilar. Det visade sig vara ett fritidsområde med två stora lekparker, en minigolfbana och åtskilliga boulebanor. Vad vore Frankrike utan boule! 😊 Vi hann med en liten promenad, innan det blev mörkt.

Vi hade köpt ett par kalkonschnitzlar, när vi handlade på LIDL. Stekte dem naturella med goda kryddor och spädde skyn med soja och lite grädde. Med saffransris, några skivor tomat och fältsallad blev det en god måltid. Bilföraren var verkligen värd något gott efter dagens strapatser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: