Lördag den 2 februari 2019

Även om det fortfarande blåser en hel del, har de värsta vindarna gett med sig. I solen är det hett, men vindarna är mycket kalla. Från Sverige kommer rapporter om stora snömängder, en ihärdig kyla på många håll och svår halka. Man läser dagligen om många olyckor på vägarna.

Ingemar tog en promenad runt campingens grannes ägor, där det odlas mängder av apelsiner och nu även har kommit upp nya växthus.

Här är något på gång, riktigt vad vet vi inte. Många av de franska husbilsägarna har packat ihop sina tillhörigheter och åkt fram till parkeringen mot Eugens hus. Tre bilar har t o m parkerat uppe vid boulebanan intill huset. Där har det aldrig tidigare stått någon husbil parkerad. På eftermiddagen spelades det boule på en väg och vi funderade, om det var en bouletävling på gång.

Lady kom på sitt dagliga besök och fick några godbitar

Den vackra. vita hästen var på rymmen idag.

Vi gick och hälsade på våra vänner Mimmi och strutsen.

En stormig natt

Fredag den 1 februari 2019
Så fort tiden försvinner! Nu är det redan en ny månad.

Natten blev orolig och jag somnade inte förrän vid 03.30-tiden. Husbilen ruskades i den hårda blåsten och de välbehövliga regnskurarna avlöste varandra. Jag tycker inte om blåst! Under dagen fortsatte det oroliga vädret, men även enstaka solglimtar kom allt tätare, så vädret är på väg att bli bättre igen.

Regn och hård blåst

Torsdag den 31 januari 2019
Ovädersmolnen började torna upp sig redan under gårdagen och ett och annat moln släppte ifrån sig någon enstaka regnskur. Idag på morgonen kändes min kropp som i leken ”förstenad”. Med andra ord var den stelare än vanligt och varje fiber smärtade, ett tecken på att sämre väder var på gång. Efter duschen lättade det något. Har man levt med fibromyalgi under 47 år, har man lärt sig turerna.
Mimmi, den lilla ponnyhästen, som strövat fritt i området, är sedan några dagar instängd i samma hägn som strutsen. Vi har tagit en promenad dit varje dag för att prata med de båda djuren och ge dem lite mat. Strutsen har varit ovanligt glad och upplivad, medan Mimmi förståeligt nog har sett småsur ut. Hon tar kommandot och drar sig inte för att fösa bort strutsen, när den kommer för nära hennes mat. 😊
När vädret var lite bättre ett tag idag, tog vi en promenad bort till djuren. Mimmi såg oss på långt håll och tog inte blicken från oss, när hon gick fram till stängslet. Vi är ju hennes kompisar 😊 och idag fick hon bröd. Strutsen, som också har blivit riktigt social, kunde äta sitt grönfoder i lugn och ro. Allt var frid och fröjd med andra ord. Strutsen, som inte ser ut att vara fullvuxen, är riktigt charmig och även den känner igen oss vid det här laget. Undrar om den kan vara barn till de två strutsarna, som tidigare levde i ett hägn på andra sidan vägen om campingen.
Det var råkallt, fuktigt och blåsigt ute, men det var skönt att få lite frisk luft och en promenad, innan vädret försämrades. Orosmolnen tornade upp sig, regnskurar och hårda vindbyar avlöste varandra. Det fick bli en innekväll.
Ingemar håller av och till på med hemsidan och lyssnar dessemellan på ljudböcker. Jag skriver av och till ner dagboksanteckningar och fortsätter med mitt evighetsarbete ”Boken om mitt liv”. Tidigare läste jag många böcker, när vi reste. Nu är det ljudböcker som gäller. Många gånger sitter jag samtidigt med nödvändiga TENS-behandlingar. Ibland målar jag en mandala, samtidigt som jag lyssnar. Jag har tidigare läst Rolf och Cilla Börjlinds tre första böcker. Nu har jag lyssnat på två av de senaste. ”Kallbrand” var mycket svårt att lägga ifrån sig.

Fotvård och hårklippning

Tisdag den 29 januari 2019
På förmiddagen åkte vi en tur in till Castro Marim. Mina fötter var i behov av omvårdnad och i en frisersalong i den lilla staden finns ett par unga kvinnor, som är duktiga. Medan jag ordnade med kaffe i bilen, gick Ingemar för att beställa tid i frisersalongen. Klockan 12.00 skulle jag få pedikyr och samma tid fick Ingemar en klipptid.
Det är lite si och så med tiderna även här i Portugal, men vad gör det, när man är pensionär och har gott om tid! Kl.12.20 fick jag sätta fötterna i fotbad och kl. 12.45 satte Ingemar sig i frisörstolen. Vi blev båda nöjda med resultatet och efter behandlingarna smakade det bra med en ”tosta” utomhus vid vår vanliga servering.

Lördag den 26 januari 2019

Sent på eftermiddagen anlände en svensk husbil med en man, som vi träffat på flera gånger under tidigare år, Christer. Hans fru Sally var kvar hemma, men kommer efter om några veckor. Christer hade åkt från Sverige redan vid 04.00 – tiden på morgonen. Jag höll på att laga panerade kalkonschnitzlar med curryris och de räckte även till en gäst, så Christer kunde sätta sig ner och koppla av efter en lång dag. Christer, som är radioamatör, flyttade senare upp på en höjd inom campingen för att få bättre täckning. Tack för en trevlig pratstund Christer!