Många djur i vår herres hage

Onsdag den 2 januari 2019

Vädret är bästa tänkbara, varmt och soligt. Temperaturen håller sig mestadels mellan 14 och 17 grader, men mitt på dagen kan den även komma upp i drygt 20 grader. Bättre kan vi inte ha det. Ingemar ta tsin dagliga långpromenad, medan jag håller mig till en kortare variant.

De sju buksvinen såg ut att stortrivas i värmen. Där blir det snart tillskott. En av honorna ska nog föda små kultingar när som helst. Även om papegojorna och kamelerna, som tidigare fanns här, är borta, finns det ändå ganska många djur. Tre får strövar omkring. Tidigare fanns det två strutsar, men nu finns bara en mindre i en inhägnad. Sorgligt! ☹ Förutom två ponnys finns två större hästar i en hage. Dessutom finns flera kalkoner och en hel del höns. Ja, katter och hundar bor också här förstås.

Det har under åren funnits många djur inom det här området. Ägaren, Eugen, har tidigare haft en cirkus och ett par vagnar står fortfarande kvar. En vinter bodde ett par lejon här i burar. ☹ För en del år sedan kunde Eugen rida omkring på en av hästarna, men idag orkar han inte längre.

Bilden på Mimmi är dålig p g a solen, men jag tycker hon är så söt, så hon får komma med ändå. 🙂

På eftermiddagen fick vi kärt besök. Vi satte oss ute för att äta några chips, som var kvar efter helgen. En av ponnyhästarna, Mimmi, betade i närheten. Hon kom genast fram till bordet och visade, vad hon ville. Först puttade hon omkull den lilla blomvasen. Sedan knuffade hon ner julstjärnan. 😊 När hon sedan fick dela chipsen med oss, blev hon nöjd. Lite senare kom Lady, hunden som bott här under alla år, vi varit här. Hon ville bli klappad och få ett par kex. Djur är underbara!

Nyårsdagen

Tisdag den 1 januari 2019

Idag blev det åter ett litet knytkalas på campingen. Var och en fick bidra med vad den kände för. Det var mestadels fransmän och idag skulle de bjudas på något typiskt svenskt. Jag rörde ihop gubbröra, som Ingemar klickade ut på brödbitar. Den svenska gubbröra gjorde succé och flera ville ha receptet. 😊

Vi hade turen, att hamna mitt emot en fransyska, en mycket sympatisk kvinna, som kunde bra engelska. Hon hade bott i England under ett år och hennes mamma hade varit engelsklärare.

Ägaren till campingen, Eugen, kom och satte sig bredvid mig en stund. Han fattade även mikrofonen och höll ett tal. Han är tyvärr sjuk och visar sig sällan numera. För ett par år sedan dog hans fru och svärmor, som båda bodde i huset, med tre dagars mellanrum. Vi minns med glädje alla trevliga fester och sammankomster med god mat, musik, sång och dans, som ägt rum här. Tiden förändras och vi med den.

Det blev ingen längre sammankomst den här dagen. På kvällen gjorde jag bruschetta till Ingemar, medan jag åt mina räkor.

Nyårsafton

Måndag den 31 december 2018
Idag åkte vi en tur in till LIDL i Olhão för att handla en del inför helgen. Enligt tradition firar man det nya året tillsammans med andra campinggäster på nyårsdagen. I år blir det knytkalas, så vi försökte hitta ingredienser till lite gott att ha med i morgon. Det var förståeligt nog mycket folk och inte lätt att hitta det man sökte. Det är ju olika sortiment i LIDL-affärerna, beroende på efterfrågan.

Vi är nog båda lite trötta efter våra envisa förkylningar, så det blev en välbehövlig tupplur, innan vi satte oss ute för att njuta av solen en stund. Det har blåst kalla vindar under ett par dagar, men nu är det skönt igen.

Igår fick vi nya grannar, ett trevligt, ungt tyskt par med två små barn på 1 och 4 år. Roligt! 😊 Fyraåringen blev lycklig över en stor persimon, som jag hade köpt som nyårsgåva till barnen. Det hade även kommit ett par lite äldre barn, så fyraåringen fick kompisar att sparka fotboll med.

Det kom ett och annat besök på eftermiddagen. Förutom den tyska familjen, som är pratglad, kom en annan tysk från Hannover förbi för att berätta om sina resor i Sverige och till Nordkap. Campingens hund Lady, som precis som vi börjar bli till åren, kom fram och stannade ett bra tag vid min stol för att få lite hundgodis.

Vi har en tystgående och mycket effektiv gräsklippare här, nämligen en av ponnyhästarna, som ständigt går runt och betar. Tyskarna är inte så glada över besöket, eftersom den lilla hästen gillar barnen och gör sitt bästa för att få komma in i husbilen. 😊

Törs jag berätta att jag plockade bort julpyntet idag 😊 Så skönt det kändes! Bara den lilla lysande silvergranen står kvar framme i fönstret. På bordet ute brinner en lykta.

En sådan här dag kommer många tankar och reflektioner. Som för de flesta har det varit ett år fyllt av både glädje och sorg. Under kort tid förlorade vi fyra av våra finaste vänner. Visst hör det till livet, att leden glesnar, men det känns i alla fall mycket sorgligt och saknaden är stor. ☹ Flera mångåriga traditioner bryts.

Glädjeämnena har varit många och glädjefyllda. I början av året fyllde min dotter Pia 50 år och hade en glad och mycket trevlig fest i slutet av januari. Så roligt att få umgås och träffa både släktingar, familjens vänner och arbetskamrater!

I januari föddes mitt fjärde barnbarnsbarn, en underbar liten Michaela, som jag har kunnat träffa flera gånger. Lycka var att igår på Instagram få se den lilla ta sina första stapplande steg. 😊

I juni var vi bjudna till ett oförglömligt sagobröllop. Mitt näst äldsta barnbarn Jennie och hennes Jacob gifte sig i Frustuna kyrka.

Nästa fest hölls strax efter bröllopet. Det var dags för Moa att ta studenten och då var det fest på Ekerö igen.

Ja, detta och mycket mer har i hög grad förgyllt vårt år. Dessutom har vi åkt till Spanien och Portugal två gånger i år. Vi brukar åka i slutet av september eller i början av oktober, men i och med Pias 50-årsfest var vi hemma över jul och nyår för första gången på mycket länge.

Det har alltså varit ett år med delar av både sorg och glädje, där det sistnämnda har vägt över i vågskålen. Vi är med andra ord mycket nöjda med vårt år och glada över alla fina människor vi mött på olika sätt. Vi hoppas nu på ett nytt år med berikande upplevelser. Det enda jag personligen önskar, är att min kropp ska komma att fungera bättre.

För världen har det på många sätt varit ett tämligen mörkt år och min största önskan och förhoppning är att vi alla får uppleva en betydligt ljusare och fredligare värld under år 2019.
Vill önska er alla ett riktigt Gott nytt år!

Julkrubban i Vila Real

Fredag den 28 december 2018
Det har blivit tradition att åka till Vila Real för att se Algarves största julkrubba, som varje år byggs upp i kulturhuset. Så blev det även i år. Det blev en lång promenad med min strulande kropp, men det gick med hjälp av stavar och stöd från Ingemar.

Vi passade även på att sätta oss vid en uteservering, där vi åt en utsökt god grillad dorada, guldbraxen som den heter på svenska. Jag hade täkt handla en del idag, men orkade bara inte. Det får bli en annan dag.
Däremot stannade vi till vid Intermarché, för att köpa några skivor färsk kalkonschnitzel. Det är skönt att kunna handla över disk.

Det är många olika fordon på väg

Torsdag den 27 december 2018

Vädret har varit fortsatt vackert och mitt under dagen, när solen är uppe, är det skönt att kunna sitta ute och njuta av värmen. Ägorna här på campingen är stora och inbjuder till promenader. Jag har tyvärr inte så lätt att gå, men försöker göra det bästa av situationen. Vi kan konstatera, att ”gulklockorna” börjar slå ut alltmer, vilket tyder på att våren är i antågande.

Utmed en väg har t o m en del små ljusa körsbärsblommor börjat slå ut på de nakna grenarna.

Under dagens runda träffade vi på en del av djuren här på området.

En av de franska bordsgrannarna kom med en stor karta för att visa oss alla resor han och hans fru gjort i de nordiska länderna. Trevligt!

Den trevlige, ambulerande handelsmannen kom också på sitt dagliga besök.

Annandag Jul – sammanfattning Onsdag den 25 december 2018

Av olika orsaker har bloggen legat i träda under en längre tid. En och annan har påpekat att de saknar mina små skriverier 😊 Det måste vi åtgärda! 😊
Strax efter marknaden i Castro Marim fick jag en rejält långvarig och besvärlig förkylning. Ögon och näsa rann utan avbrott, kroppen badade i svett, huvudet kändes som om det var inbäddat i fetvadd och öronen hörde sämre än vanligt. Det sistnämnda var inte enbart av ondo. Man behöver inte höra allt 😊 speciellt inte allt elände som vi dagligen matas med. Det var mer elände som hängde ihop med förkylningen och min följeslagare polyneuropatin, som jag inte tänker gå in på närmare.

Måndag den 10 december
Innan förkylningseländet bröt ut, gick jag till frissan vid torget för att få välbehövlig fotvård. Vi hann även sitta ute i solen och dricka kaffe hos den trevliga portugisiska kvinnan, som driver en liten servering nära kyrkan. Tyvärr blev det inga längre promenader för min del, utan Ingemar fick ta sina välbehövliga steg på egen hand.

Vi stannade kvar på ställplatsen i Castro Marim under några få dagar. Tur nog hade vi tömt och även fyllt färskvatten innan vi kom dit, för den anordningen fungerade inte alls här.

Det har under många år varit populärt att, bortsett från när det är marknad, parkera husbilar på det stora torget. Nu fanns det ett par skyltar, som omtalade att det var förbjudet att parkera husbilar där. Många parkerade ändå och så långt vi kunde se, fick ingen parkeringsböter.

Torsdag den 13 december – Luciadagen
Vi beslöt oss för att bryta upp från ställplatsen i Castro Marim och åka till vår Vilda Västerncamping i Moncarapacho. På väg dit blev det bara ett stopp vid LIDL i Vila Real för att bunkra livsmedel. Det gick ganska fort. Väl framme i Moncarapacho servade Ingemar bilen, medan jag intog ett välkommet sängläge.

Vi hade en stor och bra plats med fin utsikt. Vi tycker båda om att vara naturnära.

Nu hade jag även lyckats smitta Ingemar, ☹ så nu vi var två, som tillbringade en hel del tid med att sova. Det gick åt massor av vatten, ingefärsshot och honungsvatten. För min del även full dagsdos av smärtstillande och inflammationshämmande, eftersom min rygg var i uruselt skick. ☹
I vilket fall som helst tittade vi på ett fint Luciafirande på TV. Det räckte för vår del.

Jag upplevde något mycket positivt den här dagen. Köpings Museum hade lagt ut en gammal Luciabild från 1920-talet. Man hade inga uppgifter om bilden. Jag har en liknande bild i mina gömmor och kunde glädja dem med att berätta, att fotot var från Godtemplarnas Luciafirande i Köping och att det var min mormor, som var Lucia. Mamma var med som tärna och står till vänster om mormor. 😊

Tiden gick och vi gjorde vårt bästa för att rehabilitera oss. Ingemar hade mest besvär med hostan, ☹ medan jag kände mig mer insnöad än vanligt 😊 Vi hade små husdjur också, som ville göra oss sällskap – myggor! ☹ De är hopplöst envisa och kommer in genom minsta skrymsle. Det pågår en ständig jakt med flugsmällaren.

Vi har båda lyssnat en hel del på ljudböcker under den här tiden. För min del har jag lyssnat på Jan-Phillip Sendkers böcker ”Konsten att höra hjärtslag”, ”Hjärtats innersta röst”, ”Viskande skuggor”, ”Ensamhetens språk”. Helt underbara böcker!

” En människa, som en gång har blivit övergiven, bär den förlusten med sig för alltid. En människa som aldrig blivit älskad, bär på en outsläcklig längtan efter kärlek.” de orden stämmer nog in på många.

Just nu lyssnar vi båda på Mikael Bergstrands mycket läsvärda och annorlunda böcker ”Delphis vackraste händer” och ”Dimma över Darjeeling”. Snart är det dags för den tredje boken i den serien. De lockar fram många glada skratt.

Lördag den 22 december
Idag ansåg vi, att vi skulle våga oss på en liten utflykt till en bilfirma i Faro. Vi behövde få hjälp med en blinkers på en av backspeglarna. När vi åkte till Moncarapacho, var det nämligen en skåpbil, som lyckades kommat åt spegeln, när vi möttes på en trång passage i en liten ort.

Vi blev mycket väl mottagna vid den stora bilfirman i Faro. Skadan inspekterades omgående. Vi fick vänta tills lunchpausen var över, men då fick vi omedelbar hjälp. Det gick både fort och blev billigt. Vilken trevlig personal!

När vi skulle åka hem igen, stod en polisbil mitt i svängen under en viadukt. Det fanns ingen människa i bilen och inga blinkers var påslagna. Vi kom av oss så pass, att uppfarten till förbifarten runt Faro missades och vi kom genom stan.

Här möttes vi av mängdes av springande, vilt viftande och gestikulerande poliser och människor i gula västar. Var vi i Paris? Nej, vi var i Faro. Det visade sig, att ”Jellow Jackets movement Portugal” skulle ha en stor demonstration runt rondellen vid Algarve Forum och där befann vi oss. Det var packat med folk, bilar och TV-kameror, men vi lyckades komma därifrån. Vi blev så överraskade av det hela, att jag inte ens fick fram kameran.

Måndag 24 december – Julafton
Idag blev det ännu en utflykt, nämligen till min frissa i Manta Rota. Det var hög tid för klippning. Här har jag klippt mig under alla år vi varit i Portugal. Det är en pratglad kvinna, så vi fick en trevlig pratstund, medan hon tvättade mitt hår, gav en underbart skön hårbottenmassage och formade min vildvuxna kalufs.

Det blev ingen julmat för vår del idag. Däremot åkte vi in till Gran Plaza i Tavira där vi åt en vegetarisk måltid. Vi gick en liten tur på C&A, där Ingemar köpte en snygg tröja. Jag orkade inte gå så mycket, men hittar säkert något passande en annan dag. Efter en del matinköp i Continente orkade vi inte göra mer den här dagen, utan sedan blev det hemfärd.

Mina tre små barnbarnsbarn! Saknar er!

Mitt älskade näst äldsta barnbarn Jennie och hennes fina Jacob. Nästa jul finns det ett fjärde barnbarnsbarn 🙂

Tisdag den 25 december –
Idag var det julfirande på campingen. Klockan 13.00 samlades alla som ville till ett gemensamt knytkalas. Trevligt och mycket gott! Bilderna får tala.

Det var nästan bara fransmän och fransmän kan sällan något annat språk än franska. Vårt franska ordförråd är tämligen begränsat, men med god vilja och en hel del kroppsspråk gick det ganska bra med betoning på ganska. Vår närmaste granne vid bordet hade åkt flera gånger i våra nordiska länder och talade varmt för vårt vackra Stockholm.

Chefen för campingen, Eugen, är sjuk och visar sig inte mycket, men lyste upp och log igenkännande, när vi hejade på honom. Med kroppsspråk försökte jag visa honom min uppskattning för alla glada fester med sång och dans, som varit där under åren. Han log glatt, men båda han och jag har nog dansat färdigt. Tidigare var både hans fru och svärmor med på festerna. För ett par år sedan dog de två kvinnorna med tre dagars mellanrum. ☹

På väg hem stannade vi till och tittade på de vackra vita duvorna, som bor här.
Framåt kvällningen fick vi besök av den lilla ponnyhästen, som kom och klippte gräset😊

Onsdag den 26 december – Annandag Jul
På morgonen såg vi, att vi hade haft ännu ett besök. Det var en massa små tassavtryck på bordet och stolarna. Det finns en halvvuxen katt här på området, som brukar komma på visit. Säkert undrade den, varför vi inte vaknade och hälsade den välkommen.

 

För övrigt har vi haft en lat dag. Vädret har varit varmt och skönt på sistone och idag har vi suttit ute mycket.

Ni får ursäkta, att vi inte tidigare har önskat våra följare en god jul, men nu förstår ni nog varför. Än är det några timmar kvar på julhelgen, så vi önskar er all en fortsatt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Månadsmarknad i Castro Marim

Lördag den 8 december 2018
Den här marknaden i Castro Marim har blivit större för varje år. Det var inget vi egentligen behövde, men det är roligt att gå en rundtur för att titta på folklivet. Det mest populära är nog de grillade kycklingarna, som till största delen äts på plats. De stora grillarna var tända och mängder av stolar och bord fanns redan på plats. Ett par musiker stod för underhållningen bland matgästerna. De ihärdiga försäljarna gjorde allt för att överrösta varandra. Öronproppar vore inte helt fel.

Levande fåglar av diverse slag såldes från vagnar. Diverse produkter av kork har blivit allt vanligare de senaste åren. En del hantverk som ex. korgar av naturmaterial såldes också vid några stånd.

Om man sökte snygga sängöverkast, fanns en hel del vid ett par stånd. Vi letade oss fram till en mindre servering, där vi kunde dricka en kopp gott kaffe. Här satt vi ett bra tag och bara njöt av det brokiga folklivet. En bit ingefära och varsin nygräddad munk inhandlades på tillbakavägen.

Marknaden drivs till stor del av romer. Hela familjerna finns på plats. Många små barn får nästan växa upp på marknader. På väg hem stötte vi ihop med marknadens skrotsamlare, som hade packat sin vagn bakom en moped, som nog hade många år på nacken, men fungerade utmärkt.

Senare under dagen gick vi en promenad till Casa do Sal, där man alltid har sevärda utställningar. Under tidigare år har julkrubban funnits i kulturhuset, men i år hade den byggts upp i Casa do Sal.

Tidigare äldre inlägg