De många mötenas dag

 

Torsdag den 26 januari 2012
Även idag var himlen blå och solen lyste.  Det är nästan osannolikt med detta härliga sommarväder under så lång tid. Vattendragen lär dessvärre torka ut ordentligt.

Det var lite oroligt i vår husbil under den gångna natten. Ingemar dras fortfarande med en mycket besvärande hosta. Vid 03.00-tiden kokade jag varsin kopp rött te. Det lindrade något. Sjuklingen sover mycket och det är nog den bästa medicinen.

Idag var det torsdag och marknadsdag i Torre del Mar. Med andra ord var det dags att införskaffa en del nya, fräscha grönsaker. Även om Ingemar var trött, ville han följa med. Första målet för dagen var marknadsståndet med jeans, där vi handlade förra veckan. Jag var nöjd med mina capribyxor och ville köpa liknande i lång modell. Då slipper jag leta, när vi kommer hem. Dessutom är de mycket billigare här.

En vandrare på väg mot dagens marknad

Idag var det sannerligen de många trevliga mötenas dag. Vi såg glada ansikten och stötte på vänner och bekanta hela tiden. Ibland blir det kortslutning däruppe i knoppen. ”Nej men hej!” Ett skrattande par stod framför oss. Ansiktena var välbekanta. ”Klick”, sa det äntligen uppe i hjärnkontoret. Det var Maggan och Ingemar, som hade anlänt. Mycket trevligt att ses igen!

Ingemar, Maggan, en försäljerska och ännu en Ingemar

 
 

Här mötte vi ett leende norskt par, Elsi och Arvid

 

Hallå där Ingemar och Eila! Nu höll vi på att gå förbi varandra.....

Vi fortsatte vår inköpsrunda. En stor knippa mangold, aubergine, små nyskördade kronärtskockor, vitlök, färsk ingefära och ett kilo färska jordgubbar hamnade i våra påsar. Jag travade iväg för att köpa en ny kortärmsskjorta till Ingemar, innan vi gick hem för att lasta av påsarna.

Klockan 13.30 skulle vi träffa Ingemar och Eila, Bert och Birgit för att äta lunch. Min sambo hann skönt nog sova en stund, innan det var dags att gå. Ingemar B. hade fått goda rekommendationer om en kinarestaurang, som vi var överens om att pröva. Han hade vänligt nog gått i förväg för att ta plats åt oss andra. Eller var det kanske så här, att han var trött efter att ha travat runt på marknaden, så han behövde vila benen ett tag? Vad vet jag!

Ingemar ser lite fundersam ut....

Vad tänker du på, undrar Eila

Bert och Birgit ser ut att njuta av lunchstunden

Vilketdera det var spelar ingen roll. Vi åt både gott och billigt och hade en mycket gemytlig stund tillsammans. Min sambo hade av förståeliga skäl ingen större aptit, utan nöjde sig med en soppa, innan han gick tillbaka hem för att vila. Vi gör om det, när du är bra igen Ingemar! Vi andra satt kvar och pratade en bra stund, innan vi gick hemåt åt varsitt håll. Tack kära vänner för en mysig stund tillsammans med er! Det gör vi om!

Efter marknaden.........

Tillbaka till ”vår gata” träffade jag ännu ett trevligt par från förra året, Birgitta och Enar, som nyss hade anlänt i sin nya husbil. Jag fick gå husesyn. Mycket snygg bil Birgitta och Enar! Den kommer ni säkert att ha mycket glädje av. Mycket trevligt att även träffa er båda igen!

Enligt ett rykte har man nu satt upp en ny förbudsskylt i Torrox vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället” som det också populärt kallas.

Jag kokade en ”dunderdryck” till Ingemar, som förhoppningsvis kan hjälpa till, så att han snart tillfrisknar. Han fortsatte klokt nog att sova, medan jag stekte marinerade kycklingfiléer och läste en stund.

 

 


Tillbaka till Torre del Mar – lite stiltje tills Ingemar blir frisk

Onsdag den 25 januari 2012
Solen var molnbetäckt, när den försökte ta sig upp vid horisonten idag på morgonen. Den kan inte alltid lyckas! Dessutom har det varit solstorm på vår självlysande himlakropp., vilket bl.a. medfört att man tydligen har kunnat se norrsken i praktiskt taget hela Sverige, ingen vanlig företeelse för oss, som bor söderut.

Efter en del service vid en bensinmack, åkte vi tillbaka till Torre del Mar idag. Vännen Ingemar B. hade sänt ut en efterlysning via mail igår. Han var orolig över vart vi hade tagit vägen och hade gått runt och letat efter oss. Han blev emellertid lugn, när han hade hittat Ingemars ”prick på kartan” på vår hemsida. Vi var inte så långt borta. Det kändes varmt i hjärterötterna, över att någon saknade oss. Tack för omsorgen Ingemar och Eila! Inte glömmer vi er, det vet ni! Vi ger oss bara ut på små äventyr ibland. Just nu håller vi oss ganska lugna, tills Ingemar blir riktigt bra.

Vi har emellertid kommit överens om, att träffas på marknaden i morgon för att gå ut och äta lunch tillsammans med ett par andra vänner. De två paren bor på de två campingarna här i Torre del Mar.
Vi ser fram emot en trevlig stund tillsammans med er!

Min dotter skickade ett par kort på deras två töser, där de visade fram vackert dekorerade muffins. Gissa om mormor blev sugen på godiset! Jag älskar er och längtar efter er alla!

När vi kom till Torre del Mar, åkte vi först till ”grusplanen” för att ladda batterierna med elverket ett tag. Där störde vi inte någon. Rita och Benno, som står där, kom fram och pratade en stund.

Vi parkerade sedan utmed den vanliga gatan, där Leif och Eva redan fanns på plats. Eva berättade, att en tysk kvinna hade blivit rånad på promenadvägen härifrån mot camping Torre del Mar. Inte trevligt, men det är som hon säger, att många behöver pengar. Det är ju stor arbetslöshet i Spanien. Enligt det senaste jag läste, är snart 25 % utan arbete. Hälften av alla ungdomar lär sakna arbete och den stora arbetslösheten gör att ungdomarna bor kvar hemma längre.

Vi gick en promenad till det närbelägna Mercadona. Honungen var slut och den behövs nu, när Ingemar har besvär med luftrören. Färsk ingefära får vi köpa på marknaden i morgon. Det fanns ingen i affären. Ingefära har en mycket bra inverkan på luftrörsbesvär. Torkad lime hade jag emellertid med hemifrån, så det fick bli en varm dryck med lime, honung och vitlök.

I en svensk tidning konstaterar man, att det aldrig i världshistorien har varit så vanligt att fyra generationer lever samtidigt som nu. En fyraårig pojke sa i samband med släktens julkalas: ”Är alla mina släktingar gråhåriga?” Själv levde jag med fyra generationer tills jag var lika gammal som den pojken.

 

 

En vanlig dag med lite reflektioner

Tisdag den 24 januari 2012
Vi står kvar på den stora grusplanen framför ”engelsmannens restaurang” i Torrox Costa, där vi bara har några få meter till havet. Här finns inga förbudsskyltar och det märks att alltfler hittar tillbaka hit. Det är i det närmaste fullt nu, lika fullt som på många campingplatser. Enligt hörsägen har polisen åkt förbi här ett par kvällar, men än har de inte klagat, utan det är lugnt. Restaurangägaren vill ju av förståeliga skäl ha husbilarna kvar och har uppmanat att så många som möjligt kan parkera utmed hans restaurang/trädgård. Den marken tillhör honom.

Vi har aldrig träffat en enda otrevlig polis härnere. De är både artiga, trevliga och snygga, när de kommer. Ja, just det! Snygga! Ni skulle höra kvinnornas kommentarer! ”Oh, vad snygg han till vänster var!” ”Vilken snygging!” Jag brukar tala om svärmorsdrömmar, men nu har jag inga ogifta döttrar längre. Jag kunde kanske skicka några bilder till de äldre barnbarnen, som ett led i det europeiska samarbetet. Nå, det här var ett litet skämt.

Det händer av och till, att polisen kommer förbi och fotograferar bilarna. Ibland vill de även se passen och det tycker jag inte är fel. Bor man på en camping eller ett hotell är man också registrerad. På 1900-talet arbetade jag under ett par somrar som frivillig hjälparbetare nere i Europa. En sommar var jag verksam som husmor vid ett läger i Vorchdorf i Österrike. Den engelska organisationen UNA var huvudansvarig och vi hade medarbetare från hela Europa. Varje vecka besökte jag den lokala polisen för att avlägga rapport om vårt arbete och lämna uppgifter om våra medarbetare. Detta var en liten avvikelse från det nuvarande livet.  

Vad vi har det bra! En man yttrade idag: ”Jag har det så bra, så jag är avundsjuk på mig själv!” Det ligger mycket i detta. Hittills har vi under den här övervintringen haft ett enastående vackert väder, även om det just nu är lite svalare vindar. Några tjockare vinterkläder har vi inte behövt, men en fleecejacka inte sitter i vägen emellanåt. 

Vi träffar många både trevliga och glada människor på väg och ofta klingar skratten. Allt är naturligtvis inte bekymmersfritt. Många av oss börjar komma upp i åren och diverse krämpor kommer som på beställning. De flesta har sina krassligheter oavsett ålder. Ålder och ålder förresten! Mitt liv vände blad, när jag var 34 år och fibromyalgin blev min kompanjon efter en influensa. Men så mycket bättre och trevligare många av oss har det under våra övervintringar i st. för att sitta hemma i snö och kyla. Det är som en man sa:” Så länge man kan gå ur sängen på morgonen är det bra!”

Tillsammans med flera andra svenskar tog vi en liten förfriskning i den vackra restaurangträdgården på förmiddagen. Synd nog hade jag inte kamera med! Det var så vackert med den solbelysta bouganvillian, som i olika färger klättrade i pergolan.

Aftonrodnaden över himmel och hav med dess mjuka kulörer i blått och rosa var så vacker ikväll. Idag låg ett brett molnbälte över horisonten, så de gula och orangefärgade tonerna uteblev nästan helt. Jag tog med kameran, gick ner till havet och bara njöt av de sällsamma skiftningarna. Tyvärr blev inte fotona så bra.  

Ingemars förkylning håller fortfarande i sig och det blir lite dåligt med nattsömnen för hans del. Jag är ju van vid att ha nattvak. Vi har börjat med en ny vana i vinter. Ovana, kanske någon säger. Lathet, säger någon annan. Favör, säger vi! Vilken vana är det? Jo, vi kan gå upp någon gång 07.15 – 08.00 för att äta frukost med tända ljus på bordet. Har vi riktig tur får vi se soluppgången. Väntar inget speciellt på morgonen, lägger vi oss sedan för att läsa en stund. Ofta blir det ytterligare en liten tupplur.

 

Tillfällig förflyttning till Torrox Costa

Måndag den 23 januari 2012
Jaha! Så har det hänt! Vad då? Jo, att jag sedan 14 januari har skrivit fel årtal. Jag har helt enkelt backat till föregående år och skrivit 2011. Får ta itu med redigering dag för dag. Puh!

Idag var det inte många plusgrader ute, även om himlen var blå. Vi åkte bort till ”grusplanen”, parkerade där och tog med stolarna ner till stranden. Jag hade fått för mig, att min onda rygg ville ha lite värme. Vi behövde inte sitta många minuter för att inse, att den svaga vinden var alldeles för kall. Det var bara att packa ihop och gå tillbaka.

Några, som inte tyckte det var kallt, var de gröna papegojorna, som huserar i palmerna utmed stranden. Av den intensiva flygtrafiken att döma tänker man på släktets fortbestånd och här är ingen kris i byggbranschen minsann. Under högljudda skränanden ovanför våra huvuden forslades byggmaterial till nybyggnationen. Förmodligen håller man på med inredning av barnkammaren.

Det är inte bara utomhus det har blivit svalare. Nattetid har det även varit kyligare inomhus. Tur att värmen fungerar igen! Den ena gasolflaskan var nu tom och vi kom överens om att åka mot Nerja för att byta den. Visserligen skulle nog gasolbilen komma förbi senare idag, men jag behövde även handla lite. Vi åkte motorvägen mot Nerja och tog därefter avtagsvägen ner mot staden. Första anhalten var LIDL på höger sida om vägen.

En av de många vackra rondellerna i Spanien. Nu är julstjärnorna borta

 

Det är inte så vackert med alla plasttäckta odlingar, men tänk så mycket gott det finns därinne!

Några få meter längre ner på vänster sida ligger en BP-mack, som har propanflaskor. De flesta mackar för bara butan. Bytet av gasolflaska gick snabbt. Pris: 13,30€. Vi fortsatte mot Torrox. Om man skulle ha missat gasolbilen i den ort man befinner sig och även missat BP-macken, kommer nästa chans snart på höger sida om vägen. Här ligger en gasoldepå. Vid gasoldepån tar man inte betalkort, vilket man däremot gör vid BP-macken. Dessutom har macken även öppet på söndagar, vilket inte depån har. Nog ordat om detta!

Det var eftermiddag, när vi vid infarten till Torrox svängde av till vänster vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället”, som det populärt kallas. Här stod redan åtskilliga husbilar, däribland många svenskar. Säkert var det runt 10 svenska bilar. Jag räknade inte så noga.

På trädäcket satt en hel svenskkoloni, de flesta kända från olika sammanhang. Här pratades och skrattades det på alla håll. Vi hade bara ätit en halv avokado till lunch, så jag avvek efter ett tag för att laga mat. Kokade en stor sats köttsoppa, som är bra att ha i beredskap. Lite fusk blev det. Grönsakerna var färska, men det färdigkokta köttet hade jag tagit fram från frysen, så det var bara att finfördela i soppan. Soppan får ”mogna” tills i morgon.

Ingemar kom och talade om, att musikanterna hade börjat spela. Jag skulle ju ”bara” laga kvällsmat, innan jag gick ut igen. Råstekte potatis till Ingemar. En resterande hamburgare fick steka tillsammans med lite bacon och några ägg. Varför stekte jag inte potatis till mig, när det är så gott? Därför att efter en del kaffebröd och en mycket god pizza är inte midjemåttet detsamma! Lite inskränkning får det bli, men bara lite! Tyvärr hann musikstunden avslutas, innan jag kom ut. Med lite tur blir det en ny musiksammankomst i morgon.

Vi la oss att läsa ganska tidigt ikväll. Ingemar är fortfarande förkyld och behöver ta det lite lugnt. Förra året gick vi ofta in en stund på den engelska puben, som bara ligger några meter från vår parkeringsplats, men det får vänta, tills Ingemar är piggare.   


Kalla morgnar – klar himmel och sol dagtid

Söndag den 22 januari 2012
Enligt en kvinna, som var uppe tidigare än jag på morgonen, var temperaturen nere i lite drygt 8 grader. Spanjorerna går vinterklädda t o m i täckkappor. Det är bara turister som går i ljusa byxor och ibland kortärmat. Sitter man i lä i solen, är det varmt och skönt, men vinden är kylig och i skuggan är det kallt. Det lär nog falla en hel del snö i bergen. Det är ju trots allt vintersäsong här nere. Även Sverige tycks enligt rapporter ha fått en hel del snö på flera platser.

Ingemar fick en släng av förkylning, som började tidigt på morgonen. Han ”sjukskrev” sig och tillbringade flera timmar med att ligga i sängen och läsa. Min rygg strulade ordentligt i natt igen och jag hade svårt att röra mig. Efter att ha tagit hela batteriet med smärtstillande och suttit uppe ett bra tag, lättade det skönt nog. Passade på att städa av en del, medan Ingemar hade intagit sängläge.

På eftermiddagen tog vi en promenad utmed stranden. Himlen var klarblå, solen lyste och på havet syntes endast en lätt krusning av den svaga brisen. Vi satt länge på en bänk och bara njöt av tillvaron. Från den närbelägna serveringen hördes sång och musik. Det var det argentinska kringströvande paret som underhöll.

Björn kom förbi med Alex och pratade bort en stund. Vi fick senare även en trevlig pratstund tillsammans med Rita och Benno.

En lugn lördag

Lördag den 21 januari 2012
Det är lite kallt på nätterna och i natt visade termometern på 10 grader. Ingemar sov gott och jag boade in mig i täcke och fleecefiltar.

Det var dags för diverse underhåll idag, så vi åkte till Repsolmacken med tvättmöjligheter. Sist vi var här, var broschyrstället tomt, men idag fanns prospekt, där man kan se vilka mackar som har ”Lavomatic” inom kustområdet Estepona till Torre del Mar. Förstora bilden, så ser du bättre!

Det var lördag och osten började ta slut. Jag gick en tur till Mercadona, innan de stängde för helgen. Den fina fiskdisken har en märklig dragningskraft. Så var det även idag och jag köpte en bit färsk lax.

Idag slapp jag inte matlagningen längre.  Det blev blåmögelostgratinerad mangold med färsk lax, allt i en form. Det är något konstigt med vår bil. Det måste bo flera personer här, som är osynliga och som i ett obevakat ögonblick smyger fram och äter. Jag lagar nämligen alltid flera portioner, så att det ska finnas lite rester att värma nästa dag. Icke, sa Nicke! Det är lika rent som om katterna skulle ha varit framme! Vad beror detta på?

Björn och Alex kom förbi för en pratstund. Alex var inte så mycket för att prata. Pratet fick husse stå för. Alex kom i stället in och la sig framför våra fötter för att vi skulle kela med honom. Jag säger det än en gång. Djur är underbara! Vilken oförställd tillit de har, när de känner att de är omtyckta! Snart kom även Eva, som varit till Mercadona och handlat. Tack för titten alla tre! Skönt att din rygg är bättre nu Eva!

Vi satte oss att spela ett parti Skipbo, innan det var dags för lässtunden. Jag var sugen på ett glas Agua con gas, bubbelvatten. Ingemar gick till skuffen för att hämta en flaska. Slut! Klockan var drygt 21.00 och Mercadona stänger kl. 21.15. Ingemar gick snabbt iväg och snart stod bubbelvattnet på bordet. Helgen var räddad!

 

Besök på en italiensk restaurang

 Fredag den 20 januari 2012
Den här dagen gick fort, mycket fort. Vad har vi egentligen gjort idag, undrade Ingemar sent på eftermiddagen. Ja, det kan man verkligen undra. Vi har tagit det mycket lugnt en tid och egentligen bara slappat. Flera svenskar hade åkt fram till ”grusplanen” och står där eller vid ”sommarstället” i Torrox.  

Ingemar läste ut sin bok om maffian idag, medan jag fortsatte att fördjupa mig i Peter Mayles ” Tillbaka till Provence” och njöt av hans livfulla skildringar om livet i denna härliga del av Frankrike. Peter Mayles andra böcker om Provence står hemma i bokhyllan.

Vi gick en strandpromenad på eftermiddagen, men det är inget större nöje just nu, eftersom man spärrat av och håller på att gräva upp på många ställen för omläggning av vattenledningar m.m. i den intilliggande vackra parken.

I slutet av parken slog vi oss ner för att läska oss med ett glas Tinto Verano och samtidigt lyssna till en lokal sångare, som förnöjde oss med folkvisor till ackompanjemang av sin gitarr. Detta gjorde han riktigt bra. Hemvägen tog vi genom staden, då vi passade på att köpa några tomater i den lilla frukt- och grönsaksbutiken nära oss. Deras små kvisttomater är delikata.

Den kringvandrande sångaren/musikern

Ingemar njuter av sin förfriskning i solen

Det märks i parker och planteringar att helgerna är över. Man städar och putsar överallt. I de flesta rondeller har de intensivt röda julstjärnorna tagits bort och ersatts av nyplanterade penséplantor. Numera hålls det på de flesta platser i Spanien mycket rent och städat. Det är stor skillnad mot förr och i tättbebyggda områden åker sopbilar varje natt för att tömma sopcontainrarna.

Eftersom mina ben är inlindade som på en travhäst, är det svårt att tvätta håret ordentligt. Det var skönt att få överlämna kalufsen till frissan för tvättning och torkning idag. Det kändes riktigt lyxigt.

Igår kom Bert in för en pratstund och med ett förslag om att vi och ett annat par kanske kunde gå ut och äta en kväll. Trevligt förslag tyckte vi och siktade in oss på nästa veckoslut. Vi hade tänkt åka till Torrox idag, eftersom det förmodligen var musik på den engelska puben ikväll.

Det blev ingen tur till Torrox idag. När eftermiddagen kom hade vi tappat lusten att ge oss ut på vägarna. Jag hade dessutom tappat lusten att laga mat, trots att det fanns ingredienser hemma. Så det kan vara! Vi beslöt oss för att ta en kvällspromenad och äta något på väg.

Vi kom fram till en italiensk restaurang. Det är inte ofta jag är sugen på pizza, men så var det idag. Ingemar hade inte heller något emot förslaget. När det gäller pizza har jag vissa önskemål och de blev helt uppfyllda här. Pizzan, som var stenugnsbakad, var mycket tunn, knaprig och med kort konsistens. Pålägget var både rikligt och gott. Dessutom använder man sig av en förstklassig, smakrik olivolja. WOW! Före pizzan bjöds vi på ett litet hembakat varmt vitlöksbröd med goda oliver som tilltugg. Hit återvänder vi gärna!

Mätta och belåtna knallade vi tillbaka till vår husbil. På väg stannade vi till en stund för att prata med en tysk och hans lilla hund.

Jag fick ännu ett mail från barnbarnet Jennie, där hon berättade om sin systers bröllop. Kul att du har börjat med teater Jennie! Det ägnade jag mig också åt under en period. Men du! Sluta inte helt med spanskan! Den kommer du säkert att ha nytta av senare i livet! Från väninnan Irma i Örebro kom några trevliga rader. Vi träffas till våren!

Nytt läkarbesök – marknad

Torsdag den 19 januari 2012
Om jag räknat rätt, var vi nog 9-10 svenska husbilar utmed gatan denna lite småkyliga morgon. Det var marknadsdag och då samlas alla som flugor kring en sockerbit.

Vi åt frukost i lugn och ro. Ingemar fick äta hårt bröd idag, för vi hade glömt att köpa baguette. Visserligen ligger Mercadona bara något kvarter härifrån, men det är skönt att slippa sätta på sig ytterkläder före frukost.

Jag hade avtalad tid med min läkare på förmiddagen. Idag behövde vi inte irra runt, utan hittade direkt till mottagningen, som ligger vid vinshopen och det gamla sockerbruket. Det var dags för mitt högra ben att åtgärdas d.v.s. befrias från onda åderbråck. Sprutorna kändes som små fina nålstick och till slut hade jag tappat räkningen. Båda benen är nu lindade som på en travhäst, men vad gör det! Det känns redan mycket lättare att gå och det är på tiden. Nu har både bilen och jag varit på renovering.

När vi kom tillbaka, lyckades Ingemar klämma in bilen i en lucka utmed gatan, där det nu var ganska fullt. Vi skulle hinna gå en liten sväng till marknaden för att köpa färska grönsaker. Elisabeth och Ulf kom förbi för att säga adjö för ett tag. De åker nu vidare till sitt boende i Gurucha. Vi önskar er en skön tid! Förmodligen kommer vi förbi så småningom.

Rita och Benno kom tillbaka från marknaden. Rita visade sina nyinköpta jeans. Snygg färg och bra modell, precis vad jag letat efter. Efter lite letande lyckades vi hitta kvinnan med jeansförsäljningen. Bakom sitt klädförråd hade hon gjort ett litet provrum. Ingemar köpte ett par långa jeans medan jag var lycklig över att hitta ett par nya i caprimodell. Mina gamla börjar se mer eller mindre förbrukade ut. För övrigt behövde vi inget annat än frukt och grönt, så vi var snart hemma igen.

Ingemar har läst mycket idag, en tjock bok skriven av Jan Guillou, och varit helt försjunken i den sicilianska maffians värld. Jag var mycket trött idag och sov en hel del. Har ju varit på renovering och går på en kur för mina eviga inflammationer, så det kanske inte är så konstigt.

Ingemar åtog sig att laga mat idag. Det blev färdiga hamburgare i rent nötkött från LIDL med pasta. Det var flera månader sedan jag åt pasta, men min LCHF-kost har spruckit för ett bra tag sedan och det syns minsann på midjemåttet. Får ta nya tag, när vi kommer tillbaka till Sverige.

Framåt kvällen tog jag en promenad till Mercadona för att handla lite. På väg fick jag en liten pratstund med Björn, som var ute och gick med Alex. Eva var kvar hemma. Hoppas din rygg snart blir bättre Eva!

Har fått ett trevligt mail från näst äldsta barnbarnet Jennie, som berättar om sitt nuvarande liv. Tack Jennie! Jag blev mycket glad.

När jag skummade igenom dagens nyheter, såg jag att den rumänske mästerrymmaren Ioan Ursut hade tagit livet av sig. Minns en episod från början av 90-talet, då jag bodde ett antal år i Arboga. På den tiden var jag lite spänstigare än numera och det hände att jag var ute i den närbelägna skogen och joggade. Det gjorde jag även ganska sent en kväll och kommer ihåg, att det kändes lite småkusligt, eftersom jag inte mötte en enda människa. På morgonen när jag slog på radion, berättades att Ioan Ursut varit på rymmen. Han hade gripits bara en dryg kilometer från min bostad. Det hade inte varit roligt att möta honom i skogen!

Har inte tagit några bilder idag, men kan inte låta bli att lägga in en bild på ett vackert läge för bostad i La Herradura.

Bilden över Sierra Nevada, är tagen från högsta nivån vid husbilsfirman nära Granada. Bilderna är klickbara och kommer mer till sin rätt, om man förstorar dem.

Från La Herradura tillbaka till Torre del Mar

Onsdagen den 18 januari 2012
Lycka har så många nyanser i livet. En del är intensivt kraftfyllda, medan andra är så finstämda, att de knappast märks. Ibland är lyckokänslan så mäktig och vild att den sveper dig med i en stormande virveldans, men oftast kommer den nästan omärkligt smygande, för att sakta fylla dig med en djup glädje.

Idag på morgonen var lyckan för min del favören att sakta få vakna till naturens egen musik. Småfåglarnas glada kvittranden fyllde luften, men de spröda ljuden ibland nästan dränktes av havets evigt svallande dyningar. Vågorna rullade med intensiv kraft mot stranden och höga vattenkaskader kastades dånande upp i luften vid bergsskrevorna. Ljuv musik, örongodis!

Solen hade gått upp över den mjukt rundade bukten i La Herradura och en ny dag hade randats. Med dörren öppen mot havet smakade frukosten extra bra. Ingemar spejade mot horisonten. Jag tog med kameran och gick en morgonpromenad, samt ropade på katterna, att frukosten var serverad. Genast kom ett femtontal småttingar i olika kulörer springande. Matresterna försvann på nolltid.

Frukosten serveras

Efter att ha uträttat en del ärenden åkte vi tillbaka till gatan i Torre del Mar. Hit hade det nu anlänt ytterligare några svenskar bl.a. det spelande/sjungande glada paret Roland och Marianne.

Ingemar tog en promenad bort till camping La Laguna, medan jag svepte in kycklingfiléer i bacon och stekte dem. I ugnen puttrade ugnsstekta grönsaker, ett bra sätt att ta vara på rester. Snart stod en glad herre utanför dörren. Det var Bert, som tillsammans med sin fru Berit, hade anlänt till camping Torre del Mar. Tack för en glad pratstund Bert!

Till ” Caravanas Autostar” i Otura

Tisdag den 17 januari 2012
Som jag tidigare nämnt, har vi haft en del krångel med gasoltillförseln för uppvärmningen. I katalogen för Trumavärme fann Ingemar adressen till ” Caravanas Autostar” i Otura, som är den enda Trumarepresentanten i Andalucien. Otura ligger ca 1 mil från Granada och där hade vi fått lov om hjälp under dagen.

Kl 09.00 var vi klara för avfärd. Ovanför oss var himlen klarblå, men bortom Torre del Mar låg bergen vitpudrade, precis som man hade anat igår. Snömolnen skymde fortfarande bergstopparna och vid havets horisont också tät molnbank.

Vi åkte motorväg A7/E15 förbi Torrox – Nerja. De nya tunnlarna här är både ljusa, rymliga och väl upplysta, vilket tar bort en del av tunnelskräcken. Vid avfarten mot Salobrena /Almuñecár pågår det fortsatta motorvägsbygget. Nere vid odlingarna mot havet stod som vanligt åtskilliga husbilar. Efter en kort bit på E902 mot Granada, fortsatte vi på motorväg A44 mot Granada. Bergslandskapet utefter den här vägen är oerhört vackert med alla sina skiftningar i struktur och färg.

Efter ett par timmars bilfärd och någon mil före Granada anlände vi till husbilsfirman i Otura, där vi blev väl mottagna. Häruppe var det bara 11,8 grader och vinden var kylig. Igår hade man fått snö, men en senare regnskur hade smält bort den vita nederbörden.

En av kvinnorna vid firman kunde bra engelska. Hon följde med mekanikern till vår bil. Man hade anat att det var regulatorn, som hade krånglat och efter en del testningar byttes den ut. I nuläget fungerade värmen, samtidigt som kylskåp och spis kunde användas igen. Allt hade gått fort, så vi kunde återvända tillbaka.

Den felande länken på plats

Vi beslöt oss för att inte helt återvända till Torre del Mar, utan stanna i den rofyllda bukten vid La Herradura för övernattning. Idag gick det ordentliga bränningar in mot stranden och vattenkaskaderna slog högt mot klipporna. Vågorna rullade in mot den lilla badstranden. Det brusade, forsade, fräste, svallade och dånade, som bara vatten kan. Underbara ljud! Här blev det rena familjefesten. 8-10 av katterna, som bor nära strandrestaurangen kom springande i hopp om att få lite mat. Lunchen räckte till oss alla! Här var det varmt och skönt. På en klipphäll och på stranden stod ett par fiskare i hopp om att få napp. Vi satte oss i våra stolar på gräsplätten mot stranden omgiven av alla katterna, som efter måltiden tvättade sig grundligt och la sig ner bredvid oss för att vila middag. Deras middagslur blev emellertid kort, för en halsbandsförsedd hund kom springande till oss och var mycket sällskaplig. Han jagade skällande upp ett par av katterna i mimosaträden, varefter han la sig vid våra stolar för att bli ompysslad. Konkurrensen är hård!

 

Här blev det rena familjefesten!

 

Bäst att skynda sig, innan kompisarna kommer!

Nu kom nästa kompis!

Tidigare äldre inlägg

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.