Grattis Elisabeth! Ändrade resplaner

Söndag den 31 mars 2019
Min bonusdotter har födelsedag idag. Grattis och ha en trevlig dag, säger vi! 😊

Snöklädda delar av Pyrenéerna i bakgrunden

I natt var det bara 8 grader. Det är ofta råkallt och blåsigt här i närheten av Pyrenéerna. På förmiddagen var det ganska mulet och temperaturen steg till 11 grader.

Hos ”vår vinbonde” har de nya skotten börjat komma på vinrankorna. Även fikonträden vecklar sakta ut sina kraftiga bladverk i väntan på varmare vindar. Mandelträden har en uppsjö av tämligen stora, ludna och gröna mandlar.
Vi hade tänkt ta det lugnt hemåt med diverse uppehåll i Frankrike, bl.a. Provénce, och även i Tyskland. Jag hade hoppats på att vi skulle kunna hälsa på en väninnas dotters familj i norra Tyskland och att vi i Danmark skulle lämna ett par presenter till ett av mina barnbarn, som väntar sitt första barn, men idag blev det ändringar.

Ingemar har haft astmatisk hosta ca en vecka. Jag har försökt få honom att ta fram uppgifter på, vad han tidigare fått för mediciner hemma och har menat, att man har mycket bra sjukvård och läkare både i Spanien och Tyskland, säkert även i Frankrike, men jag fick inget gehör. Nu skulle han åka raka vägen hem till vårdcentralen. ☹ Bäst att följa med! Det måste ju komma mat på bordet. 😊

Ska det gå fort, är det betalmotorvägar som gäller. Till stor del åkte vi A9 norrut. Vädret växlade och framåt lunchtid var det 17 grader och strålande sol. Det var verkligen vårlikt med mängder av blommande buskar utefter vägarna. T o m popplarna, som vintertid står spöklikt kala, har klätt sig i ljusgrön vårdräkt. De stora lavendelfälten står redo att slå ut mängder av sina blå, väldoftande knoppar. För ca åtta år sedan köpte jag en liten flaska äkta lavendelolja och den har fortfarande samma underbara doft.
På eftermiddagen steg temperaturen ytterligare och kom upp i hela 23 grader. Det är full vår och både vitsippor, gullvivor och maskrosor blommar i överflöd.

I Frankrike verkar man inte vara så noga med sopsortering och grovsopar såg vi här och var i stora högar t o m i utkanten av ett par rastplatser.
Man brukar tala om de många filerna inne i Paris, men när jag räknade körfilerna på motorvägen mot Nimes, kom jag upp i hela sexton filer! Vi fortsatte vår hemresa och kom fram till ställplatsen i Givry, där vi fick en av de sista platserna.

Till Frankrike

Lördag den 30 mars 2019
Vilken underbar morgon! Vi hade övernattat på den kombinerade ställplatsen/parkeringsplatsen nära den gamla stadsdelen i Peralada i Katalonien.

Tidigt på morgonen sätter jag mig framme i husbilen för att njuta av utsikten och det, som händer utanför. Bakom staketet intill bilen har tydligen ett äldre par sin lilla täppa. De båda går böjda och rensar sina små grönsaksland. Våren har kommit och träden grönskar. Även fikonträden har börjat veckla ut sina bladknippen. Det växer frodigt med hög bambu. I parets trädgård står färdigansade bambustavar, som kommer att fungera som stöttor till grönsaker och blommor senare under säsongen.

En liten gul katt med vit haklapp sitter i solen och tittar nyfiket på mig. Småfåglar av allehanda slag flyger kvittrande omkring i grönskan. Graciösa storkar svävar fram i skyn, en del med kvistar i näbbarna. Det är dags att bygga nytt eller bygga till i de stora bona, som finns på stadsmuren och i träden.

Vi åkte till Figueres för att leta upp en Mercadona. Ett och annat behövde handlas, innan vi åkte vidare. Efter lite letande, hittade vi en parkeringsplats. Inne i Mercadona var det mycket folk och människor handlade otroligt mycket idag. Dels var det helg och dessutom gick etapp 7 i loppet Katalonien runt. Det var inte lätt att ta sig fram, men tur nog skulle jag inte ha mycket.

På den franska sidan var kommersen i full gång

Vi fortsatte N II mot Pyrenéerna för att vid gränsen i La Jonquera lämna Spanien och åka in i Frankrike.

Snart åkte vi ner från bergen mot det franska låglandet

På morgonen hade det varit lite disigt och molnigt, men på den franska sidan sken det åter upp. Vi fortsatte i riktning mot Perpignan för att leta upp vår vinbonde Mas Alart i Salliers.

Vingårdarna börjar grönska

Här var det kraftiga vindar och vindarna var iskalla. Vi gick in för att köpa ett par flaskor vin och träffade både vinbonden själv och hans mamma.

Gårdskatten kom och hälsade

Till Peralada

Fredag den 29 mars 2019
När vi på förmiddagen lämnade Deltebre, var det 17 grader, enstaka moln på himlen och ganska disigt. Vi skulle passera Barcelona. P g a den stora brottsligheten åker vi aldrig igenom eller nära Barcelona.

Vi åkte N 340 mot Tarragona för att sedan via en för oss ny väg, C15, passera det stora skogklädda bergsområdet i Pyrenéernas utkant. Vägen var både vacker och välskött. På långa sträckor hade man breda, målade markeringar i vägens mitt. På många håll hade man med täta avstånd knutit gula plastrosetter. Antar att det var för cancer, som rosa bandet hos oss. Något som växte frodigt på många håll var djupröda vallmo, så vackra färgklickar.
Vi befann oss i Katalonien och på något sätt påminde det mig om Franska landsbygden, både husen och omgivningarna. Stora, välskötta vinodlingar fanns det gott om.

Vackert dekorerade rondeller finns det gott om både i Frankrike och Spanien

Vi fortsatte så småningom på C 37 i riktning mot Girona för att komma fram till ställplatsen i Peralada, där vi övernattat tidigare. Det var ont om plats, när vi kom fram, med lyckades ställa oss bakom en annan husbil nära ett staket, som gränsade till en liten odling.

Deltebre vid Ebrodeltat

Torsdag den 28 mars 2019
Jag låg och lyssnade på en ljudbok ganska länge igår kväll. ”Av skuggor märkt” av Marianne Cedervall hade jag precis läst ut och just påbörjat en för mig helt ny författare, Anne-Lise Boge och hennes bok ” Anne på Grankulla”.
Klockan 24.00 blev jag avbruten av Ingemar, som med kraftig stämma sjöng en födelsedagssång för mig. Ja visst ja! Det var min födelsedag! Tack för den vackra sången Ingemar! 😊

Vi bröt upp från campingen utanför Valencia och tillbringade ganska många timmar med att rulla vidare mot Deltebre vid Ebrodeltat för nästa övernattning.

Igår eftermiddag fick vi ett tråkigt meddelande. Ett par av våra vänner hade blivit bestulna på sina mobiler nere i Vera. De hade suttit och solat en bit från husbilen och hade av allt att döma glömt att låsa bilen. Ingenting får tydligen vara ifred i dagens läge. ☹

Det är en konstig känsla, när man kommer upp i övermogen ålder. Ibland känner man sig ensam och tror inte att man har några vänner kvar. Rätt som det är dyker de som ännu finns kvar upp. 😊 Så var det för min del idag. Egentligen tycker jag inte, att det är något att fira, när man kommit upp i åren, samtidigt som jag känner, att det är mycket roligt, när vänner hör av sig. Jag fick många hälsningar från både släkt och vänner och jag försökte svara var och en personligt med några få ord. Tack snälla ni, som gratulerade mig på olika sätt! Det betyder mycket att kunna ha lite kontakt med släkt och vänner.