Grattis Elisabeth! Ändrade resplaner

Söndag den 31 mars 2019
Min bonusdotter har födelsedag idag. Grattis och ha en trevlig dag, säger vi! 😊

Snöklädda delar av Pyrenéerna i bakgrunden

I natt var det bara 8 grader. Det är ofta råkallt och blåsigt här i närheten av Pyrenéerna. På förmiddagen var det ganska mulet och temperaturen steg till 11 grader.

Hos ”vår vinbonde” har de nya skotten börjat komma på vinrankorna. Även fikonträden vecklar sakta ut sina kraftiga bladverk i väntan på varmare vindar. Mandelträden har en uppsjö av tämligen stora, ludna och gröna mandlar.
Vi hade tänkt ta det lugnt hemåt med diverse uppehåll i Frankrike, bl.a. Provénce, och även i Tyskland. Jag hade hoppats på att vi skulle kunna hälsa på en väninnas dotters familj i norra Tyskland och att vi i Danmark skulle lämna ett par presenter till ett av mina barnbarn, som väntar sitt första barn, men idag blev det ändringar.

Ingemar har haft astmatisk hosta ca en vecka. Jag har försökt få honom att ta fram uppgifter på, vad han tidigare fått för mediciner hemma och har menat, att man har mycket bra sjukvård och läkare både i Spanien och Tyskland, säkert även i Frankrike, men jag fick inget gehör. Nu skulle han åka raka vägen hem till vårdcentralen. ☹ Bäst att följa med! Det måste ju komma mat på bordet. 😊

Ska det gå fort, är det betalmotorvägar som gäller. Till stor del åkte vi A9 norrut. Vädret växlade och framåt lunchtid var det 17 grader och strålande sol. Det var verkligen vårlikt med mängder av blommande buskar utefter vägarna. T o m popplarna, som vintertid står spöklikt kala, har klätt sig i ljusgrön vårdräkt. De stora lavendelfälten står redo att slå ut mängder av sina blå, väldoftande knoppar. För ca åtta år sedan köpte jag en liten flaska äkta lavendelolja och den har fortfarande samma underbara doft.
På eftermiddagen steg temperaturen ytterligare och kom upp i hela 23 grader. Det är full vår och både vitsippor, gullvivor och maskrosor blommar i överflöd.

I Frankrike verkar man inte vara så noga med sopsortering och grovsopar såg vi här och var i stora högar t o m i utkanten av ett par rastplatser.
Man brukar tala om de många filerna inne i Paris, men när jag räknade körfilerna på motorvägen mot Nimes, kom jag upp i hela sexton filer! Vi fortsatte vår hemresa och kom fram till ställplatsen i Givry, där vi fick en av de sista platserna.

Till Frankrike

Lördag den 30 mars 2019
Vilken underbar morgon! Vi hade övernattat på den kombinerade ställplatsen/parkeringsplatsen nära den gamla stadsdelen i Peralada i Katalonien.

Tidigt på morgonen sätter jag mig framme i husbilen för att njuta av utsikten och det, som händer utanför. Bakom staketet intill bilen har tydligen ett äldre par sin lilla täppa. De båda går böjda och rensar sina små grönsaksland. Våren har kommit och träden grönskar. Även fikonträden har börjat veckla ut sina bladknippen. Det växer frodigt med hög bambu. I parets trädgård står färdigansade bambustavar, som kommer att fungera som stöttor till grönsaker och blommor senare under säsongen.

En liten gul katt med vit haklapp sitter i solen och tittar nyfiket på mig. Småfåglar av allehanda slag flyger kvittrande omkring i grönskan. Graciösa storkar svävar fram i skyn, en del med kvistar i näbbarna. Det är dags att bygga nytt eller bygga till i de stora bona, som finns på stadsmuren och i träden.

Vi åkte till Figueres för att leta upp en Mercadona. Ett och annat behövde handlas, innan vi åkte vidare. Efter lite letande, hittade vi en parkeringsplats. Inne i Mercadona var det mycket folk och människor handlade otroligt mycket idag. Dels var det helg och dessutom gick etapp 7 i loppet Katalonien runt. Det var inte lätt att ta sig fram, men tur nog skulle jag inte ha mycket.

På den franska sidan var kommersen i full gång

Vi fortsatte N II mot Pyrenéerna för att vid gränsen i La Jonquera lämna Spanien och åka in i Frankrike.

Snart åkte vi ner från bergen mot det franska låglandet

På morgonen hade det varit lite disigt och molnigt, men på den franska sidan sken det åter upp. Vi fortsatte i riktning mot Perpignan för att leta upp vår vinbonde Mas Alart i Salliers.

Vingårdarna börjar grönska

Här var det kraftiga vindar och vindarna var iskalla. Vi gick in för att köpa ett par flaskor vin och träffade både vinbonden själv och hans mamma.

Gårdskatten kom och hälsade

Till Peralada

Fredag den 29 mars 2019
När vi på förmiddagen lämnade Deltebre, var det 17 grader, enstaka moln på himlen och ganska disigt. Vi skulle passera Barcelona. P g a den stora brottsligheten åker vi aldrig igenom eller nära Barcelona.

Vi åkte N 340 mot Tarragona för att sedan via en för oss ny väg, C15, passera det stora skogklädda bergsområdet i Pyrenéernas utkant. Vägen var både vacker och välskött. På långa sträckor hade man breda, målade markeringar i vägens mitt. På många håll hade man med täta avstånd knutit gula plastrosetter. Antar att det var för cancer, som rosa bandet hos oss. Något som växte frodigt på många håll var djupröda vallmo, så vackra färgklickar.
Vi befann oss i Katalonien och på något sätt påminde det mig om Franska landsbygden, både husen och omgivningarna. Stora, välskötta vinodlingar fanns det gott om.

Vackert dekorerade rondeller finns det gott om både i Frankrike och Spanien

Vi fortsatte så småningom på C 37 i riktning mot Girona för att komma fram till ställplatsen i Peralada, där vi övernattat tidigare. Det var ont om plats, när vi kom fram, med lyckades ställa oss bakom en annan husbil nära ett staket, som gränsade till en liten odling.

Deltebre vid Ebrodeltat

Torsdag den 28 mars 2019
Jag låg och lyssnade på en ljudbok ganska länge igår kväll. ”Av skuggor märkt” av Marianne Cedervall hade jag precis läst ut och just påbörjat en för mig helt ny författare, Anne-Lise Boge och hennes bok ” Anne på Grankulla”.
Klockan 24.00 blev jag avbruten av Ingemar, som med kraftig stämma sjöng en födelsedagssång för mig. Ja visst ja! Det var min födelsedag! Tack för den vackra sången Ingemar! 😊

Vi bröt upp från campingen utanför Valencia och tillbringade ganska många timmar med att rulla vidare mot Deltebre vid Ebrodeltat för nästa övernattning.

Igår eftermiddag fick vi ett tråkigt meddelande. Ett par av våra vänner hade blivit bestulna på sina mobiler nere i Vera. De hade suttit och solat en bit från husbilen och hade av allt att döma glömt att låsa bilen. Ingenting får tydligen vara ifred i dagens läge. ☹

Det är en konstig känsla, när man kommer upp i övermogen ålder. Ibland känner man sig ensam och tror inte att man har några vänner kvar. Rätt som det är dyker de som ännu finns kvar upp. 😊 Så var det för min del idag. Egentligen tycker jag inte, att det är något att fira, när man kommit upp i åren, samtidigt som jag känner, att det är mycket roligt, när vänner hör av sig. Jag fick många hälsningar från både släkt och vänner och jag försökte svara var och en personligt med några få ord. Tack snälla ni, som gratulerade mig på olika sätt! Det betyder mycket att kunna ha lite kontakt med släkt och vänner.

Oceanográfic i Valencia – en mycket lyckad dag

Onsdag den 27 mars 2019
Det blev ingen resa från campingen in till Valencia igår. Ingemar hade astmatisk hosta under hela natten och jag hade också svårt att sova, så vi beslöt oss för att skjuta på resan en dag.

Idag vaknade vi pigga och utsövda, så efter frukost startade vi dagens äventyr redan klockan 08.40. Himlen var klarblå och inte ett enda moln syntes till. Ingemar hade köpt biljetter till pendeltåget i förrgår.

Det är några hundra meter att gå till pendeltåget, som går in till centrum varje halvtimme. Resan tar ca en timme. Vi kom lagom fram till stationen, när tåget anlände och fick dessutom sitta på de speciella handikapplatserna. Jag fördrev lite av tiden med att leka tittut med ett litet barn, som stod bredvid min stol tillsammans med sin mamma och ett syskon. 😊

Vid Plaza Espãnia, klev vi av, tog hissen upp till gatuplan. En taxibil förde oss vidare till La ciutat de les arts i les ciències, som det heter på katalanska. Den består av en hel del unika byggnader för konst och vetenskap. Vi har varit här en gång tidigare för några år sedan. Idag ville vi besöka Oceanogràfic, som är det förnämsta i sitt slag i Europa.

Taxin stannade vid övergångsstället alldeles utanför Oceanogràfic. Här blev vi snart insläppta och kunde köpa biljetter, som gällde för allt, även delfinshowen. Oceanogràfic är ett välordnat område och består av ganska många olika byggnader omgivna av mycket vacker grönska. Allt är handikappanpassat, vilket jag var mycket glad över. Mjuk, rogivande musik strömmar ut ur väl gömda högtalare. Vi tog fram orienteringskartan för att informera oss mer om området, samtidigt som vi drack dagens första kopp kaffe.

Klockan 11.45 skulle den första delfinshowen gå av stapeln och den ville vi inte missa, men innan dess hann vi i lugn och ro vandra runt i omgivningen och även i några av byggnaderna. Bilderna får tala för sig själva och är ett axplock av allt som finns att se och uppleva. Djur och natur från de stora världshaven och våtmarkerna finns rikligt representerade och alla djur verkar må mycket bra. Överallt finns mycket personal och alla vi mötte var både trevliga och tillmötesgående.

Våren är ju utflykternas tid i skolor och det var många barngrupper i skilda åldrar, som besökte Oceanogràfic idag. Vid delfinshowen var barnen verkligen aktiva. De både svarade den unga kvinnan, som introducerade programmet, vinkade och sjöng. Härliga ungar! Ibland saknar jag jobbet, fast jag varit pensionär under så många år 😊 Barn är liv!

Det var verkligen trevligt att få se delfinernas och de unga skötarnas uppvisning. Att delfiner är musikaliska är det ingen tvekan om. Underbara djur! Jag önskar att jag kunde få ge en ros till var och en av ungdomarna, som tränar delfinerna. Delfinerna kanske inte uppskattar rosor 😊, men jag skulle gärna vilja tacka dem genom att ge dem massor av goda fiskar.

Efter showen bjöd Ingemar mig på paella i en av restaurangerna. Han bjöd mig även på inträdet till Oceanogràfic, allt som en födelsedagspresent, visserligen en dag i förväg, men vad gör det! 😊

Vi fortsatte att undersöka området, bl. a var vi inne i de enorma akvarierna, som ryms i enorma byggnader. Tyvärr var det svårt att fotografera i den underjordiska belysningen.

Hemresan gick bra och vi kunde konstatera, att vi varit borta ca 7 ½ timme idag. Vilken underbart lyckad dag!
Tack för den fina presenten Ingemar! 😊

Måndag den 25 mars 2019

Idag har vi tagit det lugnt. Himlen har varit klarblå hel dagen och det var skönt att sitta utomhus. Jag har ägnat mig åt att försöka komma ifatt med bloggen, som låg på efterkälken.
Om allt går som vi tänkt åker vi tåget in till stadens centrum i morgon. Sedan blir det förmodligen taxi ut till den modernt byggda konst- och vetenskapsstaden, La ciutat de les art i les ciéncies, som vi besökte för ett par år sedan. Den här gången vill vi besöka Oceanografic, som är det största och bästa i sitt slag i Europa.

Till Valencia Camperpark

Söndag den 24 mars 2019
Vi lämnade disigt San Fulgencio för att åka vidare mot Valencia, en färd på ca 22 mil. Det känns som om man åker mitt i en stor sjö, när man passerar saltsjöområdet vid Torrevieja. Tyvärr var det svårt att hinna fotografera genom bilrutan, men det stod mängder av rosafärgade flamingofåglar i det låga saltvattnet.

Resan gick bra och vi tog bara en kafferast på väg. Trafiken flöt bra, men närmare Valencia tilltog långtradartrafiken, trots att det är helgdag.
Vi kom lyckligt och väl fram till Valencia Camperpark i området Betera. Vid det här laget har vi varit här ganska många gånger. Varje gång har vi inte åkt in till Valencia, men ganska ofta.

Det var hela 26 grader, när vi kom fram, så vi hann med att sitta ute en bra stund, innan solen gick ner.

Marknad

Lördag den 23 mars 2019
Det hade småregnat av och till under natten, men på morgonen kom bara några enstaka stänk. Det var fuktigt i luften, men skulle nog bli uppehållsväder.

jag betalade 1€ för drygt ett kilo av dessa färggranna paprikor, så goda!

Frukt och grönt lockar alltid på den här marknaden. Vi gick dit ganska tidigt, för att kunna uträtta våra ärenden lite snabbare. Den första omgången blev klar ganska snabbt och Ingemar gick hem med ett lass. Tur nog stod inte bilen så långt bort. Vi drack en kopp gott kaffe vid en av serveringarna, innan inköpsrundan fortsatte.

Livet hänger alltid på en skör tråd och vissa händelser ger mycket eftertanke. En husbilsåkare hade redan berättat för oss om en bekant, som höll på att råka riktigt illa ut. Hans fot hade svullnat och blivit inflammerad. Gå till läkare ….nej! Benet hade svullnat alltmer och var rött. Först när det efter några dagar började sprida sig till låret, gick han med på att bli skjutsad till sjukhuset. Här blev han mycket snabbt omhändertagen och alla resurser sattes in direkt. Han hade tur, som fick en mycket bra läkare. Det hade varit nära, mycket nära! ☹ Han fick stanna en tid på sjukhuset, men är nu i det närmaste återställd. 😊
Vi mötte senare mannen ifråga, som berättade samma sak och vi fick en chans att lyckönska honom till ett fortsatt gott liv. Vi fick senare även en pratstund med hans ödmjuka och goa fru.

Vi hann gå hem en stund från marknaden och hann t o m sträcka på benen en kort stund, innan det var dags att gå till frissan. Vi blev båda mycket nöjda med resultatet.

Dags att fylla förråden

Fredag den 22 mars 2019
Idag hade de kyliga vindarna avtagit, även om det fortfarande var växlande molnighet. Min kropp hade också lugnat ner sig.

Vi är ju sakta på väg hemåt och idag var det dags att handla en del för att fylla på förråden. Det blev ett besök både på LIDL och Mercadona. Det är skönt att slippa leta efter en affär för minsta småsak som fattas.

För övrigt var det en lugn dag med lite småprat med svenska grannar. Vi flyttade bilen en bit för att inte stå i vägen för morgondagens marknadsförsäljare.

Grattis Stephanie!

Torsdag den 21 mars 2019
Idag fyllde mitt äldsta barnbarn Stephanie år. Jag hade tänkt ringa, men min telefon var stendöd, så jag fick nöja mig med att skriva en grattishälsning från oss. Otroligt så fort tiden rinner iväg! När hon föddes, var jag en vecka i Rom, en resa med flera unika upplevelser. Jag minns än idag, när jag kom tillbaka hem till Örebro och vi släktingar hade en träff för att få möta den lilla nya familjemedlemmen. Idag är hon en vuxen kvinna med tre egna små barn.

För att återgå till nutid, var natten på gatan mycket lugn. Vindarna var fortfarande kyliga. Något, som inte var lugnt, var min nacke. Den gick knappt att röra och smärtade oerhört. Min tensapparat har jag välsignat många gånger och det gjorde jag även idag. Efter ett par behandlingar, började nacken bli hanterbar. För övrigt var kroppen något bättre idag och jag är mycket envis.

På väg till La Zenia passerade vi en del av de stora saltbergen. Här kör man salt med grävskopor.

De flesta husbilarna stod kvar på gatan, även de svenska. Vi åkte in till köpcentrat La Zenia i Torrevieja, där jag passade på att gå en tur på C&A. Där brukar jag alltid hitta kläder, som passar mig, men den här säsongen tycker jag, att deras kläder är både trista i färgerna och tråkiga.
Bettan hade tipsat mig om att gå till Primark. Har fått det tipset även tidigare, men tyckt att det ser både stort och stökigt ut. Den här gången beslöt jag mig för att göra ett försök och det är inget jag ångrar. Här finns mycket fina barnkläder till vettiga priser. Jag hittade något till alla mina barnbarnsbarn, även till den lilla som kommer i juni. 😊 Jag har letat länge efter en överdel till en klänning, som jag har hemma, men här fanns den. 😊
Det finns gott om bänkar i La Zenia, där man kan vila en stund, något som passade mig perfekt. Vi tog även en glasspaus och en kaffepaus, så jag lyckades gå den här turen och det är jag mycket glad över.