Till El Rocio

Fredag den 30 november 2018

Det låg en tät dimma över nejden och det fina duggregnet föll som en skir slöja över jorden, när vi på morgonen lämnade Jerez för att åka till El Rocio.
Himlen klarnade så småningom upp och solen fick åter skicka sina värmande strålar över oss. Jag upplevde en stark lyckokänsla över att åter få vistas i de här områdena. Dessutom mådde min kropp bättre idag, än den gjort på sistone. Vi passerade stora bomullsodlingar. Här och var stack vildsparris upp i det gröna utmed vägkanterna. Här börjar också växthusen med stora jordgubbbsodlingar att ligga utmed vägen. Det byggs många nya vägar i Spanien och även på den här sträckan är flera vägbyggen på gång.

Efter inköp i LIDL och lite lunch fortsatte vi fram till El Rocio, staden i sand, där vi åkte in på området för att parkera till en avgift på 1€. Här möttes vi av de här två trevliga parkeringsvakterna, som anvisade oss en plats och som vi sedan fick en liten pratstund med. Den ene hade en gång flugit till Stockholm och därifrån kört bil till Arendel i Norge, där han vistats hela sommaren.

 

Vi har varit i El Rocio ett flertal gånger under åren, men återvänder gärna hit. Varje helg anländer mycket folk för att till madonnans ära delta i gudstjänsterna i den vackra kyrkan. Det var bara fredagseftermiddag och det hade inte anlänt så många människor än, när vi tog en promenad runt området, in i kyrkan och det lilla kapellet, där det var ljuständning. I den stämningsfullt vackra sjön går ofta hästar och betar i lågvattnet.
Man får bara stå inom området under dagtid, så när solen började gå ner, åkte vi över vägen för att övernatta på den stora gräsplanen utanför lokalpolisen.

Åk gärna en helg till El Rocio för att uppleva den speciella staden! Den stora festen är under pingst, men då är det nog svårt att få plats. På Google, bl.a. i Svenska Magasinet, finns bra berättelser om historien bakom madonnan och kyrkan.

Spanska ridskolan – Fundacion Real Escuela Andaluca del Arte Ecuestre

Torsdag den 29 november 2018

Spanska ridskolans område låg bara ett par kvarter från vår parkeringsplats på torget. Biljettförsäljningen började klockan 10.00 och Ingemar gick i god tid för att köpa biljetter. Uppvisningen började klockan 12.00 och man skulle vara där en kvart före.

När tolvslaget närmade sig, blev det alltmer ont om parkeringsplatser på torget, samtidigt som nya falska ”parkeringsvakter” iförda gula västar uppenbarade sig för att visa in ankommande bilar. Tydligen var de inte helt överens om sina revir, för ett par mannar började t o m att slåss.

Vi kom i god tid och hann gå runt i den vackra trädgården och även få se lite av träningen av hästarna utomhus.

Vi var ett par av de första, som gick in i lokalen, så jag hann ta ett par kort av arenan. Snart fylldes många bänkrader av tillresande turister och föreställningen kunde börja. Tyvärr, eller rättare sagt lyckligtvis, skulle jag vilja säga, är fotografering helt förbjuden. Det skulle störa hästarnas koncentration alltför mycket. Vakter bevakar publiken och vid minsta glimt av en mobiltelefon är de framme och säger ifrån.

Vi var här på en dressyruppvisning för åtskilliga år sedan, med ville gärna uppleva det igen. Det är en uppvisning på hög nivå som framförs med stor skicklighet, kunskap och disciplin. Man sitter andlös från början till slut. Det går inte att beskriva. Det måste ses. Hästarnas dansnummer till flamencomusik och sevillianas var helt häpnadsväckande, likaså deras hopp.

När vi kom tillbaka till husbilen hade vi varken fått förmiddagskaffe eller lunch. Rutinerna blev lite omkastade med förmiddagskaffe klockan 14.00 😊 Dessutom var vi trötta, så vi tog en liten tupplur, innan vi gick ut för att hitta något att äta. Jag hade sett, att det fanns en kycklingrestaurang i närheten. Det passade bra, tyckte vi. Klockan var 16.15, när vi kom dit. Restaurangen visade sig vara en mycket liten servering och köket hade stängt klockan 16.00. Så är det i Spanien! 😊

Ingemar hade sett att det fanns ett mindre köpcenter i närheten, där det fanns ett flertal restauranger och serveringar. Jag hade mycket svårt att gå den här dagen, men vi lyckades komma dit. Endast en kaffeservering hade öppet och vi var mycket hungriga. Jag föreslog, att vi skulle köpa något färdiglagat i en mindre livsmedelsaffär för att stilla den värsta hungern innan vi kunde gå hem för att laga riktig mat. Jag tycker inte alls om fuskmat och halvfabrikat, men idag fick det duga. Vi kom ut med varsin trekant ljust bröd med pålägg och en liten burk öl, satte oss på en parkbänk, åt och delade på vätskan 😊 Kan bara säga, att det inte kändes bra, men var bättre än ingenting.

Vår ”falske parkeringsvakt” fortsatte att antasta oss genom knackningar på dörrar och fönster, men vi öppnade inte. Han fick ingen fast anställning hos oss! 😊

Till Jerez de la Frontera

Onsdag den 28 november 2018

Igår kom vi på, att det på torsdagar är dressyruppvisning vid Spanska Ridskolan i sherrystaden Jerez de la Frontera. Det är många år sedan vi var där och beslöt oss för att Jerez skulle bli vårt nästa resmål.

För att komma till Jerez, var vi tvungna att åka vägen runt Sevilla igen. Efter att Ingemar hade gjort service på bilen vid ställplatsen, lämnade vi La Puebla de Cazalla. Ett mycket vidsträckt slättland/jordbruksbygd, som för tankarna till slätterna i Skåne, brer ut sig runt Sevilla.

Man satsar mycket på solkraft i Spanien och här är en av många solcellsparker.

När vi senast var i Jerez, parkerade vi på ett torg i centrum, där många skolor är belägna och där det är nära att gå till Spanska Ridskolan. Det var dags för hämtning av skolbarn, när vi kom fram, så det var många föräldrar, som skulle hämta sina barn. Det var svårt att hitta en parkeringsplats, men vi beslöt att ställa oss tillfälligt i en avlägsen parkeringsficka, för att äta lite lunch och vila en stund.

Ingemar tog en promenad och hittade en större parkeringsplats nära torget. Vi åkte dit och där var det gott om platser. Här blev vi genast fångade av en s k falsk parkeringsvakt/gorilla, som la ner massor av energi på att vinka in oss. Vi lyckades slita oss loss och åkte fram till torget, där det nu fanns många parkeringsplatser, när föräldrar och barn nu hade åkt hem. Den falska ”parkeringsvakten” lämnade oss inte, utan kom springande efter, för att visa in oss i en parkeringsficka. Vi behövde ingen hjälp och det är kostnadsfritt att stå på torget!!! Han ville ha pengar för sin ”hjälp” och fick en slant, så att vi skulle bli av med honom. Det var han inte nöjd med, utan blev sur och ville ha mer- 5-6 € ☹ Det fick han inte, vilket hade till påföljd, att han sprang och trakasserade oss flera gånger under resten av dagen genom att knacka på dörrar och fönster. Vi öppnade inte! ☹

Kvar i Puebla la Cacella

Tisdag den 27 november 2018

Det var lugnt och skönt på ställplatsen med den närliggande parken. Man får stå maximalt tre dygn och vi beslöt oss för att stanna ännu en dag.

Många ortsbor är ute och går eller springer i motionsslingan, som går runt den stora parken. Även vi gick en runda idag. Jag är djupt tacksam för att Ingemar pepprar mig till att försöka gå så mycket som möjligt. En kroniskt smärtande rygg, polyneuropati och fibromyalgi gör att det många gånger tar emot, men Ingemar fungerar som en hejarklack 😊

Tydligen håller man på att bygga ut parkanläggningen ytterligare, för på ett ställe rinner ett vattenfall ner i ett mindre vattendrag och där håller man på att gräva ur strandbankarna och muddra.

Kan tillfoga att det i parken finns anläggningar för barn, en stor grillpark, kolonilotter och en kiosk. Stora rosmarinbuskar, lavendelbuskar m. m. kantar grillparken.

La Puebla de Cazalla

Måndag den 26 november 2018

När vi idag fortsatte vår resa på A92 i riktning mot Granada, hade de värsta molnen skingrats och Sierra Nevada reste sig mäktigt mot den klarblå himlen. Vi njöt av de vackra vyerna och befann oss snart uppe på 1380 m höjd.

Det finns mängder av rondeller i de här länderna och ofta är de mycket vackert dekorerade, som den här i Loja.

Vädret blev tillfälligt något sämre och det unika bergsmassivet El Torcal låg inbäddat i dystra moln, när vi passerade. Snart avtecknade sig det bekanta berget före Antequera mot horisonten, också det helt omgivet av moln.

Vi anlände så småningom till vårt mål för dagen, ställplatsen i La Puebla de Cazalla.

Den här ställplatsen med sin intilliggande mycket vackra parkanläggning, Parque del Carbones, är till stor del finansierad med bidrag från EU. Ställplatsen är än så länge helt kostnadsfri. Man står på en betongplatta. Vatten och el finns bakom varje plats. Tömning finns på speciell plats nära infarten.

Mot Guadix

Söndag den 25 november 2018

Vi reste idag vidare ca 3,5 km till Balsa de Cela i hopp om att kunna få ett skönt bad i det varma vattnet. Nu hör till saken, att vi körde lite för långt och kom fram till Lucar, där Ingemar lyckades vända bilen.

Nu kom vi fram till Balsa de Cela, men mina förhoppningar om att få sänka ner min smärtande kropp i den varma bassängen grusades snabbt. Vi var nog här fel årstid. Ingemar kände på vattnet, som inte alls var så varmt och de ganska hårda vindarna var iskalla.

Efter lite mat i den varma husbilen åkte vi mot Baza med Guadix som mål. Sierra Nevada låg delvis inbäddat i stora molnsjok.

Det märktes tydligt att hösten även hade kommit till de här områdena. Popplarna var i det närmaste avlövade och många träddungar skiftade i varma höstfärger.

Något jag inte tänkt på tidigare är att det odlas stora mängder sparris i de här trakterna. Det som dessutom odlas enormt mycket av är oliver. Välvårdade olivlundar avlöser varandra. Redan i Frankrike konstaterade vi att olivskördarna blir mycket goda det här året och det är likadant i Spanien. Trädgrenarna fullkomligt dignar av mognande frukter. På flera håll låg stora skynken utbredda under träden och stegar var resta mot träden. Mycket folk var ute för att skörda oliver till den första kallpressade olivoljan. I flera dungar var träden redan rensade.

Snart kom vi fram till grottornas stad, Guadix. Även om jag gärna skulle vilja övernatta i en grotta, för att få uppleva jordens tystnad, blev det inget besök vid någon grotta den här gången. Annars finns det ett grotthotell och även privata människor hyr ut rum i sina grottor. Vi fortsatte ner till ställplatsen, som finns vid den stora marknadsplatsen. Här går det både att fylla och tömma vatten.

 

Även om det var sen eftermiddag, gick vi en promenad upp och runt stan. Det var kallt, så vädret inspirerade inte till några längre utflykter. Innan vi gick hem, gjorde vi ett lite uppehåll vid den närbelägna kvartersserveringen, där både unga, äldre och t o m småbarn samlats.

Besök hos vänner

Lördag den 24 november 2018

Havet låg stilla framför oss, när vi vaknade på lördagsmorgonen.

Jag kände mig lite skuldmedveten, där vi stod på stranden och kunde bli bötfällda. Vi åkte ner till bostadskvarteren och ställde oss nära en halvfärdig byggnad. Här åt vi frukost i lugn och ro och kunde även sova en stund till.

Klockan 12.00 infann vi oss hos våra vänner Bettan och Uffe, dit vi var bjudna på lunch. Vi har träffats under ganska många år nu och det är alltid lika roligt att ses. Vill att ni ska veta, att ni är mycket uppskattade. 😊 Uffe blev glad över ett paket ekologiska havregryn från Sverige. Han tycker inte de spanska, processade havregrynen, är lika goda. Det blev mycket prat om DNA-test m.m. Jag fick möjlighet att kolla Bettans blommor och vackra stensamlingar.

Tack kära vänner för att vi fick träffa er även den här gången! 😊

Efter besöket hos våra vänner beslöt vi oss för att åka vidare mot Tijola, där det skulle finnas en ställplats. Färden dit gick bra.

Man står på en betongplatta och här finns både vatten och tömning. Med tanke på sömnen var det lite oroväckande med alla hundar som skällde i en granngård, men de tystnade så småningom och vi kunde sova ostört.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg