Till Camargue och Stes Marie de la Mer

Torsdag den 11 oktober 2018

Det regnade hela natten. På morgonen hade regnet upphört, men det var fortfarande mulet. Vi tog oss tillbaka till mer civiliserade områden från vår skogsövernattning. Det var länge sedan vi behövde sätta på värmen under nätterna och idag var det 22 grader redan på morgonen.
Vi åkte N7 och senare A7 mot Nimes. Nu började olivträden bli allt vanligare. Vi hade kommit överens om att åka ner till det vattenrika Camargueområdet, närmare bestämt till Stes Marie de la Mer, som vi besökt flera gånger under tidigare år och gärna ville återse. Som vanligt betade svarta tjurar ute på ängarna och stora vattendränkta risfält kantade vägarna.

I det här området ligger hästgårdar, stallar och ridskolor tätt och överallt erbjuds en hugade ridturer i den vackra omgivningen. Det finns gott om de berömda vita hästarna.

På väg ner till staden, åker man förbi den Ornitologiska parken, där vi verkligen kan rekommendera ett besök.
Vid lunchtid, när vi närmade oss ställplatsen i början av staden, blev det åter sol. Efter lite mat och en vilopaus tog vi en promenad in till staden. Det var en hel del turister ute och flanerade. Många skolungdomar var också på utflykt, men för övrigt var allt lugnt. De romska kvinnorna var som vanligt på plats utanför kyrkan, där de försökte fånga hugade turister, som ville veta mer om sin framtid.

De små butikerna erbjöd mycket av traktens varor, som kryddor, olika varianter av ris och salt, traktens vin i flaskor prydda med bilder av flamingos, tjurar m.m. Jag letade efter en affisch, men hittade inte det jag sökte, så det blev inga inköp.

Ingemar gick ut för att se på havet

Däremot satte vi oss vid en servering nära Medelhavet för att drick en kopp kaffe. På väg tillbaka åt vi varsin glass, som var väl värd sitt pris.

En vacker färd från Annecy mot Albertville

Onsdag den 10 oktober 2018

Lätta sommarmoln svävade fram på himlen och luften var varm, när vi på morgonen lämnade Annecy för att i riktning mot Albertville åka vidare längs den vackra sjön med dess imponerande omgivningar. Den här vägen är mycket vacker med sina storslagna vyer och kan varmt rekommenderas.
Efter att ha provianterat lite på LIDL, letade vi oss fram till motorväg A430, som var skyltad med namn som Chambéry och Grenoble. I den här delen av de franska alperna ligger ett flertal av de berömda skidorterna. Här finns såväl skogsklädda sluttningar som urberg. Höstfärgerna har redan börjat komma och något senare måste det vara ett färgsprakande skådespel med skogssluttningarna.
Värmen hade stigit till 25 grader, när vi fortsatte in på A41 mot Grenoble. Det mulnade på, samtidigt som trafiken tilltog avsevärt. Jag hade föreställt mig Grenoble som en mindre mysig skidort, men det visade sig vara en starkt trafikerad storstad. När vi hade passerat staden, bytte vi till motorväg A49 mot Marseille och Valence. Uppfarten igår till alperna var fylld av tunnlar och höga viadukter. Idag kändes det som en vanlig motorväg. När vi senare kom in på den vanliga och välkända A7, började det komma regnstänk.

Fruktodlingar och lavendelfält avlöste varandra. Regnet tilltog. När vi kom fram till den tilltänkta ställplatsen i Donzére, fanns det bara lerpölar. Så kan det också bli! 😊 Nästa försök i samma ort var en större parkeringsplats. I ett svagt utförslut stod tre husbilar. Intill hade flera brummande långtradare parkerat. Förmodligen hade man kylaggregaten igång. Dessutom var lutningen för stor för min superkänsliga rygg. ☹ Man kan inte alltid lyckas. Det regnade fortfarande och var dessutom mörkt. Ingemar hittade ett tips på en övernattningsplats långt uppe i skogen, som genast lades in i navigatorn. Efter att ha kört en smal och slingrande skogsväg kom vi fram och där stod vi lugnt och bra bland ekar och ginstbuskar😊

Mot alperna och i spåren av Tour de France

Tisdag den 9 oktober 2018

När vi skulle åka vidare på morgonen, var det fortfarande mulet. Termometern visade på 14 grader. Vi valde betalvägar, när vi idag åkte A6 i riktning mot Lyon – Geneve och senare A40 mot Milano – Geneve. Idag låg dimman om möjligt ännu tjockare över trakten. Jag kände mig lite orolig, för jag har erfarenhet av hur ogenomtränglig dimman kan bli i bergen.
Minns en gång i min ungdom, när jag som volontär var nere i Österrike en hel sommar, där jag arbetade som husmor för ett arbetsläger. Vi som var ansvariga för lägret, begav oss ut på vandring för att bestiga ett berg under en helg. När vi kom upp till toppen av berget, var dimman mjölkvit. Vi lyckades ta oss fram till den lilla alpstugan, där vi vackert var tvungna att övernatta. När vi skulle ner nästa dag, blev vi vackert ledsagade av en erfaren bergsklättrare. Lite övermodiga hade vi nog varit, för på flera ställen fanns kors resta över omkomna bergsklättrare.
För att återgå till den här resan, skingrades dimman och solen kom fram, när vi kom in i alpområdet. Det visade sig, att vi mestadels antingen skulle befinna oss högt uppe i luften eller djupt inne i bergen under den här dagen. Ett flertal mycket långa tunnlar, en och annan 3,5 – 4,6 km långa, blev vår väg genom bergsmassiven. De långsträckta viadukterna högt ovan dalarna bjöd på mycket vackra vyer.
Vi bytte kläder på väg, för solen gassade och värmen steg till 24 – 25 grader. I somras följde vi Tour de France, där vi såg mycket av det här vackra landskapet. Vi kom fram till Annecy, som ligger vid en vacker sjö intill bergen. Det var strålande väder och massor av människor låg utmed stränderna och i parkerna. En hel del badade.

Det var lite krångligt att komma fram i staden och vid ett tillfälle blev vi stående ett bra tag, eftersom ett demonstrationståg med poliseskort kom vandrande. Det bestod mest av äldre och handikappade. När vi kom framtill en plats, där det skulle finnas en ställplats, lyste den med sin frånvaro. Efter att ha ändrat riktning och kört åt andra hållet utmed sjön, kom vi fram till en parkering för husbilar. Här fanns plats för tio bilar och vi lyckades få dagens sista plats. Det var nära ner till sjön. Vi tog en liten skön promenad, innan det var matdags.

En tjurig navigator

Måndag 8 oktober 2018

Det var 11 grader, mulet och gråkallt, när vi vaknade på morgonen och en tät dimma låg över nejden. Vi åkte A31 och senare A6 i riktning mot Dijon. Navigatorn och Ingemar hade olika uppfattning om vilken väg vi borde åka. Den förstnämnda var mycket tjurig och försökte villa bort oss från motorvägen flera gånger. Till slut förstod vi orsaken. Vi var ju lite trötta på alla långsamma vägar genom skogspartier och små byar, så Ingemar hade ställt in navigatorn på snabb väg idag.
Nu förhöll det sig så att motorvägen, som under normala förhållanden skulle vara snabb, var belamrad med en hel del vägarbeten. När Ingemar ställde om navigatorn till lätt väg, accepterade navigatorn rutten. Det var som sagt flera stora vägarbeten på gång. Ibland var det bara ett körfält och andra gånger fick vi dela körbanan med mötande trafik. Allt förflöt emellertid bra och det skadar inte att sakta ner farten ibland.

Jag lyssnade en hel del på ljudböcker, när vi åker och har också kommit underfund med att det går bra att göra en hel del sittgympa, medan man åker.
Det gäller att ta pauser med jämna mellanrum för att äta och dricka lite, vila och röra på sig. När vi körde in på en stor rastplats nära Dijon, såg vi snart att hela servicebyggnaden var nerbrunnen. Det hade kunnat sluta ännu värre med tanke på all bensin och diesel, som finns inom området.
Tidig eftermiddag lyste solen åter från en klarblå himmel och det blev 20 grader. Efter några mil mulnade det emellertid åter på och när vi kom fram till Givry, vår övernattningsplats, var det helmulet. Det fanns fortfarande några husbilsplatser kvar, när vi anlände, så det var bara att välja, köra upp på klossar för att få rätt läge på bilen, innan det var dags att laga mat. Vi har övernattat flera gånger tidigare här under de gångna åren och det är alltid lugnt.

Till Dillenburg

Fredag den 5 oktober 2018

Det blev en lugn övernattning på parkeringsplatsen för både oss och den andra husbilen. Molnen hade skingrats. Det var sol och 13 grader på morgonen.
Mitt ostyriga hår, som borde ha klippts för flera veckor sedan, såg ut som en trasselsudd. Jag försökte pigga upp det med att spruta på lite balsam, vilket hade till påföljd att jag fick en hel del blå fläckar på tröjan. Man kan inte alltid lyckas 😊 Tur nog var det en gammal tröja, som jag bara använder inne i husbilen.
Värre var det, att min anteckningsbok är totalt försvunnen. Jag hade den igår kväll på bordet, när jag satt och skrev. Sedan dess är den helt borta. Vi har båda letat överallt, men den är och förblir försvunnen. En stor, blommig kornblå anteckningsbok med hårda pärmar kan inte bara försvinna spårlöst, men det finns ingen regel utan undantag ☹
Vi lämnade Eschershausen och åkte i riktning mot Dillenburg. Det märktes, att vi befann oss nära Ruhrområdet, för trafiken tilltog jämfört med gårdagen. T o m en del tyngre trafik föredrog tydligen de mindre vägarna idag.

Vid lunchtid hade temperaturen stigit till 18 grader. Vi fortsatte de sista milen mot Dillenburg på mycket slingrande vägar, upp och ner på skogssluttningar. I Dillenburg fann vi snart den stora parkeringsplatsen, där en rejäl yta var reserverad för husbilar. Vi hade tur, som kom i tid, för det fanns bara ett par platser kvar.

Den vackra staden Dörrenbach

Lördag den 6 oktober 2018

Det var lite soldis och bara 10 grader, när vi vaknade på morgonen. Inom någon timme hade temperaturen stigit till 17 grader, men solen lyckades inte riktigt tränga genom de lätta molnen.
Idag, när de flesta långtradarna står stilla, valde vi att åka en hel del motorväg. Navigatorn ställdes in med Dörrenbach som mål. Nära Frankfurt var det kilometerlånga köer i den andra riktningen. I vår riktning flöt trafiken bra.
På en rastplats träffade vi på ett par äldre svenskar, som var på väg mot Spanien i personbil. Ingemar växlade ett par ord med dem, medan jag ordnade lite inne i bilen.
Vi åkte förbi Frankfurt och vidare mot Mainz, där det av misstag blev en liten extrarundtur, innan vi kunde åka vidare 😊
På eftermiddagen visade termometern hela 25 grader. När vi for förbi stora vin- och grönsaksodlingar, slogs jag av vilket bra odlingsklimat det är i södra Tyskland. Efter en liten inköpspaus på LIDL, åkte vi en bit på Pfältzer Weinstrasse, där stora odlingar av vi och sparris avlöste varandra. I en av orterna vi passerade var det mycket folk både på gator och inne på gårdar. Det visade sig, att ett flertal vinkällare hade öppet för provsmakning. Tro inte att bromsarna på bilen fungerade! Det är märkligt, för när vi kommer till en bensinmack, är det inget fel på bromssystemet 😊
Vi åkte vidare till närbelägna Dörrenbach. Där har vi stannat vid ställplatsen ett par gånger tidigare. Den ligger i ett skogsparti intill fotbollsplan. Vi hade sett fram emot det här besöket. Man kan vandra på skogsstigarna, prata lite med fåren och framför allt plocka lite goda björnbär. Den gamla staden är mycket vacker med sina korsvirkeshus, men gatorna är också trånga. På den sista smala gatan före skogsvägen stod två personbilar parkerade. Att passera med en husbil, var en utmaning. Dessutom stod en kona mitt i vägen i början av skogsstigen.

Vi beslöt att inte utmana ödet, utan åkte efter en skicklig backning och vändning i stället till en parkering närmare infarten, där vi övernattade tillsammans med ännu en annan husbil.

Kossa på rymmen

Söndag den 7 oktober 2018

Natten var varm och på morgonen var det 16 grader. Fjäderlätta moln svävade fram på himlen. På eftermiddagen steg temperaturen till 25 grader, rena sommarvärmen.
Vi hade sovit lugnt på parkeringen i utkanten av Dörrenbach, som ligger alldeles intill den franska gränsen. Lite besvikna var vi förstås över att inte ha fått hälsa på fåren eller att ha kunnat plocka björnbär uppe i skogen, men det blir inte alltid som man vill.
Den goda äppelmusten, som vi köpte hemma i Kalles Handelsträdgård, börjar ta slut. Strax före den franska gränsen stod en äldre kvinna och sålde äpplen, potatis, grönsaker,. vin och äppelmust. Den sistnämnda är en mycket bra energikälla. Ingemar gick ut och kom tillbaka med en dunk äppelmust och en flaska rödvin.
Hösten är kastanjernas tid och på väg såg vi människor, som stannat för att plocka kastanjer. Den första gången vi såg att folk plockade kastanjer, var för flera år sedan, när vi åkte på Elba. Tidigare har vi också plockat kastanjer utmed en vandringsled i Portugal. Där hamnade vi också i en borgstad, där man ordnade en speciell kastanjefest. Säkert träffar vi på någon framöver, som säljer färdigrostade kastanjer.
Något, som är mycket vackert i Frankrike och som jag ofta beundrat är alla dessa fantastiska blomsterarrangemang i offentliga miljöer. De är mestadels yppiga och fantasifulla till såväl form som färg. Tyvärr är det svårt att med gott resultat fotografera genom bilrutan.
Vi hade, som jag tidigare nämnt, ställt in oss på att i möjligaste mån undvika hårt trafikerade motorvägar och i stället välja mindre vägar. Navigatorn missuppfattade det hela lite och lurade ibland in oss på alltför små vägar ute på landet. Det tog nog lite extra tid och var säkert emellanåt både tröttsamt och tålamodsprövande för bilföraren, men samtidigt fick vi se delar av Frankrike vi annars aldrig skulle få se 😊 Det blev långa rallyturer i skogsklädda berg och utefter stora åkrar. I Sverige ser vi oftast en hel del svamp utefter vägarna, även om inte alla går att äta. Här ser man inte en enda svamp.
Jag blev ganska mätt på att se fridfullt betande kor. Nåja, ibland låg de ju även och vilade. Har man fyra magar, så behövs det nog en paus emellanåt 😊 Vid ett tillfälle hajade jag till, för ute på en åker låg en högdräktig ko, som höll på att kalva! Kor brukar väl inte föda kalvar den här tiden på året och det fanns inte en enda människa i närheten.
En ko på rymmen fick vi också se. Vi åkte förbi en inhägnad äng med fredligt betande kor. En kossa ansåg tydligen att gräset var grönare på andra sidan. Hon hade lyckats ta sig ut genom stängslet och stod alldeles intill vägkanten, där hon betade i lugn och ro 😊 Hoppas att ingen körde på henne!
Vi fortsatte resan i riktning mot Nancy – Metz, för att sedan rikta in oss på området runt Epinal, där vi sökte en ställplats för natten. Vi kom fram till Than les Vosges, där vi etablerade oss intill kanalen bland andra husbilar. Det visade sig vara ett fritidsområde med två stora lekparker, en minigolfbana och åtskilliga boulebanor. Vad vore Frankrike utan boule! 😊 Vi hann med en liten promenad, innan det blev mörkt.

Vi hade köpt ett par kalkonschnitzlar, när vi handlade på LIDL. Stekte dem naturella med goda kryddor och spädde skyn med soja och lite grädde. Med saffransris, några skivor tomat och fältsallad blev det en god måltid. Bilföraren var verkligen värd något gott efter dagens strapatser.

Med färja över Elbe

Onsdag den 3 oktober 2018
Det regnade hela natten, men sent på morgonen övergick det ihållande regnet till enstaka regnskurar och solglimtar lyste upp tillvaron. Den grå himlen blev ljusare och temperaturen kom upp i 15 grader. Vi kände lust att åka vidare.
Vi har ingen brådska och har beslutat att i möjligaste mån undvika de hårt trafikerade motorvägarna. Det är ganska skönt, att knalla fram på mindre vägar och samtidigt kunna se sig omkring.
Vi lämnade Heide och åkte ner till Glückstadt för att med färja åka över den breda Elbe till Wischhafen på andra sidan floden. Det var ebb och mängder av grågäss låg och guppade i lågvattnet. Det var blåsigt och vi blev ordentligt översköljda med saltvatten. Rutorna var nyss rengjorda. 😊 Motorcyklisterna, som stod bredvid oss, fick bråttom att ta täckning.
Från Wischhafen åkte vi söderut i riktning mot Sittensen. Vägen på andra sidan Elbe var helt ny för oss och här öppnade sig ett nytt, intressant och annorlunda landskap med betydligt frodigare växtlighet. Skogspartier med ett stort utbud av olika sorters lövträd och stora buskage fullkomligt tävlade om livsrummet. Utmed den här vägen finns ofantliga äppelodlingar, där träden fullkomligt dignade av frukt. Bönderna körde kärror, som var överfulla av nyplockade äpplen.
Under hösten är det fortfarande mycket populärt med fester av olika slag i Tyskland. Man annonserar om oktoberfester, äppelfester, vildgåsfester m.m. Det är bara att välja.😊
Vi hade tänkt övernatta på ställplatsen för husbilar i Sittensen, men när vi kom dit, visade det sig, att vägen var avstängd p g a renoveringsarbete av bron. Vi försökte komma in från ett annat håll, men där hade ett tivoli etablerat sig, så vi blev lite villrådiga. Ett äldre par ute på promenad såg vår belägenhet och kom fram till husbilen. De tipsade oss om att åka fram till den närbelägna hembygdsgården, där man skulle kunna stå i lugn och ro på parkeringen. Den ligger inne i ett villakvarter och det var lätt att hitta.

Här var det lugnt med några höns, som knallade omkring helt nära. En och annan promenerade och rastade sina hundar. Jag torkade av bilspeglarna, för att hänga ut ett par tröjor, som jag tvättat på morgonen, när Ingemar gjorde service på bilen. Det var som att locka fram regnet, så det var bara att plocka in tvätten igen.

Vidare söderut till Eschershaussen

Torsdag den 4 oktober 2018
Det var mycket lugnt vid hembygdsgården och vi sov lugnt under hela natten. Vi gick upp tidigt för att äta frukost. Efter en stund kom en polisbil körande och parkerade alldeles intill oss. Jag fick bråttom att klä på mig lite mer.😊 Vad poliserna gjorde där, vet jag inte. De brydde sig i varje fall inte om oss, utan åkte snart sin väg.
Strax därefter kom en skåpbil med dragkärra, som var lastad med Umleitungs-skyltar körande. Även den parkerade alldeles bredvid oss. Till saken hör, att det inte fanns några andra bilar på platsen. Kanske tog arbetarna bara en frukostrast. 😊 Vi passade på att sova en kort stund, innan vi åkte vidare vid 09.00-tiden.
Det var mulet, men uppehåll när vi åkte i riktning mot Minden. Äppelodlingarna blev allt färre. Däremot fanns många julgransodlingar. Något som fick snålvattnet att rinna, var de stora sparrisodlingarna utmed vägen. Under den här dagen passerade vi även stora odlade områden med såväl spenat som fältsallad. De två sistnämnda köpte jag ett par påsar av på LIDL för ett par dagar sedan. Färskt och mycket gott! Majs och foderväxter av olika slag odlas också mycket. De stora fälten, där det växt solrosor väntar på vintervila. På många håll håller bönderna på att harva.

Vi kom fram till Hameln. Den staden besökte vi för många år sedan och var då bl. a till råttfångarens muséum. ”Råttfångaren i Hameln” var åtminstone förr populär att spela son dockteater. Någon stadsrundtur tänkte vi inte göra den här gången, utan bara övernatta på en ställplats i staden. Det fanns plats, när vi kom fram till husbilsparkeringen, men det enda man såg var en stor häck. Det gick inte att betala med kort i automaten och vi hade inte så många Euro, att det räckte.
Det var tidig eftermiddag och Ingemar kände för att åka vidare till Eschershaussen. På den stora parkeringsplatsen finns en speciell yta avsedd för husbilar, som dessutom är avgiftsfri. Tillsammans med en annan husbil stannade vi här för övernattning. Innan det var dags för lite mat, hann vi med en kortare promenad. Det behövdes efter allt stillasittande.

Rundtur i Schleswig – Holstein

Söndag den 30 september 2018
Idag var det vackert höstväder och vi gjorde en liten rundtur i vårt älskade Schleswig – Holstein med dess fridfulla jordbrukslandskap. Solrosfälten står nu tomma och vilande, som en grövre stubbåker. Endast enstaka kråkor letar efter kvarglömda solroskärnor. Mängder av olika sorters kål odlas i den här delen av landet. Det som inte går åt till människoföda, tar fåren hand om ute på ängarna. I de öppna gräsmarkerna betar såväl brokiga kor som massor av får.

Efter att ha sett oss omkring ett bra tag åkte vi ner till ställplatsen i Hochdonn utmed Kielkanalen. Tur att vi kom ganska sent under eftermiddagen, då flera husbilar hade gett sig av hemåt igen. Det fanns bara ett par lediga platser att välja bland.

I Hochdonn är alltid busskurerna vackert målade med motiv från trakten

Vi tog en liten promenad utmed kanalen och jag konstaterade, att man säkert skulle kunna leva gott på naturens gåvor ett tag. Nyponen var mogna och nässlor fanns i överflöd. Kirskål fanns det också och björnbärsbuskar växte i överflöd, men bären var tyvärr inte mogna.
Tillbaka hemma i husbilen tog vi oss lite enkel kvällsmat, medan vi tittade på de förbipasserade båtarna i kanalen. Här passerar allt från smäckra segelbåtar till bastanta kolosser till lastfartyg. Tyst är det sällan, ty den lilla färjan går regelbundet mellan de båda stränderna.

Även tåget, som har sin bana högt uppe i det blå, passerar med jämna mellanrum och bidrar med sina ljudsensationer. De stora lastfartygen glider även fram nattetid och ser ut som riktiga spökskepp.
Nu var det slut på det vackra höstvädret, för under natten började det regna.

Ny ställplats nära Sachsenbande

Måndag den 1 oktober 2018
Det regnade hela dagen och vi beslöt oss för att leta upp en ny ställplats utmed kanalen. Det finns en stad, som heter Burg i Schleswig – Holstein, och dit åkte vi.

Härifrån kom vi snart ner till en färja, som vi åkte, för att komma över till den andra sidan av kanalen och nära orten Sachsenbande.

Här finns en liten provisorisk ställplats, men plats för bara ett fåtal bilar. Det var trevligt med nya vyer och vi parkerade för natten.

Grått, regn, blåst

Tisdag den 2 oktober 2018
Det var ett riktigt höstväder idag och så här nära Nordsjön kan det blåsa rejält. Idag passerade även ett krigsfartyg på kanalen.

Jag behövde nya hörlurar och mjölken började ta slut. Vi beslöt oss för att åka in till Heide och att även äta lunch där. Vi åkte alltså färjan tillbaka till den andra stranden vid Kielkanalen och fortsatte in till Heide för att parkera på det stora torget. Halva torget var upptaget av ett par evenemang. Dels hade man en stor dinosarieutställning, som lockade många barn. Dessutom skulle det bli ett par föreställningar med motorcirkus. Jag tänkte osökt på våra vänner i Frankrike, där mannen en gång arbetade som stuntman och idag har svåra men efter en ordentlig olycka.

Det regnade ordentligt, när vi begav oss ner genom staden. Jag fick snart tag i nya hörlurar. Skönt att kunna lyssna på ljudböcker igen!
Ett ”måste” i Heide är att äta lunch i den lilla fiskrestaurangen, där man även har en liten affär, som saluför framförallt diverse rökta fiskspecialiteter. Vi åt dagens trerättersmeny. Den smörstekta superfärska fisken fullkomligt smälte i munnen.
Övernattningen gjorde vi på ställplatsen intill Vattenparadiset.

Tidigare äldre inlägg