Det verkar som om tiden snurrar allt fortare och idag har det redan gått en vecka sedan vi kom tillbaka till Vilda Västerncampingen i Moncarapacho.
Dagarna har blivit allt längre och det känns skönt med ljusare kvällar och tidigare morgnar. Vädret har varit fullt acceptabelt, även om kvällarna är kyliga.
Från norra Portugal, där vi har en vän boende, fick vi veta, att man tycker det är kallt och att man fryser, men samtidigt väntas en värmebölja under nästa vecka.
En dag under den gångna veckan var en ovädersvarning utfärdad längs den spanska kusten och till och med här kände vi av blåsten. Även om vi ligger en bit från öppet vatten, hörs det mäktiga dånet från Atlantens vågor väl, när vinden ligger på från havet och vattnet med våldsam kraft vräker in mot land.
Vi hade tänkt åka till Olhao för att handla i måndags, men redan under natten började regndropparna falla och under dagen avlöste skurarna varandra. Det har varit mycket torrt under en längre tid, så regnet var välkommet. Det blir emellertid mycket geggigt på marken, när det blir blött och man vill undvika att dra in alltför mycket gyttja i husbilen.
Skulle vi kunna vänta med inköpen tills i morgon? Kyl och frys var så gott som tomma. Det fanns tre potatisar kvar, men både lök och de flesta andra grönsaker var slut. I frysen låg en ensam fiskfilé tillsammans med lite frusen spenat och rester av blandade grönsaker. Jag tog mig en funderare. Om jag delade fiskfién och dubbelpanerade den, skulle den räcka till två personer. Ja, så fick det bli! 😊 Fiskfilén, de tre potatisarna, lite lättstuvad spenat och resterna av de frusna grönsakerna smakade bra och räckte faktiskt åt oss. Ett par apelsiner från grannodlingen fick avrunda måltiden. Det är kul att få vara Kajsa Varg ibland 😊
Regnet var snabbt övergående. Igår och även idag har det varit varmt och strålande sol. Hela naturen gladdes åt de värmande strålarna.
Det var mycket som stod på inköpslistan igår. När det inte finns en affär nästgårds, gäller det att fylla på allt som är slut eller nästan förbrukat. För dem, som har cyklar, är det lätt att cykla in till en närbelägen ort för att handla en del. Jag har alltid älskat att cykla, men har tyvärr fått lov sluta med det p g a en tilltagande polyneuropati och fibromyalgi. Nog om detta! Det finns mycket annat i livet, att glädja sig åt.
Vi åkte in till Olhão och fram till LIDL, där man hunnit fylla på i hyllor och matboxar efter helgen. Med gemensamma ansträngningar lyckades vi hitta det mesta, som stod uppskrivet på listan. Deras mörka matbröd, som är bestrött med vallmo- och sesamfrön, är ett måste. Konstigt nog fanns ingen kokos, som jag använder i mina indiska maträtter, men det finns lite kvar i en påse. 😊 Det kändes mycket bra, att få fylla på med färska grönsaker som nyskördad broccoli, ett fint blomkålshuvud, purjolök, spetskål, röd paprika, morötter, nyskördad potatis, ett stort salladshuvud m.m. Det är så gott att få lägga färska salladsblad på smörgåsarna.
När det var riktigt tråkväder i förrgår, kallade Chantal upp alla gäster till den lilla baren i Eugens hus. Campingen bjöd på en liten drink med tilltugg. När vi kom in ljöd det vackra, men ack så svårbegripliga, franska språket från alla håll. Det var idel fransmän inne i lokalen, men snart var vi även sex vikingar, som bänkade oss 😊 Fransmännen såg något förundrade ut. Nu var det deras tur, att inte förstå språket 😊 Så kan det gå, när nordmännen intar lokalen! 😊 Idag har det förresten anlänt ytterligare två svenskar.
Kommentarer