Lördag den 21 april 2018

Hochdonn och Heide
Vi kom fram till Hochdonn intill Kielkanalen i onsdags. Här kopplade vi av några dagar och njöt av det vackra vädret, samtidigt som vi studerade båttrafiken. Temperaturen utomhus höll sig runt 28 grader, så vi behövde inte frysa 😊

Sjöpolisen har lagt till vid kajen

Färjan och ett stort lastfartyg. Det är bara tåget som saknas på bilden.

Idag på morgonen åkte vi in till Heide, där den trevliga veckomarknaden gick av stapeln på torget, som är Tysklands största marknadsplats. Hit går invånarna för att handla grönsaker, fisk, kött, ost m.m. Här ödslas det inte med plastpåsar, utan var och en har sin korg eller väska med sig.

På de spanska marknaderna är det vin i tunnorna. Här är det olika inläggningar av gurka.

Olika sorters höns är alltid till salu.

En vacker marknadsbesökare

Vackra fårfällar finns till salu på flera ställen

Mjuka gosedjur

Man kan hitta mycket fint hantverk här på marknaden

Positivhalaren var på plats

När vi var färdiga, gick vi ner till Beckers kombinerade fiskaffär och restaurang, där vi åt en utsökt god lunch.

Olika sorters sallader serverades i en skål som förrätt. Därefter fick vi fisk med citronsås och den typiska tyska stekta potatisen med lök och fläsk.

Fisken fullkomligt smälte i munnen. Till efterrätt serverades chokladmousse, med äppelmos och grädde.

Därefter åkte vi till ställplatsen intill badanläggningen. Här underhöll fåglar oss till sena kvällen. När vi kom till norra Tyskland för några dagar sedan, hade våren inte anlänt ännu, men nu är allt utslaget precis som längre ner i Europa, även om vindarna börjar kännas lite svalare.

Onsdag en 18 april 2018

Fortsatt färd till Dithmarschen
Koltrasten hade tydligen sovit lika gott som vi, för den stod även för den vackra morgonarian som väckte oss. Klockan 08.00 startade vi dagens resa. Vi tänkte försöka komma fram till Heide i Schleswig – Holstein, för att kunna stanna där några dagar. Det är ett område i Tyskland, som vi båda trivs mycket bra i.

Vi följde floden Werras för dagen något dimhöljda dalgång, där vita svanpar långsamt gled fram på vattnet. Det var helt molnfritt och vi konstaterade, vilken otrolig tur vi har haft med vädret ända sedan vi lämnade Spanien.
Vi fortsatte A7 norrut, som idag var en påfrestning att ta sig fram på. Överallt höll man på med vägarbeten, där man både reparerade och anlade nya filer. A7 var till stor del ett enda stort kaos med milslånga köer av långtradare. Vi kom fram ca 4 – 5 timmar senare än beräknat. Hur de stackars långtradarchaufförerna orkar förstår jag inte. Det kan inte vara lätt att komma fram med lasten i tid.

Här åker vi in i den flera kilometer långa Elbetunneln

Det var tålamod och åter tålamod som gällde idag. När det fanns möjlighet, åkte vi av vägen ibland för att ta en paus. Jag sitter och virkar en hel del. Har också kommit underfund med att det går utmärkt att göra en del nack- rygg- och benövningar, när man sitter, så det blir flera gymnastikpass varje dag. Det gäller att försöka hålla blodcirkulationen igång.

 

Sent på eftermiddagen kom vi äntligen in på vägen, som för mot Heide i Dithmarschen. Även på den vägen var det vägarbeten som orsakade långa köer. Mycket roligt fick vi i alla fall på ett ställe, där man tydligen nyligen hade haft kosläpp. Korna var som kalvar på grönbete, där de galopperade omkring. Väl framme i Heide, tankade Ingemar, kollade lufttrycket på däcken och fyllde gasol. Jag gick in till LIDL för att handla bröd och vatten. Vi hade kunnat stanna på ställplatsen i Heide, men föredrog att åka fram till Kielkanalen i Hochdonn för att ställa oss intill kanalen tillsammans med några andra husbilsåkare. Här är det en intensiv trafik med de stora lastfartygen, som åker på kanalen.

Att vi somnade tidigt och sov mycket gott, behöver jag väl knappast tillägga.

Tisdag den 17 april 2018

Mot Kassel, till ställplats i Hann.Münden
Idag fyllde min kusin Monica i Gränna år. Grattis säger vi, som rullar fram i Europa!

Morgnarna är ganska kyliga och idag var det bara 7 grader tidigt på morgonen i Minheim. Lite för svalt för att äta frukost utomhus, kände vi. Den fick intas inne i husbilen.

För att fortsätta att njuta av det vackra området i Moseldalen fortsatte vi att åka ännu en bit längs floden, innan vi tog in på motorväg 7 i riktning mot Koblenz, Frankfurt am Main och Limburg. Vi hade hoppats på, att de här vägen skulle vara lite bättre att åka än de knöliga ägarna i Ruhrområdet. Det såg lugnt ut till en börja, men snart bildades de mycket långa köerna av framför allt långtradare.

Här är huset inbyggt i vingården!

Vi tog in på väg 49 mot Weilburg och stannade till vid en ställplats i Wetzlar för att äta lunch och sova en stund. Det var nu 20 grader utomhus, men när vi vaknade, var det 30 grader inne och 25 ute. Vi fortsatte nu på A7 mot Kassel och Hannover.

En serpentinväg för ner till ställplatsen i Hann.Münden, där vi tänkte övernatta. Det är en stor parkeringsplan med speciella parkeringsplatser avsedda för husbilar. Avgiften 5€, betalas i en automat. Floderna Fulda och Werra flyter här samman i Wesel.

En sten med inskription, som står på en höjd, där floderna möts, berättar historien. Här är lummigt och vackert. Även fåglarna trivs i grönskan och koltrasten underhöll oss tills sent på kvällen. Efter den jobbiga motorvägen, var vi båda trötta, även jag, fast jag bara hade suttit bredvid. Vid 21.00 – tiden på kvällen somnade vi båda djupt till koltrastens vackra melodier, som är helt annorlunda än hans släktingars i Portugal, vilket får mig att undra.

Måndag den 16 april 2018

Mot Moseldalen
Tidigt på morgonen var det bara 7 grader, men värmen steg under dagen och det blev ganska soligt och klart. Vi fortsatte i riktning mot Nancy. På väg mötte vi en militärkonvoj med bl. a stridsvagnar. Förmodligen är det någon övning på gång.

Idag åkte vi genom stora, mycket bördiga jordbruksdistrikt. Vi passerade Nancy och passade på att handla lite i Intermarché bl. a. några goda franska ostar och en färdiggrillad kyckling. Vi letade upp första bästa rastplats för att äta lite lunch. Till kycklingen snabbstekte jag broccoli och tillsammans med färsk röd paprika och rester av ”Ensalada Rusa” blev det en lätt, men näringsrik måltid.

Vi fortsatte därefter mot Luxemburg och kunde konstatera, att det var mycket tät trafik. Vid gränsen gjorde vi som många andra, som åker den här vägen – vi tankade billig diesel och drack en kopp kaffe, innan vi fortsatte. Den är biten av vägen runt tyska gränsen, brukar ofta vara ganska tråkig, – idag var det full vår och mycket vackert.

Efter att ha åkt ca 31 mil, kom vi fram till den underbart vackra Moseldalen och Minheim och ställplatsen.

Vi plockade fram stolarna för att kunna njuta av solens sista strålar och se på pråmarna, som åker förbi på floden alldeles intill. Det var fortfarande 21 grader ute på kvällen.

Söndag den 15 april 2018

Till Chaumont
Idag låg det en tät dimma över trakten, när vi tittade ut. I väntan på att den skulle lätta, ägnade jag mig åt fotografier och min blogg. Det var lite svårt att koncentrera sig, för på parkeringen utanför travade hundratals glatt pratande och skrattande människor med stavar, ryggsäckar och hundar förbi. Tydligen var det någon form av aktivitetsdag och det kom nya motionärer hela tiden under ett par timmar.

Morgondimman lättade så småningom och solen fick alltmer kraft. Det blev en strålande vacker sommardag. Vi startade vår fortsatta färd och åkte förbi Dijon mot Nancy / Chaumont.

Gullvivor växer som ogräs den här tiden på året. De finns överallt, var man än åker. Jag har aldrig sett sådana mängder. Jag hade tjatat länge om, att jag ville ha ett par plantor med hem. Idag körde Ingemar in på en rastplats, där det var fullt med vildväxande gullvivor, maskrosor, bellis, violer, vitsippor m.m. Här tog jag mig friheten att ta med ett par plantor. De växer i sådana mängder, att ingen saknar dem.

Efter lite lunchmat fortsatte vi resan i riktning mot Chaumont. Det var söndag och trafiken var lugn. Temperaturen ute steg till 22,5 grader.

Det märktes att det hade varit varmt den senaste tiden, för många vitblommande träd och buskar börjar redan bli utblommade och ser nästan grådaskiga ut. I utkanten av Chaumont finns en ställplats invid en kanal, där vi har stått tidigare. Här får man anmäla sig i hamnkaptenens hus och betala avgiften. Vatten och el finns vid flera platser.

Lördag den 14 april 2018

Till en ny ställplats i Autun
Idag tänkte vi bara åka ca nitton mil till Autun. Morgonen var solig och det var 14 grader varmt, när vi lämnade ställplatsen nära Riom, men senare mulnade det på under förmiddagen och det kom även enstaka regnstänk. Nära ställplatsen låg ett stort lavendelfält. Vi såg även att sparrissängar var iordningställda inför säsongen.

Här och var i trädgårdarna blommade magnolia, syren, forsythia och körsbärsträd. Vi åkte i riktning mot Vichy och Moulins. I skogskanter och i vägrenar växte massor av gullvivor, vitsippor, maskrosor och harsyra.

Bönder var ute med sina traktorer på åkrarna. En äldre man arbetade med en jordfräs i sin lilla välskötta täppa, med flera trädgårdsland. Här stod bl. a långa rader med purjolök. Den synen påminde mig om tiden för länge sedan, när även jag hade välskötta trädgårdsland och odlade grönsaker av olika slag. Jag har nog alltid varit jordnära och älskat att känna jord på händerna.

Den här vägen mot Vichy och Moulins är mycket vacker och omväxlande. Det är betydligt trevligare att åka i ett mer långsamt tempo på mindre vägar ute på landsbygden, än att köra motorvägar. Att vara här så sent som i mitten av april gör också att man kan njuta som bäst av alla vackert vårblommande träd och buskar. Här såg vi t o m ganska många nyutslagna björkar.

Det är till stor del en jordbruksbygd vi åkte igenom och något som vi också såg mycket av idag var de kraftiga, vita korna, som såg mycket välmående ut, där de betade saftigt grönt gräs på de vidsträckta ängarna. Det var nog ett tag sedan man hade kosläpp här, för det var många små kalvar ute, som antingen betade eller diade sina mammor. Även får var ute med sina små lamm. Att få sådana här fina upplevelser på väg, gör att jag känner mig lyrisk och även inser att det mitt bland alla dåliga nyheter finns hopp om att det goda livet lever vidare.

Det brukar vara gott om ”bolangerier” och vanligtvis finns det minst ett bageri i varje by, men idag var det ont om dem. Jag äter mycket lite vitt bröd, men en liten bit fransk, nybakad baguette kunde jag tänka mig. Ingemar skulle nog med glädje äta upp resten. Till slut hittade vi ett öppet ”bolangerie”, som även hade croissanter kvar.😊

Vi kom fram till en ställplats i Autun, som ligger intill en liten sjö. Här finns möjlighet till flera fritidsaktiviteter, bl. a en skateboardbana och bowling. Här lutade platserna rejält och vi kom snart underfund med att det på andra sidan sjön finns en stor parkering nedanför kyrkogården, som även är avsedd som ställplats. Här står man på en mindre höjd med fin utsikt över nejden. Vi var 11 – 12 husbilar, som övernattade. Det var fortfarande 18 grader ute, när vi tog en promenad till den utgrävda romerska amfiteatern, som ligger helt nära ställplatsen.

 

 

Fredag den 13 april 2018

Över Franska Centralmassivet

Det var 12 grader och halvmulet, när vi lämnade vinbonden, som hade gett oss en påse mycket stora citroner från egen odling, när vi köpte vin.

En äldre släkting är ute och ansar i en av vingårdarna

Vi åkte i riktning mot Narbonne genom det fagra landskapet, där den varierande grönskan visade upp en mängd olika färgnyanser. Det är vackra villaområden och många av de boende var ute och joggade på morgonen.

Vi åkte i sakta mak genom det storslagna omväxlande jordbrukslandskapet. Jag njöt av de vilda anemonerna, som lyste i gult, rött och orange. Vi åkte här på den remsa av land som är mellan Medelhavet och innanhavet. När solen lyser, är det skönt att stanna till här och njuta av allt det vackra, men idag lyste solen med sin frånvaro, så vi åkte vidare. I det här området passerar man även många rester och renoveringar av mycket gamla bosättningar.

Bönderna var ute med sina traktorer, många lastade med gifttunnor för besprutning ☹ Det växte många olika sorters mindre blommor, bl. a timjan, men tyvärr hade bilen inga bromsar 😊 Nåja, det är ju faktiskt svårt att stanna på de flesta håll. Det är nog tur, för annars skulle det nog bli många stopp på väg. Ingemar tycker att jag har en viss likhet med tjuren Ferdinand 😊

Vi åkte förbi Narbonne, mot Beziers och A75. Det är många minnen, som väcks till liv, när man är ute på vägarna. När vi såg skyltarna mot Gorges du Tarn, log vi igenkännande. För några år sedan skulle vi åka den storslagna vägen nere i ravinen. Det är bara så, att man kan komma dit på två vägar och den ena bör man absolut inte ta. Det gjorde vi av misstag och var tacksamma, när vi kom ner helskinnade. På den vägen är husen byggda på den lodräta bergsväggen och det går normalt inte att mötas. Det var centimetrar det handlade om. Det var ingen trevlig upplevelse. Det var däremot vägen nere i ravinen. Det är häpnadsväckande med sina naturupplevelser och vi kan verkligen rekommendera den turen. Kolla bara av nerfarten!

På väg upp

Vi fortsatte idag över det långdragna och ganska tråkiga Franska Centralmassivet. Under en vilopaus började det regna. När vi var uppe på den högsta punkten, 1121 meter över havet, var det bara 7 grader. Långt borta på de högsta bergen låg det snö. Häruppe var det minsann ingen vår. Träd och buskar stod fortfarande kala och många hade fortfarande fjolårslöven kvar.

Här åker vi över Millaubron

Det var skönt att komma ner till låglandet och grönska igen. Där var det nu 15 grader. Vi åkte genom Clermond Ferrand mot Riom/ Le Chiex. Här var det fräsch grönska. Gullvivor, maskrosor, smörblommor, slånbär och fruktträd blommade.

Vi åkte fram till ställplatsen Le Chiex, där vi övernattat flera gånger under åren. Här finns även bra service för husbilar. Vi var 6 – 7 husbilar, som övernattade.